MORGONDAGENS DAGSTIDNING – onsdag 19 februari 2025

onsdag 19 februari 2025

Kommentar: Miljardbrand i batterilager

Branden i batterilagret Moss Landing i Kalifornien var, precis som andra batteribränder, oerhört svår att släcka, och oerhört kostsam.

publicerad 28 januari 2025
– av Tege Tornvall
Branden i Moss Landing bröt ut torsdagen den 16 januari.
Detta är en opinionstext. Artikelförfattaren svarar för de åsikter som uttrycks i artikeln.

Batterilagret Moss Landing i Kalifornien har brunnit. Där lagrar litiumbatterier elektricitet för senare användning. Det är inget litet elskåp utan världens troligen största elektriska lager.

Elektricitet måste finnas till hands omedelbart när den behövs. Antingen nyproducerad från nätet eller lagrad från batteri. Det senare behövs när vindkraft inte levererar för att det blåser för litet – eller för hårt med avstängning.

Liksom i elbilar är stora batterier många små tillsammans. Precis som i elbilar är de också känsliga för skador. Liksom i elbilar kan skadade batterier lätt fatta eld och därmed också sprida sprida gifta gaser. Och som i elbilar är också brinnande batterier mycket svåra att släcka.

Brinnande elbilar släcks lättast i vattenfyllda containrar. Men sådana finns sällan till hands, och att flytta en brinnande elbil är både svårt och farligt.

För brinnande batterilager hjälper inga vattenfyllda containrar. Om man hinner, kan man släcka med vatten innan flammor bryter ut. Sedan blir det närmast omöjligt. Branden i Moss Landing bröt ut torsdagen den 16 januari och brann fortfarande söndag 19 januari.

Lagrets 900 megawatt maximal effekt (900 miljoner watt) ger 7,9 miljoner kilowattimmar (kWh) maximal kapacitet = 7,9 gigawattimmar (GWh), det motsvarar 100-150 000 normalstora elbilsbatterier – eller fyra timmars produktion i en normalstor kärnkraftsreaktor.

Fysikern Torbjörn Ripstrand redovisar på Klimatupplysningen svenska kalkyler. Där skulle en MWh batterikapacitet kosta sex miljoner kronor. Moss Landings 7,9 GWh skulle då kosta drygt 42 miljarder kronor. Svindlande och orealistiska belopp.

Ändå skulle det bara täcka fyra timmars produktion i en normalstor reaktor. Redan för att täcka ett dygns produktion skulle då sex sådana lager behövas, motsvarande 252 miljarder kronor. Troligen mindre med stordrift och genvägar men ändå helt i det blå.

De facto utnyttjades lagret inte till full kapacitet. Det trängde ändå undan andra angelägna samhällsbehov. Media måste kunna räkna och bedöma ekonomiska nivåer.

Denna brand hade inget att göra med bränderna nyligen i Los Angeles-området.

 

Tege Tornvall

Prisexplosion i Baltikum efter frikopplingen från ryska elnätet

Energikrisen

publicerad 14 februari 2025
– av Isac Boman

De baltiska länderna har nyligen kopplat bort sig från det ryska elnätet och anslutit sig till det europeiska systemet. Nu skenar elpriserna i länderna.

I helgen kopplade Estland, Lettland och Litauen bort sig från det ryska elnätet och anslöt till elnätet i Finland, Sverige och Polen. Kort därefter steg elpriserna kraftigt, rapporterar Euronews.

Förra veckan låg elpriset i Estland på 126 euro per MWh. Efter övergången har det stigit till 191 euro per MWh, den högsta noteringen hittills under 2025.

Estländska el- och gasnätsoperatören menar dock att prisökningen främst beror på väderförhållanden och marknadsläget.

Mindre vind den här veckan, högre elförbrukning på grund av kallare väder och en liten ökning av gaspriset”, skriver man.

Gaspriserna har nått rekordnivåer på den nederländska TTF-marknaden de senaste åren, men förväntas sjunka. Samtidigt har den litauisk-svenska undervattenskabeln Estlink 2 nyligen skadats av ett ankare, vilket har påverkat elpriserna negativt.

Proton gör Bitcoin enkelt och säkert för alla – lanserar ny plånbokstjänst

Nya kryptoekonomin

publicerad 13 februari 2025
– av Markus Andersson
Med hjälp av endast mottagarens e-postadress kan användare säkert och enkelt skicka Bitcoin utan vidare teknisk kunskap tack vare den nya plånbokstjänsten.

Under måndagen slog det schweiziska teknikföretaget Proton upp dörrarna till sin nya tjänst Proton Wallet – en plattform som ska göra det enklare för vanliga användare att hantera Bitcoin. Tjänsten, som nu är öppen för alla utan kostnad, marknadsförs som ett säkert och intuitivt sätt att ta kontroll över sina digitala tillgångar. Med enkel integration till Protons populära e-posttjänst och automatiserade säkerhetsfunktioner vill företaget nå ut till dem som tidigare känt sig osäkra på hur kryptovalutor fungerar.

Proton Wallet är utformad för att fungera både som ett säkerhetsverktyg och en ekonomisk gateway. Till skillnad från traditionella banker eller konkurrerande kryptoplånböcker kräver tjänsten ingen tredje part för att lagra eller överföra Bitcoin. Istället har användaren full kontroll över sina pengar via en så kallad självförvarande modell, där privata nycklar krypteras och endast lagras på användarens enhet. Detta kombineras med funktioner som automatgenererade återställningsfraser och tvåfaktorsautentisering för att minska risken för förlust eller hackning.

– Målet är att göra Bitcoin tillgängligt även för dem som inte är tekniskt kunniga, säger en talesperson för Proton. Genom att kombinera vår erfarenhet av integritet med enkel användning hoppas vi att fler ska kunna uppleva den frihet som decentraliserade valutor erbjuder.

Så fungerar Proton Wallet

En av de mest uppmärksammade funktionerna är möjligheten att skicka Bitcoin direkt via Proton Mail. Användare kan välja att koppla sin plånbok till sin e-postadress, vilket gör att betalningar kan skickas genom att ange mottagarens mejladress – oavsett om den personen har Proton Wallet eller inte. Transaktionen hanteras sedan automatiskt via Protons infrastruktur, utan att användaren behöver kopiera långa kryptoadresser eller installera extra programvara.

 

För att skydda integriteten använder plånboken dessutom roterande offentliga adresser. Varje gång en användare tar emot Bitcoin genereras en ny adress, vilket gör det svårare för utomstående att spåra transaktionshistorik. Tekniken är inte ny inom kryptovärlden, men Proton har förenklat implementationen så att den inte kräver aktivt engagemang från användaren.

Har du ett Proton Mail-konto har du nu automatiskt tillgång till Proton Wallet och kan enkelt komma igång med hanteringen av Bitcoin i din dator eller mobil.

Säkerhet i centrum

Trots att tjänsten riktar sig till lekmannapubliken har Proton inte kompromissat med säkerheten. Plånboken är öppen källkod, vilket innebär att dess kod kan granskas av experter, och den bygger på samma end-to-end-kryptering som gjort Proton Mail populärt bland aktivister och företag. Ytterligare ett lager av skydd kommer från Proton Sentinel, ett system som kombinerar AI-baserad övervakning med manuell kontroll för att upptäcka misstänkta aktiviteter.

– Vi ser Bitcoin som en del av en större rörelse mot digital självständighet, tillägger talespersonen. I en tid då ekonomisk övervakning ökar är det viktigt att vanliga människor har verktyg som är både enkla och trots allt mäktiga.

En del av Protons vision

Proton Wallet är inte ett isolerat projekt utan en del av företagets strategi att bygga ett integritetsfokuserat ekosystem. Tjänsten kan kopplas samman med Protons VPN och kalenderverktyg, och företaget har planer på framtida integrationer med fysiska betalkort. Med huvudkontor i Schweiz betonar Proton att alla tjänster omfattas av landets strikta dataskyddslagar – en fördel för användare som oroar sig för myndigheters åtkomst till deras data.

Lanseringen följer på en halvårig testperiod där över 50 000 användare deltog. Enligt Proton har feedbacken varit övervägande positiv, särskilt när det gäller gränssnittets enkelhet. ”Till och med min mamma kan använda den nu”, skrev en tidig testare i en kommentar.

Med Proton Wallet tar ett av Europas mest profiljerade integritetsföretag klivet in i en konkurrensutsatt marknad. Men med sitt etablerade varumärke och fokus på tillgänglighet kan tjänsten bli den som slutligen tar Bitcoin till den stora massan.

Kommentar: Makalös fräckhet när Israel vill skicka palestinierna till Europa

Situationen vid Gazaremsan

Efter att ha bombat Gaza till ruiner kräver israeliska ministrar att Europa nu ska husera den fördrivna palestinska befolkningen. Denna häpnadsväckande fräckhet vittnar åter om att Tel Aviv inte betraktar Europas nationer som jämlika allierade.

publicerad 12 februari 2025
– av Markus Andersson
Med USA:s stöd i ryggen tycks Benjamin Netanyahu kunna göra lite som han känner för i Mellanöstern.
Detta är en opinionstext. Artikelförfattaren svarar för de åsikter som uttrycks i artikeln.

”Chutzpah” är ett ord ur hebreiskan som, via jiddisch, betyder ”djärvhet” eller ”fräckhet”. Det unika med begreppet är de dubbla bottnarna med en samtidig underton av modig framåtanda och ogenerad skamlöshet – som tillsammans kan omfatta en initiativkraft lika imponerande som dess respektlöshet kan vara provocerande.

Det är med just en sådan blandning av häpnad och avsky man tar del av den israeliske försvarsministerns, Israel Katz, anspråk på att Europa nu ska ta emot Gazas palestinska befolkning.

Länder som Spanien, Irland, Norge och andra, som falskeligen har anklagat Israel för dess agerande i Gaza, är enligt lag skyldiga att låta Gazaborna komma in på deras territorium”, hävdar den israeliske ministern.

Gazas befolkning bör ha rätt till fri rörlighet och migration, precis som är brukligt överallt i världen”, fortsätter Katz vidare.

Redan när Israel inledde sina bombkampanjer av Gaza var det många som pekade på att syftet i praktiken av allt att döma inte handlat om att ”slå ut Hamas”, som man hävdat. Allt pekar istället på att man systematiskt avsett att göra Gaza obeboeligt från första början och därmed säkerställa att de palestinier som tvingats på flykt aldrig skall kunna återvända – helt enkelt eftersom det inte längre skulle finnas någonting kvar att återvända till.

Allt för att, som de högerextrema falangerna av den israeliska regeringen strävar efter, skapa förutsättningar för ett Storisrael utan några besvärliga grannar som riskerar att sätta käppar i hjulen för dessas planer.

Historien upprepar sig

Tillvägagångssättet är på intet sätt nytt. Israel är snarare rutinerade när det kommer till etniska rensningar. I samband med nationalstatens grundande fördrevs eller flydde mellan 700 000 och 900 000 araber och den israeliska regeringen fattade snart beslut om att ingen av dem skulle tillåtas att återvända. Många av dessa hamnade i just Gaza, där deras barnbarn och barnbarnsbarn nu riskerar att drabbas av samma öde som sina förfäder.

Israels apologeter i Europa och USA har tvingats till en minst sagt obekväm position i samband med förstörelsen av Gaza. Israeliska företrädare verkar å sin sida inte nämnvärt bekomna av situationen, utan har istället växlat upp sin chutzpah i nya former. Redan i november 2023 deklarerade israeliska parlamentariker att ”Västvärlden bör välkomna flyktingar från Gaza”, och den högerextreme finansministern Bezalel Smotrich förkunnade att ”detta är den rätta humanitära lösningen”.

Detta var alltså för 15 månader sedan – långt innan Trump blev president och presenterade planerna på att USA ska ta över Gaza, tömma området på palestinier, jämna området med marken och sedan förvandla palestiniernas hem till ett ”Mellanösterns Riviera”.

USA ska ”ta över” och ”äga” Gaza, enligt Trump.  Foto: Benjamin Netanyahu/FB

Några pliktskyldiga floskler och halvhjärtad kritik om att man minsann inte får beslagta andra folkslags land, eller tvångsförflytta dem från sina hem hur som helst har förvisso kommit från EU-ledare men mer än så har det heller inte varit, och USA tycks hålla fast vid sin linje att helhjärtat stödja folkfördrivningen.

Manipulativ retorik

Samtidigt använder israelerna på ett utstuderat och manipulativt sätt västerländsk vänsterliberal retorik och låtsas som att folkmordet sker med den palestinska civilbefolkningens bästa i åtanke. Man hänvisar till påstådd frivillighet, asylrätt, mänskliga rättigheter och en fruktansvärd humanitär situation i Gaza – där kan ju ingen leva längre, det vore ju omänskligt, och Västvärlden har ju tagit emot flyktingar från Mellanöstern förr, så det är väl bara för européerna att öppna sina hjärtan på nytt, eller hur?

I eftermälet av att tiotusentals palestinska kvinnor och barn dödats av den israeliska militären, samtidigt som skolor, sjukhus och bostadskomplex bombats till aska, är det förstås svårt att ta denna plötsliga omsorg för palestiniernas välbefinnande på något större allvar.

Ännu värre är att det nog får bedömas som högst sannolikt att israelerna får som de vill, även denna gång. Det skulle vara oerhört förvånande om inte EU utan större motkrav öppnar portarna på vid gavel och släpper in överlevarna från det israeliska folkmordet.

När Israel och USA destabiliserar Mellanöstern genom regimskiften, bombningar eller fullskaliga invasioner har det rentav kommit att bli en tradition att Europa får ta det humanitära ansvaret – som om detta vore någon slags naturlig ordning.

Marionettledarna lär inte bjuda motstånd

Ulf Kristersson har liksom många av sina europeiska kollegor som sagt varit ytterst försiktig med sin kritik mot den brutala israeliska politiken. Fortfarande i ett skede där stora delar av Gaza nu ligger i ruiner, och ser ut som scener hämtade ur en postapokalyptisk film, finns det politiker som återkommer till att det handlat om ”självförsvar” och ”ett krig mot terrorismen”.

Ulf Kristersson är van att ”papegoja” de direktiv som kommer från USA och EU. Foto: Office of the President of the United States

Israeliska politiker är förstås väl medvetna om att de bedöms med helt andra måttstockar än övriga länder, och alltjämt åtnjuter en unik särställning i Väst. Det är också därför de helt oblygt kan ställa krav som vore direkt otänkbara för andra.

Föreställ er exempelvis att afrikanskt land X en gång för alla skulle få för sig att göra slut på den självstyrande regionen Y, och med Västblockets välsignelse bombar denna till aska och dödar tiotusentals människor. Hela den kvarvarande befolkningen drivs på flykt och kan inte längre återvända till sina hem – men istället för att vidarebosättas i Somalia på det angripande landets bekostnad ska de skickas till Sverige och Europa. Skulle någon tycka att den lösningen vore acceptabel ens i teorin?

Israels europeiska undersåtar

Det är inte konstigt att stora delar av omvärlden ser med fortsatt växande avsky på Israels agerande. Det anmärkningsvärda är att våra egna ledare är så otroligt undfallande när det kommer till israeliska övergrepp, när man vanligtvis gör så stor sak av att vara ”moraliskt högstående” och fördöma länder vars brott bleknar i jämförelse med folkmordet i Gaza.

Att Sverige och Europa ska ta emot Gazas befolkning är naturligtvis ingenting som kan accepteras. Precis som varje annat folk har de all moralisk rätt att leva i sitt eget land, och om landet inte längre är beboeligt på grund av den israeliska massförstörelsen är det naturligtvis Israel som måste pressas att återuppbygga det – och även använda sin egen (illegalt ockuperade) mark för ändamålet.

Gång på gång visar Israel att man inte ser Europa som någon allierad eller jämlike – utan som undersåtar vars främsta syfte är att tjäna israeliska intressen. Det är förstås en fullständigt ohållbar relation, som en vacker dag måste få ett definitivt slut.

 

Markus Andersson

Kommentar: Låt Anastasiia stanna

Migrationskrisen i Europa

Migrationsverkets tombola avseende uppehållstillstånd ter sig för en lekman ytterst märklig. Ett färskt exempel är det djupt upprörande fallet med 18-åriga Anastasiia Bigun som inom kort riskerar att kastas ut ur Sverige till en oviss framtid i Ukraina.

publicerad 10 februari 2025
– av Jan Sundstedt
18-åriga Anastasiia Bigun från det krigsdrabbade Ukraina.
Detta är en opinionstext. Artikelförfattaren svarar för de åsikter som uttrycks i artikeln.

”Sunt förnuft är inte så vanligt”, lär franske 1700-talsförfattaren och upplysningsfilosofen François-Marie Arouet (mer känd under pseudonymen Voltaire), ha myntat.

Det senaste exemplet på samtidens stolligheter – som nog skulle gjort Monty Python gröna av avund – är Migrationsverkets beslut att utvisa nyligen 18 år fyllda och ambitiöst studerande Anastasiia Bigun till krigets Ukraina. Samtidigt tillåter samma myndighet allsköns kriminella, bedragare, dagdrivare och bidragstörstande kuckelmakare att slå både dank och rot i Sverige.

Migrationsverkets hantering av Anastasiias ärende hade varit en absurd fars, om det inte vore för att det rör en ung kvinnas liv och framtid. En tjej som under hela sin tonårstid har anpassat sig, lärt sig svenska, skaffat vänner och drömmar i Sverige.

Nu plötsligt säger staten: ”Tack och hej, vi skickar dig tillbaka till ett land i krig, där du inte har någon kvar och inga möjligheter”. Att hennes familj har fått uppehållstillstånd spelar ingen roll i den kafkaliknande logik som Migrationsverket tillämpar. Hon ska ut. Punkt slut.

Jag blev chockad. Jag kan fortfarande inte tro det. De tycker inte att mina skäl för att stanna är nog bra. Samtidigt fick alla andra i min familj brev som meddelar att de beviljats permanent uppehållstillstånd. Det är bara jag som inte får stanna. Hur kan de fatta ett sådant beslut? Alla andra får uppehållstillstånd men jag ska skickas tillbaka?, säger en uppgiven och märkbart sorgsen Anastasiia Bigun i samtal med Piteå-Tidningen.

En gräddfil för utvalda

Samtidigt ser vi hur andra grupper av migranter, företrädesvis från Mellanöstern och Afrika, beviljas uppehållstillstånd och medborgarskap i en sådan strid ström att det snart krävs vattentäta dammluckor för att stoppa flödet.

Vi talar om individer där kriminalitet, parallellsamhällen och bristande integrationsvilja inte sällan är norm. Gängkriminella som begått våldtäkter, mord och bedriver narkotikahandel får stanna. Personer som lever på bidrag utan att någonsin själva ha bidragit till samhället får gräddfil.

Det är som om det förs en omvänd migrationspolitik där de som är mest värdefulla för samhället ska utvisas medan de mest destruktiva ska stanna. En kan inte låta bli att undra: finns det en systematisk misstro och illvilja mot flyktingar från slaviska länder?

Det är inte första gången vi ser hur ukrainska flyktingar behandlas som andra klassens migranter i Sverige.

Liknande fall har tidigare sett dagens ljus. Gäller måhända dubbla måttstockar, vad gäller vem och vilka som får permanent uppehållstillstånd eller ej?

Å ena sidan ljuv musik à la Vivaldis ”La primavera” (Våren), vad gäller uppehållstillstånd till människor från MENA-länder. Å andra sidan Wagners ”Götterdämmerung” (Ragnarök), när det kommer till fall likt Anastaiia Bigun.

Massflyktsdirektivet

Det kan här vara värt att notera det något bisarra regelverket, som ofta är orsaken till att situationer som Anastasiias tillåts uppstå. Ett regelverk som har sin grund i EU:s Massflyktsdirektiv, eller direktiv 2001/55/EG, även känt som direktivet om tillfälligt skydd.

Direktivet går i korthet ut på att den tid en person tillbringar under Massflyktsdirektivet inte räknas in i den tid som krävs för att få permanent uppehållstillstånd.

Det innebär att ukrainare som snart bott här i tre år – och snart går in på sitt fjärde – måste börja om från noll först när de beviljas ett arbets-, studie- eller forskaruppehållstillstånd. Fram tills dess existerar deras tid i Sverige, rent formellt, inte.

Tombola

Migrationsverkets godtyckliga beslut fungerar i praktiken som en tombola där ingen vet vad som gäller för nästa fall. Det enda mönstret vi kan urskilja är att moral, sunt förnuft och rättvisa inte är ledande principer.

Om så varit fallet hade Sverige med stor sannolikhet inte drabbats tillnärmelsevis lika illa av bomber, granater, skjutningar och allehanda nidingsdåd utförda av horder av våldsamma orcher.

Fallet Anastasiia Bigun är ytterligare ett exempel på hur svensk migrationspolitik har blivit en grotesk parodi på sig själv. En dag, när vi blickar tillbaka på den här tiden, kommer vi kanske ställa oss frågan: hur kunde det bli så tokigt?

Jag har inga anhöriga där eller någon som väntar på mig. Jag har inga kompisar kvar. Jag var bara 13 år när jag flyttade från Ukraina. Jag har inget liv där. Min familj bor ju här. Det är krig i Ukraina. Hur kan det vara rimligt att de ska skicka mig ensam till ett land där jag inte har någon alls som väntar på mig?

 

Jan Sundstedt

Fallet Anastasiia Bigun

Anastasiia Bigun kom till Sverige med sin familj år 2019, tre år innan kriget i Ukraina bröt ut. Under sina år i Sverige har hon lärt sig flytande svenska, fått vänner och presterat väl i skolan. Hon går nu sista året på Strömbackaskolans naturvetenskapliga program och drömmer om att studera medicin för att bli specialistläkare.

Hennes föräldrar och två yngre syskon har fått permanenta uppehållstillstånd, men eftersom Anastasiia fyllde 18 år anser Migrationsverket att hon inte längre omfattas av familjens skyddsskäl. Hon står därför inför utvisning till Ukraina, där hon saknar nära anhöriga och en trygg framtid.