NyD Debatt

Annons:

”Sveriges Radio sprider falska nyheter”

Public service-journalistiken tycks fullkomligt sakna ryggrad, och visar på ett presentationssätt som inte bara är ovetenskapligt utan till och med antivetenskapligt. Ett färskt exempel är Sveriges Radios märkliga blandning av extrema tips och evidensbaserade fakta om hur vi kan skydda oss mot coronavirus, skriver representanter för Veidos hälsocenter på NyD Debatt.

Uppdaterad september 27, 2021, Publicerad maj 14, 2020
Detta är en opinionstext. Artikelförfattaren svarar för de åsikter som uttrycks i artikeln.

På Sveriges Radios nyheter den 15 april 2020 rapporterades om den desinformation som sprids på bland annat sociala medier om hur vi kan skydda oss mot coronavirus. Man ger i inslaget exempel på extrema tips och inlägg och blandar dessa med sådant som det finns vetenskapliga och evidensbaserade fakta om – fakta som inte framförs i SR:s rapportering. Varför gör man så? Varför blandas allt i samma gryta istället för att enligt god journalistisk sed klargöra vilka förhållanden som råder?

Detta leder till att även gångbara, evidensbaserade metoder förlöjligas och i lyssnarnas undermedvetna sammankopplas med rena idiotier och därmed tas för fake news. Den evidens och fakta som finns kommer med detta förfaringssätt aldrig att nå lyssnaren eftersom alltsammans presenteras under rubriken fake news, och när SR själva inte kommenterar de fakta som faktiskt finns, utan istället förlöjligar alltsammans, bidrar de själva till den fake news de rapporterar om. Man försvårar på detta sätt kritiskt analytiskt tänkande genom att ta fakta ur sina sammanhang och utelämnar fakta genom att vinkla ensidigt och vägra ge utrymme för saklig debatt – för att istället inplantera misstro och förlöjliga.

Man motsäger sig själv – på SR:s hemsida går att läsa:
"Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen."

Saknar public service-journalistiken fullkomligt ryggrad? Hur kommer det sig annars att man under en rubrik som ”Fake News” skapat ett tema om fake news och där urskillningslöst presenterade en rad påståenden som falska. Påståenden som cirkulerar på Facebook och Youtube lades fram och exempel på dessa var bland annat:

Annons:
  • att man skall dricka klorin som är bra mot corona
  • man presenterade en ljuduppspelning där man kunde höra en röst som ger rådet att tugga på silver som är bra mot corona
  • man skall smörja sig med oreganoolja som är bra mot corona
  • att 5G stryper immunförsvaret och bör stängas
  • att Brasiliens president Jair Bolsonaro facebookat om att en befintlig malariamedicin med klorokinin hjälper mot covid-19 och att hans inlägg därmed censurerades

 

Allt detta presenterades av SR som fejkade nyheter som vilseleder folket. För att förstärka och ge tyngd åt detta påstående intervjuades facebookansvarige Nick Clegg som meddelade att Facebook arbetar hårt för att rensa bort alla dessa falska nyheter. Clegg menar att det finns uppenbara felaktigheter som är lätta att upptäcka som exempelvis intag av klorin, men att det även finns sådana som är svårare att dra gränser för.

SR:s presentationssätt är inte bara ovetenskapligt utan till och med antivetenskapligt, eftersom en rapportering av sådant slag – mycket lik även annan rapportering från public service – blandar information av olika tyngd och relevans och omöjliggör för lyssnaren/läsaren att sätta in dessa påståenden i sina rätta sammanhang.

Att dricka klorin är för de flesta ett uppenbart exempel då klorin innehåller en lösning av natriumhypoklorit och är direkt dödande för vattenlevande organismer. Fungerar alltså utmärkt att städa och desinficera med, för utvärtes bruk. Att Brasiliens president sedan menat att malariamedicinen innehållande klorokinfosfat kan ha verkan mot coronaviruset är en annan sak. Klorokinfosfat har sedan mars 1973 varit godkänt av svenska Läkemedelsverket och i augusti 2005 rapporterades av Dr Fauci i The Virology Journal att ”klorokin är en potent hämmare av SARS coronavirus och dess spridning”.

Borde det inte vara professionella journalisters uppgift, för vi får väl anta att Sveriges Radio har både professionella och kompetenta journalister, att reda ut dessa begrepp och skilja på vad som är fakta och vad som är ryktesspridning via feltolkningar av fakta? Alla har vi väl en uppfattning om hur viskleken fungerar och att det är sällan, för att inte säga aldrig, som det ursprungliga budskapet är detsamma som det som når den sista i denna underhållande lek. Sveriges Radios journalister skall dock inte sysselsätta sig med visklek.

Låt oss ta några exempel på hur en vetenskaplig rapportering borde ha gått till i samband med denna SR:s antivetenskapliga rapportering om ”fake news”.

Silver: Vetenskapligt vet vi att silverjonen har antimikrobiella egenskaper och att silver i jonform är starkt antibakteriellt, virusdödande samt hämmar svamp och encelliga parasiter och under lång tid har använts just i detta syfte. Inom sjukvården används silverplåster vid exempelvis brännskador för snabbare läkning utan komplikationer av annars ofta förekommande infektioner. Det skrivs i en artikel från SVT nyheter den 7 juni 2009 att silverplåstren leder till färre infektioner, mindre antibiotika och kortare vårdtid och att regelbunden användning av bakteriedödande silverförband har lett till stora förbättringar i vården av brännskadade barn.

”Det har länge funnits silverbaserade vattenreningsprodukter på marknaden. De flesta bygger på silvernitrat som man häller i färskvattentanken på fritidsbåtar. Större fartyg har ofta en silverjonbaserad vattendesinfektionsutrustning som renar allt vatten på fartyget. Till och med NASA har försett sina rymdfärjor med silverjonreningssystem. Dessa hjälper astronauterna återcirkulera allt vatten (och urin!) ombord på rymdfärjan. Silver i vattenreningssammanhang är alltså väl etablerat och säkert.” skriver man på Ion-silver.com.

Besättningar på större fartyg dricker alltså vatten som renats och desinficerats med silverjoner likaväl som NASA:s astronauter ombord på rymdfärjorna. Har månne någon talat om för NASA och fartygsnäringen att silver är fake? Varför klargör inte SR:s journalister att det är skillnad på silver i fast form och silver i finfördelad jonform i exempelvis vätska, så kallat kolloidalt silver – och att därför tugga på en bit silver inte är att jämföra med att inta den kolloidala formen?

Vår egen stadsepidemiolog Anders Tegnell har även han uttalat att det länge varit känt att kolloidalt silver är virusdödande: ”Att det fungerar på de flesta virus är ju känt” medger Tegnell redan 2004 i en telefonintervju gällande ebola-viruset.

Silverjonen passerar mag-tarmkanalen genom den så kallade osmotiska potentialen, alltså inte självaktivt, och skulle därför kunna ordineras oralt vid virus- och bakterieinfektioner. I samma intervju nämns även att FDA (Food and Drug Administration, USA:s motsvarighet till Läkemedelsverket och Livsmedelsverket) har genomfört en verifierad och publicerad studie gällande just kolloidalt silver och dess virusdödande effekter i det då förekommande fallet med ebola.

Det är mot denna bakgrund en högst befogad fråga varför man i SR:s reportage istället för att klargöra dess effekter förlöjligar silver som en åtgärd mot virus.

Låt oss gå vidare med 5G: Hur kommer det sig att Sveriges Radios journalister börjar med påståenden som för vem som helst är uppenbart idiotiska, som att smörja sig med oreganoolja eller dricka klorin för att skydda sig mot corona, för att sedan komma med dåligt underbyggd information om exempelvis 5G vilket gör att lyssnaren återigen i sitt undermedvetna bakar ihop all sagd information som falsk?

361 läkare, forskare och vetenskapsmän från 44 länder har i en gemensam appell skrivit på för att utbyggnaden av 5G stoppas på grund av ”potentiellt allvarliga hälsorisker” tills det går att från oberoende håll bevisa att den massiva ökning av mikrovågsstrålning som 5G-utbyggnaden kräver inte inverkar på människors fysiska
och psykiska hälsa.

Läkaren och forskaren Lennart Hardell är en av många som presenterar flera vetenskapligt publicerade forskningsrapporter som påvisar negativa hälsoeffekter av mikrovågsstrålning. Redan på 1970-talet kom ryska forskare fram till att ”En rad skadliga effekter påvisades med påverkan av hormonsystemet, olika inre organ, nervsystemet inklusive nerver i huden, hormoner och försämrat immunförsvar”.

Varför framkommer inte sådan information i SR:s rapportering och nyhetsinslag? Att mikrovågsstrålningen påverkar bland annat celler, DNA, blod-hjärnbarriären och den kognitiva förmågan är alltså sedan länge vida känt genom vetenskaplig forskning – men om detta får vi inget höra från vår med skattemedel betalda Public Service-radio. Varför?

Varför kan man inte på bästa sändningstid ordna en debatt med forskare, läkare och andra i sakfrågan insatta personer för att framlägga alla fakta vi har om ämnet? Varför använder Sveriges Radio istället ett så ovetenskapligt presentationssätt? Varför förlöjligar man ett påstående om att 5G ”stryper” immunförsvaret när detta i själva verket ligger mycket nära sanningen? Detta kan onekligen uppfattas som att det är SR själva som står för fake news.

Det kan väl inte vara så svårt att förstå att när mikrovågsstrålningen påverkar vår hälsa negativt med bland annat ökad trötthet, koncentrationssvårigheter och degenerering av cellernas förmåga att reparera sig som följd – att motståndskraften i organismen sänks, vilket i sin tur innebär ett sämre immunförsvar och att mottagligheten för virus och bakterier då ökar, vilket leder till att lättare insjukna i låt säga en influensa?

Att man lättare drabbas av sjukdom med ett sänkt immunförsvar är självklart och vetenskapligt belagt. Det är av den anledningen som riskgrupper uppmanas att i större utsträckning vara försiktigare i sjukdomstider. Så, om förhöjd mikrovågsstrålning från låt säga 5G, eller 4G eller WiFi eller annan källa bidrar till ett sänkt immunförsvar så ökar väl risken att insjukna? Blanda inte samman det i någon fake news-kategori!

En starkare motståndskraft gör att immunförsvaret lättare kan bekämpa inkräktare som virus och bakterier, vilket i sin tur innebär att vi inte blir lika sjuka. Varför inte rapportera om vad vi kan göra för att stärka vår motståndskraft mot inkräktare i form av patogener som virus, bakterier och parasiter?

Hur ska vi hantera all den information vi får del av om vi inte kan ställa den i relation till någonting? Är det inte journalistikens och därmed även SR:s uppgift att framlägga relevant information och klargöra inbördes förhållanden mellan påståenden så att lyssnaren kan uppfatta informationens relevans i sitt givna sammanhang. Vilka påståenden som helst, även fakta, blir värdelösa om de inte sätts in i sina rätta sammanhang. Risken är överhängande att man med en sådan sammanblandning av lösryckta påståenden vilselder lyssnaren och att denne nästa gång den får höra talas om något liknande redan i sitt undermedvetna förkastar eller godtar det sagda, utan tillräcklig grund.

”Eld är bra” – aha! Säger den tankelate/godtrogne och tänder en kall dag en brasa på vardagsrumsgolvet med följden att huset brinner ned.
”Eld är inte bra” – aha! Säger den tankelate och godtrogne och fryser ihjäl en kall vinterdag.

Det handlar alltså inte om påståendet i sig utan om hur det används, av vem, i vilket syfte, i vilket sammanhang och när. I exemplet ovan måste alltså elden ställas i relation till vad den ska användas till, när och hur. Båda påståendena ”eld är bra” eller ”eld är inte bra” skulle annars kunna klassas som fake news.

SR bidrar enligt tidigare nämnt exempel till att dramatisera påståenden, ta dem ur sina sammanhang och att därmed i det undermedvetna implantera förutfattade meningar och åsikter hos lyssnaren. Kan detta kallas saklighet och opartiskhet på vilka journalistiken ska vila? Eller är det rent av så att det är detta SR vill – att vilseleda och förlöjliga?

 

Vilseledande presentation av statistik

Ett annat exempel är den rapportering som skedde i SR P4 den 27 april 2020 där vi fick höra att ”2505 personer dog under vecka 15” enligt SCB. Näst högsta dödstal har statistiskt sett vecka 1 år 2000 med 2364 personer avlidna. Vad ska vi göra med informationen om den inte ställs i proportion till någonting? Hur många under denna vecka 15 avled AV covid-19, hur många av dessa avled MED coronaviruset i kroppen? Hur många av dessa avled av helt ANDRA orsaker? Inget av detta får vi höra om via SR.

Det totala dödstalet i Covid-19 är vid samma tidpunkt, den 27 april 2020, 2274 personer (alltså har det totalt sett dött 231 personer färre under hela pandemikrisen än just under vecka 15). En dramatisk rapportering om hur hela 2505 personer avled vecka 15 ställs alltså inte i proportion till den pågående pandemin av coronavirus.

Rapportering om antal smittade och döda i samband med coronapandemin haglar över oss varje dag, flera gånger om dagen, men om siffran 2505 avlidna under just vecka 15 rapporteras utan att insättas i något som helst relevant sammanhang – vad är det då som fastnar i det undermedvetna hos lyssnaren? Att det under vecka 15 i år dog 2505 personer till följd av viruset? Vi får aldrig annars veckostatistik på antal döda. Men just nu under en pågående pandemi passar SR på att slänga in siffrorna om hur många som avlidit under en viss vecka.

Vill man avsiktligt framkalla en chockerande och skrämmande effekt genom att presentera sifferstatistiken på detta lömska vis? Siffrorna stämmer givetvis, men det är inte det som är poängen. Vi talar om hur medier trots sina egna etiska regler och påtalanden om att grunden för egen journalistik är "trovärdighet" och "opartiskhet", och trots sina varningar om fake news på sociala medier och i – åtminstone enligt SR – mindre trovärdiga mediekanaler, själva inte framlägger fakta i sina rätta sammanhang. Hur är det meningen att vi lyssnare skall ta emot den siffra som ges? Hur skall vi värdera den? Hur sann blir rapporteringen om inte fakta sätts i sina rätta sammanhang?

Medvetet plockar man dessa korrekta statistiska siffror och presenterar dem i ett sammanhang som vi redan känner igen – nämligen coronapandemin UTAN att nämna vare sig dödsorsakerna under denna vecka 15 eller vilka av dessa avlidna som skall läggas till statistiken över antal döda i Covid-19. Kopplingen mellan SCB:s statistik och pandemin blir i vårt undermedvetna direkt och absolut. Detta är fel och ett antivetenskapligt presentationssätt som istället för att skänka klarhet, vilket är vetenskapens uppgift, bidrar till ökad oro, felaktiga slutsatser och ur den synvinkeln kan inte sägas annat än att SR själva sprider fake news.

Frågan uppstår givetvis varför Sveriges Radios journalister arbetar på detta vis och den logiska slutsatsen blir ettdera av följande: Antingen vill SR skapa oro och
rädsla, eller så råder sådan inkompetens att man inte förstår vad rapportering av fakta tagna ur sina sammanhang åstadkommer.

 

 

Veidos hälsocenter,

Cecilia Gustafsson
Henrik Eklund
Lena Nilsson
Kostas Elefteriadis
Lena Allzén
Jimmy Mattsson
Janne Hanhela
Tamas Bogar
Per Ullberg
Anneli Karlsson

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

Annons:

”Tidningen Konstnärens svek och ljusskygga verksamhet”

Hotet mot yttrandefriheten

Efter elva år av rättsprocesser vann jag i Högsta domstolen, men tidskriften Konstnären undanhöll sina läsare information om domen, skriver Markus Andersson.

Publicerad juli 27, 2026
Målningen Svenska syndabockar av Markus Andersson med Christer Pettersson och en get med blågult band.
Målningen ”Svenska syndabockar” av Markus Andersson, som var föremål för Högsta domstolens avgörande i mål T 1963-15.
Detta är en opinionstext. Artikelförfattaren svarar för de åsikter som uttrycks i artikeln.

För exakt tjugo år sedan utsattes jag för den obehagliga upplevelsen av att hamna i ett ganska elakartat mediedrev. Det var i samband med att mina tavlor under lite speciella omständigheter visades på Moderna museet våren 2006.

Moderna museet ställde ut ett tjugotal av mina målningar, en av dem var ”Svenska Syndabockar”. Tavlan föreställer den för statsministermord anklagade men friade Christer Pettersson tillsammans med en eländig get försedd med ett blågult band runt nacken.

Denna och flera andra av mina målningar retade upp känsligt folk inom media och självutnämnd kulturelit. Deras reaktion blev ett fullständigt oproportionerligt medialt drev mot mig och mina tavlor. Några försök till faktisk dialog förekom inte.

Men denna redan överdrivna reaktion räckte tydligen inte och de gick så långt att de polisanmälde tavlan Svenska Syndabockar. Här fabulerade de ihop anklagelsen ”upphovsrättsligt intrång” fastän de egentligen var förbannade på hela mitt psykologiska koncept, som gick ut på att måla personer som massmedia utnyttjat för sina egna ljusskygga syften.

Ett kafkaartat och krystat polisförhör gjordes.

”Hur har du målat denna tavla? Varför har du målat denna tavla? Vilka färger har du använt?” Och så vidare in absurdum. Denna tramsiga förundersökning lades så klart ned av polisen. Med förundersökningen nedlagd var detta obehagliga drev ur världen, trodde jag.

En utdragen rättsprocess

Men sedan följde elva år av trakasserier i form av upprepade anmälningar och flera försök att sätta juridiskt krokben för mig och min konstnärliga verksamhet.

Under den här tiden blev jag kontaktad av tidningen Konstnären, en av de mest etablerade tidskrifterna i konstsverige. Den vänder sig framför allt till konstnärer och gallerister.

Den lurige Martin Aagård var då chefredaktör, han inbjuder till intervju och bjuder på lunch.

Efter mat och två stora stark började intervjun. Ung och grön som jag var trodde jag att detta skulle bli något bra, en liten upprättelse i alla fall från Konstnärens riksorganisations egen tidskrift.

Men sedan kom kallduschen. Martin Aagårds artikel var rent förtal och gick helt och hållet ut på att misskreditera mig och min konst.

Min advokat menade att artikeln utgjorde förtal men att det inte var läge för mig att i min situation ta detta vidare.

Några år senare blev jag kallad till tingsrätten. Personer från Expressen hade en ny taktik. De startade nu en civilrättslig tvist kring min tavla. Det var bara att infinna sig.

Till både min och min advokats stora förvåning så förlorade jag. Och detta stod att läsa med stora bokstäver i tidningen Konstnären.

Vi överklagade. Hovrätten tog upp fallet och jag vann!

Men detta tyckte inte tidningen Konstnären var intressant så de teg helt om denna nyhet.

Expressens folk överklagade och fallet hamnade år 2017 i Högsta domstolen.

Där vann jag igen! Detta var inte bara en vinst för mig personligen utan för hela konstvärlden. Nu finns äntligen ett tydligt prejudikat som alla utövande konstnärer kan luta sig emot. Detta formulerades klart och tydligt: Det är inte upphovsrättsligt intrång att titta på en mediabild om det nya verket har egen verkshöjd. Detta har min tavla med goda marginaler.

Tystnaden efter domen

Men inte heller denna dom var intressant i tidningen Konstnärens tycke, vilket kan tyckas en aning underligt. Detta trots att nyheten gick ut som TT-meddelande i hela Sverige och samtliga större dagstidningar nämnde det.

Man kan undra lite över mönstret i deras intresse. Är det så viktigt att stigmatisera mig personligen att man undanhåller hela sin läsarkrets av konstnärer viktig information? Kan de vara så småaktiga? Gör min vinst i HD så ont i deras kränkta egon?

Jag ringde upp dåvarande chefredaktör, Sofia Curman och frågade varför de inte skrivit något om min seger i Högsta domstolen? Det prejudikat som skapats är viktigt inte bara för mig utan särskilt för postmoderna konstnärer som arbetar mycket med mediebilder och liknande. Hon blev väldigt ställd och försökte slingra sig.

”Öh, ja vi bestämde oss för att inte publicera något om detta för att.., för att.., det är så olika utgång i sådana här mål i juridiska sammanhang...”Det var inte någon imponerande bortförklaring. Det sker några få gånger per århundrade att något ärende som är viktigt för konstvärlden överhuvudtaget hamnar i Högsta domstolen, och det sker ännu mer sällan att någon vinner så tydligt, och att gynnsamma prejudikat skapas för konstnärer.

Mitt liv som konstnär handlar dock främst om annat än tjafsiga mediadrev. Som ende svensk erhöll jag Magnus Medici medaljen för mitt måleri. Det var ett femte pris bland 1000 deltagande konstnärer från hela världen. Det var år 2003 på Biennalen i Florence för föreställande konst. I år erhöll jag den fina utmärkelsen Stockholm Culture awards för mitt måleri. Det är stort. Inte ett ord i tidningen Konstnären såklart.

Jag behöver inte fråga mig om det här är personligt, för det är det givetvis. Det är personligt och fult, fegt och hundra procent diskriminerande mot mig och den konst jag företräder.

En tidning utan motstånd

Vad är då detta för tidskrift som tar så oproportionerligt stor plats på kulturarenan? Tidningen Konstnären ingår för medlemmar i Konstnärernas Riksorganisation och kommer ut med 4 själsdödande nummer per år.

Vad är det då Sveriges konstnärer får i brevlådan? Ja, vad är världens torraste skit? Kanske Dagens Nyheter en måndagsmorgon i november? Eller en tre timmars föreläsning om hur tallkottar och genus hänger samman på ett djupare plan? Eller en så kallad Youtuber som försöker förklara varför Trump är Guds gåva till mänskligheten? Eller en självutnämnd profet som menar att cannabisolja kan bota allt från nageltrång till mjältbrand och galopperande cancer och mal på om det vecka efter vecka, månad efter månad, år ut och år in ute på sociala medier?

Allt detta är visserligen verkligen urtrist, men inget slår tidningen Konstnären när det gäller extrem-grå, blodlös, fantasilös, kreativitetsdödande hundraprocentig tråkighet.

Långa urtrista intervjuer med konstnärer som förmodligen ofta är betydligt mer inspirerande än de framställs här. Oändligt ordbajsande från redaktionen om menlösa kvasiteorier och kulturkackel varvat med omständliga redogörelser kring olika politiska partiers så kallade kulturpolitik.

Vi blir också ibland informerade om hur vi ska rätta oss i ledet som duktiga drönare. Skulle det bli förbjudet för konstnärer att sköta sina affärer med kontanter så ska vi lydigt fylla i en blankett och ansöka om en modernare kassa.

Aldrig ett rebelliskt ord om något. Aldrig en protest, annat än lite ljummet gnäll om de så kallade kulturanslagen. Eftergivet, underdånigt och med pussmunnen tryckt mot etablissemangets stövel.

Tja, men en tidning går ju att använda till annat än att läsa kanske ni tänker? Visst, att lägga på golvet om hunden eller katten kissat inomhus. Men se, det duger den inte heller till eftersom det är sådant där glatt papper som inte suger på det viset, (även om den suger desto mer innehållsmässigt).

Men jag vann, tråktidningen har inte ens tio tusen läsare, så vad är problemet? Jo, att ett fåtal personer utifrån egna preferenser och vad som verkar vara småaktig sadism kan använda kanaler som betalas av Sveriges konstnärer och skattebetalare till att genomföra sådana här vidriga kampanjer. Att detta ska vara det gemensamma forumet för svenska konstnärers information. En kanal som denna skulle kunna användas till så mycket bra för konstvärlden, men används för att låta enskilda, ibland fegt dolda, intressenter djävlas med oss få som vill punktera deras propagandistiska och falska upphöjdhet.

Tack och lov är jag självklart inte på något vis beroende av denna tidskrift.

Jag har ett bra liv trots de smutsiga krafter som verkar inom konstvärlden.

 

Markus Andersson, konstnär

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

”Skrämselpropaganda och det ryska hotet – perfekt underlag för storrån”

Kriget i Ukraina

Politiska ledare och medier framställer Ryssland som ett överhängande hot för att vinna stöd för en massiv upprustning som flyttar skattepengar till försvarsindustrin, skriver Andi Olluri.

Publicerad juli 23, 2026
Andi Olluri och ukrainskt artilleri
Andi Olluri och ukrainskt artilleri.
Detta är en opinionstext. Artikelförfattaren svarar för de åsikter som uttrycks i artikeln.

Den dominanta synen, tvärs igenom det politiska spektrumet, är att NATO:s och Sveriges upprustning är en konsekvens av ett hot utifrån. Jag vill istället visa att “hotet”, säg från Ryssland, är något inte ens de högsta militära kretsarna i Väst egentligen tror på. I stället används det för att påtvinga befolkningen annars impopulära upprustningsreformer, som i praktiken innebär att staten tar skattebetalarnas resurser och ger dem som bidragsskänk åt elitinvesterare.

(Detta baseras på en föreläsning från våren 2026)

Det mest grundläggande faktumet om Västs och NATO:s upprustning är att den haft så gott som noll relation till något faktiskt externt hot mot oss. Men det är förstås ingen passande slutsats när man ska sno hundratals miljarder från befolkningen.

Alltså varnade Mark Rutte för att “Vi är Rysslands nästa mål. Och vi befinner oss redan i fara … många förstår inte brådskan. Och för många tror att vi har tiden på vår sida. Det har vi inte” – “nu är vi säkra, men det kommer vi inte att vara fem år från nu”. Därför måste vi rusta upp, annars “bör ni ta kurser i ryska språket eller flytta till Nya Zeeland”. På motsvarande sätt förklarade EU:s utrikeschef Kaja Kallas att Ryssland “kan förbereda en attack inom kommande år”, och därför måste “en enorm upprustning av europeisk försvarskapacitet ske under kommande år”.

Media är inte ett dugg annorlunda, där liknande uttalanden återges som “nyheter” och indignerade ledartexter varnar för att upprustningen sker för långsamt, för lite, för sent.

Underrättelsebedömningar tonas ned

Men västerländska underrättelseexperter är väl medvetna om att det är en lögnaktig ploj. Låt mig välja bara ett mikroskopiskt litet urval.

U.S. Intelligence Community, de samlade 16 amerikanska underrättelsemyndigheternas gemensamma organ, noterade att “Sannolikheten för att Ryssland i närtid ska attackera ett Natoland bedöms vara extremt liten”, “ryska ledare än så länge har undvikit att vidta åtgärder som vidgar konflikten i Ukraina bortom Ukrainas gränser” (juli 2023). The New York Times rapporterade sommaren 2024: “Under hela kriget har amerikanska ämbetsmän dragit slutsatsen att Vladimir V. Putin inte vill expandera kriget bortom Ukrainas gränser”.

I en mycket detaljerad studie om det ryska hotet mot Europa, skrev Anatol Lieven och George Beebe – respekterad västerländsk Rysslandsexpert från brittiska och amerikanska UD, respektive CIA:s tidigare Rysslandsexpert – om “det ryska anfallshotet” mot Europa: “ryska avsikter och militära kapaciteter visar att denna uppfattning är farligt felaktig. Ryssland har sannolikt varken kapacitet eller avsikt att inleda ett anfallskrig mot NATO-medlemmar”.

Anatol Lieven påpekade därför:

Varningarna om ett kommande krig mellan Ryssland och Väst har nått en feberyra i Europa och Storbritannien. Den explicita avsikten med dessa är att skapa allmänt stöd för massiv upprustning bland befolkningen … Chanserna att en attack kommer att ske på grund av en planerad rysk invasion av ett NATO-land är minimala: Ryssland utgör helt enkelt inget hot mot EU eller NATO.

Och så här kan man lätt fortsätta exemplifiera. Alexus Grynkewich – tidigare verksamhetschef för den amerikanska generalstaben samt chef för US European Command – sade nyligen apropå en framtida rysk attack: “jag tror inte att det är något de planerat att göra. De vet hur starkt Nato är, och det avskräcker”.

Ryssland utgör helt enkelt inget hot mot EU eller NATO.

Om man är en verkligt fanatisk tidningsläsare med förstoringsglas kan man kanske ha stött på liknande uttalanden i svensk press.

Alltså förklarade Sveriges tidigare överbefälhavare Micael Bydén, i september 2023 (då Ryssland betraktades som relativt starkt): “Eftersom stora delar av Rysslands konventionella militära förmåga är uppbunden i Ukraina utgör deras armé och markstridskrafter inte något hot”. Hans efterträdare, Michael Claesson, fick frågan “om Ryssland vill starta krig mot Nato”, och svarade: “Jag svarar nej. Aldrig. De vet att om de slåss mot Nato så förlorar de. Det vet de”.

På motsvarande vis förklarade Robert Dalsjö, underrättelseexpert vid Totalförsvarets forskningsinstitut, att Ryssland “har händerna fulla med kriget i Ukraina som har gått väldigt illa och där de har kört fast, så de har inte resurser för någon större militär markering” mot Sverige eller övriga Europa.

Faktum är att västerländska eliter vältrar sig i lycka och skadeglädje över den ryska arméns inkompetens. Allesammans jublar över “Rysslands värdelösa” förmåga ens i de bästa scenarier i ukrainakriget, med Jeremy Shapiros ord (Europaexpert och tidigare rådgivare åt amerikanska State Department).

Det västerländska propagandasystemet har därmed en svår uppgift att tackla: hitta ett sätt att framställa Ryssland som ett existentiellt hot mot hela Europa, samtidigt som vi nästan svimmar av skratt och hån över deras patetiskt usla militära prestationer, och oförmåga att ta över bondbyar bara mil från sin egen gräns.

Det avslöjar att västerländska ledare och planerare vet om att hotet mot oss från en fiende som militärt och ekonomiskt är en bråkdel så stark som EU, för att inte tala om NATO, i själva verket är påhittat. Men domedagsprofetior om en förestående rysk attack mot oss, slaviskt upprepade i media, måste ändå fortsätta.

Upprustning kräver ett övertygande narrativ

Det krävs inget geni för att lista ut anledningen till varför det fortsätter – till och med intensifieras. Det beskrivs av elit-businesspressen, såsom av Dagens Industris krönikör och vd för Timbro, PM Nilsson. Han förklarade att ett uppsvällt ryskt hot i det allmänna psyket presenterar “en perfekt öppning för en intelligent upprustning”. Då spelar det ingen roll om “Ryssland är nedslitet militärt, ekonomiskt och socialt”. “Nordens samlade BNP är större än Rysslands”, sade han, och förklarade: “Ändå beskriver den svenska statsledningen läget som ‘det allvarligaste sedan andra världskriget’. Hur går det ihop? Svaret är att beskrivningen mer är en uppmaning till upprustning och mindre en hederlig analys”. “De ryska påverkanskampanjerna”, fortsatte Nilsson, “är ett fiasko, särskilt i Sverige och Finland. Varje operation får motsatt effekt”.

Den ledande experten på europeisk strategi, professor Catherine de Vries, förklarade på liknande sätt att “upprustningen av kontinenten är dyr” för befolkningen och svår att genomföra av naturliga skäl. Enorma välfärdsbesparingar genomförs i hela Europa och förmyndarstatens generösa bidrag åt elitinvesterare (försvar) kan riskera massprotester. Så “för att kunna genomföra” upprustning på allmänhetens bekostnad “måste europeiska ledare skapa ett övertygande narrativ som ingjuter både en känsla av den brådskande faran och behovet av uppoffringar” i välfärd och ekonomisk jämlikhet “för att möta denna fara”.

Det finns nu en massiv industri bestående av medier, PR-byråer, “expertinstitut” och lobbyister som är inriktad på propaganda för att “bygga folkligt stöd för upprustning” utan “en politisk motreaktion”, vilket måste innefatta propaganda “från teatrar, författare, filmproducenter” och såklart “experter” som “presenterar en bra story om varför försvarsutgifter är nödvändiga”, och därigenom “designade för att nå befolkningen utanför säkerhetsetablissemanget” (Center for European Reform).

Ukraina som lönsam investering

För övrigt är det samma dynamik som gäller för vårt proxykrig mot Ryssland via Ukraina. Det har varit extremt funktionellt för oss, vilket förklarar varför Väst gjort allt som stått i dess makt för att förlänga kriget och blockera alla potentiella slut till kriget, såsom noggrant dokumenterats.

Att beväpna Ukraina, för att citera Stoltenberg från 2024,

är en bra affär, eftersom vi genom att använda endast en bråkdel av USA:s försvarsbudget kunnat markant förstöra och nöta ned den ryska armén, och därför bör vi fortsätta [skicka vapen], och därtill – inte minst – spenderas det mesta av dessa pengar i USA; vi köper amerikanska vapen för att stödja Ukraina.

“Att bistå Ukraina har varit en enorm investering för USA och NATO”, förklarade den ledande geostrategen professor Hal Brands, som erkände att detta är “ett hänsynslöst proxykrig mot en sårbar rival” med en ukrainsk “murbräcka”: “Så kallat stöd till Ukraina går egentligen åt att försörja amerikansk militär … Det har pumpat pengar direkt i Amerikas ekonomi - mer än 120 miljarder dollar av stöd till Ukraina har gått till amerikanska bolag”.

Dessutom, påpekade Brands, är konflikten extremt gynnsam eftersom Ukraina “dödar och dör” för vår skull: “Konflikten i Ukraina har varit ett av de absolut framgångsrikaste proxykrigen i historien. Genom att skicka pengar, vapen och underrättelser har” Väst dödat hundratusentals “ryska trupper. Moskva har förlorat tusentals stridsvagnar och åratal av militär modernisering. Det är denna sorts förstörelse Pentagon hade hoppats på i en direkt konfrontation - och man har åstadkommit det bara med en bråkdel av USA:s årliga militära budget, och utan att förlora en enda soldat i strid”. “För Ukraina”, avslutade Brands, “har krigets kostnader varit hemska. För USA däremot kunde de strategiska vinsterna inte vara bättre”.

Då och då kan läsaren av propaganda belönas av guldklimpar, såsom när The Washington Post ganska ärligt beskrev proxykriget som “en uttänkt, kallblodig strategi för USA – att nöta ned fienden till ett lågt pris för Amerika, medan ukrainarna betalar slaktarens kostnad”.

Det är helt naturligt att västerlänningar måste omsorgsfullt isoleras från sådana opassande fakta, så att vi bekvämligt kan finansiera denna “kallblodiga strategi” och låta ukrainska änkor och pojkar “betala slaktarens kostnad”.

Notera att 100 procent av utbildade västerlänningar betraktar detta som “stöd” för Ukraina, en monumental succé i propagandans annaler, helt klart.

En historisk modell för resursöverföring

Nå, användningen av skrämselpropaganda för att hålla befolkningen i schack och berika eliter är inget nytt: det är en standardteknik historiskt sett för att blåsa liv i ekonomin och koncentrera befolkningens resurser hos en liten klick mäktiga regenter. För det behövs snabbt föråldrat högteknologiskt slöseri (försvar), som alltid behöver förnyas via statens generösa hand, och skrämselpropaganda för att få befolkningen att gå med på det.

Roberto Gonzalez, ledande amerikansk forskare om upprustning och det militärindustriella komplexet, uttryckte situationen passande i den kanske mest detaljerade akademiska studien om upprustningsstrategier. “Genom denna process kan miljarder åter miljarder skattepengar enkelt skyfflas till privata bolag under förevändningen av rikets säkerhet”.

Det första kalla kriget tjänar som en användbar jämförelse till den nuvarande situationen, men det finns dessutom andra historiska skeenden som är värda att beakta. Till exempel skapandet av den amerikanska militariserade staten 1947 och implementeringen av säkerhetsinitiativ omedelbart efter elfte september 2001, vilka ledde till skapandet av nya hot, nya institutioner för att bekämpa dem och en kampanj för att mobilisera allmänheten genom rädsla.

Genom denna process kan miljarder åter miljarder skattepengar enkelt skyfflas till privata bolag under förevändningen av rikets säkerhet.

Kort sagt: staten är en bidragsgenerator åt Big business. Men när befolkningen har historiskt låga ersättningar, samtidigt som staten urholkar välfärden på punkt efter punkt och är skuldsatt som aldrig förr, är det svårt att övertyga den att ge ifrån sig sina redan knappa resurser åt superrika elitinvesterare. Därför måste man skrämma vettet ur dem, och maskera stölden som “försvar” och “avskräckning”. Det är ett av NATO:s just nu pågående huvudprojekt. Det är grunden för upprustningen just nu.

 

Andi Olluri

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

”Ett strålande samhälle hotar vår hälsa”

Kritiserade 5G-utbyggnaden

Tekniken fungerar bekvämt, men tar inte hänsyn till naturens gränser för strålning och magnetfält. Samhället måste därför kräva restriktioner och biologisk hållbarhet, skriver Hans Sternlycke.

Publicerad juni 26, 2026
Kvinna med huvudvärk och 5G-mast.
Kvinna med huvudvärk och 5G-mast.
Detta är en opinionstext. Artikelförfattaren svarar för de åsikter som uttrycks i artikeln.

Kroppen styrs av svaga elektriska signaler, men de störs av den strålande värld vi skapat. Den hotar insekter, fåglar och grodor. Den hotar vår hälsa och överlevnad i en återvändsgränd som fungerar tekniskt bra, men inte tar hänsyn till naturens gränser med den strålning och de magnetfält som vi bygger in i systemen för elförsörjning och elektronisk kommunikation.

Den radiofrekventa strålning som avges när vi pratar i en mobiltelefon är miljontals gånger högre än bakgrundsstrålningen på jorden, och den är vi anpassade till. Strålning med hög energi kan slita loss elektroner och därmed skada DNA och celler.

De första NMT-telefonerna kom 1981 och arbetade med en kontinuerlig sinuskurva som frekvensmodulerades. De hade långa våglängder som gav god täckning, men kunde överhöras, och tåldes väl av elkänsliga. Efterföljande telefoner arbetade med digitalt sönderhackade pulser som kunde sända mer information, och med dem kom problemen, värre ju kortare våglängd. Värst är 5G. Den gav sämre täckning som måste kompenseras med tätare master eller högre sändareffekt.

5G har lanserats utan att undersöka hälsopåverkan. Den oberoende forskaren Lennart Hardell, som kallade det ett fullskaleförsök med okända hälsoeffekter, har dock gjort en utvärdering för den ideella Strålskyddsstiftelsen. Strålskyddsmyndigheten ska övervaka. Dess vetenskapliga råd är jävigt genom företagsanknytning, och den forskning man i huvudsak stöder sig på är industrisponsrad. Det gränsvärde för strålning som används ska skydda mot värmeeffekter, men den biologiska påverkan mäts inte.

Hur många som är elöverkänsliga är ovisst. På cellnivå är alla påverkade. I en enkät 2007 sade 3,2 procent av de vuxna att de var det, motsvarande 300 000 personer, och 0,4 procent är hårt drabbade. Många kopplar inte sina besvär till det. Många är elöverkänsliga utan att veta om det. Elöverkänslighet kan ge många symtom enligt Elöverkänsligas riksförbund: huvudvärk, migrän, tryck i huvudet, koncentrations- och minnesproblem, nedstämdhet, depression, stresskänsla, ångest, förändrat beteende, irritation, ögonbesvär, synrubbning, tryck över bröstet, oregelbunden eller förhöjd hjärtrytm, tinnitus/öronsus, yrsel, ljud- och ljuskänslighet, frossa och förkylningssymtom som hosta, öronvärk, svullna halsmandlar, problem att svälja, stelhet i nacke och käke, värk i kroppen, sömnstörningar, utmattning, onormal trötthet, illamående, domningar/stickningar, brännande hud, utslag, led- och muskelvärk, mag- och tarmproblem, näsblod, andnöd, inflammationer och försämrat immunförsvar samt allergi.

Kollektivtrafiken ger alla hög passiv strålning i kupén. Karossen skärmar av och signalerna kan bara gå ut genom fönstret. Mobilerna måste gå upp i effekt för att hålla kontakt med masten. Ibland bryts den. För tåg och bussar borde det finnas krav på externa antenner som har en kabelanslutning för mobiltelefon vid varje sittplats. Barn är känsligare för strålning med tunnare ben som skyddar. Skolor borde sluta sin trådlösa satsning och i stället erbjuda arbetsplatser med kabelanslutning.

Överhuvudtaget borde vi avstå från trådlöst och i stället ansluta oss till fiber.

De telefoner vi använder bör återgå till att sända analogt. Också de satelliter vi använder för att få täckning över hela jorden bör sända analogt. Behövs mer informationsmängd än vi kan få analogt får vi söka upp en kontaktpunkt med fiber.

För att inte elöverkänsliga ska riskera besvär borde det lokala elnätet i samhällen drivas på likström, som arbetar med en analog sinuskurva medan växelströmmen är digitalt sönderhackad, och som lätt får oren ström genom mobilmasters elanslutning. Växelström behöver jordning, och om den inte fungerar kan magnetfält spridas till vattenledningar och trottoarer som blir strålande.

Energibesparande lampor ger mycket strålning. Elektronik måste ha en liten transformator. Solceller ger likström som måste ha en växelriktare för att transformeras om till växelström för att kunna sändas ut på nätet. Det ger strålning som måste skärmas.

Vi har fått ett strålande samhälle som hotar oss och livet. Det är kanske bekvämt för oss, och vi känner inga besvär. Men det kan fort slå om, när belastningen blivit för stor. Vi måste kräva restriktioner för tekniken och kräva att den också är biologiskt hållbar.

 

Hans Sternlycke

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

”Ukraina och Iran är offer för samma makter”

Eskalationen i Mellanöstern

Ukraina och Iran har blivit brickor i samma västliga maktspel. Det skriver Ola Friholt, ordförande i Fredsrörelsen på Orust, i ett öppet brev till Sveriges riksdag och regering.

Publicerad juni 22, 2026
Fredsduva i flykt.
Fredsduva. Arkivbild.
Detta är en opinionstext. Artikelförfattaren svarar för de åsikter som uttrycks i artikeln.

I världspolitiken gäller inga sanningar, endast vems version av propagandan som vinner gehör. Rötterna till Ukrainakriget finns i de två tyska staternas återförening 1991 och inte i rysk expansionism.

Efter århundraden av anfall från väst sökte Ryssland en buffertzon via Warszawapakten. Vid dess upplösning och Tysklands återförening gav västländerna garantier att Nato inte skulle utvidgas ”en enda tum” bortom Tysklands gräns. Löftena bröts under kaoset efter Sovjets upplösning under 1990-talet, och Nato flyttade fram sina vapensystem till det försvagade Rysslands gräns.

Ryska protester negligerades ända tills Nato inbjöd Georgien och Ukraina, som båda låg inom fem minuters robotavstånd från Moskva. Detta utgjorde ett existentiellt hot för Ryssland. Trots västliga diplomaters och ledares varningar om att Natos expansion betydde krigsförklaring mot Ryssland rustade väst upp Ukraina.

En högerstyrd statskupp genomfördes med stöd av USA den 22 februari 2014, följd av ett anfallskrig mot Ukrainas stora rysktalande befolkning i syd och sydöst. Ryssland medlade och två Minskavtal undertecknades. Båda bröts av Kievregimen. Efter 14 000 dödsoffer ingrep Ryssland till försvar för de rysktalande. Befolkningen på Krimhalvön hade redan efter två folkomröstningar brutit sin union med Ukraina och frivilligt återanslutit sig till Ryssland.

Löftena bröts under kaoset efter Sovjets upplösning under 1990-talet.

Efter krigsutbrottet den 24 februari 2022 förhandlade Ryssland och Ukraina fram ett fredsfördrag som var färdigt att undertecknas i april 2022. Då ingrep väst/Nato genom Storbritanniens premiärminister Boris Johnson, som erbjöd vapen och pengar om Ukraina fortsatte kriget för att försvaga Ryssland. Och där befinner vi oss nu, med en miljon döda och sårade ukrainare.

Iran och väst

Sedan förtryckaren och massmördaren shahen av Iran störtats 1979 under ledning av ayatolla Khomeini skapades en religiös stat med en sträng moralisk regim. Från första året utsattes denna stat för utarmande sanktioner påbjudna av USA och Israel.

Iran organiserade motstånd via kampgruppen Hizbollah i Libanon och stöd till palestiniernas befrielsekamp mot Israels olagliga våldsamma expansion och senare via Huthirörelsen på Arabiska halvön. I väst kallas dessa väpnade befrielserörelser för terrorister.

Trots alla sanktioner utvecklades Iran via sin oljeexport och byggde ett försvar mot Israel och USA. Medvetna om oljans kortvariga framtid arbetade Iran med urananrikning för kärnkraft, vilket väckte oro hos kärnvapennationerna USA, England, Frankrike och Israel.

I Iran ansågs kärnvapnen ur religiös synvinkel vara hädiska och förbjudna, och Iran underkastade sig IAEA:s kontroller. Detta avtal sades upp av USA, som för Israels räkning ville avväpna Iran. Under 2025 och 2026 pågick förhandlingar som båda åren avbröts av att Israel och USA gemensamt anföll med missiler och bomber mitt under de skenbara förhandlingarna.

Fredsrörelsen på Orust kräver besinning av Natostaterna och de västliga stormakterna.

Iran visar sig i dag vara starkare än Israel och USA trodde, och nederlaget för de anfallande makterna är ett faktum.

Här står vi i dag mitt i det grumliga västliga nyhetsflödet. Väst är vant vid att dominera, men världen är i snabb förändring bort från dollarns, eurons och pundets dominans.

Krav på besinning

I stället för fredlig samexistens lägger nu Nato och hela väst 5 procent av sin årliga BNP på upprustning på bekostnad av skola, hälsovård och välfärd. Allt för ett påhittat hot från Ryssland.

Fredsrörelsen på Orust, samlad till årsmöte, kräver besinning av Natostaterna och de västliga stormakterna. Alternativen är mörka.

 

Ola Friholt, ordförande i Fredsrörelsen på Orust

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.