”Alla ska kunna byta yrke”

publicerad 13 oktober 2015
Detta är en opinionstext. Artikelförfattaren svarar för de åsikter som uttrycks i artikeln.

Om man tröttnat på sitt yrke är det dock ofta svårt att byta spår. Med hjälp av ett subventionerat lärlingssystem kan vi dock skapa en mer dynamisk arbetsmarknad – med motiverade medarbetare som gör ett bättre jobb. Det skriver Leif Svensson, ordförande för Småföretagarnas Riksförbund.

Vi människor utvecklas och tänker om, och det är inte säkert att det som är rätt yrkesval i dag är rätt i morgon. Om man tröttnat på sitt yrke är det dock ofta svårt att byta spår. Vem vill anställa en lärare som helt plötsligt vill bli snickare? Hur stor är chansen att snickaren som tröttnat snabbt kan få jobb som grafisk formgivare? Nej, det är svårt att börja om i arbetslivet, så svårt att många inte ens försöker.

Det är synd av flera anledningar. För det första är det knappast roligt för de individer som sitter fast i ett yrke de inte vill ha. För det andra är det långt från en ideal situation för de företag och arbetsgivare som sitter med omotiverad personal. För det tredje är det ytterst kostsamt för staten att sörja för dem som blivit av med sitt jobb och inte kan hitta ett nytt i en annan yrkeskategori.

Men det finns en lösning, och den har med framgång prövats på gymnasieelever runtom i Europa. Med hjälp av arbetsplatsförlagda lärlingssystem har man lyckats kombinera utbildning och anställning på ett förtjänstfullt sätt. Eleverna tillbringar här en mindre del av sin tid i skolan och den resterande tiden förläggs ute på en arbetsplats som lärling. Det innebär att eleverna vid 19 års ålder kan ett yrke och dessutom har gymnasiekompetens i fem basämnen. I Österrike går redan 40 procent av eleverna i dessa lärlingsgymnasier.

Detta system borde införas även i Sverige – både för gymnasieelever och för dem som vill byta yrkesbana. Helt plötsligt kan läraren bli lärling hos en snickerifirma, och snickaren som tröttnat kan ta en lärlingsanställning hos en reklambyrå.

Dessa lärlingsanställningar måste så klart subventioneras på olika sätt. Ett viktigt incitament för att företagen ska vilja anställa lärlingar är ju att det kan ske till initialt låga kostnader. Arbetsgivaravgifter bör till exempel inte tas ut då dessa personer fortfarande är under utbildning. Man måste dessutom omvärdera synen på begreppet lägsta lön. Företagen tar här nämligen ett delat ansvar med staten och individerna som vill byta bana – man anställer okvalificerad arbetskraft och lär sedan upp dem till fullvärdiga medarbetare.

Dessa kostnader, både för staten och för individen i form av lägre lön, smakar dock mer än de kommer att kosta. Att öka rörligheten på arbetsmarknaden, även mellan yrkeskategorier, skulle nämligen ge en mer dynamisk arbetsmarknad där människor trivs på sina jobb. Och vågar pröva nytt när de inte längre gör det.

 

Leif Svensson, ordförande för Småföretagarnas Riksförbund

Ladda ner Nya Dagbladets mobilapp!