Åsa Wikforss, professor i teoretisk filosofi, får nu hisnande 50 miljoner kronor av Riksbankens jubileumsfond för att forska på temat ”Kunskapsresistens: Orsaker, konsekvenser och motmedel”. Nya Dagbladet har mot den bakgrunden tittat närmare på Wikforss och hennes forskning.
Åsa Wikforss är professor i teoretisk filosofi och sedan 2019 även ledamot i Svenska Akademien där hon tog över avhoppade Sara Danius plats. Hon har tidigare givit ut boken ”Alternativa fakta: om kunskapen och dess fiender”, där hon argumenterar för att faktaresistens hos människor beror på psykologiska mekanismer och lyfter fram exempel på vad som kan göras för att aktivt bekämpa denna.
Den senaste tiden har hon lyfts fram i olika massmediala sammanhang där hennes medverkan som regel fokuserat på hur vad Wikforss betraktar som desinformation, propaganda och ”faktaresistens” ska bemötas och vilka mekanismer som ligger bakom dessa fenomen. På ett övergripande plan uttrycker Wikforss stor oro över att människor tror på vad sådant som hon anser är konspirationsteorier framom att lita på konventionella auktoriteter och officiella förklaringsmodeller.
Alla konspirationsteorier är dock inte felaktiga eller omoraliska enligt Wikforss. I programmet Malou efter tio omhuldar hon den bland mainstreammedier mycket populära konspirationsteorin om att den ryska regeringen ligger bakom att Donald Trump blev vald till amerikansk president 2016. Detta är dock någonting som inte har belagts och därtill direkt vederlagts genom den så kallade Mueller-rapporten i början av 2019.
– Vad som kännetecknar en konspirationsteori är ju inte bara att det är en teori som handlar om en konspiration utan det är också hur man reagerar på motargument. Typiskt för en konspirationsteori är att det är inbyggt i konspirationen att alla invändningar som kommer in är påhittade och också del av den stora konspirationen, förklarar hon.
Wikforss menar också att Donald Trump ”har spridit konspirationsteorier långt innan han blev president”, att det ligger i Trumps ”natur” att sprida konspirationsteorier, samt att detta även är något som ingår i Trumps politiska agenda.
– Man kan säga att en konspirationsteori är som en dålig vetenskaplig teori som när den inte hänger ihop längre. Istället för att ge upp den så bygger man på den med massa konstiga extrateorier som håller ihop det och som gör att oavsett vilken evidens som kommer in så finns det ett skydd, och menar att det handlar om en form av ”kunskapsmotstånd” som gör att människor inte kan omvärdera sina ståndpunkter.
Wikforss anklagar därtill Donald Trump för att sprida ”konspirationsteorin” om att coronaviruset skulle vara tillverkat i ett kinesiskt laboratorium. Hon tycks i detta sammanhang dock inte notera att det är en uppfattning som delas av framstående forskare och förts fram exempelvis av nobelpristagaren Luc Motagnier, den medicinske professorn Nikolay Petrovsky vid Flinders universitet och även av en kinesisk toppforskare som flytt landet. Tilläggas kan att Trump samtidigt inte berört det kontroversiella faktum att de projekt vid Wuhan-laboratoriet i Kina där det avslöjats att man studerat coronavirus från fladdermöss och dess överföring till människor, fått stöd av amerikanska skattemedel under hälsomyndighetschefen Anthony Fauci.
– En aspekt är naturligtvis att människor känner sig otrygga, rädda och förbisedda och då får konspirationsteorier lättare fäste, säger hon och menar att detta är förklaringen till varför andra förklaringsmodeller än de officiella vunnit så mycket mark i USA.
Förra året fick 110 000 gymnasieelever en ”julklapp” i form av Wikforss bok ”Alternativa fakta”. Ett av bokens uttalade syften var att bekämpa kunskapsresistens och kunskapsfientlighet, men fick samtidigt stark kritik för att själv brista i källkritik och göra sig skyldig till feltolkning av fakta.
– Det är orimligt att skriva en bok som varnar för alternativa fakta och samtidigt inkludera ett kapitel om skolan som är en uppvisning i manipulering av fakta både innehållsmässigt och metodiskt, skriver exempelvis skolforskaren Magnus Hultén till SVT.
Den starkaste kritiken riktades mot ett kapitel som handlade om skolans roll i arbetet att få elever att tänka mer kritiskt. Enligt Hultén innehöll texten ett flertal rena faktafel.
– Hon har inte koll på när olika kunskapsmätningar är gjorda, vilka årtal de är gjorda och hur länge de har pågått. Om man vill dra väldigt stora växlar på Pisa-mätningar och deras fall så måste man ha bra på fötterna.
Wikforss skakade dock snabbt av sig kritiken och menade att det handlade om ”ett par små faktafel” som skulle åtgärdas innan nästa upplaga och att de inte påverkar den huvudsakliga poängen med boken.
– Det är ju precis som jag säger, vi kan ha fel. Och då behöver vi varandra för att hitta de felen och så rättar vi till, hävdade hon då.
Nu har Wikforss alltså tilldelats drygt 50 miljoner kronor för att forska vidare om ”kunskapsresistens”. Det är de psykologiska mekanismerna och faktorerna som ligger i fokus och psykologiska experiment ska också utföras. Bland annat ska man undersöka hur ”irrationalitet ingår i kunskapsresistens”, hur ”kunskapsresistenta” personer reagerar på bevisföring, och vilka yttre faktorer som förstärker personens hållning. Man är också intresserade av att se hur en persons ideologiska ståndpunkter påverkar förmågan att reagera på evidens och hur olika människor egentligen värderar vad man menar är ”politiskt relevant information”.
Målsättningen bortom detta är att hitta strategier för att motverka och bekämpa sådant man betecknar som propaganda och felaktiga uppfattningar. Stora resurser ska också läggas på att undersöka hur påstådd desinformation sprids i digitala och sociala medier och hur våra sociala medievanor kan avgöra huruvida vi är att räknas som ”kunskapsresistenta” eller inte.
Wikforss själv förklarar att hennes djupa engagemang i den här typen av frågor grundar sig i ett värnande av demokratin och att ”dumheter” inte kan tolereras. Enligt henne var Storbritanniens folkomröstning om EU med det påföljande brittiska utträdet ur unionen inte genuint demokratiskt, utan snarare ett resultat av desinformation.
– Folkomröstningen om Brexit 2016 drevs mycket av desinformation och ifrågasättande av expertis och första gången vi hörde talas om fake news var under presidentvalet i USA hösten 2016. Nu finns det ju uppgifter som tyder på att det faktiskt avgjorde valet, hävdar hon i en intervju med Universitetsläraren.
Vaccinmotstånd lyfts fram av Wikforss fram som en huvudlös konspirationsteori som avviker något - eftersom hennes uppfattning i detta fall är att de som uttrycker denna ofta har vänstersympatier, medan de flesta andra konspirationsteorier och falsk information ska komma från politiskt högerorienterat håll.
– Men man kan konstatera att väldigt mycket av den medvetna produktionen av fejkade nyheter har kommit från högerhåll, menar hon.
Därtill kategoriserar hon dessutom uppfattningen om att Sverige gradvis är på väg mot en systemkollaps på grund av en närmast okontrollerad invandring som en konspirationsteori. Detta handlar enligt henne om en ”falsk berättelse” från högerextremister och har inte något att göra med hur verkligheten ser ut.
– Om man lurar folk att tro saker som inte är sanna, som överdriven brottsstatistik, kan man också lura dem att rösta på saker som inte är i enlighet med deras preferenser, förklarar hon.
Hon menar att människor som ger uttryck för denna typ av uppfattningar rentav kan utgöra ett hot mot demokratin.
– Om man sprider information som får folk att tro att vi står inför en systemkollaps får det konsekvenser. Eftersom det verkar vara en enorm kris kan människor bli villiga att frångå viktiga demokratiska principer som att upprätthålla fri- och rättigheter. På det sättet kan man manipulera folk bort från demokratin, förklarar hon vidare.
Bland andra exempel hon hinner beröra som en irrationella konspirationsteorier inkluderas även kritiken mot utbyggnaden av 5G-tekniken och dess koppling till ohälsa, liksom fenomenet QAnon samt förintelseförnekelse.
Hon anser sammantaget att den bästa strategin mot detta är att forskare primärt ska motverka sådan desinformation genom forskning och kunskap, och påtalar en uppenbar risk i att förtroendet för hennes kår kan sänkas om man tar allt för tydlig ställning i värderingsfrågor.
– Populister har redan teorin om oss att vi har en politisk agenda och att vi är köpta av eliten, eller tillhör eliten. Man ska inte spä på det genom att vara uppenbart politisk i sin forskarroll. Man kan naturligtvis engagera sig politiskt, men då ska man vara tydlig med att man kliver ur sin forskarroll, säger Wikforss.
På sociala medier och forum är många försiktigt skeptiska till Wikforss arbete och menar att hon själv brister i verklighetsuppfattning och objektivitet i sina resonemang på ett sätt som antyder projicering och en subjektivt vänsterliberal eller vänsterpopulistisk vinkling i de teser hon driver.
”Alltså, att Wigforss vill sätta kunskapen i centrum och varnar för falska nyheter och slutsatser är förstås något bra, problemet är som vanligt på vilket sätt det sker och vad hon blundar för. Eftersom hon i mångt och mycket intar ett traditionellt vänsterperspektiv av svenskt snitt och har vissa grundförutsättningar för sina resonemang måste hennes slutsatser om fake news i mångt och mycket starkt ifrågasättas”, skriver exempelvis användaren HusvagnSvensson i en betecknande utläggning för den kritiken på Flashback.
Förutom Wikforss så kommer Kathrin Glüer, Torun Lindholm och Henrik Oscarsson att leda de tre forskargrupperna för att få fram ett filosofiskt, psykologiskt respektive statsvetenskapligt perspektiv. Den fjärde gruppen leds av Jesper Strömbäck och kommer fokusera på hur påstådd desinformation sprids i både traditionella och sociala medier.
