MORGONDAGENS DAGSTIDNING – tisdag 5 augusti 2025

tisdag 5 augusti 2025

 

Här är globalisterna som lobbar för mer nedstängningspolitik – ”för att rädda klimatet”

Många är trötta på nedstängningarna och den repressiva coronapolitiken som enligt experter kostat många människoliv och orsakat enormt psykiskt och ekonomiskt lidande för mänskligheten. Vissa krafter är dock inte alls intresserade av att världen återgår till det normala utan vill fortsätta nedstängningspolitiken - "för klimatets skull".

publicerad 25 september 2021
– av Markus Andersson
Sharan Burrow på World Economic Forum i Davos. Foto: WEC/CC BY-NC-SA 2.0

Rättegången närmar sig – hjälp Nya Dagbladet i mål i bankstriden!

118 890 kr av 250 000 kr insamlade. Rätten till ett bankkonto är grundläggande – stöd vår stämningsprocess genom Swish till 123 611 30 21 eller andra donationsalternativ.


Detta är en opinionstext. Artikelförfattaren svarar för de åsikter som uttrycks i artikeln.

Föga överraskande leder trådarna bakom lobbyprojektet för klimatnedstängningar bland annat till den globalistiska tankesmedjan World Economic Forum.

Profilerade ultraglobalister som World Economic Forums förgrundsprofil Klaus Schwab har under de senaste åren populariserat termen ”The Great Reset” – som åsyftar att hela världen ska ”startas om” och att det nuvarande kapitalistiska systemet ska omformas till ett mer globaliserat och teknokratiskt övervakningssamhälle – där även människor ska robotiseras bland annat med inopererade mikrochipp i sina kroppar och hjärnor.

Ytterst kommer den fjärde industriella revolutionen att leda till en sammansmältning av våra fysiska, digitala och biologiska identiteter”, förklarade Schwab själv nöjt i ett utspel för Chicago Council on Global Affairs redan 2019 och menar också att polis och myndigheter i framtiden kan komma att ”använda teknikerna för att bedöma sannolikhet för kriminella aktiviteter, avgöra skuld eller kanske till och med hämta minnen direkt från människors hjärnor”.

Lösningen ”The Great Reset” innebär vidare enligt Schwab att inte bara virus måste bekämpas utan att hela samhället måste göras om från grunden för att skapa mer ”sammanhållning, rättvisa, inkludering och jämlikhet” – något han anser inte kan åstadkommas med nuvarande system. Istället måste mänskligheten styras in i en mer ”klimatsmart”, globalistisk och digitaliserad värld.

Men vi har ett annat val, vi kan bygga ett nytt socialt kontrakt, som särskilt integrerar nästa generation, vi kan ändra våra beteenden för att vara i harmoni med naturen igen, och vi kan se till att tekniken för den fjärde industriella revolutionen på bästa sätt utnyttjas för att ge oss bättre liv”, deklarerar Schwab.

Denna typ av idéer och tankegods om att mänskligheten och världen ska ”ställas om” försöker man fortgående normalisera och popularisera på olika sätt – inte bara genom lobbyism utan också genom digitala kampanjer som dragits igång i syfte att försöka skapa en folklig rörelse för denna omvälvning.

Profilerade ultraglobalister som World Economic Forums förgrundsprofil Klaus Schwab har under de senaste åren populariserat termen ”The Great Reset” – som åsyftar att hela världen ska ”startas om” och att det nuvarande kapitalistiska systemet ska omformas till ett mer globaliserat och teknokratiskt övervakningssamhälle

 

GreatReset.com är ett sådant projekt, där man öppet skriver om de oerhörda positiva effekter för planeten som man menar att nedstängningspolitiken har haft och att vi därför måste fortsätta leva som under coronapolitikens tidevarv.

The Great Reset är en rörelse inom den kreativa industrin som vill bädda in de positiva miljöskiften som inträffat under nedstängningarna som det nya normala”, deklarerar man och fortsätter med att man ”måste ta tillfället i akt för att hjälpa till att skapa ett samhälle som sätter människans och planetens behov i första rummet”.

För att åstadkomma detta menar man att vi själva aktivt måste bli ”ombud för förändring” snarare än bara ”passiva mottagare”. Vidare kan man läsa att vi måste”ställa om” våra värderingar, attityder och beteende i både vardagen och på arbetet och skapa en mer ”hållbar värld”.

Vidare har man publicerat en 20 sidor lång vitbok och en stor mängd dokument, flygblad, bilder och annonser med budskapet att världen måste omformas och hur nedstängningspolitiken varit positiv för planeten och koldioxidutsläppen och därför bör fortsätta.

Bra jobbat folk! Sedan nedstängningarna blir allting grönt. Fortsätt så!” och ”Nu är vi alla klimathjältar och framtiden kan bli grönare. Kan du göra dessa förändringar för evigt?” är slagord som basuneras ut.

I en påkostad ”reklamfilm” för kampanjen får tittaren veta att det är ”vi” som har ”makten att influera hur världen beter sig” och att vi under coronarepressionen ”pausade” vårt skadliga beteende och ”bara skapade vad världen verkligen behövde”.

 

Nu har vi tillfället att använda vårt inflytande för samhällets och planetens bästa”, säger berättarrösten samtidigt som tittaren matas med bilder på människor i små lådliknande hus och budskap om att utsläppen minsann har minskat under nedstängningarna.

Bakom projektet står gruppen Purpose Disruptors som beskriver sig själva som ett nätverk av personer med bakgrund inom reklamindustrin och vars målsättning är att skapa en ”synlig, storskalig uppåtgående rörelse inom industrin som ska agera solidariskt för att på ett meningsfullt sätt tackla klimatförändringarna”.

Man hävdar själva att nätverket består av ”briljanta strateger, akademiker, forskare och artister” och att målsättningen är att omforma reklam- och marketingindustrin så att denna enbart ska lyfta fram ”attityder, livsstilar, beteenden och märken” som är i linje med målsättningen om en ”klimatneutral värld 2030”. Gruppen betonar särskilt att det är ”människorna” och ”samhället” som måste förändras för att passa in i deras vision om en ny ”klimatsmart” värld.

Exakt hur finansieringen av projektet ser ut i detalj är oklart, men Purpose Disruptors uppger själva att man får pengar från European Climate Foundation (ECF) som beskriver sig som ett ”oberoende och filantropiskt initiativ” som vill bidra till att utsläppsnivåerna går ner till noll till år 2050. Denna stiftelse finansieras i sin tur av bland annat Rockefeller Brothers Fund och Bloomberg Philantrophies men också bland annat av Ikea Foundation och nederländska Postkodlotteriet.

ECF:s vice vd Sharan Burrow är också en uttalad feminist som beskriver sig som en ”krigare för kvinnor” samt medlem i Globala kommissionen för ekonomi och klimat tillsammans med bland andra Mexikos tidigare president Felipe Calderon Hinojosa och Mari Elka Pangestu från Världsbanken i Indonesien.

Burrow är också generalsekreterare i Internationella fackliga samorganisationen som är verksamma i 163 länder och har varit samordförande för World Economic Forums möten i Davos under 2016 och 2018. Hon är också medlem i World Economic Forums råd för ”global framtid” och kommissionär för projektet ”New Climate Economy”.

Även profiler knutna till Världshälsoorganisationen WHO lobbar öppet för att världen och mänskligheten måste ”omvandlas” för att tackla klimatförändringarna.

Italiensk-amerikanska Mariana Mazzucato är professor i ”Economics of Innovation and Public Value” vid Londons University College och grundare för deras institut för ”Innovation of Public Purpose”. Hon är även ordförande för Världshälsoorganisationens råd för ”ekonomisk hälsa för alla” samt ekonomisk rådgivare åt såväl FN som de skotska och sydafrikanska regeringarna.

I en uppmärksammad krönika i Project Syndicate, som bland annat finansieras av ultraglobalisten George Soros stiftelse Open Society Foundation och The Bill and Melinda Gates Foundation, skriver hon att det krävs ”dramatiska interventioner” för att ”skydda civilisationens framtid” mot klimatförändringarna och att en ”grön ekonomisk transformation” är nödvändig.

När Covid-19 spred sig tidigare i år, införde regeringarna nedstängningar för att förhindra att ett nödläge för folkhälsan snurrar ur kontroll. Inom en snar framtid kan världen behöva återgå till nedstängningar igen – den här gången för att hantera ett klimatnödläge”, skriver hon.

Vid en klimatnedstängning skulle regeringar begränsa användandet av privata fordon, förbjuda konsumtion av rött kött och införa extrema åtgärder för att spara energi samtidigt som företag som producerar fossila bränslen skulle behöva sluta med borrningar”, menar hon vidare.

För att undvika denna typ av ”klimatnedstängningar” menar Mazzucato att vi måste omdana våra ekonomiska strukturer till en helt annorlunda modell än idag och införa en ny slags ekologisk, globalistisk och teknokratisk kapitalism.

Klimatkrisen är också en allmän hälsokris”, hävdar hon vidare och menar att 3,5 miljarder människor inom 50 år inte längre kommer att kunna bo sina hemländer.

Skärmbild från en propagandafilm från thegreatreset.com. (Foto: Faksimil/Youtube)

 

Stater måste enligt Mazzucato straffskatta och hårdare kontrollera företag som inte är ”klimatsmarta” och rakt av förbjuda material och produktionssätt som bedöms vara skadliga för klimatet.

Eftersom marknaden inte själv kommer att leda en grön revolution måste regeringsdokument styra dem åt det hållet”.

Noterbart är att Mazzucatos tankar om framtidens utformning ansågs så pass relevanta att de återpublicerades i sin helhet av World Business Council for Sustainable Development (WBCSD) – en organisation vars medlemmar utgörs av ledarna för storföretag som Bayer, Walmart, Google och Microsoft.

En ekonom som arbetar för Världshälsoorganisationen skriver alltså en rapport om att ”klimatnedstängningar” kan bli nödvändiga i en tidskrift som finansieras av Bill Gates och George Soros – och återpubliceras sedan av en grupp som representerar många av världens mäktigaste storföretag.

Även den tyske socialdemokratiske parlamentarikern Karl Lauterbach har argumenterat för att makthavarna måste införa ”åtgärder” för att hantera klimatförändringarna som liknar de restriktioner och begränsningar av medborgarnas friheter som sattes in för att tackla coronaviruset.

World Economic Forum har också själva publicerat artiklar där man försöker framställa coronanedstängningarna i positiv dager och man pekar särskilt på hur utsläppen ska ha minskat kraftigt under nedstängningspolitiken.

Låt oss inte upprepa samma misstag. Vi måste separera våra ekonomiska prioriteringar från det långsammare men i förlängningen större hotet från klimatförändringarna, återhämtningen från covid-19 är inte ett val mellan ekonomisk återhämtning kontra en grön agenda, utan en möjlighet att uppnå båda. Vi måste fatta beslut i den fasta tron att inbäddandet av grön politik kan vara en katalysator för ekonomisk tillväxt och samtidigt ha en positiv inverkan på vår hälsa och vårt välbefinnande”, hävdar man samtidigt som man beskriver det som någonting positivt att vägarna var tomma på bilar och flygplan stod kvar marken.

Historien upprepar sig om människan inte lär sig av den, sägs det. En avgörande lärdom som skulle bespara mänskligheten mycket lidande är att korrupta makthavares våta dröm om det totalitära samhällsbygget kvarstår, men förpackat i nya varianter.

Redan i nuläget står det klart att klimatpolitiken i praktiken nyttjas för att kanalisera makt till en globalistisk överklass som nu hoppas att världens befolkning ”vant sig” vid den typ av drakoniska åtgärder som införts under covid-19 och i detta ser en möjlighet att ytterligare dra åt snaran kring människans friheter.

Den oberoende amerikabaserade kanalen Red Ice TV:s svenske kommentator Henrik Palmgren, som analyserat projektet klimatnedstängningar, ramar in sakens kärna i explicita ordalag.

– Att ”göra kapitalism annorlunda” är den drivande retoriska motivator som används bakom World Economic Forums ”The Great Reset”, en annan term för implementeringen av global marxism och det är i praktiken vad det är, konstaterar han.

 

Markus Andersson

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

När blev oliktänkande ett hot mot nationen?

Hotet mot yttrandefriheten

När en brittisk nationalist frihetsberövas i över ett dygn och utvisas – utan brottsmisstanke – säger det mer om Sverige än om honom. Vi talar gärna om yttrandefrihet - men den som inte delar maktens värdegrund är inte välkommen i Sverige.

publicerad Idag 12:05
– av Jenny Piper
För att besöka Ulf Kristerssons Sverige räcker det inte med att ha rätt papper och dokument - du måste också ha "rätt" åsikter.

Rättegången närmar sig – hjälp Nya Dagbladet i mål i bankstriden!

118 890 kr av 250 000 kr insamlade. Rätten till ett bankkonto är grundläggande – stöd vår stämningsprocess genom Swish till 123 611 30 21 eller andra donationsalternativ.


Detta är en opinionstext. Artikelförfattaren svarar för de åsikter som uttrycks i artikeln.

Jag läser i media att den brittiske nationalisten Mark Collett, i massmedia och av Expo stämplad som nynazist, ska ha stoppats på Arlanda i fredags och vägrats inresa i landet, trots att det saknades brottsmisstanke.

Collett, som är ledare för den brittiska nationalistorganisationen ”Patriotiska alternativet”, beskrivs i media som en ledande person inom högerextrema kretsar i Storbritannien och var inbjuden som talare till ”Det fria Sveriges” sommarfest i Töreboda. Polisen nekade dock Collett inträde i Sverige, och på sin Telegramkanal skriver Collett att det hänvisades till att han utgör ett hot mot den allmänna ordningen, samhällets struktur samt de värderingar på vilka Sverige och Europa är byggda.

Enligt hans egen utsago hölls han frihetsberövad på flygplatsen i över 25 timmar utan tillgång till vare sig sitt bagage eller pass, och utan brottsmisstanke eller rättegång.

Jag hade ingen aning om vem den här personen är, men efter detta makabra agerande av svensk gränspolis tittade jag på en brittisk dokumentär om honom och kan bara konstatera att Sverige i vanlig ordning överreagerar samt använder dubbla måttstockar när de fattar beslut.

Collett och hans parti är nationalister och vill att det egna folket ska prioriteras i samhället framför invandrare, en utveckling som växt fram och eskalerat i takt med den oansvariga migrationspolitiken, som i det långa loppet drabbar de egna medborgarna, som ska betala notan samt får stå tillbaka. Mycket likt utvecklingen i Sverige, samt även andra delar av Europa, där konservativa/högernationalistiska partier växer som en konsekvens av massmigrationen till EU och därtill ökad kriminalitet samt försämrade villkor för det egna folket.

Man behöver inte hålla med om detta, men Mark Collett har rätt att ha denna åsikt samt driva ett politiskt parti med de värderingarna. Detta är inte grund för att neka honom inresa i Sverige. Och det rimmar dessutom väldigt illa med det faktum att vi inte stoppar varken ”återvändande” IS-terrorister vid gränsen eller, för den delen, så kallade islamistiska hatpredikanter som regelbundet reser in och ut ur landet, för att ta några exempel.

Dessutom är vi i Sverige väldigt bra på att slå oss för bröstet när det handlar om yttrandefrihet och komma med pekpinnar mot andra länder som ägnar sig åt åsiktsförtryck/åsiktsförföljelse, men uppenbarligen är vi inte bättre själva.

Detta är så befängt att man saknar ord. Att en person som inte begått något fel ska nekas inträde i landet baserat på att dennes värderingar inte är tillräckligt politiskt korrekta.

Skamligt, Sverige!

 

Jenny Piper

Alla Jenny Pipers artiklar finns på jennypiper.blog.

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

Välkommen tillbaka till Fattigsverige

Förstörelsen av den europeiska ekonomin

Vi lever i ett system som visar allt tydligare tecken på bankrutt, och det inte bara i moraliska termer.

publicerad 16 juli 2025
– av Isac Boman
"Fattigsveriges" återkomst är till stor del ett resultat av makthavares beslut.

Rättegången närmar sig – hjälp Nya Dagbladet i mål i bankstriden!

118 890 kr av 250 000 kr insamlade. Rätten till ett bankkonto är grundläggande – stöd vår stämningsprocess genom Swish till 123 611 30 21 eller andra donationsalternativ.


Detta är en opinionstext. Artikelförfattaren svarar för de åsikter som uttrycks i artikeln.

Den lilla människan får kämpa allt hårdare för att betala hyran, köpa mat och undvika att skuldsätta sig. Samtidigt fortsätter det politiska etablissemanget i Stockholm och Bryssel att strö pengar omkring sig som vore man pojken med guldbyxorna.


Artikeln publicerades ursprungligen på Nya Dagbladet den 15 mars 2025.


Skattemedel läggs på jätteprojekt som framstår som alltmer frånkopplade från verkligheten, i form av summor som rör sig om närmast ogreppbara belopp. Nyligen lät EU-kommissionen, med Ursula von der Leyen i spetsen, exempelvis meddela att man vill satsa ytterligare motsvarande 9000 miljarder kronor, alltså 9 biljoner, på militären i proxykriget mot Ryssland. För att få någon form av konkret referens kan nämnas att det är mer än sju gånger hela den svenska statsbudgeten. Det betonas därtill att ”Europa är redo att massivt öka sina försvarsutgifter”.

På etablissemangsmediernas ledarsidor är stämningen mestadels exalterad över linjen att Europa skär ner på välfärden och istället lägger pengarna på militär upprustning. Delar av finansieringen, förklarar von der Leyen vidare, ska ske genom ännu mer lån (vad annars?). Hemma i Sverige måste Svensson påminnas om att det är för friheten detta krig bedrivs, inte för storkapitalets eller det militärindustriella komplexets avräkning, nej alls inte. För vad kunde väl vara mer demokratiskt ovärderligt för Sverige och Europa än att vagga in Europas länder än djupare in i Wall Streets trygga famn och köpa vapen för pengarna?

De specifikt svenska insatserna i form av pengar och materiel som slussas ut ur landet till krigets Ukraina, vid sidan av att vi liksom andra EU-länder får bära oket av fröken Ursulas frikostiga donationer, har numera överträffat statsbudgetens post för pensioner.

Det är mot denna bakgrund knappast förvånande att larmen duggar tätt om att allt fler barnfamiljer vräks, att ensamstående föräldrar och pensionärer inte har råd att äta sig mätta och att många tar till desperata åtgärder som sms-lån eller söker sig till kyrkan och frivilligorganisationer för att få hjälp att klara vardagen.

Hyreshöjningar, elprischocker, rusande matkostnader och urholkade löner är exempel på ekonomiska fenomen som alla direkt kan kopplas till politiken som bedrivs. Sammantaget har det gjort det omöjligt för många att leva med värdighet och det har drivit på hushållens akuta skuldsättning. Förra våren uppgick svenskarnas skulder hos Kronofogden till 119 miljarder kronor – en 17-procentig ökning på bara ett år. För många unga par som vill bilda familj är ett hus, något som tidigare var en självklarhet, idag för många närmast en naiv utopi. Det är ett tecken i tiden att nyliberala tankesmedjor som Timbro vill att regeringen öppnar upp för byggandet av slumbostäder utan kök eller fönster.

En föreställning som präglat Norden under lång tid har varit att efterföljande generationer i regel fått bättre materiella förutsättningar än sina föräldrar och farföräldrar. Det är dock svårt att tolka utvecklingen på annat sätt än att vi i själva verket lever i en tid där historieböckernas Fattigsverige nu är på väg tillbaka, och det med besked.

För detta kan vi tacka alla de makthavare som konsekvent visat att de prioriterar opportunistisk ideologi och kortsiktiga egenintressen framför folkets långsiktiga välfärd för ögonen. ”Vad fan får jag för pengarna?”, som industrimannen Leif Östling formulerade det, är en fråga som allt fler svenskar med rätta också ställer sig.

Krig, ”klimat” och covid

Priset för de halsbrytande satsningar som makthavare slängt sig in i bara sedan millennieskiftet, eller ens under de senaste fem åren, är svåra att överhuvudtaget greppa. Det handlar om tusentals och åter tusentals av medborgarnas miljarder som pumpas in i projekt där insatser och kostnader fördelas på många olika sätt och nivåer. Även om de ofta är svåra att greppa i sina komplexa upplägg är det å andra sidan heller ingen raketforskning att konstatera vart pengarna gått, för det är man mycket öppna med.

Debaclet Ukraina betraktades allmänt, före 2022, som ett av Europas mest havererade och korrupta länder. Föga överraskande konstateras nu mycket riktigt att en stor del av pengarna som skickats till landet har ”försvunnit”, liksom att militärt materiel som skickats nu återfinns hos kriminella nätverk bland annat i Latinamerika och säkerligen även i Europa. I medströmsmedia påminns det i sammanhanget förstås inte heller om att de senaste tre årens krig varit ett helt meningslöst företag i sig självt och även, framför allt mot denna bakgrund, var mycket nära att avslutas med ett fredsavtal redan i mars 2022 med i stort sett eniga diplomatiska delegationer från Ukraina och Ryssland efter samtalen i Istanbul. Det faktum att trovärdiga vittnesmål uppgivit att överenskommelsen saboterades från Västblockets sida med Storbritanniens premiärminister Boris Johnson som torped, är uppgifter som blir allt tyngre att bära.

Vanan hos det politiska kotteriet att satsa pengar på nationalekonomiska svarta hål föregår samtidigt, och lär dessvärre också efterfölja, Ukraina. Bland tidigare satsningar som gjorts, till demokratins gagn får vi förmoda, återfinns massinvandringspolitiken, som enligt bedömare kostat svenskarna åtminstone 250 miljarder kronor årligen. Vid sidan av svepande humanitära skäl har detta i regel framför allt motiverats med behovet av ett större utbud på nya restauranger.

Hundratals miljarder kronor betalas in till EU-kolossen i Bryssel, som vid sidan av krig i nuläget har utvecklat sitt medborgerliga erbjudande till nya och innovativa former av totalitarism, så som Chat Control-projektet. Nämnas kan förstås också alla miljarder som lagts, och fortsätter att läggas, på ”klimatsatsningar” på EU-nivå, som att ge starka mediciner till mjölkkor för att försöka få dem att sluta fisa. Skälet är att detta är miljövänligt, garanterat hälsosamt för kossorna och säkerligen, i förlängningen, också bra för mejeriprodukterna och människorna som äter dem.

Livsmedelsförsörjningen är man på god väg att förstöra och det är numera inte bara i Nederländerna som det finns goda skäl till bondeuppror. De svenska jordbruken tvingas, främst i klimatpolitikens, sanktionernas och energikrisens namn, läggas ner på löpande band, där NyD nyligen bland annat uppmärksammade hur situationen för mjölbönderna i Norrland är kritisk och att det snart inte ser ut att finnas kvar några mjölkgårdar i de norra delarna av landet.
”Kompensationen”, som vi för detta erbjuds från makthavarna vid sidan av svävande löften om att undvika jordens undergång, består i första hand av vindkraftsparker som är mycket illa anpassade för samhällsekonomins faktiska behov. För vissa segment av befolkningen utgörs också delar av kompensationen av förbättrad nattsömn över att elakingen i Kreml inte kan köpa svenskt knäckebröd, i varje fall inte utan att importera det på omvägar via transitländer, med andra ord ungefär på samma sätt som vi inhandlar rysk olja.

Nedstängningspolitiken under corona var heller inte gratis, eller, rättare sagt, skadade ekonomin i sina grundvalar. I efterhand konstateras samtidigt också att den, som många kritiker redan vid tillfället påpekade, i stort sett var helt betydelselös i epidemiologiskt hänseende. Om man även tar folkhälsoaspekter i beräkningen, psykiska och fysiska, är den slutgiltiga notan för covidpolitiken fortfarande högst oklar – alltså vid sidan av den avbetalningsplan till läkemedelsjättarna som Ursula von der Leyen drog på EU:s medlemsländer via sin sms-shopping med Pfizer-bossen Albert Bourla.

Detta, kan tilläggas, rör sig blott om ytliga nedslag i ett system som visar betydligt fler tecken på att man är i färd med att omsätta sin moraliska bankrutt i en ekonomisk.

En ledarskapskris

Sverige och många andra europeiska länder har historiskt befunnit sig i extrem fattigdom under vissa perioder – även om ingen levande människa idag är tillräckligt gammal för att minnas detta. Det fanns en tid där misären var så utbredd att nästan en tredjedel av befolkningen inte längre såg någon framtid i sitt hemland utan valde att fly undan svält och missväxt för att söka efter ett bättre liv på andra sidan Atlanten.

Det finns förstås betydande skillnader mellan samtidens och 1800-talets Sverige, men även den grundläggande ekonomiska standard som vi tagit för given kan mycket väl tas ifrån oss, och det görs också.

Trenden pekar tydligt på att vi befinner oss i början av en motsvarande period av ekonomisk tillbakagång, men denna gång beror det inte på missväxt i jordbruket, utan på missväxt hos den styrande klassen.

Det finns, tyvärr, ingen enkel eller snabb (realistisk) lösning på den problematiken – men lika fullt är det av yttersta vikt att en radikal förändring sker. Grundprincipen är enkel och väl känd av var och en som kan se bortom medströmsmedias dimridåer; så länge makthavarna inte har vilja eller kompetens att tjäna medborgarnas väl, kommer medborgarna heller inte att gynnas av den politik som förs.

Den lilla människan får betala för Ulf Kristerssons undermåliga beslut. Montage. Foto: Magnus Liljegren/Regeringskansliet, Monkeybusinessimages/iStock

Dagens svenska och europeiska etablissemang har bortom rimliga tvivel för länge sedan visat att de drivs av andra motiv än att tjäna Sveriges och Europas folk, oavsett om de heter Ulf Kristersson, Magdalena Andersson eller Ursula von der Leyen. Samma typ av olämpliga makthavare återfinns dessvärre inte bara i politiken, utan även i andra samhällsbärande sektorer som storbanker och massmedier. Den andliga fattigdomen i det sociala nervsystemet manifesterar sig på många sätt, nu även på ett alltmer påtagligt ekonomiskt plan.

Det vore fullt möjligt att peka på en lång rad enskilda reformer som skulle kunna förändra den ekonomiska situationen, men det är sekundärt i ett läge där det som i själva verket behövs är ett djupgående systemskifte. Det behövs ett politiskt ledarskap som fullgör sitt faktiska ansvar och funktion att tjäna medborgarna snarare än ytliga massmediala narrativ och ultraglobalistiska intressegrupper.

Det måste inte vara så här. Om, och när, viljan finns, kommer det förstås att gå alldeles utmärkt att prioritera samma pengar på områden och projekt som på riktigt gynnar nationens intresse och utveckling. Exemplet El Salvador, som tidigare lyfts på NyD Analys, är av alldeles särskild relevans i sammanhanget eftersom det visar att en politisk förändring av denna magnitud inte bara är möjlig, utan dessutom kan ske mycket snabbt särskilt i ett litet land som Sverige.

 

Isac Boman

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

Under regnbågspartiernas fana

Totalitära samhällsutvecklingen

Vad är egentligen skillnaden på ett enpartisystem med olika falanger och en koalition av partier som är eniga i alla frågor av verklig betydelse?

publicerad 12 juli 2025
– av Isac Boman
Ulf Kristersson pyntar statsministerbostaden med regnbågsflaggan.

Rättegången närmar sig – hjälp Nya Dagbladet i mål i bankstriden!

118 890 kr av 250 000 kr insamlade. Rätten till ett bankkonto är grundläggande – stöd vår stämningsprocess genom Swish till 123 611 30 21 eller andra donationsalternativ.


Detta är en opinionstext. Artikelförfattaren svarar för de åsikter som uttrycks i artikeln.

Svenska politiker brukar slå sig för bröstet och hänvisa till olika rapporter som gör gällande att Sverige är ett av världens mest demokratiska länder. Här har vi minsann friheten att välja.

Frågan följer dock – vad är det då egentligen vi har att välja på? Vad är det för partier som påstår sig representera svenska folket, och vad skiljer dem egentligen åt?


Artikeln publicerades ursprungligen på Nya Dagbladet den 3 maj 2025.


De rödgröna partierna betonar generellt vikten av bidrag, en stor offentlig sektor och vurmar i högre utsträckning för diverse, förment förtryckta, nationella minoriteter – medan den borgerliga högern snarare värnar om avdrag, riskkapitalisters rätt att ta del av skattebetalarnas pengar och lovprisar Israel vid varje tillfälle som ges.

Angående  riksdagskammarens ”debatter” om dessa saker skulle man samtidigt kunna citera den tidigare S-ledaren Stefan Löfven med att ”det där är bara käbbel”. Debatterna är fokuserade på procentsatser och andra relativt betydelselösa höjningar eller sänkningar, som samtidigt lyfts fram som viktigt stoff på etablissemangsmediernas löpsedlar.

Barnbidraget måste höjas med 200 kronor”, skriker någon – ”Nej, det måste det inte alls, flerbarnstillägget måste avskaffas”, gapar någon annan – och så håller cirkusen på.

I det stora hela bråkas det helt enkelt om vad som i sammanhanget är petitesser och oväsentligheter.

Den rörande enigheten

I nästan alla frågor av djupgående betydelse är riksdagspartierna samtidigt rörande överens.

Exempel på områden där det politiska etablissemanget ställer sig bakom med enad röst är bankernas sakrosankta maktposition i samhället, den globalistiska kulturrevolutionen under regnbågsfanan inklusive det gradvisa befolkningsutbytet, det totalitära massövervakningssamhället, Nato och förhållningssättet till Ryssland, till koldioxid, och även mer tidsbegränsade teman med särskild laddning så som experimentella massvaccinationskampanjer och covidpass eller sympatier med den öppet våldsbejakande svart makt-rörelsen BLM.

I alla dessa frågor agerar regnbågspartierna som en koalition, som vore de blott olika falanger av ett och samma statsbärande parti.

Ibland låtsas man vara osams – men i de större frågorna är man rörande överens. Montage. Foto: Ulf Kristersson, Magdalena Andersson/FB

Partierna längst till vänster eller till höger kan då och då opponera sig mot att massinvandringsprojektet går för snabbt, att EU-medlemskapet är för dyrt eller vem som egentligen ska ha äran för Natointrädet. Några faktiska ansträngningar för att bryta väg för en annan politisk riktning utanför riksdagsparlamentarikernas komfortzon görs dock inte.

Systemet är riggat på så sätt att vi i teorin förvisso har politisk valfrihet – men i praktiken bara vad gäller frågor som är relativt obetydliga för makten och samhället i stort – och som inte upplevs hota regnbågspartiernas maktmonopol. Man kan unna sig själv och även andra en hel del teatraliskt gapande, så länge regnbågssystemet i sin helhet inte ifrågasätts.

När en någorlunda genuin utmanare sticker ut hakan visar regnbågspartierna snabbt vad de går för och bildar enad front – där allt fokus läggs på att demonisera och bekämpa den systemhotande utmanaren tills den är besegrad eller tillräckligt urvattnad för att, som i Sverigedemokraternas fall, slutligen vika sig och smälta in som blott en ytterligare blågul nyans inom regnbågskoalitionen.

En bromskloss

Om denna strategi inte fungerar och verkliga oppositionspartier tar mark kan andra metoder med framgång användas. Organiserade lobbyister agerar systematiskt för att underminera och liberalisera oppositionen genom att locka dess företrädare med pengar, inflytande eller andra förmåner i utbyte mot att man släpper vissa frågor. På så sätt kan regnbågssystemet snabbt och enkelt få en tacksam glans av opposition – och chimären om parlamentarismens förträfflighet förstärks ytterligare.

En av regnbågspartiernas de facto viktigaste funktioner är att agera bromskloss mot alla typer av verkliga förändringar.

Partier i rött, grönt, blått eller blågult visar att demokratins finrum minsann erbjuder alternativ för alla åsikter och perspektiv. I praktiken fungerar dock riksdagspartierna som olika falanger av ett och samma regnbågssystem. Samtidigt som man de facto är eniga i alla frågor av betydelse skapas det bland annat en bedräglig illusion av att det redan finns något för alla tycken och smaker – och att det därför är ”slöseri” att lägga sin röst på verkligt oppositionella partier utanför riksdagen.

Vissa regnbågspartiers roller är särskilt otydliga, på gränsen till komiska om det inte vore för det underliggande allvaret i problematiken. Även för den som har politik som specialintresse kan det vara svårt att förstå varför exempelvis både Centerpartiet och Liberalerna behövs i riksdagen, eller vad som egentligen skiljer deras svävande världsbilder åt. Liberalerna skriker sig exempelvis hesa om att man minsann värnar medborgarnas ”frihet”, samtidigt som man i nästa ögonblick glatt applåderar när massövervakningsapparaten byggs ut ytterligare eller över att medborgarna tvingas visa upp sina vaccinationspass för att få vara en del av samhället.

”Ett cyniskt bedrägeri”

Den politiska dockteatern av spelad valfrihet erbjuder oss alla att delta i gnabbet om hur många regnbågsflaggor som ska vaja på Riksdagshusets flaggstänger. Grundriktningen är huggen i sten – dikterad av ett neo-liberalt etablissemang med en alltmer totalitär attityd där man betraktar avvikande uppfattningar som ett hot mot det system de specialiserat sig på att livnära sig av.

Representanterna för Tidölagets ”högerblock” betonar ofta hur mycket just deras parti behövs – men det är inte helt lätt att förstå vad som egentligen skiljer dem åt. Foto: Tom Samuelsson/CC BY-SA 4.0

Här står vi idag. Medan regnbågsgänget fortsätter att käbbla om skattesatser och symbolfrågor, för att marknadsföra en falsk demokrati, tickar klockan på för de verkligt stora problemen. Deras låtsasbråk och pajaskonster i riksdagen blir ett sätt att hålla oss upptagna med oväsentligheter så att vi inte ska lägga märke till den snäva åsiktskorridoren, eller att de underliggande narrativen är desamma oavsett vilken av de olika regnbågsfalangernas representant som står och orerar i talarstolen.

Det första steget till verklig förändring är att konstatera faktum: det finns ingen meningsfull politisk valfrihet i regnbågssystemet.

Utan sanningen är demokratin död

Så länge vi fortsätter att rösta och tro på samma gamla livströtta och konforma gäng, kommer inget att förändras. Den urblekta regnbågen kommer att fortsätta vaja trött i vinden, medan världen kommer att brinna i allt hetare lågor.

Det finns ingen meningsfull politisk valfrihet i regnbågssystemet.

Tilläggas kan också att Sverige inte på något sätt är unikt i Västblocket av idag vad gäller denna typ av system. Sverige och det kollektiva Väst är i desperat behov av hederliga representanter med genomgripande visioner om hur samhällskroppen kan läkas och hur saker och ting kan bli bättre – på riktigt. Vi behöver ledare och företrädare som inte backar för etablissemangets drev och som vågar sätta de verkligt viktiga frågorna – de som regnbågspartierna systematiskt sopar under mattan – högst upp på agendan.

Utan krafter som vågar säga sanningen, även när den är som mest obekväm, är demokratin död. Bara genom att var och en av oss kliver fram i det lilla, eller stödjer andra som gör det vi själva inte klarar på varje sätt vi kan, kan den återuppstå i en mer meningsfull form.

 

Isac Boman

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

Obligatoriskt arbete för asylsökande bör införas i hela EU

I österrikiska Burgenland tvingas asylsökande arbeta – ett system som Sverige och resten av EU borde ta efter. Dessvärre har våra politiker i decennier visat att befolkningens och landets bästa sällan står högst på agendan.

publicerad 3 juli 2025
– av Jenny Piper
I Sverige har en gränslös kravlöshet och generositet länge präglat asylpolitiken.

Rättegången närmar sig – hjälp Nya Dagbladet i mål i bankstriden!

118 890 kr av 250 000 kr insamlade. Rätten till ett bankkonto är grundläggande – stöd vår stämningsprocess genom Swish till 123 611 30 21 eller andra donationsalternativ.


Detta är en opinionstext. Artikelförfattaren svarar för de åsikter som uttrycks i artikeln.

En intressant modell har införts i delstaten Burgenland i Österrike. I veckan implementerades ett system, kallat ”Burgenlandmodellen”, som innebär att asylsökande ska arbeta för sina värdkommuner. Systemet syftar till att placera personer där extra hjälp behövs som mest. De som upprepade gånger vägrar att arbeta utan godtagbar anledning riskerar att få sina socialbidrag sänkta till ett absolut minimum.

Statsrådsledamoten Daniela Winkler, från Socialdemokraterna (SPÖ), förklarade i ett tal förra veckan att migration måste vara både ekonomiskt och socialt hållbar:

– Åtgärderna är avsedda att återspegla rättvisa gentemot befolkningen. När asylsökande blir engagerade bidragsgivare till samhället försvinner fördomar och integration blir en påtaglig upplevelse. Den strukturerade dagliga rutinen ger asylsökande stabilitet och mening under en period av osäkerhet. Det handlar inte om symbolisk sysselsättning, utan snarare om verkliga, vardagliga uppgifter.

Enligt ett uttalande på SPÖ:s webbplats handlar det om arbetsuppgifter inom bland annat landskaps- och vinterunderhåll, städning, leveranstjänster samt enklare uppgifter inom vårdhem och bibliotek. Arbete inom omsorg är begränsat till 20 timmar i veckan, medan andra samhällstjänster kan uppgå till 30 timmar. Ersättningen är satt till 1,60 euro per timme.

Asylsökande som vägrar att delta utan giltig anledning kommer att få sina ekonomiska förmåner nedskurna. Däremot garanteras fortsatt tillgång till grundläggande boende, mat och sjukvård.

Den som exempelvis vägrar att utföra obligatoriska uppgifter kan förlora rätten till statligt tillhandahållen bostad och istället erbjudas enbart en ”sovplats”.

Även delstaten Kärnten uppges arbeta med att införa ett liknande system där deltagande i samhällsnyttiga arbeten ska bli obligatoriskt för asylsökande.

Detta skulle kunna vara en modell för hela EU – och särskilt relevant för ett land som Sverige, där generositet länge präglat migrationspolitiken utan några tydliga krav på motprestation. Problemet är bara att det sannolikt är minst tio år för sent. I Sverige skulle det sannolikt ta flera år av utredningar innan ett liknande lagförslag ens skulle kunna läggas fram – om det överhuvudtaget vore politiskt möjligt. Det är fortfarande närmast tabu att tala om rättvisa gentemot den egna befolkningen när det gäller migrations- och integrationspolitik.

En intressant reflektion i sammanhanget är att migrationsströmmarna i princip aldrig riktas mot Asien – trots låga födelsetal – eftersom många länder i regionen, såsom Japan och Sydkorea, helt enkelt inte släpper in asylsökande. Där existerar inga omfattande system för bidrag och förmåner liknande dem som EU-länder (med undantag för Ungern) erbjudit i årtionden.

Har ni för övrigt noterat hur de svenska riksdagspartierna förändrat sin retorik nu när valet närmar sig? Statsministern framhäver i tal efter tal regeringens framgångar och betonar hur Sverige ”är på rätt väg”. Det är svårt att förstå hur han lyckas hålla masken – men lönen för att tala till folket med raka motsatsen till sanning är förstås god. Tyvärr går det ofta hem hos ett folk med alltför kort minne.

Nästa sommar ligger alla åtta riksdagspartier i startgroparna för valrörelsen. Jag misstänker att majoriteten av väljarna – återigen – kommer att lägga sina röster på dessa partier, trots att historien gång på gång visat att de inte prioriterar den egna befolkningen. Illusionen om att de denna gång ska satsa på svenska medborgares bästa verkar dessvärre sitta djupt.

Alla Jenny Pipers artiklar finns på jennypiper.blog.

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

Missa inte en nyhet igen!

Anmäl dig till vårt nyhetsbrev idag!

Ta del av ocensurerade nyheter – fria från industriintressen och politisk korrekthet från Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning – varje vecka.