“Staten måste låna för ekonomins skull”

Det vore bättre om statens lån stod för tillväxtstimulansen. Det kunde motbalansera konjunktursvängningarna, skriver Hans Sternlycke på NyD Debatt.

publicerad 3 juli 2018
Detta är en opinionstext. Artikelförfattaren svarar för de åsikter som uttrycks i artikeln.

Politikernas allt överskuggande mål är att öka tillväxten. Det kan ifrågasättas. Jordens resurser töms ut och klimatet hotas. Tillväxten kräver ständigt ökad konsumtion. En logisk omöjlighet. Mer kapital krävs för att finansiera en ökad tillgångssida. För att motbalansera i budgeten behövs ökade lån. Det någon sparar måste en annan låna. De privata lånen har exploderat för att möjliggöra konsumtionstillväxten. Det är en situation som riskerar att leda till ekonomisk kollaps när konjunkturen viker.

Nästan hela lånevolymen är luftpengar som skapats av bankerna. De har fått en större tillgångsvolym när de lånat ut pengar, pengar som sedan satts in på deras konton igen och ger dem möjlighet att låna ut ytterligare pengar. Förlorar människor arbeten kan de inte betala räntor på lånen. Deras hus måste kanske säljas. Är det många hus som säljs tappar de värde och bankernas tillgångar i form av inteckningar i husen blir värdelösa. Det var vad som hände 2008. Vi var nära en totalkollaps i ekonomin, och vi fick en ihållande lågkonjunktur efteråt. Allmänheten fick betala för att rädda bankerna från konkurs. Det kunde blivit en trettiotalsdepression. Om tillväxten är beroende av privata lån förstärks konjunktursvängningarna.

Det vore bättre om statens lån stod för tillväxtstimulansen. Det kunde motbalansera konjunktursvängningarna, och man riskerar ingen bankkrasch, om det är staten som står för en ökad andel av kapitalbildningen genom att låna. Ett lämpligt område för staten att låna till är infrastruktur. Järnvägen är försummad. Här är det inte frågan om överprissatta hus utan om investeringar som ger en stabil förräntning och ett bättre fungerande samhälle.

Ideologi och dålig förståelse av hur ekonomi fungerar, även av nationalekonomer, har lagt hinder i vägen för det. Man säger att vi inte skall sätta våra barn i skuld. Men man blir inte fattigare för att man byter pengar mot realkapital. Pengar kan försvinna, men inte det vi investerat i. Förnyar man inte realkapitalet får vi sämre standard på järnvägen, så att tågen inte får plats på spåren och inte går i tid. Vi blir fattigare. Förnyar man kapitalet får man förräntning och tillväxt i ekonomin så att vi blir rikare och skatteinkomsterna ökar. Dagens överskottsmål för budgeten är stöld från skattebetalarna. Det som tas in i skatter skall användas för medborgarna.

Gör samhället solidariskt gemensamma satsningar ökar jämlikheten. Nu är vi på väg mot ökade klassklyftor och en revolutionär situation. Producenter pressas. Löneskillnader ökar. Många får svårt att klara ekonomin, medan andra kan ägna sig åt överflödskonsumtion. Några tjänar bra och bygger upp stora sparkapital. De går till stor del till spekulation med upptrissade värden på företag och fastigheter. Sverige har med de orättvisa villkoren ett bytesbalansöverskott på fem procent av BNP, att vi exporterar för mer än vad vi importerar. Det är till irritation för andra länder. Pengarna hamnar utomlands till föga nytta för landet. De borde i stället investeras i Sverige. En orsak är nedpressad krona på grund av Riksbankens negativa ränta för att få upp inflationen. Kapitalägare gynnas, löntagare och pensionärer missgynnas. Fastighetspriser stiger. Om staten lånade för investeringar vore det mer positivt för ekonomin.

Det finns mycket att investera i till nytta för alla. Vi borde bygga om Sverige för järnväg. Ett höghastighetsnät skulle bättre knyta ihop landet och öka kapaciteten på övriga stambanenätet tre- eller fyrfalt. Om regionbanorna rustades upp till skarvfria spår och högre hastighet skulle en dyr storstadscentralisering kunna minska och det skulle vara lättare att bo och arbeta var som helst i landet.

 

 

Hans Sternlycke

 

Det här är en debattartikel. Åsikterna som uttrycks i artikeln är debattörens egna.

Hans Sternlycke är ordförande i Föreningen Svenska Järnvägsfrämjandet och tidigare ledarskribent i Miljömagasinet. Han är också författare till boken "Bättre med tåg".

Sternlycke har tidigare studerat samhällsvetenskap och gått på journalisthögskolan.

Ladda ner Nya Dagbladets mobilapp!