MORGONDAGENS DAGSTIDNING – tisdag 25 mars 2025

tisdag 25 mars 2025

NyD Debatt

”Vacciner orsakade plötslig spädbarnsdöd”

Det gäller att vi tänker utanför vår präglade box som maktens olika aktörer vill hålla oss fångade i - särskilt när det kommer till vacciner. Det skriver Bo G Jonsson på NyD Debatt.

publicerad 6 februari 2018
Detta är en opinionstext. Artikelförfattaren svarar för de åsikter som uttrycks i artikeln.

Vaccinationsdomstolen i USA, Vaccine Court, anser att det är bevisat att en fyra månaders gammal baby dog av sina vacciner. Föräldrarna besökte sin barnläkare med sin baby som vaccinerades med fem olika vacciner: DTaP, IPV, PVC, Rotavirus, HEP B vaccinationer. Enligt domstolsdokument beskriver barnets läkare i sin journal vid läkarbesöket att barnet är hälsosamt, kooperativt, välnärt och jollrar. Efter läkarbesöket på eftermiddagen märker föräldrarna att deras barn inte längre jollrar utan barnet är istället tillbakadraget, tystlåtet och rör sig sämre. Mindre än 24 timmar senare dör barnet.

Till dags dato har vaccinationsdomstolen mycket motvilligt betalat ut 4 miljarder dollar vilket motsvarar ca 34 miljarder svenska kronor till offer för vaccinationer! Det säger väl allt om det finns en speciell domstol som handlägger skadestånd för vaccinationsoffer. Skadestånd på 4 miljarder dollar är ett tydligt bevis på hur omfattande skadeverkningarna är när det gäller vaccinationer.

Mörkertalet är säkerligen betydligt större
Domstolen i Rimini i Italien gav föräldrar rätt till skadestånd pga av vaccinationsskador på deras barn. Barnet visade symptom för autism redan samma dag som det fick vacciner för mässling, påssjuka och röda hund, sk MPR vaccin. Barnet fick snabba psykiska och fysiska förändringar. Efter några år hade barnet 100% invaliditet. Flera specialister (ej köpta av industrin) bekräftade sambandet med MPR vaccinet. Även skådespelaren Robert De Niro uppger att hans son blev autistisk. Sonen förändrades från den ena dagen till den andra efter att ha vaccinerats.
En tidigare anställd på den amerikanska myndigheten CDC, Bill Thompson, uppger att man hade sett att vacciner förorsakade bl a autism. De anställda belades med munkavle och uppgifterna undanhölls för allmänheten under flera år. Bill säger att han skäms när han möter föräldrar med autistiska barn och att han själv har medverkat till detta. Därför kan han inte längre tiga utan han har istället valt att berätta sanningen.

Läkemedelsbolagens enda intresse är att tjäna så mycket pengar som möjligt. I denna mångmiljardindustri med vaccinationer ingår värnlösa barn som pålitliga kassakor. Att detta får fortgå är ren galenskap och en utbredd barnmisshandel. Politiker, myndigheter, läkare och sjukvården är möjliggörare och distributörer av vacciner och ofta skrämmer man upp föräldrarna att de måste vaccinera sina barn. Denna skrämselpropaganda förmedlas av journalister inom massmedia vare sig det beror på en brist på medvetande, eller ännu värre genom en medvetenhet. Däremot undanhålls riskerna med vaccin för både föräldrar och för allmänheten.

Politiker i Sverige vill idag införa tvångsvaccinering av barn trots att detta strider mot lagen både i Sverige och i EU. Snacka om diktatur. När vaccinationsivrarna vill spela rysk roulett med barnens liv och hälsa har galenskapen nått sin kulmen. Måtte föräldrar själva undersöka oberoende (inte köpta) fakta när det gäller risker av vaccinationer och tänka sig för innan de låter sina barn bli besprutade. Föräldrar bör vara sunt skeptiska till den utbredda vaccinationspropagandan från läkemedelsbolag, politiker, myndigheter, läkare, sjukvård. Föräldrar har rätt att välja eller vägra vaccination enligt lagen eftersom de och ingen annan är barnens förmyndare. Det är föräldrarna som har det övergripande ansvaret och själva bestämmer över sina barn.

Studien som visar att vaccinerade barn är sjukare än ovaccinerade
En amerikansk vetenskaplig studie på 666 barn i åldern 6-12 år visade att barn som hade fått vaccin var sjukare än barn som var ovaccinerade när det gällde många vanliga sjukdomar. Den procentuella förekomsten när det gällde olika sjukdomar jämfördes mellan barn som var vaccinerade och barn som var ovaccinerade. Resultatet av studien visar på följande resultat:

ADHD: Ovaccinerade barn: 1,0%, vaccinerade barn: 4,7%.

Allergier: Ovaccinerade: 6,9%, vaccinerade: 22%.

Atopiskt eksem: Ovaccinerade: 3,6%, vaccinerade: 9,5%.

Autismspektrumstörning: Ovaccinerade: 1,0, vaccinerade: 4,7%.

Inlärningssvårigheter: Ovaccinerade: 4,3%, vaccinerade: 7,2%.

Lunginflammation: Ovaccinerade: 1,2 %, vaccinerade: 6,4%

Neuropsykiatrisk funktionsnedsättning: Ovaccinerade: 6,7% vaccinerade: 14,4%.

Öroninflammation: Ovaccinerade: 5,8%, vaccinerade: 19,8%.

Studien var utförd av forskare vid Jackson State University på rekommendation av U.S. Institute of Medicine och publicerades i Journal of Translational Science i april 2017. Efter en massiv kritik från vaccinförespråkare togs den publicerade studien senare bort från originalsidan. Denna studie tillsammans med flera andra oberoende studier visar att vacciner tydligen inte är så skyddande mot olika sjukdomar som många vaccinförespråkare, sjukvård och läkemedelsbolag hävdar med sin propaganda där även massmedia har en stor roll. Denna studie tillsammans med de miljardskadestånd som har betalats ut för vaccinationsskador visar snarare på det motsatta.

Som med all information är det upp till varje enskild människa som mottagare av informationen att själv avgöra vad som känns rätt för en själv och på vilken man skall lita eller tro på. Detta gäller i ännu högre grad om man är småbarnsförälder. Men även vuxna människor lät sig manipuleras av (o)ansvariga politiker, myndigheter och sjukvården vid den upphaussade svininfluensan och massvandringen till vårdcentralerna för vaccination. 3,3 miljoner svenskar lät sig bli besprutade med vaccinet Pandemrix trots att vaccinet inte var färdigtestat.

Vaccination vid svininfluensan orsakade 700 fall av narkolepsi
Att påstå att det är ovanligt med skador stämmer inte. Av dessa 700 fall i Europa står Sverige ensamt för 374 fall och över 500 anmälningar har inkommit. Unga människor har fått sina liv förstörda på grund av allvarliga biverkningar av svininfluensavaccinet Pandemrix. Köpet för vaccinet var 1,4 miljarder. Nu har tiden bäst före gått ut för vaccinet och man har bränt upp det överblivna 6,6 miljoner doserna till en kostnad av 200 miljoner.

Göran Stiernstedt, dåvarande chef och expert i SKL Sveriges kommuner och landsting, säger att han har ångrat att han förordade massvaccination av svininfluensan och att han hade skickat internmejl före och ifrågasatt lämpligheten med en massvaccination. Vidare säger Stiernstedt: ”Jag tycker att det är en stor medicinsk tragedi och jag är säker på att i framtiden kommer detta att stå i historieböckerna vid sidan om neurosedynkatastrofen”. Även den dåvarande statsepidemiologen Annika Linde satt i TV och uppmanade svenskarna att vaccinera sig. Dödsfall som direkt kunde kopplas till svininfluensa uppskattas till endast sex till tio fall.

Nästa gång larmet, går vilket det gör idag när det gäller barnsjukdomen mässling som tidigare ansågs som en ”normal” barnsjukdom, måste vi ifrågasätta vems ärenden de (o)ansvariga inblandade går, Big Pharmas eller medborgarnas? Om vi vänder på all propaganda och ser budskapets motsats, kan vi komma betydligt närmare sanningen när det gäller den dolda avsikten med den politiska propagandan.

Det gäller att vi tänker utanför vår präglade box som maktens olika aktörer vill hålla oss fångade i. Att tänka i helt nya banor och bli varse vad som pågår i samhällets kulisser, är en förutsättning för att maktens psykologiska inflytande över oss människor skall upphöra. Att vi inte längre låter oss bli manipulerade, hjärntvättade och vilseledda.

 

 

Bo G Jonsson

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

”Inkompetenta järnvägsbeslutare”

Järnvägsprojektet Ostlänken är ett skräckexempel på hur inkompetens och förutfattade meningar styr järnvägsbesluten i Sverige. Projektet bör pausas för att sedan planeras om för att spara pengar och få en modern järnväg på kvarvarande sträckor. Det skriver Hans Sternlycke.

publicerad 21 mars 2025
järnväg järnvägar Sverige
Det är järnvägen som ligger i teknikframkanten, inte bilen eller flyget.
Detta är en opinionstext. Artikelförfattaren svarar för de åsikter som uttrycks i artikeln.

Ostlänken, järnvägen mellan Järna och Linköping som började byggas förra året är ett skräckexempel på hur okunnighet och förutfattade meningar styrt järnvägsbesluten, både bland politiker och Trafikverket. Bygget borde pausas och projekteringen göras om för att rädda pengar och få en modern järnväg på kvarvarande sträckor. Det finns gott om tid. Banan beräknas inte vara klar förrän 2035, men kunde byggas på bråkdelen av tiden på bro för 400 kilometer i timmen mot med makadam på konventionell banvall som nu för 250 kilometer i timmen.

Kostnaden blir 103 miljarder kronor för de 18 milen, internationellt höga 5,7 miljarder milen, mot hälften för på bro, enligt Skanska. Underhållskostnaden blir hela 4,5 gånger mer än på bro och med spår i betong, under 30 år 19 miljarder kronor mot 4,2.

Ostlänken blev kvar när de nya stambanorna som skulle gett 2,5 timmars restid mellan Stockholm och med tåg i 320 kilometer i timmen och två timmar till Göteborg. Nu borde ett höghastighetsnät för 400 kilometer planeras. Sedan blev banorna nedgraderade till 250 kilometer i timmen, under påstående från Trafikverket, att det skulle vara billigare. sedan blev första åtgärden av nya regeringen att lägga ned för att spara pengar. Kvarvarande bitar skulle ha pendeltåg och godståg, helt ignorerande kapacitetsförlusten olika hastigheter ger. Nya stambanorna med bara höghastighetståg skulle gett plats för tre gånger fler tåg på de gamla stambanorna genom jämnare hastigheter där.

I dag tar det tar det tre timmar och 40 minuter att resa mellan Stockholm och Göteborg och och fyra timmar och 30 minuter att resa mellan Stockholm och Malmö. Det är trekvart respektive en halvtimme längre än de restider som gällde 1998. Då presenterades en stomnätsplan för hela landet hur tågen skulle bli snabbare att resa med 2007. Bara för ett par sträckor har det förverkligats. Tvärtom har nästan alla sträckor längre restider än de hade 1998.

Orsaken är att trafiken har ökat, men järnvägen inte byggts ut, så att järnvägen nu ligger vid kapacitetsgränsen, och att underhållsskulden ökat. Bilen och flyget har setts som det moderna, som man satsat på. Ändå är det bara ett par orter med flygfält som har kortare restid med flyg än med tåg efter stomnätsplanen för 2007.

Det är järnvägen som ligger i teknikframkanten, och som kan bli billigare och snabbare, inte bilen eller flyget. Järnvägen är miljövänligare och mer ekonomisk. Politiker och planerare bör uppgradera sin kunskap om modern järnvägsteknik.

 

Hans Sternlycke

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

”Utbildningen är viktigare än vapnen”

Utbildningen för jägarexamen borde bli längre och även innefatta psykologisk lämplighetsprövning. Det skriver Misha Istratov, debattör inom viltförvaltning och hållbarhet.

publicerad 5 mars 2025
Dagens helgutbildningar för jägarexamen är problematisk, skriver Misha Istratov.
Detta är en opinionstext. Artikelförfattaren svarar för de åsikter som uttrycks i artikeln.

Det var aldrig en fråga om huruvida det skulle ske i Sverige, utan enbart en fråga om när. Det har hänt i Norge. Det har hänt flera gånger i Finland. Medan andra länder infört strängare vapenlagar har svenska regeringspartiers flörtande med amerikanska landsbygdsideal och vapenkultur i stället banat väg för mass- och skolskjutningar.

Gärningsmannen som stod bakom attentatet i Örebro där tio människor dödades, bar tre jaktgevär på ryggen, varav ett halvautomatiskt. Debatten har gått varm om de halvautomatiska vapnen som godkändes för jakt 2023. Att regeringen nu vill skärpa vapenlagarna efter attentatet är tillbörligt. Men det är också politiskt opportunistiskt eftersom de själva tidigare lobbat för de regler de nu förbjuder. Den politiska kappvändningen blir ännu mer flagrant mot bakgrunden att flera av regeringspartierna för några månader sedan öppet verkade för ännu generösare regler för vapeninnehav.

I stället för att enbart diskutera vapentyper bör grunden till hur gärningsmannen ens erhållit sin vapenlicens uppmärksammas – nämligen genom den jägarexamen han avlagt.

I dagens Sverige kan du få ett infall på en fredagsmorgon och anlända till en kursgård samma dag, för att på söndagen ha din jägarexamen i handen. Det stora ansvaret som ett liv med vapeninnehav innebär bör inte kunna baseras på impulser och nyckfullhet såsom dagens helgutbildningar möjliggör.

Ingen kan säga om våldsdådet i Örebro hade kunnat förhindras med hårdare regler för jägarexamen och vapenlicens. Men det bör stå utom alla tvivel att det hade minskat risken för att fel person skulle få tillgång till militära vapen med ödeläggande kapacitet.

Det vore osmakligt om Örebrofallet ledde till en diskussion om hur seriösa majoriteten av Sveriges jägare är och att de inte ska drabbas på grund av att en desperat person valde att skapa en tragedi. Vissa saker är för viktiga för att kringgå försiktighetsprincipen. Även om 277 034 av de 277 035 jägare som löste jaktkort senaste säsongen vore exemplariska, räcker det uppenbarligen med att en person tappar besinningen för att konsekvenserna ska bli ödesdigra.

Just nu pågår en utredning för en modernare jaktlagstiftning, vilket är på tiden eftersom nuvarande jaktlag är från 1987. Ramverket till flera delar i jaktlagen grundlades redan 1938 vilket gör den förlegad i många avseenden. Det är alltså ett ypperligt tillfälle för regeringen att lägga till uppdraget att utreda hur jägarutbildningen kan bli mer omfattande och seriös. Ett av kraven borde rimligtvis vara att innehållet inte ska kunna korvstoppas över en helg, utan bör inhämtas över ett antal veckor eller månader.

Det stora ansvaret som ett liv med vapeninnehav innebär bör inte kunna baseras på impulser och nyckfullhet såsom dagens helgutbildningar möjliggör.

En längre jägarutbildning skulle utöver djupinlärning också ge möjlighet för systemet att plocka upp signaler om olämpliga kandidater. Hittas de redan i detta skede finns goda chanser att undvika tragedier. I tillägg till detta skulle en psykologisk lämplighetsprövning innan man får avlägga jägarexamen vara en ytterligare säkerhetsåtgärd. Efter de två skolskjutningarna i Finland 2007 och 2008 infördes kontroller av mental hälsa för de som ansökte om tillstånd för halvautomatiska vapen. Detta borde lämpligtvis gälla samtliga personer som ansöker om vapenlicens eftersom det naturligtvis går att begå terrordåd med en älgstudsare eller ett handeldvapen också.

Under remissrundorna för den nyliga utredningen En ändamålsenlig vapenlagstiftning kan man skåda hur jägarförbunden propagerar för friare vapenlagar medan Brottsförebyggande rådet varnar för riskerna med fler och farligare vapen ute i samhället. Ändå följer politikerna ideligen jägarförbundens önskemål. Tendensen att intresseorganisationerna utövar massivt inflytande på jakt- och vapenpolitiken har debatterats i årtionden. Med facit i hand kan man konstatera att utan jägar- och skytteförbundens idoga påverkansarbete skulle många av landets generösa vapenlagar aldrig realiserats. Det är därför av yppersta vikt att jägarförbunden välkomnar ett förslag om en mer seriöst upplagd jägarutbildning som en garant för en mer kompetent framtida jägarkår.

Regeringen har nu på sitt bord att göra sitt yttersta för att våldsdådet i Örebro inte ska upprepas. Det finns tio familjer som för alltid kommer att vara märkta av denna incident. Samhället bör hjälpas åt för att detta blir den enda och sista gången. Inget fritidsintresse, jakt eller annat, borde få gå före medborgarnas säkerhet. Om detta måste vi alla enas.

 

Misha Istratov

Om debattören

Misha Istratov är VD för Elithus och oberoende debattör inom hållbarhet generellt, med specialisering mot viltförvaltning.

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

”Finns medvetandet i hjärnan?”

Människan och medvetandet

Om vetenskapen inom hjärnforskningen inte förmår erkänna att den i nuläget inte kan bevisa att medvetandet finns i hjärncellsmassan, så borde man åtminstone ge utrymme åt andra perspektiv, teorier och frågeställningar. Det skriver Tamás Bogár.

publicerad 21 januari 2025
Vad är egentligen medvetandet?
Detta är en opinionstext. Artikelförfattaren svarar för de åsikter som uttrycks i artikeln.

Sedan urminnes tider har den sökande människan ställt frågorna: Var gör jag här? Vad är meningen med livet? Är tillvaron förnuftig?

Den vetenskapliga fysikaliska verklighetsuppfattningen förklarar att människan består av en kropp och en hjärncellsmassa som är själva medvetandet. Fysikaliskt inställda vetenskapsmän har uppfattningen att hjärnan är själva människan som tänker, känner och upplever verkligheten härifrån. I den fysikaliska verklighetsuppfattningen finns alla minnen och alla medvetenhetsprocesser i den fysiska hjärncellsmassan. Hur långt har hjärnforskningen kommit då? Har den bevisat att minnet och medvetandet finns i hjärnan? När man ställer alla dessa frågor verkar det i stället uppstå flera frågor än svar. När man studerar forskning om hjärnan inser man att denna forskning egentligen inte har lyckats bevisa något annat än sekundära effekter av medvetenhetsyttringar i hjärnans olika delar.

Tankeväckande teorier inom neurovetenskapen:

Studier av avbildningar av hjärnan tyder på att prefrontala barken och hjässloben är speciellt viktiga för medvetandet och den globala arbetsytan. Men det är svårt att veta om dessa regioner framkallar själva medvetandet eller om de utför relaterade processer som uppmärksamhet, minne och verbalisering av medvetna upplevelser.” (Redaktör Anil Seth 2015, sidan 86): Hjärnan på 30 sekunder, Tukan Förlag.

Även om det kanske inte finns någon ´fri vilja´ existerar i alla fall upplevelsen av att själv framkalla ett visst beteende och den kan registreras i hjärnan.” (Redaktör Anil Seth 2015, sidan 88): Hjärnan på 30 sekunder, Tukan Förlag.

Jag ställer mig då frågan: Vad är det som aktiverar dessa medvetenhetsyttringar i hjärnan? Vad är primärt och sekundärt? Vad är orsak och verkan? När man ställer dessa frågor, får man uppfattningen att den fysikaliska vetenskapens förhållningssätt skapar sin egen verklighetsbild, som ur ett historiskt perspektiv kan jämföras med kyrkans trosföreställning om verkligheten. Under medeltiden hade Påven och kyrkan en mycket stark ställning i Europa och hade monopol på sanningen, likt ett rättesnöre som människorna skulle förhålla sig till. Vetenskapen bör inte hänge sig åt trosföreställningar och fantasispekulationer utan utgå från egna observerade objektiva mätbara resultat och använda detta för att bevisa om medvetandet är lokaliserade i hjärncellsmassan eller inte.

Om man resonerar förnuftigt och inte låter känslan styra och bestämma över dessa viktiga frågeställningar, blir den logiska slutsatsen av den vetenskapliga forskningens resultat ganska entydig. Den är att denna forskning enbart lyckats konstatera sekundära effekter av medvetenhetsyttringar. Vetenskapen bör inte hemfalla åt känslans oresonliga förhållningssätt och tro att sekundära reaktioner är själva medvetandet, för då blir vetenskapen den nya religionen. Med en smula ödmjukhet inser hur lite vi vet om man enbart utgår från den objektiva och synliga delen av verkligheten. Kan det då finnas något utöver denna objektiva fysiska värld, som vi kan uppleva med våra fysiska sinnesorgan? Om vi utgår från denna frågeställning, så kommer vi till insikten att den fysikaliska vetenskapen har hamnat i en återvändsgränd. Detta innebär att vi då behöver leta vidare efter någon förnuftig förklaring och inte nöja oss med otillräckliga spekulationer och teorier. Vi borde i stället söka förstå verkligheten som den egentligen är och inte sådan vi tror att den är.
Om nu vetenskapen inom hjärnforskningen inte förmår erkänna att den i nuläget inte kan bevisa att medvetandet finns i hjärncellsmassan, så borde detta åtminstone ge utrymme åt andra perspektiv, teorier och frågeställningar.

Den troende människan, som snarare utgår från en religiös tro och har den som en grund för att orientera sig i tillvaron, besvarar dessa frågor enligt sin föreställning om verkligheten. Men har religionen egentligen kunnat ge en bättre bild än den vetenskapen ger med sitt sätt att förhålla sig till verkligheten? Vid närmare eftertanke inser vi nog att vi inte kan förlita oss på enbart tro. Däremot kan den ge tröst och en meningsfullhet i tillvaron i denna känslokalla hårda värld som vi lever i.

Varken religionen eller vetenskapen har lyckats besvara frågorna om medvetandets natur, meningen med livet, tillvarons förnuftighet och så vidare. Den vetgiriga och sökande människan kommer inte att nöja sig med de torftiga förklaringsmodeller som råder utan kommer givetvis söka vidare för att närma sig en mer hållbar verklighetsförklaring. Egentligen är detta inget nytt utan det har alltid funnits människor på olika nivåer i medvetenhetshänseende. Om vi nu utgår från detta faktum, så inser vi att dessa förebilder av män och kvinnor verkar ha haft en djupare förståelse av verkligheten. Dessa pionjärer har sedan vidareförmedlat kunskapen till sina medmänniskor, där några fåtal haft medvetenhetsreceptorer att uppfatta och förstå deras idéer och tankeformer.

I sökande efter svar på frågan om huruvida medvetandet finns i hjärnan uppstår allt fler frågeställningar. Det blir inte enbart en fråga om medvetandets lokalisering i hjärncellsmassan utan även fler frågor: Vad är egentligen medvetandet? Finns minnet i hjärnan? Vad är en människa? och så vidare. Till slut inser man hur lite man vet och då har man kommit till mognadsgraden, den så kallade sokratiska insikten: ”att jag vet att jag ingenting vet”.

Den sökande människan kommer inte att nedslås av detta faktum utan drivs vidare av en inre känsla och övertygelse om att det finns mycket mer att lära och förstå av livet. Detta skulle kunna liknas vid en långsam vandring längs en knivskarp väg, längs vilken man uppnår vissa delmål, etapper, milstolpar av erövringar av förståelse men inte nöjer sig med detta utan vet att det finns mycket kvar att förstå av tillvaron och kunskapen om verkligheten.

Den som söker finner, ty han drivs av undermedveten visshet om att det sökta måste finnas.” (Författare Laurency 1987, kapitel 3.2, 16): Livskunskap Två. Förslagsstiftelsen Henry T. Laurency.

 

Tamás Bogár

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

”Natomedlemskapet – en uppenbar riskfaktor”

Natomedlemskapet är ett forcerat beslut som tagits utan att beakta de säkerhetspolitiska riskerna. För rikets säkerhet måste Sverige lämna Nato omgående. Det skriver Michael Zazzio, Mikael Hagenbo, Roger Richthoff och Jörgen Appelgren.

publicerad 15 januari 2025
Amerikanska soldater under Natoövning i småländska Skillingaryd förra året.
Detta är en opinionstext. Artikelförfattaren svarar för de åsikter som uttrycks i artikeln.

År 1982 lovade Nato, i det fall att Östtyskland skulle bli en del av Tyskland, att inte expandera sitt territorium i riktning mot Ryssland. På den tiden hade Nato inga andra gränser mot Ryssland än den norsk-ryska gränsen i norr samt vid Berings sund. Sedan år 1999 har Nato dock massanslutit: Tjeckien, Ungern, Polen, Estland, Lettland, Litauen, Slovakien, Rumänien, Bulgarien, Albanien, Kroatien, Slovenien, Montenegro, Nordmakedonien, Finland och Sverige. I flera etapper har Nato brutit sitt löfte om att inte expandera sitt territorium och sin landgräns mot Ryssland, vilken nu är längre än 200 mil, och den europeiska Nato-kartan är i dag nästan identisk med EU:s karta, vilket återspeglas i många EU-beslut.

Svenska politiker, svensk försvarsmakt, svensk underrättelsetjänst och hela det militärindustriella etablissemanget forcerade fram beslutet om ett svenskt Nato-medlemskap och DCA-avtal, utan att beakta de säkerhetspolitiska riskerna med att ansluta sig. DCA-avtalet innebar att Sverige gav upp både självständighet och territorium (militära baser) åt främmande makt. DCA-avtalet utgör en ockupation av svenskt territorium, vilket var möjligt att genomföra enbart på grund av högförräderi av den sittande regeringen.

För 20 år sedan påpekade Vladimir Putin att det fanns risker med ett expanderande Nato och att Nato:s expansion innebar att Ryssland tvingades att utveckla nya överlägsna vapentyper. Tre år senare lät han meddela att en sådan vapenutveckling pågick, och för åtta år sedan klargjorde han att Ryssland hade sådana vapen.

I november 2024 använde Ryssland för första gången sådana vapen, Oreshnik-missilen, vilken har skapat panik i Ukraina och Nato-länderna. Detta nya vapen har medfört att Ryssland nu har förskjutit den globala dominansen och balansen till sin fördel.

Oreshnik-missilerna färdas med 12 gånger ljudets hastighet och slår ner med kirurgisk precision. De når hela USA samt hela Europa. Det går inte att försvara landet och befolkningen mot dem, för dessa missiler är dubbelt så snabba som de näst snabbaste missilerna. Sverige och de övriga Nato-länderna måste därför upphöra med alla vapenleveranser till Ukraina samt se till att all militär personal och alla de civilanställda, som arbetar inom krigsindustrin, omedelbart dras bort från Ukrainskt territorium. I annat fall kan dessa Nato-länder, inklusive Sverige, komma att attackeras med Oreshnik-missiler, vilket skulle vara onödigt, eftersom ett sådant scenario kan undvikas. Om Ukraina inte får någon militär hjälp, så tvingas landet att inleda fredsförhandlingar med Ryssland, och fredsförhandlingar är alltid en bättre lösning än krig. Ukraina och Ryssland var nära en sådan fredsuppgörelse när den omkullkastades av Storbritanniens premiärminister.

Krig är produktionsmässigt sett destruktivt för alla utom möjligtvis för det militärindustriella etablissemanget. Krig innebär alltid död, lidande, sjukdomar, misär och en enorm förödelse. Med hänsyn till rikets säkerhet, den regionala säkerheten i norra Europa samt utifrån ett geopolitiskt perspektiv, borde Sverige damma av den från det kalla kriget mycket framgångsrika säkerhetspolitiska policy som gick under beteckningen ”den nordiska balansen”. Detta innebär att Sverige måste lämna Nato och att de politiker som fattade beslutet om Nato-anslutningen måste ställas till ansvar för brott mot rikets säkerhet. Vi behöver politiker som har respekt för regeringsformen och för demokratin – så som den uttrycks i regeringsformen – och med integritet, så att man står fast förankrad, även om det militärindustriella etablissemanget, EU eller FN trycker på.

De svenska medborgarna förtjänar att få leva i trygghet och säkerhet. Samhällsuppbyggande, framtids- och utvecklingsmöjligheter samt god hälsa måste prioriteras. Människor förtjänar att ha framtids- och utvecklingsmöjligheter som är samhällsuppbyggande och samhällsbevarande i stället för samhällsförstörande, vilket militära konflikter alltid är. Att medborgarna ska leva i fred, ha individuell frihet, ha tillgång till god sjukvård och utbildning, ha låga energikostnader samt ett inte alltför högt skattetryck måste stå i fokus för svensk politik. Ett sådant samhälle leder till en hög produktivitet och därmed till välstånd, men det förutsätter neutralitet och goda relationer till andra länder, framför allt BRICS-länderna, som numera är den geopolitiska motorn och den ekonomiska makten i världen.

Vi behöver nytänkande politiker som har ett helhetsperspektiv och som inte skapar något onödigt hot mot Ryssland eller andra länder. Dagens generation av politiker har visat vad de går för, och det gäller samtliga riksdagspartier. Vi behöver en injektion av nya partier och politiker som är ansvarstagande och som inte involverar Sverige i några destruktiva pakter. Neutralitet är för övrigt den bästa förutsättningen för fred, vilket Sverige har över 200 års erfarenhet av.

 

Michael Zazzio, ordförande National Health Federation Sweden

Mikael Hagenbo, tidigare svensk representant inom ramen för partnership for peace (PFP) i olika arbetsgrupper inom Nato

Roger Richthoff, f d riksdagsledamot och major

Jörgen Appelgren, reservofficer, intendent, Flygvapnet

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

Missa inte en nyhet igen!

Anmäl dig till vårt nyhetsbrev idag!

Ta del av ocensurerade nyheter – fria från industriintressen och politisk korrekthet från Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning – varje vecka.

Send this to a friend