Destruktiv påverkan från psykopatiska personlighetstyper kan vara det mest allvarliga och omfattande samhällsproblemet i vår tid. Den polske forskaren Andrzej Łobaczewskis banbrytande psyko-sociala analyser bär samtidigt på viktiga nycklar till att bryta dess lömska förbannelse i både små och stora sammanhang.
Rättegången närmar sig – hjälp Nya Dagbladet i mål i bankstriden!
198 650 kr av 250 000 kr insamlade. Rätten till ett bankkonto är grundläggande – stöd vår stämningsprocess genom Swish till 123 611 30 21 eller andra donationsalternativ.
Nedräknare
0Dagar
0Timmar
0Minuter
Detta är en opinionstext. Artikelförfattaren svarar för de åsikter som uttrycks i artikeln.
Efter andra världskrigets slut inledde Andrzej Łobaczewski sina studier i psykiatri vid Jagellonska universitetet i Krakow. Vad han då inte visste var att hans professor, Edward Brzezick, själv var psykopat. Efter att instinktivt ha känt att något inte stod rätt till började Łobaczewski tillsammans med ett fåtal vänner, för att själva behålla vettet, på ett vetenskapligt sätt studera hur gruppdynamiken förändrades under studietiden.
Artikeln publicerades ursprungligen den 16 oktober 2021.
Med åren drog de sedermera slutsatsen att psykopatiskt inflytande följer vissa förutsägbara mönster och har exakt samma effekt på små grupper som på samhället i stort. Łobaczewski myntade begreppet ponerologi (studiet av ondska) för att beskriva det nya forskningsområdet och sammanfattade sedermera detta på sin ålders höst i boken Political Ponerology som utgavs 2006.
Enligt Łobaczewski kännetecknas grupper som infekterats av psykopatologi framförallt av vad han benämner som paramoral, paralogik och dubbeltänk. Paramoral innebär att värderingar förvrids till sin motsats, medan paralogik syftar på stigmatisering och utträngande av genuint logiskt tänkande. För att hålla ihop paramoralen och paralogiken medföljs dessa även av så kallat dubbeltänk, där två eller flera motstridiga idéer samtidigt måste accepteras som sanna.
Annons:
Det fåtal individer som håller fast vid de förlorade värderingarna, eller envisas med att använda sig av sitt sunda förnuft, demoniseras med olika typer av fientliga etiketter och riskerar olika sanktioner - såsom social utfrysning eller till och med fysiska repressalier. Den psykopatiska maktens antimoral projicerar samtidigt en demonisk avbild på dem den uppfattar som sina motståndare och avleder på det sättet också uppmärksamheten från sig själv. Den som påtalar sanningen anklagas för lögn, medan lögnare belönas som sanningssägare. Ner blir upp och upp blir ner.
Den som påtalar sanningen anklagas för lögn, medan lögnare belönas som sanningssägare.
Samtidigt är det svårt för de flesta att sätta fingret på vad som är fel i en grupp som infekterats. Upplevelsen av att befinna sig i en liten eller stor grupp, där psykopatiskt inflytande fått fäste, kan närmast vara som om en demonisk kraft tagit kontroll över dem utan att de ens kan förklara varför de känner som de gör. Samhällen där dessa fenomen blivit dominerande i politiken och kulturen benämner Łobaczewski som patokratier - ett styrelseskick som är oberoende av den samhällsbärande ideologin. Patokratier kan med andra ord vara kommunistiska likväl som fascistiska eller liberala - eftersom psykopaten blott betraktar och behandlar ideologi som olika säljande förpackningar att förvridas för att förmedla ett annat innehåll - att möjliggöra för en psykopatisk härskarklass att dominera och parasitera på den resterande samhällsorganismen. Łobaczewskis budskap var att den yttersta utmaningen för ponerologins studier stod i att finna hållbara motmedel mot sådan patokratisk förvridning.
Idag lever vi de facto i en tid då det ekonomiska systemet möjliggör finansiell utsugning och förslavning av hela länder. Privatlivet gentemot centralmakten har avskaffats och ersatts med ett övervakningssamhälle. Det fria demokratiska samtalet har ersatts med politiskt korrekt moralpanik. Etablerad massmedia förvrider och förtiger istället för att informera och upplysa. De folkvalda har själva vänt sig mot sitt egna folk och förnekar grunden för dess själva existens. Demokratin, kan man konstatera, är inte heller den immun mot psykopatiskt inflytande och kan även den förvridas till patokrati under Demon Kratius härskarskap.
Hoppeligen kan Andrzej Łobaczewskis visdom och insikter nyttjas för att förhindra att så åter sker när väl dagens variant av bred samhällelig patokrati är förpassad till historieböckerna.
Isac Boman
Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012
Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.
Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.
NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.
Detta är en opinionstext. Artikelförfattaren svarar för de åsikter som uttrycks i artikeln.
Techmogulen och riskkapitalisten Peter Thiel är ett närmast okänt nämn för den breda allmänheten. Samtidigt har han beskrivits som en av Silicion Valleys allra mest prominenta makthavare och en politisk ”kungamakare” med stort inflytande särskilt över Donald Trumps administration.
Artikeln publicerades ursprungligen på Nya Dagbladet den 11 januari 2025.
Thiels familj är bördig från Tyskland men flyttade utomlands redan när sonen Peter var 1 år gammal och då fick byta grundskola sju gånger under sin uppväxt, vartefter familjen flyttade och till slut hamnade i Kalifornien. Thiel, som är homosexuell, uppger att han idag identifierar sig som en "konservativ libertarian" där han bland annat understött den republikanskt inriktade hbtq-lobbyn.
Mest känd sedan tidigare är han kanske som medgrundare till betaltjänsten Paypal och han var också den förste utomstående investeraren av dignitet att satsa på Facebook, samt ligger även bakom riskkapitalfonden Founders Fund. Han räknas idag som en av världens allra rikaste män och ligger också bakom Palantir Technologies – ett amerikanskt mjukvaruföretag uppkallat efter kristallkulorna i Tolkiens sagovärld som specialiserat sig på dataanalys och utveckling av plattformar för att samla in, integrera och analysera stora mängder data.
Annons:
Palantir används av såväl underrättelsetjänster som militär för att samla in, analysera och visualisera stora mängder data från andra källor och kartlägga individer som misstänks ha kopplingar till ”extremism” eller terrorism samt för att analysera fiendetruppers rörelser och göra olika former av riskbedömningar.
A Palantir advertisement for suicide drones airs during an Army-Navy college football game, December 2024. pic.twitter.com/gnnec2Gtp5
Palantir bedriver själva ingen direkt övervakning, men företagets teknologi används av bland andra FBI och CIA för att analysera data som samlas in via andra övervakningsverktyg – exempelvis kameror, satelliter eller elektronisk kommunikation. Kritiker har också pekat på att teknologin enkelt kan missbrukas för att spåra politiska dissidenter eller andra personer som makthavare betraktar som obekväma.
Palantirs AI-teknologi har vidare använts i Ukrainakriget för att hjälpa ukrainska målsökande drönare att identifiera ryska soldater och utveckla en teknik för att kunna automatisera dödandet av mänskliga mål där, AI:n tar det slutgiltiga beslutet om vem som ska leva och vem som ska dö, vilket kritiker länge befarat bli det slutgiltiga mardrömsscenariot i modern krigföring.
Thiels kopplingar till det globalistiska maktetablissemanget är tydligt och han listas av den okända tankesmedjan World Economic Forums förgrundsprofil, Klaus Schwab, som en av deras ”Young global leaders” på organisationens hemsida. Dessutom sitter han i det ljusskygga maktnätverket Bilderberggruppens styrkommitté tillsammans med bland andra den svenske oligarken Marcus Wallenberg och Natos förre generalsekreterare Jens Stoltenberg.
Den förmögne investeraren är personligen också medlem i Republikanerna och har genom åren finansierat flera av partiets presidentkandidaters valkampanjer – både den neokonservative krigshöken John McCain och den pacifistiskt inriktade libertarianen Ron Paul. 2016 ställde han sig initialt bakom den tidigare Hewlett-Packard-vd:n Carly Fiorinas kandidatur – men när hon hoppade av gav han istället sitt stöd till Donald Trump, talade på dennes event och donerade miljonbelopp till Trumps kampanj. När valvinsten var säkrad fick Thiel också en plats i Trumps övergångsteam.
2022 var Thiel en av det republikanska partiets allra största finansiärer och stöttade hela 16 kandidater med sammanlagt drygt 35 miljoner dollar. Två av dessa, Blake Masters och JD Vance, var också själva techinvesterare som tidigare arbetat för Thiel.
Det ska också ha varit just Peter Thiel som introducerade sin lärjunge JD Vance för Donald Trump i dennes bostad i Mar-a-Lago 2021. Vance, som själv kommer från fattiga förhållanden, arbetade för Thiels riskkapitalbolag Mithril Capitals innan han med hjälp av mångmiljondonationer från Bilderbergtoppen kandiderade och vann senatsvalet i Ohio 2022.
JD Vance, längst till höger i bild, har tagit sig till den republikanska toppen tack vare Peter Thiel. Foto: DHS
Vance, som tidigare kallat Trump för ”USA:s Hitler” och ”förkastlig”, skulle i och med sin nya allians med Thiel istället komma att bli en av Donald Trumps mest högljudda försvarare. I juli 2024 meddelade också Trump att han valt ut Vance som sin vicepresidentkandidat. Förutom Thiel själv ska också den republikanske techmiljardären David Sacks, Elon Musk och Trumps två äldsta söner ha verkat för att just Vance skulle nomineras till vicepresident.
"Techgänget"
Noterbart är också att Vance är långtifrån den enda Silicion Valley-profil som återfinns i Trumps nya administration. Den tidigare nämnde Elon Musk ska enligt officiella planer ansvara för ett helt nytt departement, DOGE - Department of Government Efficiency, som uppges ska bekämpa slöseri och ineffektivitet på federal nivå. Detta uppdrag delar han med Vivek Ramaswamy, grundare av bioteknikföretaget Roivant Sciences.
Även Ramaswamy uppges ha en nära relation med Thiel och är dessutom mycket god vän med USA:s näste vice president JD Vance efter att de lärde känna varandra på Yales universitet. Vances son heter också Vivek, döpt just efter Ramaswamy.
Vivek Ramaswamy är en annan "tech bro" med kopplingar till Thiel. Foto: Gage Skidmore/CC BY-SA 2.0
Kopplingarna mellan Thiels nätverk av techmiljardärer och Donald Trumps administration stannar emellertid inte där. Tidigare nämnde David Sacks, som nyligen utnämndes till Vita husets ”AI- och kryptotsar” med uppdraget att vägleda administrationens politik inom artificiell intelligens och kryptovaluta, sägs också vara mycket god vän med Thiel ända sedan de två arbetade tillsammans vid Paypal.
Ett annat namn är investeraren James O’Neill, tidigare vd för Thiels personliga stiftelse, som nominerats av Trump till vice hälsominister bakom Robert F. Kennedy Jr.. Ytterligare en Thiel-adept i form av Trae Stephens (partner vid Founders Fund), rapporteras även vara aktuell för uppdraget som vice försvarsminister, enligt källor till bland annat Wall Street Journal. Dessutom förväntas Michael Kratsios, Peter Thiels tidigare personalchef, bli den som har hand om den övergripande techpolitiken under Trumps styre.
Trots att kretsen runt Trump kryllar av Thiels vänner, partner och lärjungar uppger denne själv att han inte har några större egna politiska ambitioner och att han skulle bli ”deprimerad och galen” om han gick runt och tänkte på politik hela tiden.
– Jag kommer inte att göra någonting på heltid, svarade han kryptiskt på en fråga om sin roll i Trumps kommande administration.
Thiels mångårige partner och vän David Sacks med republikanske talmannen Mike Johnson. Foto: USA:s Talman
Noterbart är också att Thiel så sent som 2023 sågade Trumps förra administration som ”galnare” och ”farligare” än förväntat och då även påstod att han inte hade några planer på att donera några pengar till Trumps återvalskampanj.
– De kunde inte få de mest grundläggande delarna av regeringen att fungera. Så var det - jag tror att den delen kanske var värre än till och med mina lågt ställda förväntningar.
Peter Thiels faktiska inflytande på Donald Trump, och i förlängningen på den amerikanska staten, är föremål för mycket spekulation av politiska analytiker, men har även framgått tydligt på Trumps valmöten där reklam för Bilderbergprofilens företag Palantir återkommit.
“Billionaire Tech Investor Peter Thiel believes Google should be investigated for treason. He accuses Google of working with the Chinese Government.” @foxandfriends A great and brilliant guy who knows this subject better than anyone! The Trump Administration will take a look!
Kritiker pekar på att det så kallade techgänget med Thiel i spetsen, på engelska känd som "The tech bros", inte har ställt sig bakom den återkommande presidenten av idealistiska skäl – utan för att man snarare bedömt det som en logisk strategi för att öka sitt ekonomiska och politiska inflytande. Det faktum att Thiels egen adept JD Vance nu blir vicepresident – och av många också bedöms som en sannolik efterträdare till den åldrande Donald Trump, ses också som en mycket stor seger för Thiels sfär inom maktetablissemanget.
Backar på Trumpkampanjens vallöften
Även om profilerna kring techgänget ofta har en konservativ profil och retorik, där man ofta fördömer och hånar olika vänsteraktivistiska och identitetspolitiska företeelser, pekar kritiker på att man i slutändan huvudsakligen strävar efter att stärka sina egna positioner. Den senaste tiden har Elon Musk, Vivek Ramaswamy och andra profiler runt Donald Trump också hamnat i konflikt med mer nationellt inriktade republikanska väljare efter att man återtagit tidigare kampanjlöften om att begränsa invandringen till landet, och argumenterat för att arbetskraftsinvandringen till USA tvärtom måste öka, bland annat genom så kallade H1B-visum.
Techmogulerna har menat att ett stort inflöde av högkvalificerad utländsk arbetskraft är nödvändigt för att USA ska förbli världsledande inom techindustrin. Dessa påståenden avfärdas dock av kritiker, som menar att det mer troliga syftet är att driva ner amerikanska arbetares löner och arbetsvillkor. Man pekar också på att en stor majoritet av dessa invandrare kommer från Indien och liknande länder, och att det i praktiken inte alls handlar om några högutbildade specialister utan uppmanar istället Trumpsfären att satsa på inhemsk talangutveckling istället för import av arbetskraft från andra sidan jorden.
The reason I’m in America along with so many critical people who built SpaceX, Tesla and hundreds of other companies that made America strong is because of H1B.
Take a big step back and FUCK YOURSELF in the face. I will go to war on this issue the likes of which you cannot…
På sociala medier blev kritikstormen så omfattande att Elon Musk gick ut och anklagade mer invandringskritiska republikaner för att vara ”föraktliga dårar” och ”hatiska rasister” som ”absolut skulle bli det republikanska partiets undergång om de inte avlägsnas”.
I eftermälet har ett stort antal kritiska användare också utsatts för olika former av censuråtgärder efter att man ifrågasatt techlobbyns invandringsplaner, något som föranlett en oro inom republikanska led kring vad som egentligen kommer att hända under de nästkommande fyra åren.
Deeply disturbing to see the appointment of Sriram Krishnan @sriramk as Senior Policy Advisor for AI at the Office of Science and Technology Policy.
Oavsett utfall förväntas det inte gå någon större nöd på Peter Thiel själv. Även om han ligger en bra bit efter Musk, Bezos och Zuckerberg bland världens rikaste, räknas han idag som en av de 150 rikaste i världen med en förmögenhet på drygt 15 miljarder dollar – rikedomar som i och med Trumps tillträde, från och med den 20 januari, bedöms kunna bli ännu större genom lukrativa regeringskontrakt och andra politiska åtgärder som Thiel och hans techgäng önskar se.
Isac Boman
Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012
Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.
Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.
NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.
I den avslutande delen av artikelserien om Demokraternas attacker på Trump och dolda maktstrukturer ställs den avgörande frågan: Kan Demokraterna längre acceptera att förlora makten – eller har kulturmarxismens genomslag gjort partiet helt oförmöget att respektera folkets vilja och demokratiska principer?
Detta är en opinionstext. Artikelförfattaren svarar för de åsikter som uttrycks i artikeln.
Genom projektet Russian Hoax och åtgärderna genomförda på grund av det fick den demokratiska administrationen en nämnvärd del av det amerikanska folket att i viss utsträckning eller totalt tro att Trump varit i samarbete med ryssarna i syfte att bli vald. Genom en falsk underrättelserapport i januari 2017 om rysk valpåverkan gavs temat stöd. Det innebar en mycket kraftig upptrappning av medias allmänna förtal av Trump efter valsegern. Detta lade många hinder i vägen för honom, men vilka han övervann genom kraften i sin personlighet. Sedan kom covid-19 och förstörde det sista presidentåret.
Den kommande juridiska granskningen av händelseförloppet gällande den falska anklagelsen med mer kommer säkerligen också att behandla vissa senare händelser under Biden-administrationen, som berörde Trump. Det finns där ett antal potentiella oegentligheter att granska. Manipulation av händelseförloppet och åtalen gällande konflikten kring Kapitolium den 6 januari 2021 är ett av dem. En objektiv granskning av händelseförloppet ger inget underlag för att påstå att det var ett försök till statskupp och att syftet var att omstörta det politiska systemet. De allra flesta, som åtalats och dömts för brott i det sammanhanget, har också redan benådats genom Trumps beslut. Ett antal åklagare, som arbetat med dessa fall, har avskedats genom oprofessionellt eller olämpligt beteende vid upprättande och genomförande av åtalen.
Vissa demokratiska ledares beteende till exempel Pelosis försök att förvandla oroligheter till uppror mot staten kommer nog att granskas. Misstanken är ju att demokraterna medvetet såg till att ”upproret ” utvecklades på sätt som skedde just i syfte att skapa en krisatmosfär i representanthuset. Denna hjälpte sedan syftet att snabbt avvärja alla invändningar mot presidentvalet och få detta godkänt. Ett annat område för kommande undersökningar blir legaliteten av genomförandet och resultatet av presidentvalet 2020.
Lawfare
Demokraterna intensifierade under Biden sina ansträngningar avseende Lawfare det vill säga man använde konstruerade åtal mot personer man vill straffa av politiska skäl (och särskilt då i demokratiska stater, där man kunde använda trogna domare och domstolar för att erhålla avsedda domar). Trump råkade själv ut för sex sådana åtal, men som med stora kostnader kunde avvärjas.
Annons:
Ett antal av Trumps vänner, anhängare och viktiga befattningshavare i hans administration åtalades under Biden perioden och dömdes till fängelsestraff för olika ”brott”, exempelvis Peter Navarro, som är en ledande rådgivare bakom hans handelspolitik. De drabbades sålunda också av demokraternas Lawfare troligen i första hand för att inge fruktan för att arbeta och stå emot det demokratiska partiet. Vissa som Peter Navarro har sedan återkommit på höga poster under 2025.
Vilken är demokratiska partiets framtid?
Syftet med alla åtgärder mot Trump var att genomföra en långsam statskupp i form av en eller flera konspirationer. Dessa syftade till att eliminera resultatet av presidentvalet 2016, vilket i sig innebär ett direkt angrepp mot demokratiska principer. Detta kunde nås genom att Trump personligen inte skulle orka med de stora påfrestningarna eller fann sig vara tvungen att avgå på grund av bristande stöd. Man förväntade sig inte att han personligen syntes få mera kraft just genom motgångarna, eller att hans anhängare trots ständiga, systematiska och kraftfulla medieangrepp vägrade att alls tro på den negativa informationen. Istället verkade de knytas starkare till Trump. Det var ett helt exceptionellt beteende av en sådan mängd av människor. Det talar något om styrkan i den motvilja så många amerikaner hade och har mot pressen och vänstern.
Innebörden av Demokraternas beteende att inte godkänna resultatet av ett demokratiskt val kan vara ännu allvarligare än vad som hittills framgått. Är det så att det demokratiska partiet inte längre kan acceptera ett val, där någon annan än en demokrat segrar? Om detta är eller blir en konstant attityd hos det partiet, blir den inrikespolitiska utvecklingen i USA ytterst dyster.
Många tidigare demokrater hade troligen hoppats på en normal utveckling av partiet efter förra årets stora nederlag. Men det demokratiska partiet består inte som gårdagens av socialliberala, pragmatiska medlemmar av vilka vissa delvis hade socialdemokratiska tendenser. Radikaliseringen efter segern över Sovjetunionen av skolan och universiteten, kulturlivet och mängder av organisationer i samhället har skapat en radikal kader av politiskt aktiva som inte kommer att ge upp någon vänsterpolitik. Kulturmarxism är numera den utmärkande ideologin hos många i partiet, och det är en modern variant av marxismen, men med andra ord och huvudsakliga intresseområden. I bägge fallen är huvudmålet politisk makt. Sådana medlemmar har redan stort inflytande eller makt i partiorganisationerna i många stater och ser sig som den kommande majoriteten i partiet. Genom sin hårda attityd mot andra, som visar kanske mindre åsiktsskillnader till de troende, skräms eller hålls traditionella moderater bort från inflytande i partiet på många nivåer.
Att på några få områden kanske lämna eller tona ner extrema åsikter som att män kan bli gravida och dylikt kan väl ske, men någon allmän återgång från wokeism och därmed kulturmarxism sker inte på kort sikt. Frågan är om det överhuvudtaget är möjligt. Om man fått in en nämnvärd del nymarxister är ett återvinnande av en partiorganisation kanske inte möjlig. Kommunister ger inte upp, lämnar inte från sig makt, och valnederlag tenderar nog främst till att man väljer ännu mera radikalism.
Det demokratiska partiet och många av dess valda representanter och befattningshavare accepterade 2016 helt enkelt inte att en motståndare med en klart avvikande politik vann presidentvalet. En drivande kraft för den hållningen var Obama. För honom var situationen, att få av hans förslag blivit bekräftade som lagar. De var Executive Orders, som då nästa president omedelbart helt kunde eliminera. Det innebar det USA Obama skapat kunde nedmonteras och försvinna på en vecka. Det var ett annat skäl till att Obama inte kunde acceptera att Trump vann över Clinton.
Den viktiga frågan är då om demokraterna kan ändra synsätt och sin politik och återgå till att bli ett normalt parti, som accepterar författningens regler om maktskifte. Med tanke på att kulturmarxismen nu är så starkt etablerad i det federala partiet, och partiapparaten i delstaterna numera också är penetrerad av marxister, finns anledning att vara pessimistisk om utvecklingen. Men om en verkligt stark och populär demokratisk ledare framträder, som vill eliminera huvuddelarna av wokeism i partiet och stöttas av tillräckligt många demokratiska partimedlemmar, kan ett sådant försök eventuellt lyckas.
Om inte ger det i så fall ett utrymme för ett tredje parti som troligen kommer att likna det tidigare demokratiska. Med tanke på att alternativet annars är MAGA vs Kulturmarxism syns detta vara det sannolikaste alternativet för en fredlig politisk utveckling i USA.
Dan Ahlmark
I de två första delarna beskrivs hur Russiagate och Mueller-rapporten formade eftervalsdynamiken, samt hur Obama-administrationen illegalt lät privata företag använda NSA:s databas för att spionera på politiska motståndare – den största politiska skandalen i USA:s historia. De kan läsas här och här.
Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012
Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.
Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.
NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.
I denna artikelserie i tre delar ges vi en helhetsbild av de händelser och dolda makt- och underrättelsestrukturer som har präglat den amerikanska politiken från valet 2016 till 2020. I den andra delen får vi veta hur Obama-administrationen illegalt lät privata företag använda NSA:s övervakningsdatabas för att spionera på politiska motståndare – ett konstitutionsbrott som beskrivs som den största politiska skandalen i USA:s historia.
Detta är en opinionstext. Artikelförfattaren svarar för de åsikter som uttrycks i artikeln.
Demokratiska anhängare inom olika delar av den federala förvaltningen inklusive justitiedepartementet, FBI och underrättelseväsendet deltog även efter installationen av Trump i sabotaget att på olika sätt skada presidenten. Det skedde bland annat genom otaliga läckor till pressen av material som på något vis kunde vara negativt och synas skada presidenten. Ett antal sådana anställda kommer nu säkerligen att lagföras. Ifall läckt material även faller under sekretesslagstiftningen kan även kontaktade journalister som publicerat materialet åtalas.
Anklagelserna mot Trump försvårade bland annat rekryteringen av ledare inom hans administration. Trump hade från början mindre kännedom om och färre kontakter med ledande politiker, vilket medförde att han till höga poster stundtals rekryterade personer vars åsikter i mycket avvek från hans.
Det var då personer vars mål var att allmänt bevara status quo och dessutom att inte allvarligt skada det demokratiska partiet. Detta skulle ju skada samarbetet inom Uniparty det vill säga de informella och nära kontakter de ledande politikerna i bägge partierna främst inom kongressen hade med varandra. Med tanke på eventuella kommande valnederlag ville ingen där vidta åtgärder som personligen skulle allvarligt skada motståndarna (eller sådana ekonomiska intressen ledande partirepresentanter hade gemensamt på grund av sina positioner). Att valutslaget och väljarna ignorerades genom detta samarbete togs ingen hänsyn till. Att den Djupa Staten automatiskt skyddades genom detta nära samarbete mellan ledande politiska aktörer från bägge partier är uppenbart. Tyvärr var bägge Trumps justitieministrar personer med sådana delade lojaliteter.
Den förste justitieministern, Jeff Sessions, hade av någon anledning tidigt utan att meddela presidenten avstått från att juridiskt på något vis hantera Russian Hoax. Istället hade hans ersättare på området fått ansvaret och kunde vidta olika åtgärder som passade demokraterna, till exempel tillsättandet av Muellerutredningen. När den nye justitieministern Bill Barr tillsattes 2019 inledde han efter påtryckningar från Trump en utredning under John Durham avseenden Russian Hoax, vilken till en del publicerades ett par år efter starten av Biden-administrationen. Inga politiskt intressanta resultat framkom.
Annons:
Skälet till detta var att gränserna för utredningen drogs av Barr så att inga politiker eller anställda av dem eller personer politiskt utnämnda av Obama eller anställda inom den federala förvaltningen kunde förhöras. Därför kunde de ej heller åtalas. Bara ett sådant åtal skedde och då med syftet att dölja denna destruktiva princip. Den republikanske justitieministern skyddade därigenom Obama-administrationens alla handlingar mot Trump från att bli kända och kunna straffas. Det har senare avslöjats att Barr senare arbetade aktivt för att hindra Trump att kunna ställa upp för en andra presidentperiod1. Durham efterlämnade dock ett hemligt komplement av sin utredning, vilken frisläpptes i juli 2025, och innehöll viktigt material2,3.
Förutom den vanliga Lawfare ställdes Trump under sin första period också två gånger inför riksrätt (anklagelser om 1. maktmissbruk gällande ett samtal med Ukrainas president i juli 2019, och 2. sitt agerande vid Kapitolium 6 januari 2021. Det var en typ av konstitutionell Lawfare, vilken bland annat visade betydelsen av UniParty. Det var i bägge fallen dock klart från början att åklagarna inte skulle nå den behövliga majoriteten, så huvudsyftet med åtalen är oklart.
Visselblåsare träder nu under Trumps andra presidentperiod fram i många delar av den federala förvaltningen beträffande olika typer av politisk kriminalitet. Givet att Pam Bondi nu verkligen har den nödvändiga kraften och inte låter justitiedepartementet passiviseras genom sin kraftiga majoritet av demokratiska anställda, kan eventuellt rättvisa äntligen börja skipas.
Att straff verkligen kan komma att utdömas för de kriminella handlingar, som begicks mot presidenten under dennes första period, påminner mera om innehållet i en politisk roman än om verkligheten. Under 2021–24 syntes ju en sådan händelseutveckling vara totalt orealistisk. Men rättegångar kan nu ske troligen även gällande brott utförda tidigt, ifall man kan få domstolar att se olika på varandra följande brott som tillhörande samma grupp med ett gemensamt syfte att skada den republikanska presidenten. I så fall påbörjas preskriptionstiden vid tidpunkten för det sista brottet i en sådan grupp av åtal.
Vilka kommer att åtalas?
Vi ser nu troligen inledningen av en period där många personer som begått brott i samband med den långsamt fortgående kuppen mot Trump kommer att bedömas av rättssystemet. Att ledarna för ett politiskt parti, som det demokratiska, inklusive en sittande president och samhällets högsta befattningshavare har initierat och godkänt allvarliga kriminella handlingar, vilka sedan detaljplanerats och utförts av statliga federala tjänstemän på lägre nivå, är sällsynt. Västerlandets största demokrati betedde sig plötsligt som en tredjevärldsdiktatur, samtidigt som dess media ansedda som de ledande i världen hyllade eller undvek att behandla och istället sökte dölja utförda brott.
Vi vet ännu inte vilka åtalspunkterna blir mot olika aktiva. Av nyligen framkommet material syns Obamas uppenbara kriminella handlingar4 ha orsakats av betydligt allvarligare skäl än genomförandet av en falsk underrättelseutredning, som allvarligt skadade Trump. Han räddade Clintons Russian Hoax från att krossas av Underrättelsesektorns negativa syn på dess slutsatser i december 2016 av ett annat skäl. I och med att Trump blivit president behövde Obama nämligen det ryska materialet för att dölja ett mycket stort brott, som bland annat innebar att man bröt mot Fjärde Tillägget till konstitutionen.
Skälet till hans agerande orsakades tydligen av behovet att använda det ryska materialet för att om möjligt kunna motivera den avlyssning och det politiska spionage avseende Trump (men tidigare också alla andra republikanska presidentkandidater), som skett under 2015 men särskilt 2016. Men dessutom syns sådant spionage ha utförts under många år mot kanske tiotusentals amerikaner. Obama hade under sin andra presidentperiod nämligen tillåtit att ett system utvecklats, som lät olika företag som hade kontrakt med FBI att utnyttja NSA:s gigantiska databas – vilken ju skapas genom ständig elektronisk övervakning av alla amerikaner och innehavare av permanenta visum, samt utvalda utlänningar. Sådana företag använde sedan materialet för direkta politiska ändamål och helt i strid med lagstiftningen5 och konstitutionen.
Materialet gav nämligen tillgång till precis alla data från amerikanarnas (eller utvalda världsmedborgares) mejl- eller ip-konton, telefonnummer (med allt material om samtalstider, texter, samtalspartners och så vidare), allt material från andra elektroniska media, alla transaktioner och alla uppgifter på valfria och angivna bankkonton eller kreditkortskonton och så vidare. Vi kan utgå från att tillgången till data som kontraktsföretag knutna till FBI hade i största utsträckning berodde på politisk pålitlighet och att man arbetade för administrationen6. Obama hade alltså av politiska skäl uppenbarligen tillåtit övervakning av sina politiska motståndare med hjälp av detta gigantiska system. Det var ett grundläggande brott bland annat mot konstitutionen, och en politisk skandal större än någon i USA:s politiska historia. Den har benämnts Spygate.
När det var klart att Trump skulle bli den valda presidentkandidaten inriktades ansträngningarna från Obama-administrationen på honom. Detta hade nu blivit mera komplext eftersom chefen som ansvarade för National Security Agency – amiralen Mike Rogers – plötsligt i mars 2016 underrättats om en kraftigt ökad användning av databasen åtminstone det senaste halvåret från FBI:s kontraktsföretag. Utnyttjandet var volymmässigt mycket stort liksom att i stor utsträckning överenskomna begränsningar i typer av sökande inte observerades av dessa företag. Rogers stoppade därför i april möjligheten för kontraktsföretagen att använda databasen. Däremot kunde anställda i till exempel FBI fortfarande använda den. FBI och CIA kunde fortfarande kontinuerligt nå för dem intressant information.
Vi kan anta att alla republikanska presidentkandidater fram till Trumps ledarskap var klart övervakades på detta sätt. Vad Obama då behövde efter valet var något skäl att dölja detta ytterst allvarliga missbruk och brott mot konstitutionen. Att få godkännande av den aktuella domstolen för elektronisk övervakning och gällande medarbetare i Trumps valorganisation var en början, och det målet nåddes hösten 2016. Domstolen (FISA Court) har ett brett allmänt ansvar för FBI:s skötsel av kontakter med databasen. Dess ordförande (Rosemary Collyer) har senare i en 99 sidor lång utredning mycket starkt kritiserat FBI för misskötseln och regelbrotten som dess kontraktsinnehavare begått7.
Rogers informerade efter Trumps valseger – utan att meddela sin chef inom Underrättelsetjänsten – presidenten om, att han övervakades. Det medförde att Trump i väntan på Vita Huset flyttade sitt kontor till nya och egna lokaler. Men att under minst fyra år, kanske sex, ha låtit betrodda demokrater spionera fritt på politiska motståndare med förbjudna verktyg och på sätt, som ej tillåts enligt författningen, är inte lätt att dölja ständigt. Man lyckades med detta under Trumps första presidentperiod (på grund av att demokratiska chefer tilläts fortsätta verka i FBI och Underrättelsesektorn) och naturligtvis under Biden-administrationen, men tystnaden kan nog inte längre hållas. Eftersom detta är en politisk skandal betydligt större än Russian Hoax, är frågan hur detta skulle kunna ske. Utgående från spörsmålet vi började med, är frågan om inte detta beteende ändå är så allvarligt, att Obama inte kan undgå att ställas inför rätta?
Hillary Clinton torde löpa stor risk att åtalas. Hon var ju initiativtagare och initialt ansvarig för idén att med en falsk utredning finansierad av henne starta hetsen mot Trump och sedan utnyttja det påhittade materialet. Avgörande blir kanske frågan om ett åtal mot henne kan tillåtas ske utanför geografiska områden, där demokraternas politiska dominans annars gör det närmast omöjligt att få välkända demokratiska ledare fällda i domstol.
Cheferna för FBI, CIA och ODNI (Office of Director of National Intelligence) dvs Brennan, Comey och Clapper samt ett antal andra höga befattningshavare inom dessa organisationer kommer troligen att åtalas liksom eventuellt vissa anställda inom det amerikanska justitiedepartementet. Ett antal av de aktiva där, som arbetade mot och skadade Trump, avskedades redan under hans första presidentperiod, men straffades inte i övrigt.
Ett av målen för åklagarna är då att fånga in så många åtal och åtalade som möjligt inom en och samma åtalsformulering eller som åtal med ett tydligt gemensamt syfte. Detta skulle bland annat möjliggöra att tidpunkterna för preskription förskjuts, och man kan välja stora juryer och platser för rättegångar i andra stater än demokratiska Virginia, New York eller District of Columbia.
Dan Ahlmark
Första delen i artikelserien handlar om hur anklagelserna mot Trump i samband med Russiagate och Mueller‑rapporten formade den omedelbara eftervalsdynamiken i landet. Den kan läsas här.
Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012
Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.
Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.
NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.
I denna artikelserie i tre delar ges vi en helhetsbild av de händelser och dolda makt‑ och underrättelsestrukturer som har präglat den amerikanska politiken från valet 2016 till 2020. I den första delen får vi veta hur anklagelserna mot Trump i samband med Russiagate och Mueller‑rapporten formade den omedelbara eftervalsdynamiken i landet.
Uppdaterad oktober 20, 2025,
Publicerad september 26, 2025
– av Dan Ahlmark
Foto: Charles Edward Miller/CC BY-SA 2.0
Falska narrativ gjorde vanliga människor till nyttiga idioter i ett politiskt kuppförsök.
Detta är en opinionstext. Artikelförfattaren svarar för de åsikter som uttrycks i artikeln.
Artikelns huvudfråga är vad som egentligen hände beträffande presidentvalet 2016. Artikeln innehåller därför en summering och slutsatser gällande viktiga delar av den politiska händelseutvecklingen i USA under främst perioden 2016–2020. Den berör inte politiska brott i delstaterna eller valfusk gällande valet 2020.
Underlaget bygger delvis på min artikelserie från 2018 i Nya Dagbladet1, som noggrant granskade den serie av händelser riktade mot Trump, som inträffade främst 2016–2018. Det var redan då med rätta källor inte svårt att fastställa sanningen om vad som egentligen tilldrog sig och drev på det dramatiska skeendet. Under åren 2017–2018 kunde privatpersoner, vilka tog del av vad välinformerade och kunniga amerikanska alternativa media hittade och publicerade, i huvudsak objektivt följa händelseutvecklingen. Dessa analytiker hade olika källor och förmågor att klarlägga komplexa sammanhang och utforska sanningen, men den som genomgående var överlägsen ansvarade för bloggen ”Theconservativetreehouse.com”. Kvalitén och mängden av information där imponerade och det var lätt att tro att ett antal personer bidrog till denna volym av högkvalitativt material. Till skillnad från MSM i Sverige kunde därför läsare i Sverige av Nya Dagbladet ta del av sanningen om Russiagate.
De hypoteser och beskrivningar av de politiska sammanhangen, som presenterades bland annat vid den tidpunkten, påstods då av media vara konspirationsteorier men har idag visat sig vara mycket tidiga avslöjanden av flera ytterst allvarliga kriminella sammansvärjningar mot en folkvald president – Trump. Man kan därvid konstatera att innehållet i min artikelserie nämnd ovan genomgående bekräftats av den nya information, som sedan – och främst i år – framkommit i många källor. Det material, som cheferna för det nationella underrättelseväsendet och CIA (Tulsi Gabbard2 och John Ratcliff3) fått fram och offentliggjorde i juni–juli i år, är då av särskild vikt.
Det var dock tidigt uppenbart att motståndet mot Trump innebar en sammansvärjning eller konspiration mellan ledande medlemmar i det demokratiska partiet samt höga befattningshavare i Obamas justitiedepartement och underrättelsesektorn. Det fanns 2017–2018 inte tillräckligt med material tillgängligt för mig i syfte att då kunna bedöma Obamas roll annat än att omfattningen och arten av vidtagna åtgärder mot Trump och hans valkampanj och senare mot hans administration gjorde det troligt, att besluten inte kunde ha fattats på administrativ chefsnivå. De var nämligen av arten att behöva ett politiskt godkännande på högsta nivå2.
Annons:
Nu vet vi av detta nya material att president Obama, tillsammans med Hillary Clinton, var den drivande kraften bakom genomförandet av projektet Russian Hoax.
Vilken var händelseutvecklingen?
Det är en remarkabel kedja av händelser som inträffade 2016–2019 gällande misstänkliggörandet av Trump för att ha använt utländsk – rysk – hjälp för att vinna presidentvalet 2016. Den 23 juli i år publicerade således Tulsi Gabbard, (vilken som chef (DNI) för ett samordnande organ (ODNI) samordnar resultat från USA:s 16 viktigaste organisationer inom underrättelsetjänsten och kan offentliggöra information från dessa) den anmärkningsvärda redovisningen från september 2020 från det av republikaner ledda underrättelseutskottet i Representanthuset.
Efter valet i november 2016 kom underrättelsesektorn i en utredning fram till att ringa stöd fanns för misstanken om rysk preferens gällande Trump jämfört med Clinton eller överhuvudtaget någon nämnvärd påverkan på valet av ryssarna. President Obama hindrade då den 8 december att denna utredning publicerades. Istället tillsattes och genomfördes skyndsamt en ny utredning med en helt annan slutsats. I denna deltog bara små delar i 4 av de aktuella 17 underrättelseorganisationerna, och rapporten skrevs av bara fem personer särskilt utvalda av CIA-chefen Brennan. Underrättelsechefen Clapper och FBI-chefen Comey följde också arbetet, och Clapper deltog i arbetet att även med hot tvinga igenom acceptans av den trots oppositionen i ett antal organisationer4. Denna Intelligence Community Assessment (ICA), som utarbetats med målet att bekräfta rysk inverkan på valet till Trumps fördel, gavs den 6 januari 2017 (det vill säga två veckor innan Trumps installation) till Obama. Den har senare av CIA stämplats som en beställningsprodukt, vilkens sätt att produceras bröt mot många accepterade regler3.
Rapporten hemlighetsstämplades naturligen, så att den inte kunde genomgå en objektiv och offentlig granskning, men resultatet läcktes till pressen såsom underrättelsesektorns samlade bedömning. Denna information och slutsatser skapade ett enormt media- och opinionsmässigt motstånd mot Trump, som utmålades såsom en illegitim president. Rapporten skadade honom enormt i ett antal dimensioner just genom att den sades ha tagits fram av den samlade underrättelsesektorn.
Den sittande presidenten Obama hade alltså aktivt tvingat fram en falsk utredning som presenterade helt andra slutsatser än den tidigare – fram till nu – okända seriösa utredningen. På grund av sekretesskäl kunde den nya utredningen inte analyseras av utomstående, vilket varit behövligt, eftersom man inte hade något annat underlag än påhittade rykten om rysk inblandning. Detta möjliggjorde dock flera år av offentlig politisk förföljelse av Trump. Först offentliggörandet i februari 2019 av Robert Muellers utredning gällande Russian Hoax, som tillsatts våren 2017, avslutade hetsen mot Trump som påstådd samarbetspartner till Putin.
Under flera år hade då den republikanska administrationen starkt kritiserats och motarbetats av den helt dominerande delen av media, som dock ända sedan Trump offentliggjorde sin kandidatur hade motarbetat honom. Allmänt hade lögnerna baserade på Russian Hoax försvagat presidenten politiskt och minskat kraften bakom förverkligandet av hans politiska program. Detta innebar en nämnvärd framgång för konspirationen mot Trump (se nedan).
Det finns likheter mellan denna långsamt verkande konspiration alt. kupp mot Trump med de färgrevolutioner, som CIA genomfört (eller försökt genomföra) mot länder, vars auktoritära regeringar USA ogillade. De har framgångsrikt genomförts av CIA mot bland annat länder som Ukraina, Georgia , Kirgisistan, Armenien med mera. Vanliga inslag i dem har varit utnyttjande av internet och mobiltelefoner som sambandsmetoder och för central styrning av motståndsrörelsens aktiviteter samt finansiering genom NGO:s av rörelsens delar. Det gäller till exempel organisationer som innehöll aktiva med olika expertis och mål: påverkan via media bland annat sociala; ledare för demonstrationer och massuppträdanden; ständig tillförsel av besvärande information för regimen genom olika kanaler; stadig upptrappning av trycket mot den aktuella regeringen och så vidare.
Den kunskap och erfarenhet som CIA vunnit och numera besitter, har då troligen delvis sedan 2015 utnyttjats mot organisationens hemland och regering. De stora fördelarna oppositionen allmänt hade i USA var att demokratiska partiet dominerade förutom många delstatsregeringar majoriteten av de federalt anställda (ger möjlighet för kunskap och läckor), alla konventionella media, Hollywood och största delen av underhållningssektorn, utbildningssektorn inklusive universitetsvärlden, de flesta viktiga organisationer i USA, fackföreningarna, största delen av den ekonomiska- och finanssektorn, de allra flesta miljardärer, de globalt verksamma företagen och så vidare. Partiet hade också ett informellt ”samarbete” med organisationer, som gärna använde våld (BLM och andra extrema mindre marxistiska enheter). Att Trump under sin första period ändå så väl kunde motstå den oerhörda kollektiva makt dessa grupper och organisationer representerade är förvånande.
För en detaljerad rekapitulation av olika beståndsdelar och inslag i Russian Hoax hänvisar jag till mina artiklar1 samt nytt material, som redovisas här. En kort sammanfattning är, att presidentkandidaten Hillary Clinton av flera skäl finansierade framtagande av material från Ryssland (Steele Dossier), som falskt anklagade Trump och Putin för samarbete med syftet att få Trump att bli amerikansk president. Ett tidigt skäl för hennes beslut om detta syntes ha varit hennes trängande behov att avleda uppmärksamheten från hennes vana att såsom utrikesminister använda och lagra vissa yrkesmejl på en privat server istället för att använda utrikesdepartementets kommunikationskanaler. Detta var i sig ett svårt brott mot sekretessbestämmelserna. Men skälet för att bete sig så var troligen värre. Hon kunde därigenom dölja att hon som utrikesminister sålde tjänster till olika länder eller parter i syfte att få donationer till den hjälp/biståndsorganisation, som hon och president Clinton ägde. Efter att hon förlorat valet fyllde dock den Ryska Bluffen rollen som hennes främsta svepskäl för valförlusten.
Parallellt med detta genomförde FBI operationen Crossfire Hurricane, vars syfte bland annat var att under 2016 spionera på Trumps kampanj och söka kompromettera kampanjanställda genom påstådda ryska kontakter. Man presenterade senare falskt material från detta arbete för den domstol, som gav FBI tillåtelse till elektroniskt spionage genom utnyttjande av den gigantiska databasen skött av National Security Agency (NSA). Det skedde i syfte att få ett godkännande av den övervakning av Trumps kampanjorganistion påbörjad långt tidigare och då genomförd utan lagligt stöd (se Del 2).
Det har senare alltmer framgått, att huvudskälet till Obama- regeringens engagemang i december–januari gällande Russian Hoax och spionaget mot Trumps valkampanj sannolikt hade en annan och mycket allvarligare orsak än att allmänt söka försvaga honom.
Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012
Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.
Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.
NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.
