Christofer Gillberg är professor i barnpsykiatri och har varit verksam inom barn- och ungdomspsykiatrin i ett halvt sekel. Enligt honom var transsexualism ett närmast obefintligt fenomen fram till för bara ett decennium sedan.

Samtidigt berättar han att en mycket stor andel av de unga som nu söker vård för könsdysfori också lider av neuropsykiatriska funktionsnedsättningar som autism och ADHD.

– Det som nu kallas för könsdysfori eller transsexualism, det var exceptionellt ovanligt före 2013. Men från 2013 började diagnoserna ställas oftare och oftare. Detta är någonting som i sig borde göra att man ställer sig frågan: vad beror det på?

Han berättar vidare att personer som söker vård för förmodad könsdysfori ”har i mycket högre frekvens än andra” diverse annan problematik, i form av NPF-diagnoser som ADHD, autism eller ätstörningar och drar paralleller till de ”apatiska flyktingbarn” som präglade samhällsdebatten i början av 2000-talet.

– Plötsligt blir det enormt utspritt och alla börjar prata om könsdysfori. Hur kunde vi gå från att vara försiktiga till att öppna en damm och släppa loss den här typen av behandling utan att det egentligen fanns något vetenskapligt stöd.

En anonym överläkare bekräftar Gillbergs uppfattning och berättar att den ”typiska” sökande för könsdysfori var ”en biologisk tjej med autismdiagnos” som kanske kom in i puberteten tidigt och inte kände sig ”rätt i sin egen kropp”.

– Det tillhör ju liksom autismspektrat att inte kunna relatera till sin kropp.

Även barnpsykiatrikern Fredrik Lundkvist varnar för utvecklingen och bekräftar även han att extremt många barn och unga med könsdysfori i själva verket lider av neuropsykiatriska funktionsnedsättningar.

– En väldigt stor andel har neuropsykiatriska svårigheter, framför allt autism – det är oerhört vanligt. Många har ett långvarigt lidande i form av ångest och en känsla av utanförskap innan de börjar identifiera sig som transpersoner. Det måste vi börja ta på allvar.

Igår släppte skattefinansierade SVT dokumentärserien Transkriget – tänk om ni har fel där man bland annat intervjuat personer som genomgått könsmanipulerande behandlingar och ”bytt kön”, men som senare visat sig lida av just autism och inte alls blivit hjälpta av transvården.

Samtidigt har SVT:s beslut att lyfta fram könsmanipulerande behandlingar som någonting som inte är odelat positivt fått mycket hård kritik av hbtq-rörelsen och delar av det massmediala etablissemanget. Aftonbladets Elina Pahnke hävdar exempelvis att SVT sprider ”moralpanik” och att dokumentärserien är att betrakta som ett ”konspiratoriskt haveri”.