“Hemvärnet kan inte försvara Sverige”

I massmedia får man lätt intrycket att hemvärnet skulle utgöra en försvarsresurs att räkna med, men stämmer det verkligen? Den tidigare hemvärnsmannen Göran Karlsson skriver här om hemvärnets många brister och hur mer resurser, utrustning och bättre utbildning är ett måste om hemvärnet ska kunna göra någon verklig nytta i skarpt läge.

Hemvärnet är i särklass världens absolut billigaste markförsvar det överhuvudtaget är möjligt att få fram. Utöver utbildningspremien på mellan 3500 och 7000 kr om året för 4-8 dagars tjänstgöring samt lite reseersättning så kostar inte 22.000 hemvärnsmän ÖB och Försvarsmakten ett öre. Gamla vapen, fordon och utrustning som delas ut till hemvärnsmän är sedan länge betalda, vilka är rester från gångna tider och värnpliktssystemet.

Hemvärnet är i särklass världens absolut sämst utrustade markförsvar vad gäller vapen, fordon och utrustning för strid som infanteri/insats. Mer lågbudget kan det inte bli. Anlägger man en kritisk blick på detta så ser det ut som om försvarsmakten fullständigt distanserat sig från utvecklingen runt om i världen av vapen och riktmedel, fordon och stridsutrustning för insatssoldater och infanteri. En del av den personliga utrustningen samt skyddsutrustningen är även riktigt dålig och rent ut sagt olämplig för sitt syfte. Det mesta som moderna utländska soldater har som personlig utrustning saknas helt. En hemvärnsman har i princip uniform, Ak4 och hjälm – det är allt.

Ak5 och andra moderna vapen samt fordon som fanns i värnpliktssystemet delas av någon konstig anledning inte ut till hemvärnsmän. Man brukar dock påstå att det beror på att många Ak5:or är för slitna och inte kan användas, och att hemvärnssoldater och de anställda ändå om några år ska få något nytt modernt Ak-vapen.

Men att Ak5 var för slitna efter värnpliktstiden för att delas ut till hemvärnet är en lögn. Det delas ut till nya fast anställda soldater! I GMU (Grundläggande militär utbildning) övar de som skall bli hemvärnsmän med Ak5. Om något vapen är slitet så är det Ak4 som varit med sedan 1960 och det delas ut frikostigt till hemvärnet. Slitna delar byter man ut på både Ak4 och Ak5. Det som hände var att efter värnpliktstiden avskaffades, hade man massor av Ak4 och Ak5 i lager och designen Ak4 från 1959 ville ingen köpa och då sålde man av de Ak5 som man inte längre behövde. Hemvärnet fick då det man inte kunde sälja dvs Ak4.

Eftersom försvaret alltid snålat in på hemvärnet som är försvarets Albert och Herbert och slutdestinationen för gamla vapen, fordon och utrustning som annars skulle skrotats, så föll det sig naturligt att hellre sälja de Ak5 man inte längre behövde än att dela ut dem till hemvärnet. Den gamla Ak4:an fanns ju i mängd också. Vad kostar en Ak5 om man nu skulle behöva köpa in dessa till hemvärnet? En månadslön till en fast anställd soldat. Inte mycket om man ser till de 3500-7000 kr om året man får en hemvärnssoldat för!

Att hemvärnet skall få ett nytt modernt vapen tillsammans med försvarets soldater om några år, är också en lögn och sagt eftersom man har svårt att rekrytera på grund av att hemvärnet använder den gamla Ak4 och på köpet med hylsfångare. Hemvärnet har tom beställt 5000 ställbara Ak4:a kolvar till fordonsförare. De flesta som gjort värnplikt eller GMU har där använt Ak5 och ser inte positivt på att greppa en klumpig och lång design från 1959 med på köpet fast kolv dvs Ak4.

Det nya vapen som pratas om är att utlandsstyrkan skall få ett vapen med en kaliber som penetrerar bättre än Ak5 (5,56) och det förstår jag personligen inte. Det är ammunitionstypen till vapnet man skall förstärka upp eftersom det är kulan som penetrerar – inte vapnet i sig. Troligen kommer man fram till det också. Moderna arméer har gått ifrån grövre kalibrar, eftersom dels får soldaten väldigt tung ammunition att bära på och mindre antal skott samt att det är svårare att lära sig skjuta bra med grövre kalibrer. Denna diskussion är inte på något sätt ny: I Vietnam hade USA:s trupper 5,56 medan motståndaren hade 7,62 och USA fortsatte med 5,56.

Man pratar också om fördelarna med AK4 framför AK5.  Grövre ammunitionen på Ak4, går igenom väggar och vissa stridsfordon m.m. som inte AK5 kan tränga igenom osv. Men åter igen så är denna diskussion inte ny och NATO använder 5,56 som standard och det är nationer som har erfarenhet av verklig strid sedan många år. Det är som sagt ammunitionstypen som man skall förstärka upp och inte vapnet. Det finns nu väldigt bra Ak-vapen i 7,62 det måste jag säga men Ak4 tillhör inte dem. Ak4 är en väldigt klumpig och osmidig design från 1959 och hur man kan tala sig varm för den utan att skämmas anser jag är väldigt oprofessionellt. Vapnet har bara 20 skott och standard i hemvärnet är den fasta kolven som gör vapnet mer osmidigt pga sin längd och frestar väldigt på handlederna. SIB (strid i bebyggelse) är uteslutet att öva med Ak4 anser jag. Pga att hemvärnet alltid skjuter patronvis eld så är designen ännu mer olämplig enär det finns mycket bättre vapen att skjuta enkelskott med.

Mer märkligt är att Ak5 används i GMU för den som skall bli hemvärnsman och saknar värnpliktsutbildning men i hemvärnet får soldaten sedan en design från 1959 dvs Ak4? Menar man verkligen allvar med hemvärnet är den första tanken som dyker upp hos varje hemvärnsman när man får järnspettet Ak4 med hylsfångare i handen.

Hemvärnet är i särklass världens absolut sämst tränade infanteri och insatsstyrkor för strid.
Av hävd har svenskt infanteri sedan slutet av 60-talet tränat för fred och inte krig och hemvärnet är inget undantag. Att tänka sig använda hemvärnet som infanteri mot utländska moderna infanteriförband, exempelvis ryska fallskärmstrupper anser jag vara landsförräderi eller galenskap. Det som ligger kvar hos försvarsledningen sedan slutet av 60-talet är att svenska soldater inte är avsedda att användas i strid utan är tänkta att som mest ingå i fredsbevarande styrkor eller i kölvattnet av Nato-styrkor och då är inte stridsutbildning så nödvändig. Man är hos försvarsledningen fast i ett hopplöst stelt och oflexibelt tänkande och hänger inte alls med i utvecklingen.

Hemvärnet är i särklass världens absolut sämsta markförsvar man kan tänka sig. Man är inget annat än en uniformerad milis på 22.000 man tänkt som lågbudget-infanteri/insats. För att göra det hela lätt så är det värsta att man kan inte strida effektivt i mörker vilket inte ens övas. Mörkerglasögon som är standard i utländska trupper saknas helt. Rödpunktsiktet på Ak4 är ett sikte för dagsljus och inte mörker. Hemvärnet kan inte bekämpa en fiende på längre avstånd än mellan 100-300 meter. Man övar några gånger om året på fasta mål 100-200 meter och så saknar rödpunktsiktet förstoring också. Psg90 med kaliber 7,62 är hopplöst omodern med sina 600 meter vilket är standard från andra världskriget. Dagens utländska prickskyttar arbetar från 1,5 km med monsterkalibrar och sikten i klassen 8-80×56 med ljusförstärkning för mörker samt även ibland ljuddämpare. En sådan skytt saknar hemvärnet helt förmågan att bekämpa alls. Hemvärnet saknar också nästan helt förmågan att bekämpa luftburna mål eller bepansrade fordon.

Om man tar en grupp från ett insatskompani så har man Ksp och Ak4 – det är allt man övar strid med. Man kan väl inte på allvar tänka sig att hemvärnet skulle kunna ingå i Nato? Känner Nato till hemvärnets mycket låga stridsförmåga sett ur modern synvinkel och att man utgör nästan hälften av markförsvaret? Att man är en illusion av ett markförsvar! Hemvärnets enskilda soldat kan omöjligen ingå i Nato om han inte har Nato-stridsutbildning och Nato-utrustning. Hur skulle det se ut om en hemvärnsman med sitt gamla skräp anmälde sin närvaro inför en Nato-officer?

Försvarsledningen kan inte det här med infanteri – det är helt klart och frågan är om man överhuvudtaget menar allvar med hemvärnet. En insatsgrupp har som jag skrev Ksp och Ak4. Vart tog granatgevär, pansarskott och Psg90 vägen?

Granatgevär är det bara några få hemvärnsmän som övas på. Behörighetssystemet är som sagt gjort för fred och inte krig. Man övar vid enstaka tillfällen för sig och då i anknytning till något fordon på ett övningsfält. Vapnet finns inte inom insatsgruppen mer än på pappret. Ammunition med sprängsats är det bara uppvisningstrupper som använder när Nato är i Sverige och tittar. I hemvärnet använder man en instickningsmodell på 9 mm. Försvaret övar ibland med granat som har krutladdning men saknar sprängsats. Dyrt att skjuta skarpt och varför göra det – vi övar för fred och inte krig så det behövs inte att man blir en bra skytt! Pansarskott har jag övat med vid något tillfälle och då med en instickningsmodell där man skjuter 9 mm. Inte heller detta vapen finns mer än på pappret hos insatsgrupperna.

Att öva granatgevär och pansarskott med 9mm är slöseri med tid. Det säger sig självt att det är en enorm skillnad att skjuta granatgevär och pansarskott med 9mm jämfört med skarpt och med sprängsats. Men åter igen vi övar för fred och inte krig.

Psg90 är också på pappret något som skall finnas i varje insatsgrupp. Men även dessa övar för sig vid några enstaka tillfällen – enbart om man är behörig dvs – och finns aldrig med när insatsgruppen övar strid. Dessvärre släpar skytten med sig Ak4 som reservvapen och inte pistol eller k-pist som man kan frestas att inbilla sig. Kikarsiktet är klent och saknar ljusförstärkning för mörkerskytte. Men vi övar för fred och inte krig så vad gör det om denna skytt blir långsam och klumpig och lätt att upptäcka! Vad gör det om han knappt uppnår till andra världskrigs-standard vad gäller de avstånd han kan verka på!

Nu börjar pansarskott och granatgevär att spela ut sin roll. Man är för klena för moderna bepansrade fordon. Psg90 och 7,62 slutade man att använda för prickskyttar redan i början av 80-talet i moderna arméer eftersom den penetrerar för klent på längre avstånd. Nato använder .338 lapua mag och .50 och den första används på avstånd över 1,5 km (rekord i strid 2,4 km och civilt över 3000 meter). Siktena är typ 8-80×56 med kanske kulbanekompensator, vibrationsmätare och ljusförstärkning för mörkerskytte samt ibland ljuddämpare. Det finns tom stativ att montera geväret på och då kan man sitta på annan plats och rikta och skjuta med en laptop! Prickskytte 2016 kontra svensk försvarsledning som lever kvar i 1939 års krigföring – 600 meter med 7,62. Skillnaden i anslagsenergi 7,62 vs .338 lapua mag är som att jämföra ärtbössa med kanon.

Vad gäller förmågan till att penetrera fordon och värn etc så om man inte förstärkt upp den ammunition som fientliga trupper använder dvs 5,56 så är 7,62 bättre på detta kan tyckas. Men den ammunition som används i hemvärnet är en billig sort med kopparmantel tror jag och den har inget vidare bra genomslag mer än på väldigt nära håll eftersom 7,62 tappar väldigt mycket av sin anslagsenergi på sin väg till målet.

Främmande trupper använder väldigt kraftiga kalibrar för att penetrera värn och fordon. :338 lapua mag kan nämnas men det finns fler som ex .50. armén använder AG90 i kaliber .50 för att skjuta sönder fordon med men det finns inte ett exemplar av den i hemvärnet och kommer aldrig att finnas heller. Det tragiska är att dessa vapenkalibrar har en fruktansvärd anslagsenergi bibehållen även på långt håll och en .338 lapua mag skytt från 1,5 km klarar att med lätthet tvinga en pluton hemvärnsmän i skydd och stanna där. Att mörkret kommer hjälper inte mycket enär den främmande skytten har mörkersikte vilket inte finns ett exemplar av i hemvärnet! I hemvärnsledningen vet man inte ens att sådant finns.

Vi får situationer som hände i Italien under andra världskriget. De tyska prickskyttarna var väl utbildade och bra på sitt jobb – man hade tom fyra olika kamouflageskydd i olika mönster för att kunna smälta in. Psg90 får inget om han inte på Biltema köper ett för egna slantar. De tyska prickskyttarna som nästan var omöjliga att upptäcka var så framgångsrika och orsakade så stora förluster bland USA-trupperna att man tvingade dessa att ligga och trycka på dagarna och rycka fram på nätterna. Då hade tyskarna lagt ut minor men det är en annan historia.

Hemvärnet består av i särklass världens absolut bästa människor. Tyvärr är man för okritiska och för många tiger still trots att var och en förstår att hemvärnet inte kan användas i strid mot utländska trupper pga. att det mesta saknas som modernt utrustat utländskt infanteri/insats använder för strid samt att den svenska utbildningen för strid är för fredsanpassad och orealistisk – för vek och stridsmässigt för innehållslös helt enkelt. Inte nog med att man bara övar mellan 4-8 dagar om året – man övar då på fel saker och slösar bort tiden.

Övar man 4-8 dagar om året så måste man prioritera vad man skall öva på. Man kan med dessa få dagar omöjligen uppnå samma standard som den som är fast anställd i försvaret. Det som prioriteras vid KFÖ och SÖF är att upprätta ett tältläger och bo i detta. Sedan kommer att varje år så skjuter alla hemvärnsmän behörighetsprov för Ak4 trots att man har ett tillstånd som räcker i fem år. Proven är komplett värdelösa för att mäta skytteförmågan vid strid – är ett rekrytprov enbart för att se om man kan använda vapnet alls att skjuta med. Prioriteras görs att alltid bära hjälm, skyddsglasögon som inte är designade att bäras med hjälm, skyddsväst som inte skyddar mot något mer än sandsstänk och att bära Ak4 på bröstet i vapenrem som är avsedd för en betydligt kortare Ak5 och pipan slår ständigt i marken när man böjer sig fram. Farligt vid skarpa lägen med smuts i pipan!

Skyddsvakten är slöseri med tid det också. Det viktigaste av denna och som otroligt mycket tids läggs på är juridik då man måste ha behörighet för att vara skyddsvakt. Åter igen övar vi för fred och inte krig vilket går igen under hela utbildningen för skyddsvakt. Man kan inte bevaka och försvara fasta anläggningar alls. Varför? Man har bara fem skott att försvara sig och sitt objekt med och det säger sig självt hur orimligt det är. Juridiskt har man bakbundit händerna på den som bevakar. Jag anser det inte vara lite löjligt att agera skyddsvakt med fem skott utrustad med hjälm, skyddsglasögon, skyddsväst och stridsväst samt lång Ak4 som är direkt olämplig att använda på grund av sin längd vid exempelvis omhändertagande, samt ett reglemente som är gjort för fred och inte krig. Patruller sker aldrig utan man agerar skyddsvakt vid en grind eller liknande. Posteringar som skall hindra att bilar tar sig in är ett skämt! Tomma tunnor på sin höjd. Självfallet finns inga kulsprutor, granatgevär eller pansarskott hos skyddsvakten att försvara sitt objekt med. Man övar för fred och inte krig. För skyddsvakt i mörker saknas självfallet mörkerkikare (så kallade mörkergoogles) och på dagen saknas kikare.

Att hemvärnsmän är lätta måltavlor ger sig självt av olika anledningar. M90-mönstret med lövrutor passar illa tom i skogen och man smälter absolut inte in. Helt värdelöst kamoflagemönster helt enkelt. Ryssarna har ett mycket bättre mönster på sina uniformer men i samma färger. M90 blandas sedan med utrustning som helt saknar M90-mönstret dvs stridsväst och ryggsäck. Man blir lätt att upptäcka för en skytt med ex 8-80×56 med ett sikte som har knivskarp optik. Utlandsstyrkan har allt i samma mönster men detta kommer aldrig hemvärnet att få.

Tragiskt är att hemvärnet tränar som infanteri i stora grupper utan tanke på att man inte kan bekämpa en fiende på längre avstånd än mellan 100-300 meter max pga man saknar skjutträning, moderna Ak-vapen och riktmedel. Man kan inte heller bekämpa en fiende i luften eller i mörker. Då nu moderna utländska trupper kan göra detta så blir facit att hemvärnet blir utplånat utan att ens se sin fiende!

Det här avsnittet nedan är viktigt och utkristalliserar två saker: Man tränar för fred och inte krig och försvarsledningen synes ha distanserat sig för hur modernt infanteri är utrustat idag. Jag går in på lite detaljer därför.

Ak4 saknar riktmedel för skott på länge avstånd trots att 7,62 kan användas upp till 600 meter. Övrigt understöd saknas så man får klara sig med ksp och granatgevär om så finns. För att råda bot på detta i stället för att utrusta alla Ak4 med kikarsikte så finns en Pgs90 skytt i samma kaliber på pappret i varje insatsgrupp. Billigt för försvarsmakten men fungerar inte i verkligheten. Psg90-skytten skall med några askar om året i träning, kunna träffa det Ak4 skytten inte ser är det tänkt och med en Ak4 på ryggen så att han inte kan röra sig för snabbt! Dock klarar inte 7,62 moderna skyddsvästar, så det måste till huvudskott vilket inte gör det hela mycket bättre! Det säger sig självt att det inte går att föra krig på 600 meter med bara en Psg90-skytt som kan arbeta på det avståndet och har nästan ingen träning alls för sin uppgift. Han har inte ens någon kamouflagedräkt och arbetar med en spotter! För 600 meter? Är inte ens tänkt som prickskytt (sniper) utan skall träffa det Ak4-skytten inte ser som sagt. Resten av gruppen med Ak4 får gräva ned sig helt enkelt då man inte kan bekämpa främmande prickskyttar. Sedan glömmer man att Pgs90-skytten som har bara ett fåtal, är tränade för pga behörighetssystemet troligen blir den som först ryker och får från 1,5 km den odugliga skyddsvästen utskjuten i ryggen av en .338 lapua mag.

Att hemvärnets huvudvapen Ak4 saknar förstorande riktmedel dvs kikarsikte med god optik är mer allvarligt än man kan tro. Det får två konsekvenser som är mycket betydelsefulla vid strid: Hemvärnsmannen får svårt att upptäcka fientlig trupp på längre avstånd samt bekämpa dem effektivt. Sak samma gäller Ksp 58 som saknar förstorande riktmedel trots att det är tänkt som understöd.

Varför är detta allvarligt? Det är ganska naturligt och detta skulle Försvarsledningen förstått om man inte övade för fred och inte distanserat sig från de vapen och riktmedel modernt utländskt infanteri använder. Modernt utrustade soldater har förstorande riktmedel på sina automatvapen och kan därmed strida på längre håll än hemvärnet har möjlighet till. Detta är en katastrof faktiskt. Visserligen har utländska soldater klenare kalibrar men eftersom hemvärnet saknar skottsäkra västar så jämnar det ut sig och så har man säkerligen förstärkt upp den ammunition man använder i den fientliga truppen.

Psg90 är som sagt en budgetlösning. Lite märkligt är det inte att den är i samma kaliber som hemvärnets huvudvapen Ak4 och Ksp 58? Hade man inte i Försvarsledningen distanserat sig från utvecklingen runt om i världen vad gäller de vapen och riktmedel modernt infanteri använder så hade man begripit att insatsgruppens prickskytt måste ha ett vapen i kraftig kaliber typ .330 lapua mag som finska armén och Nato och även ryssarna använder, så att han kan verka på längre avstånd än sina kamraters vapen. Att fientliga trupper har skottsäkra västar och hjälmar gör det hela inte bättre.

Psg90 är rätt och slätt 7,62 med kikarsikte – inget annat. En riktig dålig budgetlösning faktiskt. Man hade fått ett mycket bättre resultat men dyrare förstås, att utrusta alla Ak4 med kikarsikte med högförstorande kikarsikten med god optik. Då hade alla kunnat bekämpa mål på längre avstånd. Nu måste man säga att vad gäller precision är Pgs90 mycket bättre än Ak4. Men det hjälper föga eftersom Psg90-skytten bara övar några askar om året och snuddar inte ens vid den kapacitet vapnet har. Det ingår en sådan skytt i varje grupp och han är den enda som fått träning på vapnet pga behörighetssystemet i hemvärnet. Många Ak4-skyttar med kikarsikten skulle säkerligen tom skjuta bättre på håll, än Psg90-skytten eftersom man övar mer med Ak4. Nu är det tyvärr inget bra kikarsikte som används på Psg90 – klen förstoring och medioker optik. Varför Psg90-skytten har en spotter finner jag märkligt – det brukar man använda utomlands för mycket långa skjutavstånd typ över 1,5 km. För 600 meter behövs ingen spotter alls – det klarar man själv.

Riktmedel är inget som Försvarsledningen har några kunskaper om. Hade man haft detta så hade man inte på ett automatvapen i kaliber 7,62 avsett för skytte på mellan 100-600 meter satt på ett korthållsikte avsett civilt för grisjakt på 50 meter. Rödpunken är dock bra måste sägas.

Psg90-siktet är om jag inte minns fel upp till 12 ggr förstoring och optiken är ganska kass vad jag uppfattar det som. Ljusinsläppet är också inget vidare.

Vad använder moderna arméer? Här är man ljusår från den distanserade Försvarsledningens uppfattning om vilka riktmedel som man bör använda i modern krigsföring. En utländsk prickskytt med .338 lapua mag är inte bara bra tränad för sitt jobb med kanske tusentals skott i månaden bakom ryggen innan han går ut i strid, utan han har riktmedel som Försvarsledningen nog inte känner till att de finns. Denna skytt använde kanske ett sikte som Tactical 8-80×56 och det måste han ha för att kunna verka på mycket långa avstånd. Det Försvarsledningen som bara tränar trupper för fred och inte krig inte förstår är att en skytt måste se det han skall skjuta på – det är grunden.

Dessa sikten är också försedda ibland med ljusförstärkning så att man kan skjuta i mörker. Det finns också kulbanekompensator vilket underlättar skyttet dramatiskt, och vibrationsmätare så man inte skjuter när man inte ligger fullständigt still. Sätter man på ljuddämpare så minskar risken också för upptäckt. Det finns så bra riktmedel att min fru kan jag träna upp till att träffa ett mål på 1000 meter och förmodligen mer. Riktmedlen vi pratar om här är dock väldigt dyra och säkert också orsaken till att Försvarsledningen inte låtsas om att dessa sikten finns.

Hemvärnet kan inte strida i mörker effektivt och det övas aldrig heller. Trupper med mörkergoogles och mörkerriktmedel har en förkrossande överlägsenhet över trupper som saknar detta när det gäller strid i mörker. Hemvärnet kommer aldrig att få detta och tyvärr är dessa mörkerriktmedel standard bland utländska trupper.

Hemvärnet kan inte alls bekämpa en fiende i luften. Hade man dessa vapen så skulle enligt behörighetssystemet bara ett fåtal kunna sköta dem. Sedan tillkommer självfallet allt annat som exempelvis ryssarna har som stöd för sitt infanteri. I denna miljö skall hemvärnet uppträda i stora grupper som infanteri i dagsljus!!! Prata om att utgöra måltavlor.

Rykten om att hemvärnsmännen ska få nytt och bättre fältkök m.m. utrustning är också struntprat. Det gamla fältköket från andra världskriget som är tungt och klumpigt är till för att stanna i hemvärnet. Enbart spaning har det så kallade jägarköket. Till för att stanna är allt annat som tex Ak4. Den miserabla utrustningsnivå blandat med skräp är något som hemvärnet kommer att ha i många år till. Så länge hemvärnet utan protester tillåter sig vara försvarets Albert och Herberts kommer man alltid att vara ett militärt c-lag med gammalt skräp.

Sedan håller man på med ditten och datten under övningarna och på något sätt går tiden och man har egentligen inte övat på något under 4 dagar som skulle kunna användas vid ett skarpt läge eller skarp strid.

Vad övar man minst på? Att skjuta skarpt i fält på uppdykande mål och på olika avstånd. Jag har gjort detta två gånger under 10 år som hemvärnsman. Att gå på ett fält och göra detta har jag gjort en gång. Att ligga och skjuta på uppdykande mål har jag gjort en gång. Inalles två gånger på 10 år. Automateld övas aldrig eftersom det då går åt mer skott och detta snålas det på i hemvärnet. Man övar överhuvudtaget aldrig strid i mörker vilket är helt galet och bygger åter igen på tanken att vi aldrig kommer att strida i verkligheten så varför då öva i mörker! Sedan beror det nog på att vi har svårt att se utan mörkergoogles i mörker.

SIB (strid i bebyggelse) får en del förband öva en gång vart 10 år med sitt olämpliga vapen för detta. En kurs för försvarets fast anställda personal på 10 dagar blir till 1-2 dagar nedkortat för hemvärnet. Många hemvärnsmän övar aldrig SIB alls trots att enligt försvarsmakten är det på detta sätt mycket strider i framtiden kommer att föras. SIB-kursen på 1-2 dagar är nu slöseri med tid och man hinner inte lära sig det som behövs – några grunder bara.

Man kan aldrig få någon kontinuitet i sättet att öva strid eftersom man enbart har fyra magasin som hemvärnsman. Nu måste hylsfångaren regelbundet tömmas så fler magasin behövs inte. Efter 2-3 magasin börjar hylsorna att studsa upp i vapnet och det blir eldavbrott. Man skjuter några magasin när man övar strid och sedan avbryts det hela för att tömma hylsfångaren. Detta sker hela tiden och sättet att öva strid på bygger på att hänsyn måste tas till att hylsfångaren måste tömmas inte bara på marken, utan vid en plats där det finns en katron för detta ändamål. Med Ak5 finns ingen hylsfångare alls.

Hur övar man strid i hemvärnet? Det man gör är att ligga i princip bakom en ställning och gå fram till nästa och tillbaka igen. Det är allt. Sedan måste påsen tömmas och något annat övar man inte på heller. Man övar som om man vore infanteri med stöd av pansar, flyg och kanoner!!!Man övar bara i skogen och aldrig i annan terräng. Att forcera vattendrag och bergig terräng övas aldrig. Övernatta utan tält övas aldrig mer än i spaningskompanierna. I mörker övas aldrig någonting. Listan kan göras hur lång som helst!

En hemvärnsmans stridsutbildning går inte att använda för Nato eller verklig strid helt enkelt. Den duger inte ens till bevakning vilket jag återkommer till.

Hemvärnet övar aldrig med armén och har inget som helst med den att göra mer än att låna förläggning och övningsplatser ibland samt instruktörer. På pappret skall vi visst samverka på något sett med armén! Detta motsägs av organisationsscheman som klart visar att hemvärnet ligger utanför. Självfallet skulle hemvärnet öva med armén då man ju lever kvar i andra världskrigs-modellen med stora enheter och man skulle ligga under en av generalerna från armén.

Man övar inte i annan terräng än skogen och om det är för att fienden skulle vara där eller man skall gömma sig för denna vet jag inte. Att strida i öppen terräng blir mycket svårare och kräver snabbare soldater. Men om fienden är i öppen terräng? Då gäller att en hemvärnsman är väldigt långsam och klumpig utrustningsmässigt. Det mesta är designat för att göra bäraren långsam och klumpig. Den odugliga skyddsvästen som dessutom bärs innanför uniformsjackan är en mardröm att röra sig i. Kängorna är designade som skyddsskor och är väldigt klumpiga och slår dramatiskt ner konsten att springa snabbt – men passar bra i skogen där snabbhet inte är möjlig lika mycket att prestera.

Det hela förefaller obegripligt. Men så här övar ett försvar som tränar för fred och inte strid och där förbandet är av lågbudgetkaraktär och försett med gamla vapen, fordon och gammal eller dålig utrustning. Behöver jag säga att det är slöseri med tid att öva strid så här? Vad händer om soldater som alltid övat för fred skall användas i krig ex ingå i Nato?

Vad skulle man istället behöva öva på?

Man måste ut från skogen till att börja med. Gå långa dagspatruller färdiga hela tiden för strid. Bära det man behöver i sin ryggsäck. Öva med sin ryggsäck på sig vilket aldrig sker? Man lägger ifrån sig den vid kartongen för tomhylsor när man skall öva. Snabbheten i det man gör måste ökas. Bort med hjälm och kroppsskydd och fram med lätta smidiga kängor. Den värdelösa stridsvästen ersätts med oket enbart. Man borde öva överfall – ”hit and run” (slå till och spring) – under dag och mörker vilket aldrig sker. Utrustas med ljuddämpare för detta. Öva “search and destroy” (sök och förstör) av fientliga grupper dag som natt. Lära sig forcera svår terräng och bergmassiv samt vattendrag. Övernatta i det fria. Lära sig spåra. Karta och kompass. Öva strid i mörker. Öva närstrid. Utrusta en skytt i varje grupp och träna som sniper kamouflerad med vapen i .338 lapua mag eller .50. Träna som gerilla i stad/landsbygd. Sabotageträning och sprängtjänst. Dramatiskt öva upp skjutskickligheten – dag som mörker – och utrusta alla ak4 med kikarsikte och mörkersikte. Skippa de gamla fordonen mer än vid transporter, vid strid går de ändå inte att använda.

Det som borde prioriteras mest är dock skjutträning och att Ak4 utrustas med kikarsikten till alla skyttar.

Självfallet är hemvärnets organisation hopplöst omodern och orealistiskt men att råda bot på detta blir svårt. Man är för oflexibel och stel i försvarsledningen och fast i ett fossilaktigt tänkande. Frågan är om inte hemvärnet i nuvarande form skulle upplösas helt och göras om från grunden? Hemvärnet skulle byggas upp från den gamla modellen där hemvärnsmän hade vapen och utrustning hemma. Nu sprängs kassunerna i luften med hemvärnets gamla vapen av ryska sabotagegrupper om det skulle bli allvar! Man skulle tränas i att vara gerilla land/stad och överfallstrupper och arbeta i små grupper – använda sin lokalkännedom. Då kan man trots det gamla skräpet man har göra skillnad i stället för att enbart utgöra kanonmat och måltavlor.

Varför har det blivit så här? Och vad kan man göra åt det? Hur kan man påstå att 22,000 hemvärnsmän ingår i försvaret som en resurs och denna resurs går inte att använda för strid mot moderna utländska förband eller ingå i NATO?

Av hävd är det inte tillåtet att i media prata om hur illa ställt det är utrustningsmässigt i hemvärnet. Sedan tillkommer att höga chefer i hemvärnet inte opponerar sig mot att gammalt skräp kastas över hemvärnet. Även hemvärnsmän är tysta och snälla och de som ser att hemvärnet inte går att användas mer än som kanonmat börjar inte i hemvärnet eller slutar där ganska snart. För snälla hemvärnsmän och för okritiska höga chefer. Många chefer och soldater skulle säkert inte reagera om man så fick gamla mausergevär att strida med. Traditionen att hemvärnet har gammalt skräp sitter djupt sedan många år tillbaka men att dessa styrkor sedan skulle användas som infanteri eller ingå i Nato hade nog ingen räknat med.

Det finns en tradition att försvaret använder hemvärnet som ett försvarets Albert och Herbert att lasta över vapen, fordon och utrustning som är för gammal eller dålig att användas av arméen i stället för att skrota den. 22,000 man med gammalt skräp lurar dock ingen extern analytiker i det långa loppet.

Om man skall kunna använda en hemvärnsman för strid måste man ha följande utrustning. Det man har idag duger inte. Sverige skämmer ut sig med detta.

Kängor, hjälm och uniform som Nato använder. Stridsutrustning (väst och ryggsäck mm samt knivar) som Nato använder samt skyddsutrustning och skyddsvästar som man har i Nato. Vapen och riktmedel som infanteri använder i Nato. Mörkergoogles och mörkerriktmedel som Nato trupper använder. Personlig utrustning och smådetaljer som ingår i den personliga utrustningen för Nato-soldater som kanske ljuddämpare för överfall nattetid.

Hemvärnsmannen måste få komplett Nato-utrustning. Gör man inte detta borde hemvärnet avvecklas. Vad borde man göra med hemvärnet:

Nato-utrusta hemvärnsmännen från topp till tå har jag redan tagit upp samt utrusta hemvärnet med bepansrade fordon som utlandsstyrkan har. Stridsträna hemvärnsmän enligt Nato-modell. Avveckla hemvärnet som organisation och fördela hemvärnsmännen som reserver bland de olika armé -enheterna. Avveckla andra världskrigs-modellen för hemvärnet och gör om det till små enheter som är specialtränade för gerilla stad/landsbygd och utrustade för detta ändamål.

Men det går att göra något här hemma. Om jag fick använda ett insatskompani som jag ville och kompletteringsutrusta dem skull jag göra så här:

Avskaffa larvet med stabstält som inget har på kompaninivå att skaffa. Utrusta med kniv och kompass och överlevnadsutrustning. IGR. Avskaffa hylsfångaren. 10 magasin per man och extra ammunition.

Man opererar helt självförsörjande. Det man behöver under dagen bär man med sig i ryggsäcken och övar med den på eller tar av innan ett överfall. Insatsgrupperna arbetar var för sig skilda åt på uppdragsbasis eller patrullering.  Maten är av modell som jägare använder typ 24 timmars matpaket som värms upp med kristaller. Alla Ak4:or utrustas med högförstorande kikarsikte och ljusförstärkning för mörkerskytte samt ljuddämpare för överfall.

I varje grupp ingår en sniper med kamouflageskydd. Han använder en SAKO TRG 42 i kaliber .338 lapua mag. Högförstorande kikarsikte med ljusförstärkning för mörkerstrid. Som reservvapen används en pistol i hölster.

Grupperna tränas i att bli väldigt bra skyttar till att börja med. Träning i att röra sig blixtsnabbt i terrängen. Man tränas i att rätt och slätt bli överfallstrupper. Av den anledningen behövs inte grg eller pansarskott eller ksp. Man slår till blixtsnabbt och försvinner. Närstrid. Sabotageträning. Man opererar enbart nattetid och gömmer sig i terrängen under dagtid. Mer än 8-dagars tjänst är nog önskvärt.

Nu har man ett insatskompani som går att använda även mot en överlägsen motståndare, även med utrustning som är dålig men med kompletteringar för att göra det bästa möjliga. Tror ni att det skulle bli svårt att rekrytera till mitt kompani även om det kräver en hel del av styrka och kondition av manskapet. Man skulle säkert få tusentals sökanden tror jag.

Göran Karlsson
Före detta hemvärnsman