Av de 28 sämsta skolorna i landet saknar många nästan helt svenska elever. Trots att kunskapsnivån är mycket låg, många elever går ut skolan utan slutbetyg och över 90 procent av eleverna har invandrarbakgrund, så väljer skolorna ändå att skryta om sin ”mångfald”.

Det är Skolinspektionen som granskat 28 grundskolor som under ett helt decennium haft en mycket hög andel elever som gått ut skolan med underkänt i många ämnen och över tid varit de skolor i landet med lägst kunskapsresultat.

Helen Ängmå som är generaldirektör för Skolinspektionen menar i Bonniertidningen Expressen att de granskade skolorna lider av ”skolsegregation” och andra ”utmaningar” och att det därför är viktigt att ”skolornas särskilda behov synliggörs”.

– Det är under all kritik att skolor som under lång tid haft uppenbara problem inte får det stöd och den uppbackning från kommuner och friskoleägare som de enligt skollagen har rätt till. Återigen visar det sig att kommuner och vissa friskoleägare inte räcker till som ansvariga för skolan. Nu måste staten så snart det är möjligt få helhetsansvaret för skolan för så här kan vi inte ha det, kommenterar Åsa Fahlén som är ordförande för Lärarnas Riksförbund.

Henrik Lundqvist som är rektor på den invandrartäta Ronnaskolan i Södertälje, som är en av de skolor som pekas ut som sämst i landet, menar att de usla skolresultaten beror på att – ”Ronnaskolan ligger i ett socialt utsatt område och att det då inte spelar någon större roll hur bra lärare och organisation som finns” – eftersom andra faktorer är viktigare.

Noterbart är att under de senaste 20 åren har kunskapsskillnaderna mellan olika svenska skolor blivit allt större. I början av 2000-talet skilde drygt 40 betygspoäng mellan de sämsta och de bästa skolorna. För fem år sedan var skillnaden istället 65 poäng.

Skillnaderna förklaras av Skolinspektionen bland annat med att eleverna idag i högre utsträckning är uppdelade på olika skolor utifrån sitt meritvärde och en ”ojämn fördelning” av invandrarelever på de olika skolorna.

Man kan också tydligt se att många av de sämsta skolorna i landet helt domineras av elever med invandrarbakgrund. På Fittjskolan i Botkyrka Norra har 92 procent av eleverna utländsk bakgrund – genomsnittet i landet är 26 procent.

På Gårdstensskolan i Göteborg är siffran 91 procent och i Hovsjöskolan i Södertälje hela 94 procent. På många av de sämsta skolorna finns det alltså nästan inga svenska elever alls.

Rektorn för Bentsgården i Bengtsfors kommun är öppen med att de låga resultaten beror på det stora antalet icke svenska elever.

– Orsaken är att 40% av våra elever är nysvenskar och har haft svårt med språket, konstaterar han.

Andra skolor försöker trots sina katastrofala resultat måla upp bilden av att dominansen av invandrarelever är någonting positivt som gör skolan bättre.

”Med nya fräscha lokaler och en omfattande satsning i digitala lärmiljöer, möts våra elever av en skola som präglas av mångfald och kreativitet”, skriver Gårdsstensskolan exempelvis på sin hemsida.

”Mångfald är en styrka”, hävdar också Hovsjöskolan i en annons där man söker en ny fritidspedagog och skriver vidare att man ”eftersträvar sökande med olika etnicitet, kön och ålder”.

Även Fittjaskolan skryter i en reklamfilm om sin ”mångfald” och hur man har ”elever och personal från hela världen samlade under samma tak”.