“Klimatalarmism finns inte i förorten”

Förorten är en tillvaro där Greta, klimathysteri och köttskatt saknar all form av relevans. Varför nämner klimatalarmisterna aldrig förorten trots nedskräpningen, törstiga dieselbilar och utlandsflygningar? Det frågar sig Petrit Latifi.

publicerad 23 april 2020

Vinna eller försvinna för Nordens viktigaste dagstidning!


13 560 kr av 100 000 kr insamlade. Stöd kampanjen via swish 123 611 30 21 eller andra donationsalternativ.


Detta är en opinionstext. Artikelförfattaren svarar för de åsikter som uttrycks i artikeln.

Klimatalarmisterna har hittills aldrig någonsin nämnt förortens roll i klimatfrågan. Det verkar som att man enbart kritiserar den svenska arbetar- och medelklassen som redan straffats av Miljöpartiets höjda skatter för drivmedel, energi och flygresor. Varför, kan man fråga sig, nämner klimatalarmisterna aldrig förorten? I förorter skräpas det ofta ner, man kör för det mesta törstiga dieselbilar och man flyger ofta utomlands på semester. Flygskam existerar inte.

Det är en tillvaro där Greta, klimathysteri och köttskatt saknar all form av relevans.

Varför finns det ingen klimatalarmism i förorten? Om man skulle fråga medborgare i förorten om klimatkatastrofer och växthusgasernas påstådda hot, skulle man sannolikt få höra att “det är bara Gud som vet”. Det är alltså inte alla som tror att minskade utsläpp kan förhindra den så kallade klimatapokalypsen som inte har inträffat på 40 år. Förortsbornas kanske religiösa reaktion till klimatförändringar är i själva verket vanlig i många andra delar av världen. Vetenskapens teori om att det finns vissa saker vi inte förstår fullt ut är vid sidan av den religiösa därtill en viktig komponent i många av världens kulturer. Kan det vara så att klimatförändringar är mer komplicerade än vad ett 16-årigt svenskt helgon kan förklara?

Om man hade frågat i förorten om det är bra att höja skatter för flyg och kött skulle man sannolikt få ett aggressivt nej. Hade man frågat om Greta Thunberg skulle de sannolikt inte ens veta vem det är. Jag tror att de flesta i förorten snarare skulle bli upprörda av att höra att etablissemanget helgonförklarat en ungdom i kampen mot livets gas. Mig veterligen existerar inte klimatalarmism överhuvudtaget i många utsatta områden. Tron på en högre makt gör att många förortsbor upprätthåller en sund inställning till naturliga klimatförändringar. Det är som att de traditionella värderingarna tillsammans skapar ett kulturellt immunförsvar mot domedagsprofetior, höjda klimatskatter och klimatdiktaturer.

Förorten utgör idag en tydlig markör mellan två helt olika verkligheter. Klimatalarmisterna skulle sannolikt inte våga kritisera förortsbornas konsumtion av kött, bilresor och flygresor, därtill inte utan risk för massiva protester. Däremot kan man kritisera den övriga befolkningen utan problem.

Förortsbor som åker Mercedes ska kunna göra det, fria från klimatångest, men inte en svensk barnfamilj som åker till fotbollsträningen.

De ska helst inte få äga sin bil alls. Klimatalarmisterna har i förväg valt ut grupperingar som ska få skämmas mer än andra. Frågan är varför de inte kritiserar alla likvärdigt?

Jag tror att vi kan lära oss av förorten. Där finns fortfarande en familjeorienterad, verklighetsförankrad tillvaro där flygresor kopplas till äventyr. Det är en tillvaro där kött fortfarande är hälsosamt att äta och där bilar innebär frihet. Huruvida Greta eller klimatalarmisterna kräver förändringar är totalt ointressant och slöseri med energi. Man har sin tro och sina värderingar och man lever ett förhållandevis gott liv. Om något så finns snarare en sund skepticism mot klimatskrämsel och klimatångest. Kanske har vi alla något att lära oss från detta.

 

Petrit Latifi

Om skribenten:

Petrit Latifi, med sina rötter i forna Jugoslavien, är debattör, krönikör, och föreläsare med fokus på integration och mångkulturella klansamhällen.

Ladda ner Nya Dagbladets mobilapp!