“Böneutrop symboliserar en islamisk kulturimperialism”

Det finns nästan en miljon muslimer i Sverige enligt en färsk rapport från Pew Research Center. Om 32 år kan de vara 30 procent av befolkningen. Redan idag har de med hjälp från Saudiarabien och andra muslimska stater skapat ett fyrtiotal moskéer. Nu vill den del av dessa ha offentliga böneutrop såsom det ska var enligt islam. Protesterna mot böneutrop (och moskéer) handlar ingalunda bara om att vi ogillar ett högljutt bönemässande ut till allmänheten. Det gäller mera att denna förskräckliga religion inte ska få störa vår sinnesro och ordningen i vårt samhälle. Böneutropen symboliserar en ytterst reaktionär religion och kultur, som vi helst vill slippa här i landet. I Saudiarabien kan de ropa i sina minareter bäst de vill, men inte här.

Stockholm har flest med elva. Göteborg har sex och Malmö officiellt fem, men med alla mindre källarmoskéer och liknande är det kanske närmare tio. Efter att moskén i Fittja år 2013 fick lov att ha böneutrop på fredagar mitt på dagen, har nu också moskén i Växjö ansökt om att låta bönen ljuda över omgivningen. Detta har lett till en livlig debatt kring om moskéer generellt ska ha rätt till böneutrop. Anhängarna anser att det kan liknas vid klockringning i kristna kyrkor och att böneutrop bör vara en del av religionsfriheten.

Men det håller inte att hänvisa till klockringning. Klockringningen har i vår tusenåriga kulturhistoria flera olika funktioner till exempel musikaliskt i olika former av kimning, klämtning, rundringning. Morgon och kväll för att markera arbetsdagens början och slut. Klockringningen användes för att släcka respekt tända elden i husen, liksom att öppna/stänga stadsportarna. Den användes som larmsignal vid brand liksom vid krigsutbrott och fred. Senast vid Andra världskriget. Vi har själaringningar och vid kungens död. Klockringningen är en sedvänja som ingår i vårt kulturarv och som man kan läsa om i Bringeus “Klockringningsseden i Sverige”. Den borde biskopar och präster läsa, vilka tror att böneutrop kan jämställas med klockringningen. Böneutropen är dessutom en del av den islamska mässan, som imamen vill basunera ut till alla som kan höra, muslimer och alla andra!

Motståndarna anser att det inte passar in i svensk samhällskultur, att det är störande och att religionsfriheten inte inbegriper rätten till böneutrop. Ytterligare andra anser det oklokt av muslimer att vilja ha böneutrop eftersom det leder till konflikter, förargelse och fientlighet mot muslimer, vilket kan skapa oordning och oroligheter i samhället. Det bör alltså vara i muslimers eget intresse att ligga lågt med islams mest iögonfallande uttryck.

Sedan religionsfrihetslagen avskaffades är det Europakonventionen (och Regeringsformen) som är de lagrum där religionsfriheten fastslås: “Var och en har rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet…” Av denna formulering i Artikel 9 följer att skyddet omfattar både frihet att ha en religion, men också friheten att inte ha en religion. Teologie doktor Ann Heberlein hävdar just detta i en krönika i Svenska Dagbladet den 1 mars i år, att religionsfriheten också innebär att gemene man har rätt att slippa utsättas för oönskad religiös påverkan.

Man kan tom säga att frågan om religionsfrihet inte räcker för att ta ställning till utövandet av islam. Islam är nämligen inte bara en religion; det är en ideologi, en samhällsuppfattning som ska vara vägledande även för politiken. Islam är alltså politisk och omfattar allt och alla i samhället. Alltså inte alls som religion uppfattas här i landet, där det tydligt (särskilt sedan kyrkan skildes från staten) är en privatsak. Den lutherska kristendomen och islam kan inte jämföras på samma dag. Det är som att jämföra päron och äpplen.

I religionsfrihetslagen var det mycket tydligt att enskildas religion och religionsutövande inte fick störa den allmänna ordningen: 1 § “Envar äger rätt att fritt utöva sin religion, såvitt han icke därigenom stör samhällets lugn eller åstadkommer allmän förargelse.” Samma tanke finns i Europakonventionen:

“Friheten att utöva sin religion eller tro får endast underkastas sådana inskränkningar som är föreskrivna i lag och som i ett demokratiskt samhälle är nödvändiga med hänsyn till den allmänna säkerheten eller till skydd för allmän ordning, hälsa eller moral eller till skydd för andra personers fri- och rättigheter.”

Härmed blir frågan om böneutrop också en ordningsfråga för myndigheterna. Om böneutrop är samhällsstörande handlar alltså inte, som miljökontoret i Växjö tror, bara om utropen är störande genom att de skickar ut ljud som är högre än tillåtna tio decibel. Böneutropen är inledningen på den islamska bönen och vänder, eller kommer att vända, sig inte bara till muslimer, men till hela allmänheten i det område är de kan ljuda. Böneutropen kan också ses som propaganda för islam och står närmast i strid med religionsfriheten, än tvärt om. De som, likt biskopen i Växjö, argumenterar för böneutrop med stöd av religionsfriheten, har missuppfattat vad religionsfriheten står för.

I Sverige anses religion vara en privatsak, och än mera så sedan kyrkan skildes från staten. Av den grunden står offentliga böneutrop och islamskt böneförkunnande till allmänheten i strid med en grundläggande uppfattning i vår moderna kultur. Majoriteten av svenska folket är också emot böneutrop. Endast en liten minoritet kan acceptera böneutrop. Vill muslimer hålla på med sina böner fem gånger om dagen, får de vara så goda att göra detta inne i moskén eller i annan lokal, till exempel där hemma. Det kommer knappas att störa, medan allmänt utsjungande av islamska böner kommer att väcka förargelse och riskera skapa oro och konflikter i samhället.

Men böneutropen från moskéernas minareter har också en vidare innebörd. Saudiarabien använder en del av de oljepengar vi ger dem till att sprida islam i tappningen Wahhabismen, en av de mest reaktionära tolkningarna och tillämpningarna av islam. Bellevuemoskén i Göteborg finansieras av Saudiarabien. Saudiska pengar finansierar också Trollhättans moské, Hötorgsmoskén, Västerås moské och Borås moské. I Europa i övrigt har saudierna spenderat 65 miljarder dollar på att sprida Wahhabismen via moskéer och på annat sätt genom att betala Wahhabistiska imamer.

Det är inte bara Saudiarabien som är aktiva i att sprida islam i världen. Flera andra arabregimer deltar i muslimernas strävanden efter sitt Umma. Turkiska pengar har finansierar Fittja moské, Muslimska församlingen Malmö, Skärholmens moské och Turkiska islamiska kulturföreningen i Rinkeby. Qatar finansierar Umm al-Muminin Khadijah-moskén i Malmö med 30 miljoner. Det är Skandinaviens största moské. Qatar stöttar också Gävle moské, Västerås moské och Örebro moské. Förenade arabemiraten har finansierar Trollhättans moské och Stockholms moské. Det vi ser här kan kallas islamsk kulturimperialism och den kan sannolikt på sikt bidra till radikala förändringar i det svenska samhället. Den som inte vill inse detta är naiv och olovligt blåögd.

Genom muslimernas verksamhet i Sverige bidrar de till att sprida reaktionära uppfattningar om förhållanden mellan män och kvinnor. I moskéerna gäller samma könsuppdelning som är tradition inom islam. Kvinnor får inte vara tillsammans med männen i moskén och ska ha separat ingång. Moskéerna fungerar ibland som samlingsplats för jihadister, som ingår i de ”sleeping cells” vilka Säpo försöker hålla koll på. Hötorgsmoskén har besökare med kopplingar till IS-resenärer. Borås moské bjöd in en imam som uppmanade till mord på judar. Vad som sker i Malmös alla källarmoskéer vet bara besökarna och Säpo. “Terrorhotet mot Sverige från islamistiskt motiverad terrorism bedöms utgöra ett förhöjt hot(3)”.(Bedömning av terrorhotet mot Sverige 2018 SÄPO)

Det gäller här att “mota Olle i grind”. Fittjamoskén fick tillstånd för böneutrop. Får moskén i Växjö också tillstånd, dröjer det inte länge innan alla 40 moskéer vill ha samma rättigheter. Det är inte svårt att föreställa sig hur det då kommer att låta då alla dessa moskéer har böneutrop fem gånger om dagen, vilket det ska vara enligt islam. Det är ditåt vi kommer att gå. Om 30 år, visar den färska studien från Pew Research Centre med titeln “Europe’s Growing Muslim Population 2017” att befolkningen här i landet kan bestå av 30 procent muslimer, om migrationen fortsätter som den gjort de senaste tre åren.

Islam är en främmande och för många skrämmande religion. Om det inte vore för religionsfriheten, skulle sannolikt inte en sådan uppviglande lära tillåtas över huvud taget i ett modernt samhälle. Genom Säpos rapporter vet vi att det i olika slags moskéer förekommer hatpropaganda mot den västerländska kulturen och de ogudaktiga, dvs alla vi som inte är troende muslimer. Det finns väldigt lite intresse av att bli en del av det västerländska samhället, tvärtom vill man påverka och omforma det. Faktiskt är det överordnade målet för hela den islamska rörelsen, att skapa sitt Umma, nämligen att islam ska erövra hela världen.

Det är i det ljuset böneutropen ska ses. Det är inte en del av en personlig religionsutövning, utan som en symbol för kulturell expansion och dominans. Enligt många muslimer står väst och islam i motsatsförhållande till varandra, det är en kamp om samhället som pågår. Så ser i alla fall muslimer på förhållandena. Hotet handlar inte bara om att radikala imamerna får en och annan moskébesökare att ansluta sig till Islamiska staten eller al-Qaida. Den kulturella imperialismen handlar inte så mycket om våld, som att den islamska kulturen successivt smyger sig in i vårt samhälle genom att vi pö om pö accepterar islamska värderingar och i toleransens och den fredliga samexistensens namn inte vill ta strid med muslimerna. En vacker dag står vi inför fullbordat faktum och får djupt ångra att vi var så godtrogna och naiva. Ett talande och avskräckande exempel på hur islamsk verklighetsuppfattning och kultur smyger sig in i våra samhällsfunktioner är misshandelsfallet i Solna tingsrätt. Nervärderingen av kvinnan i det aktuella fallet är just en sådan avspegling av islamsk kvinnosyn.

Biskop Fredrik Modéus välkomnar Växjö muslimska förenings ansökan om böneutrop: “Rätten att uttrycka sin tro är grundläggande i en demokrati”, säger Modéus. Okunnigheten och blåögdheten hos denne biskop är förbluffande. Hade han brytt sig om att läsa koranen, skulle han se att islam inte är en religion på linje med kristendomen. Det är den naiva inställningen och attityden hos denne biskop och andra välmenande humanister, som bidra till att människor inte inser faran med islam. Men vi vet att vägen till helvetet är kantad av välmenande präster och andra samvetsömma personer, som inte förstått att Islam inget har med demokrati att göra – tvärtom!

När de första moskéerna byggdes var det redan diskussion om minareterna, och då bedyrade muslimerna att det bara var en arkitektonisk utsmyckning och att man absolut inte hade tänkt ropa ut bönen från dem. Nu vill man ha tillstånd för bön en gång i veckan. Exempel från Tyskland visar dock att en dag i veckan blev fem gånger om dagen, sju dagar i veckan. Den tyska delstaten Nordrhein-Westfalen är en sådan plats. Där sker böneutropen bland tyskarna alla dagar i veckan, flera gånger om dagen. Vi kan vara säkra på att allmänheten, kristna, icketroende osv inte vill utsättas för islamska böner öht.

En aspekt som Stefan Löfven och andra som anser att det går an bara böneutropen inte stör allmänheten, borde tänka på att böneutropen är en del i muslimers strävanden att skapa sina egna samhällen i vårt land. Parallellsamhällen växer fram typ Fittja och Rosengård, där de bygger sin egen rättsordning, vilande på sharia. Där gäller också vissa krav på kvinnors klädsel och “sedlighetsvakter” ser till att klädkoderna följs. Ungdomar ska helst inte lyssna på musik och inte ha egna fester med dans och musik. Sådana tillställningar stoppar sedlighetsvakterna. Dessa parallellsamhällen har sin egen dynamik och muslimer dras till de sina, medan andra känner sig obekväma i denna miljö och flyttar. Här har vi alltså en självförstärkande miljö där böneutrop är en del. Är det så vi vill att detta land ska utvecklas? Avskräckande exempel kan hämtas bland annat från England där muslimerna haft mera tid på sig att bygga sina egna ordningar.

Islams mässande böner från moskéernas minareter är en ren provokation och har inget med religionsfrihet att göra. Böneutrop bör inte tillåtas och de tillstånd som redan getts bör återkallas.

Alf Ronnby
fil dr i sociologi och docent i socialt arbete