MORGONDAGENS DAGSTIDNING – tisdag 18 februari 2025

tisdag 18 februari 2025

NyD Debatt

”Böneutrop symboliserar en islamisk kulturimperialism”

Alf Ronnby, fil dr i sociologi och docent i socialt arbete, skriver i sin debattartikel att islamiska böneutrop är mer än religiös yttring.

publicerad 8 april 2018
Detta är en opinionstext. Artikelförfattaren svarar för de åsikter som uttrycks i artikeln.

Det finns nästan en miljon muslimer i Sverige enligt en färsk rapport från Pew Research Center. Om 32 år kan de vara 30 procent av befolkningen. Redan idag har de med hjälp från Saudiarabien och andra muslimska stater skapat ett fyrtiotal moskéer. Nu vill den del av dessa ha offentliga böneutrop såsom det ska var enligt islam. Protesterna mot böneutrop (och moskéer) handlar ingalunda bara om att vi ogillar ett högljutt bönemässande ut till allmänheten. Det gäller mera att denna förskräckliga religion inte ska få störa vår sinnesro och ordningen i vårt samhälle. Böneutropen symboliserar en ytterst reaktionär religion och kultur, som vi helst vill slippa här i landet. I Saudiarabien kan de ropa i sina minareter bäst de vill, men inte här.

Stockholm har flest med elva. Göteborg har sex och Malmö officiellt fem, men med alla mindre källarmoskéer och liknande är det kanske närmare tio. Efter att moskén i Fittja år 2013 fick lov att ha böneutrop på fredagar mitt på dagen, har nu också moskén i Växjö ansökt om att låta bönen ljuda över omgivningen. Detta har lett till en livlig debatt kring om moskéer generellt ska ha rätt till böneutrop. Anhängarna anser att det kan liknas vid klockringning i kristna kyrkor och att böneutrop bör vara en del av religionsfriheten.

Men det håller inte att hänvisa till klockringning. Klockringningen har i vår tusenåriga kulturhistoria flera olika funktioner till exempel musikaliskt i olika former av kimning, klämtning, rundringning. Morgon och kväll för att markera arbetsdagens början och slut. Klockringningen användes för att släcka respekt tända elden i husen, liksom att öppna/stänga stadsportarna. Den användes som larmsignal vid brand liksom vid krigsutbrott och fred. Senast vid Andra världskriget. Vi har själaringningar och vid kungens död. Klockringningen är en sedvänja som ingår i vårt kulturarv och som man kan läsa om i Bringeus ”Klockringningsseden i Sverige”. Den borde biskopar och präster läsa, vilka tror att böneutrop kan jämställas med klockringningen. Böneutropen är dessutom en del av den islamska mässan, som imamen vill basunera ut till alla som kan höra, muslimer och alla andra!

Motståndarna anser att det inte passar in i svensk samhällskultur, att det är störande och att religionsfriheten inte inbegriper rätten till böneutrop. Ytterligare andra anser det oklokt av muslimer att vilja ha böneutrop eftersom det leder till konflikter, förargelse och fientlighet mot muslimer, vilket kan skapa oordning och oroligheter i samhället. Det bör alltså vara i muslimers eget intresse att ligga lågt med islams mest iögonfallande uttryck.

Sedan religionsfrihetslagen avskaffades är det Europakonventionen (och Regeringsformen) som är de lagrum där religionsfriheten fastslås: ”Var och en har rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet…” Av denna formulering i Artikel 9 följer att skyddet omfattar både frihet att ha en religion, men också friheten att inte ha en religion. Teologie doktor Ann Heberlein hävdar just detta i en krönika i Svenska Dagbladet den 1 mars i år, att religionsfriheten också innebär att gemene man har rätt att slippa utsättas för oönskad religiös påverkan.

Man kan tom säga att frågan om religionsfrihet inte räcker för att ta ställning till utövandet av islam. Islam är nämligen inte bara en religion; det är en ideologi, en samhällsuppfattning som ska vara vägledande även för politiken. Islam är alltså politisk och omfattar allt och alla i samhället. Alltså inte alls som religion uppfattas här i landet, där det tydligt (särskilt sedan kyrkan skildes från staten) är en privatsak. Den lutherska kristendomen och islam kan inte jämföras på samma dag. Det är som att jämföra päron och äpplen.

I religionsfrihetslagen var det mycket tydligt att enskildas religion och religionsutövande inte fick störa den allmänna ordningen: 1 § ”Envar äger rätt att fritt utöva sin religion, såvitt han icke därigenom stör samhällets lugn eller åstadkommer allmän förargelse.” Samma tanke finns i Europakonventionen:

Friheten att utöva sin religion eller tro får endast underkastas sådana inskränkningar som är föreskrivna i lag och som i ett demokratiskt samhälle är nödvändiga med hänsyn till den allmänna säkerheten eller till skydd för allmän ordning, hälsa eller moral eller till skydd för andra personers fri- och rättigheter.”

Härmed blir frågan om böneutrop också en ordningsfråga för myndigheterna. Om böneutrop är samhällsstörande handlar alltså inte, som miljökontoret i Växjö tror, bara om utropen är störande genom att de skickar ut ljud som är högre än tillåtna tio decibel. Böneutropen är inledningen på den islamska bönen och vänder, eller kommer att vända, sig inte bara till muslimer, men till hela allmänheten i det område är de kan ljuda. Böneutropen kan också ses som propaganda för islam och står närmast i strid med religionsfriheten, än tvärt om. De som, likt biskopen i Växjö, argumenterar för böneutrop med stöd av religionsfriheten, har missuppfattat vad religionsfriheten står för.

I Sverige anses religion vara en privatsak, och än mera så sedan kyrkan skildes från staten. Av den grunden står offentliga böneutrop och islamskt böneförkunnande till allmänheten i strid med en grundläggande uppfattning i vår moderna kultur. Majoriteten av svenska folket är också emot böneutrop. Endast en liten minoritet kan acceptera böneutrop. Vill muslimer hålla på med sina böner fem gånger om dagen, får de vara så goda att göra detta inne i moskén eller i annan lokal, till exempel där hemma. Det kommer knappas att störa, medan allmänt utsjungande av islamska böner kommer att väcka förargelse och riskera skapa oro och konflikter i samhället.

Men böneutropen från moskéernas minareter har också en vidare innebörd. Saudiarabien använder en del av de oljepengar vi ger dem till att sprida islam i tappningen Wahhabismen, en av de mest reaktionära tolkningarna och tillämpningarna av islam. Bellevuemoskén i Göteborg finansieras av Saudiarabien. Saudiska pengar finansierar också Trollhättans moské, Hötorgsmoskén, Västerås moské och Borås moské. I Europa i övrigt har saudierna spenderat 65 miljarder dollar på att sprida Wahhabismen via moskéer och på annat sätt genom att betala Wahhabistiska imamer.

Det är inte bara Saudiarabien som är aktiva i att sprida islam i världen. Flera andra arabregimer deltar i muslimernas strävanden efter sitt Umma. Turkiska pengar har finansierar Fittja moské, Muslimska församlingen Malmö, Skärholmens moské och Turkiska islamiska kulturföreningen i Rinkeby. Qatar finansierar Umm al-Muminin Khadijah-moskén i Malmö med 30 miljoner. Det är Skandinaviens största moské. Qatar stöttar också Gävle moské, Västerås moské och Örebro moské. Förenade arabemiraten har finansierar Trollhättans moské och Stockholms moské. Det vi ser här kan kallas islamsk kulturimperialism och den kan sannolikt på sikt bidra till radikala förändringar i det svenska samhället. Den som inte vill inse detta är naiv och olovligt blåögd.

Genom muslimernas verksamhet i Sverige bidrar de till att sprida reaktionära uppfattningar om förhållanden mellan män och kvinnor. I moskéerna gäller samma könsuppdelning som är tradition inom islam. Kvinnor får inte vara tillsammans med männen i moskén och ska ha separat ingång. Moskéerna fungerar ibland som samlingsplats för jihadister, som ingår i de ”sleeping cells” vilka Säpo försöker hålla koll på. Hötorgsmoskén har besökare med kopplingar till IS-resenärer. Borås moské bjöd in en imam som uppmanade till mord på judar. Vad som sker i Malmös alla källarmoskéer vet bara besökarna och Säpo. ”Terrorhotet mot Sverige från islamistiskt motiverad terrorism bedöms utgöra ett förhöjt hot(3)”.(Bedömning av terrorhotet mot Sverige 2018 SÄPO)

Det gäller här att ”mota Olle i grind”. Fittjamoskén fick tillstånd för böneutrop. Får moskén i Växjö också tillstånd, dröjer det inte länge innan alla 40 moskéer vill ha samma rättigheter. Det är inte svårt att föreställa sig hur det då kommer att låta då alla dessa moskéer har böneutrop fem gånger om dagen, vilket det ska vara enligt islam. Det är ditåt vi kommer att gå. Om 30 år, visar den färska studien från Pew Research Centre med titeln ”Europe’s Growing Muslim Population 2017” att befolkningen här i landet kan bestå av 30 procent muslimer, om migrationen fortsätter som den gjort de senaste tre åren.

Islam är en främmande och för många skrämmande religion. Om det inte vore för religionsfriheten, skulle sannolikt inte en sådan uppviglande lära tillåtas över huvud taget i ett modernt samhälle. Genom Säpos rapporter vet vi att det i olika slags moskéer förekommer hatpropaganda mot den västerländska kulturen och de ogudaktiga, dvs alla vi som inte är troende muslimer. Det finns väldigt lite intresse av att bli en del av det västerländska samhället, tvärtom vill man påverka och omforma det. Faktiskt är det överordnade målet för hela den islamska rörelsen, att skapa sitt Umma, nämligen att islam ska erövra hela världen.

Det är i det ljuset böneutropen ska ses. Det är inte en del av en personlig religionsutövning, utan som en symbol för kulturell expansion och dominans. Enligt många muslimer står väst och islam i motsatsförhållande till varandra, det är en kamp om samhället som pågår. Så ser i alla fall muslimer på förhållandena. Hotet handlar inte bara om att radikala imamerna får en och annan moskébesökare att ansluta sig till Islamiska staten eller al-Qaida. Den kulturella imperialismen handlar inte så mycket om våld, som att den islamska kulturen successivt smyger sig in i vårt samhälle genom att vi pö om pö accepterar islamska värderingar och i toleransens och den fredliga samexistensens namn inte vill ta strid med muslimerna. En vacker dag står vi inför fullbordat faktum och får djupt ångra att vi var så godtrogna och naiva. Ett talande och avskräckande exempel på hur islamsk verklighetsuppfattning och kultur smyger sig in i våra samhällsfunktioner är misshandelsfallet i Solna tingsrätt. Nervärderingen av kvinnan i det aktuella fallet är just en sådan avspegling av islamsk kvinnosyn.

Biskop Fredrik Modéus välkomnar Växjö muslimska förenings ansökan om böneutrop: ”Rätten att uttrycka sin tro är grundläggande i en demokrati”, säger Modéus. Okunnigheten och blåögdheten hos denne biskop är förbluffande. Hade han brytt sig om att läsa koranen, skulle han se att islam inte är en religion på linje med kristendomen. Det är den naiva inställningen och attityden hos denne biskop och andra välmenande humanister, som bidra till att människor inte inser faran med islam. Men vi vet att vägen till helvetet är kantad av välmenande präster och andra samvetsömma personer, som inte förstått att Islam inget har med demokrati att göra – tvärtom!

När de första moskéerna byggdes var det redan diskussion om minareterna, och då bedyrade muslimerna att det bara var en arkitektonisk utsmyckning och att man absolut inte hade tänkt ropa ut bönen från dem. Nu vill man ha tillstånd för bön en gång i veckan. Exempel från Tyskland visar dock att en dag i veckan blev fem gånger om dagen, sju dagar i veckan. Den tyska delstaten Nordrhein-Westfalen är en sådan plats. Där sker böneutropen bland tyskarna alla dagar i veckan, flera gånger om dagen. Vi kan vara säkra på att allmänheten, kristna, icketroende osv inte vill utsättas för islamska böner öht.

En aspekt som Stefan Löfven och andra som anser att det går an bara böneutropen inte stör allmänheten, borde tänka på att böneutropen är en del i muslimers strävanden att skapa sina egna samhällen i vårt land. Parallellsamhällen växer fram typ Fittja och Rosengård, där de bygger sin egen rättsordning, vilande på sharia. Där gäller också vissa krav på kvinnors klädsel och ”sedlighetsvakter” ser till att klädkoderna följs. Ungdomar ska helst inte lyssna på musik och inte ha egna fester med dans och musik. Sådana tillställningar stoppar sedlighetsvakterna. Dessa parallellsamhällen har sin egen dynamik och muslimer dras till de sina, medan andra känner sig obekväma i denna miljö och flyttar. Här har vi alltså en självförstärkande miljö där böneutrop är en del. Är det så vi vill att detta land ska utvecklas? Avskräckande exempel kan hämtas bland annat från England där muslimerna haft mera tid på sig att bygga sina egna ordningar.

Islams mässande böner från moskéernas minareter är en ren provokation och har inget med religionsfrihet att göra. Böneutrop bör inte tillåtas och de tillstånd som redan getts bör återkallas.

 

 

Alf Ronnby
fil dr i sociologi och docent i socialt arbete

Om skribenten

Alf Ronnby är fil dr i sociologi och docent i socialt arbete, med särskild inriktning på social mobilisering, lokalt utvecklingsarbete och community organizing. Ronnby har arbetat med och studerat ett antal sådana verksamheter och fem böcker om detta.

Han har skrivit femton böcker om samhälle, politik och sociala frågor. Det har också blivit fem romaner. Ronnby skriver artiklar och krönikor i politiska och sociala frågor Han har ett stort nätverk inom den akademiska världen och inom socialt arbete.

För många år sedan arbetade han som socialarbetare i det berömda Rosengård i Malmö, därefter som lektor vid Roskilde Universitetscenter och senare Mitthögskolan i Östersund, samt Göteborgs Universitet. Numera författare och föreläsare på heltid.

”Finns medvetandet i hjärnan?”

Människan och medvetandet

Om vetenskapen inom hjärnforskningen inte förmår erkänna att den i nuläget inte kan bevisa att medvetandet finns i hjärncellsmassan, så borde man åtminstone ge utrymme åt andra perspektiv, teorier och frågeställningar. Det skriver Tamás Bogár.

publicerad 21 januari 2025
Vad är egentligen medvetandet?
Detta är en opinionstext. Artikelförfattaren svarar för de åsikter som uttrycks i artikeln.

Sedan urminnes tider har den sökande människan ställt frågorna: Var gör jag här? Vad är meningen med livet? Är tillvaron förnuftig?

Den vetenskapliga fysikaliska verklighetsuppfattningen förklarar att människan består av en kropp och en hjärncellsmassa som är själva medvetandet. Fysikaliskt inställda vetenskapsmän har uppfattningen att hjärnan är själva människan som tänker, känner och upplever verkligheten härifrån. I den fysikaliska verklighetsuppfattningen finns alla minnen och alla medvetenhetsprocesser i den fysiska hjärncellsmassan. Hur långt har hjärnforskningen kommit då? Har den bevisat att minnet och medvetandet finns i hjärnan? När man ställer alla dessa frågor verkar det i stället uppstå flera frågor än svar. När man studerar forskning om hjärnan inser man att denna forskning egentligen inte har lyckats bevisa något annat än sekundära effekter av medvetenhetsyttringar i hjärnans olika delar.

Tankeväckande teorier inom neurovetenskapen:

Studier av avbildningar av hjärnan tyder på att prefrontala barken och hjässloben är speciellt viktiga för medvetandet och den globala arbetsytan. Men det är svårt att veta om dessa regioner framkallar själva medvetandet eller om de utför relaterade processer som uppmärksamhet, minne och verbalisering av medvetna upplevelser.” (Redaktör Anil Seth 2015, sidan 86): Hjärnan på 30 sekunder, Tukan Förlag.

Även om det kanske inte finns någon ´fri vilja´ existerar i alla fall upplevelsen av att själv framkalla ett visst beteende och den kan registreras i hjärnan.” (Redaktör Anil Seth 2015, sidan 88): Hjärnan på 30 sekunder, Tukan Förlag.

Jag ställer mig då frågan: Vad är det som aktiverar dessa medvetenhetsyttringar i hjärnan? Vad är primärt och sekundärt? Vad är orsak och verkan? När man ställer dessa frågor, får man uppfattningen att den fysikaliska vetenskapens förhållningssätt skapar sin egen verklighetsbild, som ur ett historiskt perspektiv kan jämföras med kyrkans trosföreställning om verkligheten. Under medeltiden hade Påven och kyrkan en mycket stark ställning i Europa och hade monopol på sanningen, likt ett rättesnöre som människorna skulle förhålla sig till. Vetenskapen bör inte hänge sig åt trosföreställningar och fantasispekulationer utan utgå från egna observerade objektiva mätbara resultat och använda detta för att bevisa om medvetandet är lokaliserade i hjärncellsmassan eller inte.

Om man resonerar förnuftigt och inte låter känslan styra och bestämma över dessa viktiga frågeställningar, blir den logiska slutsatsen av den vetenskapliga forskningens resultat ganska entydig. Den är att denna forskning enbart lyckats konstatera sekundära effekter av medvetenhetsyttringar. Vetenskapen bör inte hemfalla åt känslans oresonliga förhållningssätt och tro att sekundära reaktioner är själva medvetandet, för då blir vetenskapen den nya religionen. Med en smula ödmjukhet inser hur lite vi vet om man enbart utgår från den objektiva och synliga delen av verkligheten. Kan det då finnas något utöver denna objektiva fysiska värld, som vi kan uppleva med våra fysiska sinnesorgan? Om vi utgår från denna frågeställning, så kommer vi till insikten att den fysikaliska vetenskapen har hamnat i en återvändsgränd. Detta innebär att vi då behöver leta vidare efter någon förnuftig förklaring och inte nöja oss med otillräckliga spekulationer och teorier. Vi borde i stället söka förstå verkligheten som den egentligen är och inte sådan vi tror att den är.
Om nu vetenskapen inom hjärnforskningen inte förmår erkänna att den i nuläget inte kan bevisa att medvetandet finns i hjärncellsmassan, så borde detta åtminstone ge utrymme åt andra perspektiv, teorier och frågeställningar.

Den troende människan, som snarare utgår från en religiös tro och har den som en grund för att orientera sig i tillvaron, besvarar dessa frågor enligt sin föreställning om verkligheten. Men har religionen egentligen kunnat ge en bättre bild än den vetenskapen ger med sitt sätt att förhålla sig till verkligheten? Vid närmare eftertanke inser vi nog att vi inte kan förlita oss på enbart tro. Däremot kan den ge tröst och en meningsfullhet i tillvaron i denna känslokalla hårda värld som vi lever i.

Varken religionen eller vetenskapen har lyckats besvara frågorna om medvetandets natur, meningen med livet, tillvarons förnuftighet och så vidare. Den vetgiriga och sökande människan kommer inte att nöja sig med de torftiga förklaringsmodeller som råder utan kommer givetvis söka vidare för att närma sig en mer hållbar verklighetsförklaring. Egentligen är detta inget nytt utan det har alltid funnits människor på olika nivåer i medvetenhetshänseende. Om vi nu utgår från detta faktum, så inser vi att dessa förebilder av män och kvinnor verkar ha haft en djupare förståelse av verkligheten. Dessa pionjärer har sedan vidareförmedlat kunskapen till sina medmänniskor, där några fåtal haft medvetenhetsreceptorer att uppfatta och förstå deras idéer och tankeformer.

I sökande efter svar på frågan om huruvida medvetandet finns i hjärnan uppstår allt fler frågeställningar. Det blir inte enbart en fråga om medvetandets lokalisering i hjärncellsmassan utan även fler frågor: Vad är egentligen medvetandet? Finns minnet i hjärnan? Vad är en människa? och så vidare. Till slut inser man hur lite man vet och då har man kommit till mognadsgraden, den så kallade sokratiska insikten: ”att jag vet att jag ingenting vet”.

Den sökande människan kommer inte att nedslås av detta faktum utan drivs vidare av en inre känsla och övertygelse om att det finns mycket mer att lära och förstå av livet. Detta skulle kunna liknas vid en långsam vandring längs en knivskarp väg, längs vilken man uppnår vissa delmål, etapper, milstolpar av erövringar av förståelse men inte nöjer sig med detta utan vet att det finns mycket kvar att förstå av tillvaron och kunskapen om verkligheten.

Den som söker finner, ty han drivs av undermedveten visshet om att det sökta måste finnas.” (Författare Laurency 1987, kapitel 3.2, 16): Livskunskap Två. Förslagsstiftelsen Henry T. Laurency.

 

Tamás Bogár

”Natomedlemskapet – en uppenbar riskfaktor”

Natomedlemskapet är ett forcerat beslut som tagits utan att beakta de säkerhetspolitiska riskerna. För rikets säkerhet måste Sverige lämna Nato omgående. Det skriver Michael Zazzio, Mikael Hagenbo, Roger Richthoff och Jörgen Appelgren.

publicerad 15 januari 2025
Amerikanska soldater under Natoövning i småländska Skillingaryd förra året.
Detta är en opinionstext. Artikelförfattaren svarar för de åsikter som uttrycks i artikeln.

År 1982 lovade Nato, i det fall att Östtyskland skulle bli en del av Tyskland, att inte expandera sitt territorium i riktning mot Ryssland. På den tiden hade Nato inga andra gränser mot Ryssland än den norsk-ryska gränsen i norr samt vid Berings sund. Sedan år 1999 har Nato dock massanslutit: Tjeckien, Ungern, Polen, Estland, Lettland, Litauen, Slovakien, Rumänien, Bulgarien, Albanien, Kroatien, Slovenien, Montenegro, Nordmakedonien, Finland och Sverige. I flera etapper har Nato brutit sitt löfte om att inte expandera sitt territorium och sin landgräns mot Ryssland, vilken nu är längre än 200 mil, och den europeiska Nato-kartan är i dag nästan identisk med EU:s karta, vilket återspeglas i många EU-beslut.

Svenska politiker, svensk försvarsmakt, svensk underrättelsetjänst och hela det militärindustriella etablissemanget forcerade fram beslutet om ett svenskt Nato-medlemskap och DCA-avtal, utan att beakta de säkerhetspolitiska riskerna med att ansluta sig. DCA-avtalet innebar att Sverige gav upp både självständighet och territorium (militära baser) åt främmande makt. DCA-avtalet utgör en ockupation av svenskt territorium, vilket var möjligt att genomföra enbart på grund av högförräderi av den sittande regeringen.

För 20 år sedan påpekade Vladimir Putin att det fanns risker med ett expanderande Nato och att Nato:s expansion innebar att Ryssland tvingades att utveckla nya överlägsna vapentyper. Tre år senare lät han meddela att en sådan vapenutveckling pågick, och för åtta år sedan klargjorde han att Ryssland hade sådana vapen.

I november 2024 använde Ryssland för första gången sådana vapen, Oreshnik-missilen, vilken har skapat panik i Ukraina och Nato-länderna. Detta nya vapen har medfört att Ryssland nu har förskjutit den globala dominansen och balansen till sin fördel.

Oreshnik-missilerna färdas med 12 gånger ljudets hastighet och slår ner med kirurgisk precision. De når hela USA samt hela Europa. Det går inte att försvara landet och befolkningen mot dem, för dessa missiler är dubbelt så snabba som de näst snabbaste missilerna. Sverige och de övriga Nato-länderna måste därför upphöra med alla vapenleveranser till Ukraina samt se till att all militär personal och alla de civilanställda, som arbetar inom krigsindustrin, omedelbart dras bort från Ukrainskt territorium. I annat fall kan dessa Nato-länder, inklusive Sverige, komma att attackeras med Oreshnik-missiler, vilket skulle vara onödigt, eftersom ett sådant scenario kan undvikas. Om Ukraina inte får någon militär hjälp, så tvingas landet att inleda fredsförhandlingar med Ryssland, och fredsförhandlingar är alltid en bättre lösning än krig. Ukraina och Ryssland var nära en sådan fredsuppgörelse när den omkullkastades av Storbritanniens premiärminister.

Krig är produktionsmässigt sett destruktivt för alla utom möjligtvis för det militärindustriella etablissemanget. Krig innebär alltid död, lidande, sjukdomar, misär och en enorm förödelse. Med hänsyn till rikets säkerhet, den regionala säkerheten i norra Europa samt utifrån ett geopolitiskt perspektiv, borde Sverige damma av den från det kalla kriget mycket framgångsrika säkerhetspolitiska policy som gick under beteckningen ”den nordiska balansen”. Detta innebär att Sverige måste lämna Nato och att de politiker som fattade beslutet om Nato-anslutningen måste ställas till ansvar för brott mot rikets säkerhet. Vi behöver politiker som har respekt för regeringsformen och för demokratin – så som den uttrycks i regeringsformen – och med integritet, så att man står fast förankrad, även om det militärindustriella etablissemanget, EU eller FN trycker på.

De svenska medborgarna förtjänar att få leva i trygghet och säkerhet. Samhällsuppbyggande, framtids- och utvecklingsmöjligheter samt god hälsa måste prioriteras. Människor förtjänar att ha framtids- och utvecklingsmöjligheter som är samhällsuppbyggande och samhällsbevarande i stället för samhällsförstörande, vilket militära konflikter alltid är. Att medborgarna ska leva i fred, ha individuell frihet, ha tillgång till god sjukvård och utbildning, ha låga energikostnader samt ett inte alltför högt skattetryck måste stå i fokus för svensk politik. Ett sådant samhälle leder till en hög produktivitet och därmed till välstånd, men det förutsätter neutralitet och goda relationer till andra länder, framför allt BRICS-länderna, som numera är den geopolitiska motorn och den ekonomiska makten i världen.

Vi behöver nytänkande politiker som har ett helhetsperspektiv och som inte skapar något onödigt hot mot Ryssland eller andra länder. Dagens generation av politiker har visat vad de går för, och det gäller samtliga riksdagspartier. Vi behöver en injektion av nya partier och politiker som är ansvarstagande och som inte involverar Sverige i några destruktiva pakter. Neutralitet är för övrigt den bästa förutsättningen för fred, vilket Sverige har över 200 års erfarenhet av.

 

Michael Zazzio, ordförande National Health Federation Sweden

Mikael Hagenbo, tidigare svensk representant inom ramen för partnership for peace (PFP) i olika arbetsgrupper inom Nato

Roger Richthoff, f d riksdagsledamot och major

Jörgen Appelgren, reservofficer, intendent, Flygvapnet

”Kinas omfattande reformer skapar nya möjligheter för världen”

Öppenhet är ett utmärkande kännetecken för moderniseringen i kinesisk stil och Kina fortsätter att vidta konkreta åtgärder för att stärka utvecklingen av världsekonomin. Det skriver Kinas Sverigeambassadör Cui Aimin.

publicerad 3 december 2024
Detta är en opinionstext. Artikelförfattaren svarar för de åsikter som uttrycks i artikeln.

På senare tid har Kinas ekonomiska utveckling uppmärksammats i hela världen. Vid den tredje plenarsessionen för Kinas kommunistiska partis 20:e centralkommitté beslutades om ytterligare fördjupning av reformarbetet på bred front i Kina för att främja en modernisering i kinesisk stil. Detta mål ska nås genom 300 viktiga reforminitiativ och ett omfattande paket av stegvisa politiska åtgärder, lanserade av olika kinesiska ministerier och myndigheter. Detta återspeglar Kinas fasta beslutsamhet att driva på högkvalitativ utveckling och i hög grad öppna upp landet för omvärlden. Det sänder också en tydlig signal om att Kinas ekonomi fortsätter att utvecklas stabilt och förväntas växa långsiktigt.

Denna kvalitetsförbättring och uppgradering av Kinas ekonomi kommer att skapa nytt momentum för global ekonomisk tillväxt och hållbar utveckling, vilket i sin tur ger nya möjligheter för välstånd och framsteg för alla länder, inklusive Sverige.

I. Högkvalitativ utveckling som drivkraft för världsekonomins återhämtning

Högkvalitativ utveckling är den främsta uppgiften för att bygga Kina till ett modernt socialistiskt land på alla områden. Under de senaste åren har Kina konsekvent fördjupat sina reformer för att uppnå högre kvalitet, effektivitet och en mer kraftfull dynamik i sin ekonomiska utveckling. Landet har tagit betydande framsteg mot att bli ett ledande centrum för smart tillverkning och digitalisering, och uppnått anmärkningsvärda resultat inom fem huvudområden: ny livskvalitet, ny konsumtion, ny tillverkning, ny infrastruktur och nya tjänster.

Kina leder industriell innovation genom vetenskaplig och teknisk utveckling samt påskyndar tillväxten av nya produktivkrafter. Självständiga varumärken som Huawei och Xiaomi har snabbt stigit fram som ledande aktörer. Banbrytande tekniska framsteg som Tiangong Space Station och BeiDou Navigation Satellite System (BDS) fortsätter att strömma fram. Smarta produkter som 3D-utskrifter, servicerobotar och smarta klockor har ökat markant. Framväxande teknik som big data och artificiell intelligens har accelererat in i alla områden av människors arbete och liv, vilket bättre tillgodoser människors behov av ett bättre liv.

Vid den tredje plenarsessionen för Kinas kommunistiska partis 20:e centralkommitté påpekades att reformen bör styras av den nya utvecklingsfilosofin, grundar sig på det aktuella utvecklingsstadiet. Den framhölls också vikten av att fördjupa strukturreformer på utbudssidan, förbättra incitament och begränsningsmekanismer för att främja högkvalitativ utveckling. Målet är att skapa nya drivkrafter och nya fördelar för landets tillväxt.

För närvarande, pådriven av utvecklingen av nya produktivkrafter, har högkvalitativ utveckling blivit det mest utmärkande kännetecknet i Kinas ekonomiska utveckling i den nya eran. Den medelhöga till höga tillväxten och kvalitetsförbättringen av Kinas ekonomi har injicerat ny energi i den långvarigt svaga världsekonomin. Kina har blivit en grundläggande drivkraft för den globala ekonomiska tillväxten och en stabiliserande faktor för världsekonomins balans.

Under de senaste åren har Kinas bidrag till världens ekonomiska tillväxt överstigit 30 procent. Samtidigt har framväxten av Kinas nya produktivkrafter och den pågående omvandlingen av dess industristruktur satt ett nytt riktmärke för den globala ekonomins omstrukturering. Strategiska framväxande industrier, såsom den digitala ekonomin och artificiell intelligens, har inte bara blivit viktiga drivkrafter för Kinas utveckling, utan har även levererat högkvalitativa och prisvärda kinesiska produkter till världen genom import, export, utlandsinvesteringar och samarbete inom industrikedjan. Detta har dessutom bidragit till moderniseringen och uppgraderingen av industristrukturen i många länder, vilket på djupet omvandlar världens ekonomiska struktur.

II. En grön och koldioxidsnål omställning för att stärka en global hållbar utveckling

Grönt symboliserar liv, vitalitet och en harmonisk samexistens mellan människa och natur. En god ekologisk miljö utgör grunden för ett bättre liv och är en gemensam strävan för alla människor. Under de senaste åren har Kina aktivt främjat den gröna utvecklingsfilosofin genom att investera i grön teknisk innovation, drivit på en djupgående industriell omstrukturering och kontinuerligt förbättrat effektiviteten i energi- och resursanvändningen. Kina har också beslutsamt kämpat för att förebygga och kontrollera föroreningar och avsevärt förbättra den ekologiska miljön.

Genom dessa ansträngningar har landet skapat ett ekologiskt mirakel samt framgångar inom grön utveckling som har väckt uppmärksamhet världen över. Kina har dessutom åtagit sig att sträva efter att uppnå en koldioxidtopp år 2030 och därefter uppnå koldioxidneutralitet senast 2060. Detta återspeglar landets beslutsamhet att följa en väg mot grön utveckling med låga koldioxidutsläpp och att främja mänsklighetens gemensamma utveckling. Kinas framsteg inom grön utveckling har inte bara ökat känslan av välstånd, lycka och säkerhet för landets befolkning, utan också fått stort erkännande från det internationella samfundet.

Den tredje plenarsessionen för Kinas kommunistiska partis 20:e centralkommitté framhöll vikten av att fokusera på att bygga ett vackert Kina. Detta innebär att påskynda den omfattande gröna omvandlingen av den ekonomiska och sociala utvecklingen, förbättra det ekologiska och miljömässiga styrsystemet, samt främja ekologisk prioritering, bevarande, intensifiering och en grön, koldioxidsnål utveckling. Målet är att skapa en harmonisk samexistens mellan människor och natur. Nyligen publicerade Kina för första gången uttalanden från den centrala nivån om att påskynda den ekonomiska och sociala utvecklingen genom en omfattande grön omvandling.

Som global ledare inom förnybar energi främjar Kina aktivt grön utveckling, vilket ger ett kraftfullt bidrag till den globala hållbara utvecklingen. Kina deltar aktivt i global klimatstyrning och arbetar för att bygga ett grönt ”Belt and Road”. Genom omfattande bilateralt och multilateralt samarbete går Kina samman med andra länder för att skapa ett vackert hem till de som lever på jorden, och gör därigenom betydande insatser för att främja uppbyggnaden av en global ekologisk civilisation.

III. Att på hög nivå öppna sig mot omvärlden och dela utvecklingens frukter med andra länder

Öppenhet är ett utmärkande kännetecken för moderniseringen i kinesisk stil. Under de senaste 40 åren av reformer och öppnande har Kina aktivt öppnat sina dörrar för världen. Landet har betonat att både ”föra in” och ”föra ut” är lika viktiga och har tagit stora steg ut på världsmarknaden. Detta har snabbt lett till att Kina blivit världens näst största ekonomi och den största aktören inom global varuhandel. Kina är idag en viktig handelspartner för mer än 140 länder och regioner samt har man undertecknat 22 frihandelsavtal med 29 länder och regioner.

År 2023 mottog Kina 12,3 procent av världens utländska direktinvesteringar (FDI), vilket gör landet till den näst största mottagaren av FDI i världen för tredje året i rad. Samma år stod Kina för 11,4 procent av världens utgående FDI-flöde och har under tolv år i rad varit bland de tre största i detta avseende. Från att vara värd för China International Import Expo, Canton Fair och China International Fair for Trade in Services, till att proaktivt ansluta sig till det omfattande och progressiva Trans-Pacific Partnership Agreement, Digital Economy Partnership Agreement och andra internationellt erkända ekonomi- och handelsregler av hög standard, samt från den allt kortare negativa listan för utländska investeringar till den allt längre listan över länder som undantas från visumkrav. Kina har vidtagit konkreta åtgärder för att stärka den bilaterala handeln och investeringsutbytet med andra länder och har aktivt bidragit till utvecklingen av en öppen världsekonomi.

Öppenhet är ett utmärkande kännetecken för moderniseringen i kinesisk stil.

Under den 3:e plenarsessionen för Kinas kommunistiska partis 20:e centralkommitté betonades vikten av att hålla fast vid den grundläggande nationella politiken för öppenhet mot omvärlden. Detta framhölls att reformer bör främjas genom öppenhet, att Kinas fördelar som stor marknad bör nyttjas, att kapaciteten för ytterligare öppnande och utökat internationellt samarbete ska utökas, samt att ett mer avancerat öppet ekonomiskt system också ska utvecklas.

Med bakgrund av motgångar för den ekonomiska globaliseringen där ett fåtal länder strävar efter ”frikoppling och kedjebrytning” samt bygger ”små gårdar med höga murar” motsätter sig Kina bestämt antiglobalisering, överdriven säkerhetsinriktning, unilateralism och protektionism. Kinas ansträngningar för att förbättra systemet och mekanismen för ytterligare öppenhet mot omvärlden, samt för att främja liberalisering och underlättande av handel och investeringar, bidrar till att dela fördelarna av Kinas högkvalitativa utveckling med resten av världen. Detta fördjupar det internationella samarbetet i industriella och försörjningskedjor, skapar ny drivkraft för global utveckling, främjar en inkluderande ekonomisk globalisering och ökar välståndet för människor i alla länder.

Kina och Sverige har en lång historia av vänskapliga utbyten. Sverige var det första västerländska landet att upprätta diplomatiska förbindelser med nya Kina och även det första landet att underteckna ett bilateralt investeringsskyddsavtal med Kina efter Kinas reform och öppning. Sverige är en naturlig partner för Kina när det gäller att främja en högkvalitativ utveckling och öppenhet mot omvärlden, tack vare sitt engagemang för frihandel, sitt stöd för ekonomisk globalisering, sin världsledande kapacitet för vetenskaplig och teknisk innovation, sin avancerade industriella modernisering och sin rika erfarenhet av grön och koldioxidsnål utveckling. Kina och Sverige delar gemensamma utvecklingsmål, har mycket kompatibla idéer och kompletterande industriella fördelar.

Kinas fortsatta fördjupning av reformer och främjande av modernisering i kinesisk stil kommer att skapa goda förutsättningar för att fördjupa det ömsesidigt fördelaktiga samarbetet mellan länderna. De båda parterna bör ta vara på aktuella möjligheter, stärka förtroendet för samarbetet, upprätthålla nära kommunikation, konsolidera det traditionella ekonomiska och handelssamarbetet samt utforska nya samarbetsområden, såsom vetenskaplig och teknisk innovation, grön och koldioxidsnål ekonomi, artificiell intelligens och digital ekonomi. Vidare bör nya samarbetsformer, såsom att öppna upp tredjepartsmarknader, övervägas för att gemensamt skapa större fördelar av samarbetet, vilket kommer att gynna både länderna och deras folk.

Den tredje plenarsessionen för Kinas kommunistiska partis 20:e centralkommitté gav en tydlig signal om att Kina avser att öppna upp nya möjligheter för modernisering i kinesisk stil genom att fortsätta fördjupa sina reformer på ett omfattande sätt. Samtidigt presenterades en inspirerande vision för världen, där möjligheterna och fördelarna med Kinas högkvalitativa utveckling och höga nivå av öppenhet delas med omvärlden. Kina är villigt att stärka vänskapliga utbyten och fördjupa ömsesidigt fördelaktigt samarbete med alla länder, inklusive Sverige, för att skapa en bättre framtid tillsammans.

 

Cui Aimin

”Padda eller penna – när digitaliseringen av skolan går för långt”

Varför skulle det behöva ta så många år för våra politiker att inse att de yngre barnen i skolan först behöver lära sig att skriva med penna och papper innan de tilldelas digitala verktyg? Det skriver Lena Nilsson från Uppsala.

publicerad 20 oktober 2024
Politikerna borde ha lyssnat på lärarnas varningar redan för 25 år sedan, menar skribenten.