Annons:

Globalisternas omstart av världen och deras planer för oss

Globalismens framfart

Coronakrisen var triggern till en global statskupp av monumentala mått. Det var inledningen på en ny era, med en ny internationell ekonomisk ordning som gradvis riskerar att fullständigt tillintetgöra människors friheter. Tekno-totalitära tyranner vill med tvång styra oss in i en “smart” värld genom World Economic Forums färdplan – The Great Reset. Det skriver Jacob Nordangård på stiftelsen Pharos.

Uppdaterad mars 27, 2023, Publicerad augusti 29, 2020
Klaus Schwab, grundare av och ordförande för World Economic Forum
Detta är en opinionstext. Artikelförfattaren svarar för de åsikter som uttrycks i artikeln.

Den 13 juni 2019 undertecknade Klaus Schwab, ordförande för World Economic Forum och FN:s generalsekreterare António Guterres ett partnerskap mellan sina båda organisationer. Detta gjordes utan någon direkt uppmärksamhet i media trots de oerhörda implikationer detta innebär för mänskligheten. I stort sett betyder detta att makten över våra liv med ett pennstreck har överflyttats till de globala storföretagen och deras ägare.

I avtalet ingår sex fokusområden:

  1. Finansiering av FN:s Agenda 2030
  2. Klimatförändringar
  3. Hälsa
  4. Digitalt samarbete
  5. Jämställdhet och kvinnofrigörelse
  6. Utbildning och kompetensutveckling

Partnerskapets syfte är att accelerera FN:s hållbarhetsagenda och de 17 globala målen.

“Meeting the Sustainable Development Goals is essential for the future of humanity. The World Economic Forum is committed to supporting this effort, and working with the United Nations to build a more prosperous and equitable future,” - Klaus Schwab

Annons:

I avtalet fastslås också att World Economic Forums fjärde industriella revolution är en viktig komponent för att genomföra agendan. Digitalisering ses som nyckeln.

Några månader senare, under mötet i Davos i januari 2020, blev detta mycket tydligt genom lanseringen av rapporten Unlocking Technology for the Global Goals (som sammanställdes av PWC och som jag gick igenom i detalj i mitt inlägg World Economic Forums digitala panoptikon). Detta innebär att världens teknikjättar (som ingår i World Economic Forums arbetsgrupper) ska lösa världens problem genom användande av AI, satelliter, robotik, drönare och Internet of Things, och med syntetisk mat på menyn.

Coronakrisen - Covid 19 virus. Foto: Gerd Altmann
Coronakrisen - Covid 19 virus. Foto: Gerd Altmann. Licens: Pixabay.com

Coronaviruset som trigger-event

Genom att att Världshälsoorganisationen deklarerade Covid-19 som pandemi den 11 mars öppnades ett möjlighetsfönster för World Economic Forum att snabbt få genomföra sin nya världsordning. Allting var mycket noggrant förberett.

Redan 2006 hade WEF:s första rapport om globala risker diskuterat vilka åtgärder som behövde sättas in vid en eventuell pandemi (några av rekommendationerna testades i samband med Svininfluensan 2009). Därefter arbetade arbetsgrupperna vidare med att spinna sitt nät. Rockefeller Foundation gav 2010 ut Scenarios for the Future of Technology and International Development där scenariot om en framtida nedstängning beskrevs nästan profetiskt.

"At first, the notion of a more controlled world gained wide acceptance and approval. Citizens willingly gave up some of their sovereignty—and their privacy—to more paternalistic states in exchange for greater safety and stability. Citizens were more tolerant, and even eager, for top-down direction and oversight, and national leaders had more latitude to impose order in the ways they saw fit". - Rockefeller Foundation

Ett år innan viruset började drabba världen släppte World Economic Forum rapporten Outbreak Readiness and Business Impact – Protecting Lives and Livelihoods. De digra förberedelserna började bli klara. I oktober 2019 utfördes en generalrepetition genom övningen Event 201 (där intressenter som World Economic Forum, Bill & Melinda Gates Foundation och Johns Hopkins University deltog).

En detaljerad genomgång görs i mitt inlägg The Corona Crisis and the Technocratic Agenda samt i Rockefeller och Bill Gates – monopolkapitalister med pandemier som affärsidé.

The Great Reset

Efter några månader av extrema åtgärder där samhällen stängdes ned och auktoritära kontrollregler infördes simultant världen över trädde Klaus Schwab och António Guterres (tillsammans med bland andra Prins Charles) den tredje juni fram och erbjöd en lösning på alla problem – The Great Reset. Schwab deklarerade att:

"COVID-19-krisen har visat oss att våra gamla system inte är anpassade för 2000-talet. Den har blottlagt en grundläggande brist på social sammanhållning, rättvisa, inkludering och jämlikhet. Nu har det historiska ögonblicket anlänt, inte bara med att bekämpa det verkliga viruset, utan att också omforma systemet i enlighet med de behov som uppkommit i Coronans eftermäle. Vi har ett val att förbli passiva, vilket skulle leda till att många av de trender vi ser idag förstärks. Polarisering, nationalism, rasism och i slutändan en ökande social oro med konflikter. Men vi har ett annat val, vi kan bygga ett nytt socialt kontrakt, som särskilt integrerar nästa generation, vi kan ändra våra beteenden för att vara i harmoni med naturen igen, och vi kan se till att tekniken för den fjärde industriella revolutionen på bästa sätt utnyttjas för att ge oss bättre liv."

Covid-19 The Great Reset
Covid-19 The Great Reset

Den 9 juli 2020 släppte World Economic Forum boken COVID-19: The Great Reset där tankarna utvecklades av Schwab och medförfattaren Thierry Malleret (chef för World Economic Forums Global Risk Network). Bokens syfte är att skapa en förståelse för den framtid som väntar och är uppdelad i tre huvudkapitel.

  • Macro Reset – som analyserar påverkan på ekonomi, samhälle, geopolitik, miljö och teknologi.
  • Micro Reset – som analyserar konsekvenser för industrier och företag.
  • Individual Reset – som diskuterar konsekvenser på en individuell nivå.

Vi står enligt författarna inför ett vägval: Den ena vägen kommer att ta oss till en bättre värld: mer inkluderande, mer jämställd och respektfull mot Moder Jord. Den andra vägen kommer att ta oss till en värld som påminner om den vi har lämnat – men värre och med ständigt återkommande obehagliga överraskningar. De hotar därmed att trakassera oss tills vi ger vika och accepterar deras tekno-utopiska vision för världen.

Geopolitical Reset

Covid-19 har påmint världen om att de största problemen är globala till sin natur (klimat, pandemier, terrorism, internationell handel). De globala organisationerna har dock inte varit tillräckligt rustade och har saknat ett effektivt ledarskap. Enligt författarna har det nuvarande systemet inte varit kapabelt att hantera coronakrisen utan den har i stället präglats av okoordinerade nationella åtgärder. Detta visar enligt författarna på behovet av ett effektivare och mer koordinerat ledarskap och att nationalism bara leder oss fel.

"Therefore, the concern is that, without appropriate Global Governance, we will become paralysed in our attempts to address and respond to global challenges."

Detta har speciellt visat sig i Afrika, Latinamerika och Asien där nationer till och med riskerar att kollapsa av trycket från krisen.

"Any lockdown or health crisis caused by the coronavirus could rapidly create widespread desperation and disorder, potentially triggering massive unrest with global knock-out effects."

Våld, hunger, arbetslöshet och kaos kommer i dess ställe. Svältkatastrofer av bibliska proportioner kan uppstå. Detta riskerar att skapa en ny våg av massmigration liknande den som skedde 2015-2016.

Världen kommer att bli en farligare och fattigare plats om vi inte skapar globala institutioner, enligt Schwab och Malleret. Utan dessa kan inte den globala ekonomin återstartas. Det är inte så svårt att anta att World Economic Forum gärna bidrar med denna ledning precis som deras partnerskap med FN indikerar. De kommande åren ser hur som helst ut att bli mycket tuffa. Det är kaoset som ska föregå ordningen.

Environmental Reset

Både pandemier och klimatförändringar/ekosystemkollaps visar enligt författarna det komplexa samspelet mellan människan och naturen. De argumenterar för att Covid-19 har gett världen en försmak om vad en fullfjädrad klimatkris och ekosystemkollaps innebär för ekonomin, geopolitiken, samhällsfrågorna och den teknologiska utvecklingen. Kriserna delar också gemensamma attribut som att de är globala i sin omfattning och endast kan lösas genom global koordination.

"At a first glance, the pandemic and the environment seem to be only distantly related cousins, but they are much closer and more intertwined than we think."

En skillnad är att pandemier kräver omedelbara åtgärder där resultatet visar sig snabbt medan klimatförändringar inte känns lika påtagliga och därför inte ses som lika viktiga att åtgärda. Under en pandemi går majoriteten med på tvingande åtgärder medan de motsätter sig begränsningar i sina livsval om det handlar om klimatförändringar där de vetenskapliga bevisen kan ifrågasättas.

Boken relaterar till studier där pandemier som Covid-19 anses vara relaterade till människans påverkan på miljön. Det är som vanligt vi människor som bär skulden och det uttrycks en besvikelse över att koldioxidutsläppen bara minskat med 8% under nedstängningen.

Slutsatsen är att det krävs en radikal förändring av energisystemen samt strukturella förändringar av våra konsumtionsvanor. Det är dock tveksamt att dessa restriktioner gäller för Schwab och hans vänner i “politbyrån”.

"If, in the post-pandemic era, we decide to resume our lives just as before (by driving the same cars, by heating our homes the same way and so on), the COVID-19 crisis will have gone to waste as far as climate policies are concerned."

Pandemin förutspås dominera politiken under flera år och riskerar på så vis att göra klimatarbetet mindre angeläget – COP26 ställdes exempelvis in. Detta vill Schwab (tillsammans med sina allierade) undvika och ser istället hur Covid-19 krisen kan öppna möjligheter att införa deras “hållbara” miljöpolitik. Regeringar och företag kommer i detta scenario att bli uppmuntrade till “rätt val” genom att stora delar av befolkningen utvecklar ett nytt socialt samvete om att ett annat levnadssätt är möjligt. Detta pådrivet genom en lyckosamt utformad aktivism.

Prince Charles. Overhead: World Economi Forum
Prince Charles. Overhead: World Economi Forum

 

Eftersom regeringarna kan frestas att återgå till den gamla ordningen ska fyra nyckelområden användas för att styra utvecklingen åt “rätt” håll.

  1. Upplyst ledarskap – Ledare som går i frontlinjen i kampen mot klimatförändringarna (boken pekar bland annat ut Prins Charles).
  2. Riskmedvetenhet – Uppmärksamheten som COVID-19 har gett oss om ömsesidiga beroenden och konsekvenserna av att inte lyssna på vetenskaplig expertis har höjt medvetenheten.
  3. Beteendeförändringar – Pandemin har tvingat oss att förändra våra rese- och konsumtionsmönster och genom det anammat en “grönare” levnadsstil.
  4. Aktivism – Coronaviruset har inspirerat till förändringar och skapat nya strategier för social aktivism. Klimataktivister som sett att luftföroreningarna minskat under nedstängningen kommer att fördubbla sitt tryck på företag och investerare.

EU-kommissionens massiva Green Deal, med sin plan om att investera 1 triljon Euro med syfte att sänka utsläppen och införa en cirkulär ekonomi, anses som det mest påtagliga exemplet på hur myndigheterna inte låter Coronakrisen gå till spillo.

Technological Reset

"…the pandemic will accelerate innovation even more, catalysing technological changes already under way and “turbocharging” any digital business or the digital dimension of any business."

Enligt författarna har Coronakrisen inneburit att den digitala utvecklingen på en månad tagit ett kliv som annars skulle ta upp till två år. Allting har i stort sett flyttats online. Det är teknikbolagen som är vinnarna och deras förtjänster har under krisen varit massiva medan alla affärsidéer som bygger på personliga möten (som kultursektorn och restauranger) står som förlorare. Detta är något som enligt Schwab och Malleret till stor del kommer att kvarstå. Coronakrisen har orsakat en bestående inverkan på arbete, utbildning, handel, medicin och underhållning. Dessutom har det inneburit ett stort intrång i våra privatliv.

"We will see how contact tracing has an unequalled capacity and a quasi-essential place in the armoury needed to combat COVID-19, while at the same time being positioned to become an enabler of mass surveillance".

Detta har också gjort att regeringarna i världen har fått överge förfarandet med långa utredningar för att reglera ny teknologi. Istället har alla hämningar släppts.

Läs mer i NewsVoice om 5G

Tillfälliga regleringar som har tillkommit under krisen kan enligt författarna också komma att bestå. Det handlar också om den sociala distanseringen. Samhällena kommer att lägga tonvikt på att omstrukturera arbetsplatserna för att minimera mänsklig kontakt. För anställda inom hotell, restaurang och utbildningssektorn ser framtiden därmed mörk ut. Författarna förutser en massiv automatisering för att hantera hygien och renlighet, vilket i sin tur kommer att accelerera den digitala transformationen. Inhemsk produktion förutses dock öka på grund av robotiseringen.

"From the onset of the lockdowns, it became apparent that robots and AI were a natural alternativ when human labour was not available".

Men detta har ett pris. Det gör människan överflödig och det är tydligt att det är enklare jobb som ligger i riskzonen. Det hela ger en kylig och djupt människofientlig bismak, men det blir värre. Nedstängningarna har enligt författarna ett högt ekonomiskt pris som gör att andra metoder behövs.

Detta öppnar upp för permanenta teknologiska lösningar som kontaktspårning där alla våra rörelser ska kunna spåras (tracking) och analyseras (tracing) för att kunna sätta smittade i karantän.

"A tracking app gains insight in real time by, for example determing a person’s current location through geodata via GPS coordinates or radio signals."

Social Distancing apps
Social Distancing apps

 

Det handlar om att till varje pris hålla oss åtskilda, men också att studera alla våra förehavanden bakåt i tiden. Flera länder, som Sydkorea, Kina och Hong Kong, använde sig av påträngande och tvingande spårningsmetoder i realtid under pandemin. I Hong Kong användes elektroniska armband medan andra länder använde mobil-appar för att hålla koll på att smittade inte lämnade sin karantän. Singapores TraceTogether-app, som varnar för smittade om de kommer inom två meters radie och som därefter skickar data till hälsoministeriet, ses som en tänkbar mellanväg av författarna. Författarna pekar även på de problem som uppstår om dessa övervakningssystem baseras på frivillighet:

"No voluntary contract-tracing app will work if people are unwilling to provide their own personal data to the governmental agency that monitors the system, if any individual refuses to download the app (and therefore to withhold information about a possible infection, movements and contacts), everyone will adversely be affected."

Gemensamma standarder för kontaktspårning kan i ljuset av de olika systemen komma att antas (speciellt EU pekas ut).

Schwab och Malleret skriver att kontaktspårning möjliggör ett “tidigt ingripande” mot “superspridande miljöer” som familjesammankomster. Det är inte svårt att se att spårningen med lätthet även kan användas gentemot alla som sätter sig upp mot detta diaboliska system. Det är vi människor som utgör smittan i dessa tyranners ögon.

De redogör för hur företag över hela världen (i samband med att länder börjat öppna upp) har börjat införa digital övervakning av sina anställda för att inte riskera att ny smitta uppkommer. Detta går förstås emot alla etiska regler och mänskliga rättigheter. Författarna påpekar även att när systemen väl är på plats är det heller inte så troligt att de plockas bort (även om smittrisken skulle försvinna).

Face recognition. Licens: Shutterstock.com
Ansiktsigenkänning. Licens: Shutterstock.com

 

Författarna skriver att en mängd analytiker, beslutsfattare och säkerhetsansvariga förutser att detta kommer att ge upphov till en dystopisk framtid. Boken ger en tydlig varning om att en global tekno-totalitär övervakningsstat håller på att byggas med Coronan som ursäkt.

Det är dock ingen tvekan om att författarna anser att fördelarna överväger avigsidorna (något som också tydligt framkommer i Schwabs båda böcker om den fjärde industriella revolutionen).

"It is true that in the post-pandemic era, personal health will become a much greater priority for society, which is why the genie of tech-surveillance will not be put back in the bottle."

Schwab och Malleret avslutar kapitlet med att påpeka att “de styrande och vi själva får kontrollera och utnyttja teknikens fördelar utan att offra våra individuella och kollektiva värderingar och friheter”. Schwab, som har en central roll med att skapa och främja det tyranniska övervakningssystemet, lämnar på så sätt över ansvaret till oss andra.

Micro Reset

För företagarna gäller enligt författarna att det nu inte finns någon återvändo till det system som fanns innan. Covid-19 har ändrat på allt.

"When confronted with it, some industry leaders and senior executives may be tempted to equate reset with restart, hope to go back to the old normal and restore what worked in the past: traditions, tested procedures and familar ways of doing things – in short, a return to business as usual. This won’t happen because it can’t happen. For the most part business as usual died from (or at least was infected by) COVID-19."

Det som nu, enligt Schwab och Malleret, gäller är:

  1. Distansarbete
  2. Virtuella möten
  3. Effektivare beslutsprocesser
  4. Acceleration av digitalisering och digitala lösningar

 

De företag som inte följer tyrannernas rekommendationer om en total digital omställning får svårt att överleva. Vinnarna är stora näthandelsföretag och streamingtjänster som Alibaba, Amazon, Netflix och Zoom. Exempelvis lär Amazons VD Jeff Bezos redan astronomiska förmögenhet ha ökat med 60 % under krisen. Handeln har på kort tid tagits över av några få monopolistiska parasiter. Detsamma gäller videokonferensföretaget Zoom. Deras uppgång under våren 2020 är exceptionell. I stort sett allting förutses flytta till cybersfären. 2019 skedde 1 procent av konsultationerna med läkare via nätet i England. Under Coronakrisen har den legat på 100%. Även e-handeln väntas växa när kunderna tvingas online. Det är Big Tech och hälsobranschen som står som segrare.

"Three industries in particular will will flourish (in aggregate) in the post-pandemic era: big tech, health and wellness."

I post-coronaeran väntas även regeringarna få en större kontroll över företagandet. Stimulanspaketen kommer med villkor över hur verksamheten bedrivs. Det som enligt författarna kommer är Stakeholder Capitalism med Environmental, Social and Corporate Governance (ESG). Det innebär att företagen ska ta sitt sociala ansvar och investera “hållbart”. Genom aktivism från NGO:s som Greenpeace ska företagen pressas att göra rätt val. Detta påminner starkt om Pieter Winsemius hållbarhetsformula för storföretag som beskrevs i hans bok A Thousand Shades of Green: sustainable strategies for competitive advantage och Trilaterala Kommissionens rapport Beyond Interdependence (som jag refererar till i min avhandling).

Oro för Trump

Individual Reset och psykisk tortyr

I det sista kapitlet går författarna igenom de individuella konsekvenserna av pandemin. De skriver att till skillnad från andra katastrofer som jordbävningar och översvämningar, vilka skapar sympati och för människor närmare varandra, så har pandemin haft motsatt effekt. Den har varit förödande för oss människor. Pandemin är en utdragen process som kombinerar en stark rädsla för att dö med en ovisshet om när faran är över. Pandemin kan hela tiden komma tillbaka. Den har också åtföljts av auktoritära och oberäkneliga åtgärder från myndigheterna. Detta resulterar i ångest.

Pandemin ger också upphov till själviska handlingar eftersom alla runt omkring upplevs som potentiella smittbärare. Vi hjälper inte andra på grund av dödsskräcken. Det skapar också skuld och skam.

Det är omöjligt att handla “rätt”. Detta visar sig också i makroskalan genom länder som stängde sina gränser och starkt begränsade resandet. Dessa åtgärder har också gett upphov till rasism och triggar patriotism och nationalism. Författarna ser detta som en “giftig blandning”.

"Humans are inherently social beings. Companionship and social interactions are a vital component of our humanness. If deprived of them, we find our lives upside down. Social relations are to a significant extent, obliberated by confinement measures and physical and social distancing, and in the case of the COVID-19 lockdowns, this occured at a time of heightened anxiety when we needed them most".

Författarna visar vilken medvetenhet som katastrofmakarna har om de psykologiska effekter som social isolering innebär för människan. Vi har inte kunnat söka stöd bland vänner och familj på samma sätt. Vi har berövats den närhet som vi behöver för att fungera. Det blir som en utdragen tortyr där vi sakta bryts ned.

Detta gör att den psykiska ohälsan har ökat dramatiskt under året. De pekar på att:

  1. Individer med tidigare mentala problem kommer att få värre ångestattacker.
  2. Den sociala distanseringen kommer att öka mentala problem även efter att åtgärderna dragits tillbaka.
  3. Förlust av inkomst och arbeten kommer att öka antalet döda genom självmord, överdoser och alkoholism etc.
  4. Våld inom hemmet kommer att öka under tiden som pandemin pågår.
  5. “Sårbara” människor och barn, vårdtagare, socialt missgynnade och handikappade, kommer att få ökad mental ohälsa.

Författarna påpekar att detta kommer att spegla sig i behovet av mentalvård under åren efter för att hantera traumat. Området kommer därmed att få en stor prioritet för beslutsfattare i eftermälet av coronakrisen.

Det här visar hur kyliga och hänsynslösa dessa tyranner är. De vet mycket väl vad de har orsakat. Det här är den effekt som de eftersökt och som ska få oss att göra “rätt” val. Som en flock får ska vi drivas in i deras teknologiska diktatur.

I kapitlet om företagandet presenteras hur den framtida vården kommer att gestalta sig:

"Like for any other industry, digital will play a significant role in shaping the future of wellness. The combination of AI, the IoT and sensors and wearable technology will produce new insights into personal well-being. They will monitor how we are and feel, and will progressively blur the boundaries between public healthcare systems and personalized health creation systems…"

Tekniken ska också kunna mäta våra koldioxidavtryck, vår inverkan på biodiversiteten och giftigheten i allt som vi stoppar i oss! Teknokraternas kontrollbehov verkar vara omättligt.

Pandemin har enligt författarna också gett oss tid till eftertanke om vad vi värderar i livet, tiden i isoleringen ger insikt om vår tidigare ohållbara livsstil som försummat klimat och miljö. Detta kan nu enligt Schwab korrigeras:

"The pandemic gives us this chance: “it represents a rare but narrow window of opportunity to reflect, reimagine and reset our world.”"

I slutsatserna diskuteras något överraskande pandemins blygsamma dödstal. Det påpekas att Covid-19 fram till slutet av juni endast dödat 0,006% av världens befolkning.

Det ska sättas i relation till Digerdöden (30-40% av befolkningen) och Spanska sjukan (2,7%) av befolkningen. Coronans dödstal är därmed inte direkt något som motiverar en total nedstängning av världen.

Vi har betalat och kommer att få betala ett högt pris för något som överdrivits bortom alla proportioner och som använts som en trigger för att införa en ny tekno-totalitär ordning.

Tyrannerna har opererat enligt principen “kriser öppnar upp för affärsmöjligheter” och har effektivt kunnat kapitalisera på det lidande som de orsakat oss människor.

De hotar oss också med att återkomma med sin terror om vi inte accepterar deras planer om att styra och detaljreglera våra liv. Det är rent maffiabetonade metoder. Ingen av oss har valt Schwab och hans vänner inom miljardärsklubben att diktera våra liv. Det är hög tid att avsätta tyrannerna. Deras rättmätiga plats är bakom lås och bom.

 

Text: Jacob Nordangård | Pharos.org


Relaterat

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

Annons:

Brittisk gatuintervju sprids: ”Väst är moraliskt bankrutt”

Globalismens framfart

Publicerad maj 26, 2026 – av Emil Fjellstedt
Frank Wrighter intervjuas av VoxPopuli på en gata i Storbritannien
Frank Wrighter i den uppmärksammade intervjun med VoxPopuli.

En spontan gatuintervju med den brittiske skribenten Frank Wrighter har fått stor spridning i sociala medier. I intervjun beskriver han västvärlden som moraliskt och ekonomiskt bankrutt – och säger att han hellre vill leva i en nation än i en gränslös marknad.

Wrighter riktar udden mot politisk likriktning, massmigration, global marknadsdyrkan och västvärldens krig i Mellanöstern. Enligt honom har löften om demokrati, välstånd och frihet ersatts av permanent kris, ekonomisk nedgång och förlorad nationell gemenskap.

Intervjun publicerades av VoxPopuli och spelades in vid en samling för Restore Britain, lett av Rupert Lowe. Klippet spreds därefter vidare i sociala medier, bland annat av den amerikanske journalisten Glenn Greenwald, som beskrev Wrighter som en i stort sett okänd brittisk medborgare som formulerar sin kritik med ovanlig klarhet.

På frågan varför han kommit till samlingen svarar Wrighter att han och hans son rest från Newbury eftersom de ser ett land i djup kris.

Vi ser i vilket skick landet befinner sig. Det råder ett nationellt nödläge och vi måste tänka på framtiden. Vilket slags land ska vi ha för våra barn – eller ska vi över huvud taget ha en nation? säger han.

Wrighter fortsätter med vad som blivit ett av intervjuns mest citerade resonemang: att ett land inte kan reduceras till en marknadsplats.

Jag vill hellre leva i en nation än på en marknad, inte i en gränslös internationell stormarknad befolkad av främlingar som hyser fientlighet mot varandra. Vi måste rädda nationen, säger han.

”Permanent undantagstillstånd”

I intervjun beskriver Wrighter den västerländska efterkrigsordningen som överspelad. Han menar att samma politiska kurs fortsätter oavsett valresultat, samtidigt som väljare inte erbjuds några verkliga lösningar.

Vi verkar vara moraliskt såväl som ekonomiskt bankrutta i hela västvärlden, i Europa och i Storbritannien. Hela systemet befinner sig i någon form av kris, säger han.

Enligt Wrighter har det som tidigare betraktades som normalt samhällsliv ersatts av ett ständigt krisläge.

Det vi brukade kalla normalt liv har ersatts av ett permanent undantagstillstånd – vad gäller den sociala sammanhållningen, de demografiska förändringarna och bristen på realistiska lösningar, säger han.

Konsekvensen, menar han, är att västerländska samhällen rör sig mot ekonomiskt och socialt sönderfall. Han pekar på krigskostnader, rekrytering styrd av ideologi och svårigheten för kompetenta människor att få inflytande.

Om det fortsätter är vi färdiga. Det ser ut som ekonomisk kollaps. Det handlar om att lägga alla pengar på krig utomlands när ingenting fungerar här hemma, säger Wrighter.

Han sammanfattar utvecklingen som ett system som stänger ute begåvade människor med fel åsikter och i stället belönar ideologisk anpassning.

Sammantaget är detta en politik och ekonomi som leder till nationellt självmord, säger han.

Marknadsdyrkan och förlorad värdighet

Wrighter kopplar krisen till vad han ser som en liberal och marknadsfixerad samhällsmodell. Han avvisar tanken att problemet främst kan lösas med ny retorik eller ännu en valkampanj.

Vi behöver inte mer tom retorik. Vi behöver trovärdiga människor med verklig integritet, erfarenhet och förmåga, som är hängivna något högre än sin egen berikning eller sin egen vansinniga ideologiska fraktion, säger han.

Han beskriver den moderna politiken som ett slags reklamstyrt system där väljarnas förhoppningar knyts till löften som aldrig infrias.

Man säljer drömmar till oss. Vår längtan stimuleras av den rådande enigheten. Men inget av detta händer någonsin. I stället händer det som eliterna vill ska hända, säger Wrighter.

Särskilt hård är han mot konservativa partier som enligt honom övergett verklig konservatism till förmån för marknadsdyrkan och billig arbetskraft.

Om man frågar konservativa marknadsdyrkare: Ni har förstört vår nation och ersatt den med en rad själlösa industrihallar, som i allt högre grad bemannas av migrantarbetskraft från tredje världen – vad har det bevarat? säger han.

Enligt Wrighter har denna utveckling rivit sönder just de värden som konservativa säger sig försvara: lokalsamhällen, traditioner, värdighet och social sammanhållning.

Vi behöver något mer än pengar. Vi behöver något mer än anti-ideologiska slagord. Vi behöver verklig förändring i människors verkliga liv, för en gångs skull, säger han.

Krigspolitiken driver krisen

I intervjuns senare del riktar Wrighter stark kritik mot västvärldens krigspolitik i Mellanöstern. Han menar att krigen inte tjänar vanliga medborgares intressen, utan har skapat skuld, kaos och nya migrationsströmmar.

Man bryr sig inte om nationella intressen hos den politiska eliten i väst, vare sig i USA, Storbritannien eller Europa, säger han.

Wrighter kopplar massmigrationen till decennier av västliga regimskifteskrig i Mellanöstern och Nordafrika. När stater slås sönder, säger han, skapas flyktvägar, smugglingsnätverk och parallella ekonomier.

Skälet till att vi har en massmigrationskris i Europa är krigen i Mellanöstern. När man slår sönder dessa länder, vad händer då? Människor flyr, färdvägar uppstår och det blir en hel industri, säger han.

Han går längre och beskriver massmigrationen som en organiserad och kriminell verksamhet.

Massmigration är en kriminell verksamhet. Människor betalar tusentals dollar för att fraktas in i landet. Det blir en parallell ekonomi, säger Wrighter.

För Wrighter hänger därmed inrikespolitisk kollaps, global marknadslogik och utrikespolitiska krig samman. Allt pekar, menar han, mot ett system som inte längre förmår försvara sina egna folk.

De som styr påminner om ett fanatiskt brottssyndikat: de förstör människors liv och ger folket fagra löften, vare sig de kommer från vänster eller höger. Men slutresultatet blir kaos, krig, öppna gränser, vansinniga slagord och ett fullständigt förnekande av verkligheten, säger han.

Wrighter avslutar med att konstatera att människor inte längre kan undkomma konsekvenserna av den politik som förts.

Det håller inte, för vi måste leva i det kaos de har ställt till med, säger han.

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

Richard Werner: Krig banar väg för digital kontroll

Globalismens framfart

Uppdaterad maj 23, 2026, Publicerad maj 23, 2026 – av Markus Andersson
Richard Werner och Bank of England i London
Richard Werner. Till höger: Bank of England i London.

Den tyske ekonomen Richard Werner hävdar att krig, finanskriser och digitala centralbankspengar ingår i en bredare rörelse mot centraliserad kontroll. I en längre intervju med Tucker Carlson varnar han för att kommande kriser kan användas för att pressa fram ett nytt digitalt penningsystem.

Werner är professor i bank- och finansfrågor och har länge profilerat sig som kritiker av centralbankernas makt. Han är bland annat känd för att ha myntat uttrycket ”quantitative easing” på 1990-talet och för sin forskning om hur banker skapar krediter.

I intervjun, som kretsar kring krigspropaganda, banker, Iran, Kina och digitala valutor, lägger Werner fram en långtgående maktanalys. Kärnan i resonemanget är att den som kontrollerar kreditgivningen också kontrollerar ekonomins riktning – och därmed i förlängningen samhällsutvecklingen.

Varnar för krigspropaganda

Samtalet börjar i historien. Carlson tar upp sänkningen av passagerarfartyget Lusitania 1915 och beskriver den som ett exempel på hur opinionen kring krig kan formas genom starka berättelser om fienden. Werner utvecklar resonemanget och hävdar att händelsen bidrog till att skapa en tyskfientlig opinion i USA inför landets inträde i första världskriget.

Enligt Werner visar sådana historiska exempel hur svårt det är för vanliga människor att föreställa sig att mäktiga aktörer medvetet skulle kunna driva fram krig.

Vanliga människor vill inte ha krig i något land. De flesta människor är goda, sade Werner i intervjun.

Han påstår att falska förevändningar återkommande har använts för att få länder att gå in i större konflikter. I intervjun kopplar han denna historiska modell till dagens konflikter och varnar för att en enda välplacerad händelse, förstärkt av medier och propaganda, kan räcka för att förändra opinionen.

Bara en ondskefull och framgångsrik falsk flagg-operation, förstärkt med falsk information i medierna, är tyvärr fortfarande tillräckligt, sade han.

Iran och Venezuela i Kinas skugga

Werner beskriver de senaste konflikterna kring Iran och Venezuela som delar av ett större geopolitiskt mönster. Enligt hans analys handlar det inte enbart om enskilda regimer eller specifika regionala konflikter, utan om resurser, strategiska handelsvägar och maktbalansen gentemot Kina.

Han pekar särskilt på Kinas infrastruktursatsningar och ekonomiska expansion som en parallell till tidigare epoker där stormakter försökt bryta eller kontrollera handelsförbindelser. I intervjun återkommer han flera gånger till hur konflikter, sanktioner och regimskiften kan fungera som verktyg för att hindra konkurrerande maktblock från att växa sig för starka.

Påståendena är långtgående och bygger i stor utsträckning på Werners egen historiska och ekonomiska tolkning. Intervjuns kärna är inte en enskild prognos, utan hans bredare tes: att krig och kriser ofta ger beslutsfattare möjligheter att införa åtgärder som annars hade mött starkare motstånd.

”Den som tillhandahåller pengar har makt”

Mot slutet av samtalet flyttar Werner fokus från geopolitik till bankväsendet. Han menar att makten över kreditgivningen är en av de mest avgörande politiska maktfrågorna, eftersom nya pengar i praktiken skapas genom bankernas utlåning.

Den som tillhandahåller pengar har makt att välja vem som får dem, hur mycket de får och för vilka ändamål, sade Werner.

Av det skälet försvarar han små lokala banker och kritiserar den långvariga trenden mot större banker, färre institut och mer centraliserad finansmakt. När lokala banker försvinner, menar han, flyttas besluten om kredit och investeringar längre bort från lokalsamhällen och företagare.

Werner hävdar att detta i praktiken slår mot medelklassen och den produktiva ekonomin. En decentraliserad bankstruktur skulle enligt honom sprida makten över kreditgivningen och göra ekonomin mindre sårbar för politiskt styrda bubblor och kriser.

CBDC beskrivs som digital kontroll

Den skarpaste varningen riktar Werner mot digitala centralbankspengar, ofta kallade CBDC. Han avfärdar argumentet att centralbankernas digitala valutor framför allt handlar om teknisk modernisering.

De lanseras som CBDC, centralbankers digitala valutor. Jag kallar det centralbankernas digitala kontroll, sade han.

Enligt Werner är det inte den digitala formen som är ny. Pengar på bankkonton är redan till stor del digitala. Enligt honom är ordet ”central” det avgörande. Om pengarna blir programmerbara och tillståndsbaserade kan användningen i teorin begränsas efter plats, tid, person eller ändamål.

Vi är på väg mot digitala kontrollsystem där vi inte längre har kontroll över våra likvida tillgångar, varnade Werner.

Han kopplar utvecklingen till kriser, inflation och krigslägen. I ett sådant politiskt klimat kan befolkningar enligt honom lättare pressas att acceptera lösningar som annars skulle uppfattas som ett hot mot friheten.

Det förverkligar en totalitär diktators dröm, sade Werner om ett fullt ut programmerbart penningsystem.

Intervjun avslutas med en bredare varning för centraliserad makt. Werners poäng är att den ekonomiska friheten inte främst avgörs av tekniska betalningslösningar, utan av vem som ytterst kontrollerar kredit, pengar och rätten att använda dem.

Se hela intervjun här

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

Varför Europa är i fara

Globalismens framfart

Parisdeklarationens varning för ett falskt Europa har blivit allt mer aktuell. Överstatlig makt, globalism och migrationspolitik riskerar att göra Europas folk maktlösa över sina egna länder.

Publicerad maj 23, 2026 – av Dan Ahlmark
Foto: Teka77/iStock
Detta är en opinionstext. Artikelförfattaren svarar för de åsikter som uttrycks i artikeln.

Vi har just sett en historiskt betydelsefull demonstration i London av människor som ser hur de i sitt eget land i allt högre grad ersätts av invandrare. De flesta politiker bryr sig inte om detta, eftersom de har en annan agenda. Deras mål är att få en så stor andel som möjligt av de nya rösterna, medan de än så länge försöker hålla kvar så många av sina landsmäns röster att de kan behålla makten. Så småningom tror de att de sistnämnda rösterna blir mindre viktiga, eftersom de nya väljarna blir allt fler.

Sjutton kulturpersoner formulerade 2017 ett manifest om Europa, som jag tidigare skrivit om i flera artiklar1. Den deklarationen2 förklarar egentligen på ett sätt jag då inte betonade varför våra politiker i många länder beter sig som de gör och därför handlar på ett sätt vi inte förstår. Varför ser de inte att invandringen skapar ett mycket allvarligt läge för den europeiska befolkningen – en situation som kan bli oåterkallelig? Deklarationen inleds med en beskrivning av den europeiska befolkningens situation och går så småningom över i förklaringen till varför politikerna handlar som de gör. Men först förklarar man lågmält Europas roll för oss:

”Europa tillhör oss, och vi tillhör Europa. Dessa länder är vårt hem; vi har inget annat. Det överstiger vår förmåga att förklara anledningarna till vår uppskattning av Europa eller att motivera vår lojalitet … Vardagliga landskap och händelser har en särskild betydelse – för oss, men inte för andra. Ett hem är en plats där saker och ting är bekanta och där vi är känns igen oavsett hur långt vi har vandrat. Detta är det sanna Europa, vår värdefulla och oersättliga civilisation och kultur. Europa är vårt hem”.

Det falska Europa

Men nu hotas detta av ett falskt Europa i form av etablissemangets Europeiska union. Detta för med sig stora konsekvenser. Det allvarligaste är att den ”hotar … att konfiskera vår hembygd”. Det falska Europa berömmer sig för ”att vara vägvisare till ett universellt samhälle som varken är universellt eller ett samhälle. Det falska Europa hotar oss” … ”förblindat av fåfängliga, självberömmande visioner av en utopisk framtid, undertrycker det falska Europa instinktivt alla avvikande åsikter … Det falska Europa är utopiskt och tyranniskt”.

Många politiker har ett annat huvudmål för politiken än befolkningen har, och de tror nu att det finns en metod att befria sig från sina väljare, som har andra värderingar och mål: ”Under den senaste generationen har ett ständigt växande segment av vår styrande klass kommit fram till att dess egenintresse ligger i en accelererad globalisering. Dessa personer hoppas att kunna bygga överstatliga institutioner som de sedan kan styra utan att längre kunna hindras av folkens suveränitet”.

Överstatlig makt och migration

Genom Europeiska unionen, som de redan gett en hel del av makten över sina nationer, bestämmer den styrande byråkratin och professionella politiker i dag i många avseenden över Europas nationer. Men dessa länders suveränitet är ännu inte utplånad, så arbete återstår. Vilken är då den giftiga brygd som driver dessa politiker och hjälper dem att förslava oss? Deklarationen svarar där: ”Vi förlorar vår hemort på jorden på grund av den falska kristendom av universella mänskliga rättigheter som det falska Europas proponenter har konstruerat åt sig”. Det får verkliga konsekvenser, eftersom ”när de självsvåldigt utvecklar internationella människorättslagar monopoliserar EU-institutionernas överstatliga mandariner Europas politiska liv”.

Detta får långtgående konsekvenser. En följd är att vi tvingas ta emot immigranter som söker sig hit på grund av vår generositet, för all vår hjälp, för stöd och för att skapa sig ett bättre liv och bilda familjer. Inga krav ställs på assimilering, utan deras egen kultur – den som i grunden fick dem att flytta till oss – skyddas. Och vi hindras egentligen från att överhuvudtaget påverka de regler som används för att åstadkomma detta.

En gränslös värld

Gruppens syn på det europeiska mångkulturella projektet är: ”Det kräver av de europeiska folken en helgonalik självförnekelse. Vi förväntas acceptera vår egen hembygds kolonisering och vår egen kulturs upplösning under det tjugoförsta århundradet för Europas högre äras och härlighets skull – en kollektiv självuppoffringshandling för något slags nytt globalt samhälle av fred och välstånd som därmed påstås skola födas”. Och varför har något sådant skett? Ja, allt går tillbaka till det bakomliggande sättet att tänka och de värderingar det kräver.

Gruppen observerar den nya europeiska ideologins egenskaper och karaktär och drar slutsatsen: ”Det falska Europas universalistiska … föreställningar avslöjar att det rör sig om ett religionssubstitut … Detta är det starka opium som förlamar Europa … Vi måste insistera på att religiösa ambitioner skall hållas inom religionens område och inte ha någon roll att spela inom politiken … För att vi skall återfå vår politiska och historiska självbestämmelserätt är det nödvändigt att vi sekulariserar det offentliga livet i Europa. Vi måste avvisa pseudoreligionen” … och ”stoppa … dess utopiska, pseudo-religiösa korståg för en gränslös värld”.

Nästa år är det ett decennium sedan deklarationen publicerades. Åren går, och det falska Europa blir allt starkare. När vaknar Europas medborgare?

 

Dan Ahlmark


Referenser:

1 Parisdeklarationen och det falska Europa – del 1 – Nya Dagbladet.

2 Parisdeklarationen – The True Europe.

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

EU:s nya budgetförslag kan slå hårt mot svenska företag

Globalismens framfart

Publicerad maj 17, 2026 – av Redaktionen
EU-skatter för svenska företag illustreras med svenska flaggor och EU-flaggor vid ett bord med ekonomiska dokument.
Svenska flaggor och EU-flaggor vid ett bord med ekonomiska dokument.

EU-skatter på företag kan bli en ny stridsfråga när EU-kommissionen vill ge unionen direkta intäkter som går rakt till Bryssel. Ett av förslagen innebär att stora företag ska betala en årlig avgift till EU-budgeten, något som den svenska regeringen motsätter sig inför de kommande budgetförhandlingarna.

Frågan gäller EU:s nästa långtidsbudget för perioden 2028–2034. EU-kommissionen uppger att budgetförslaget ligger på nästan 2 000 miljarder euro, vilket motsvarar 1,26 procent av unionens bruttonationalinkomst.

Kommissionen vill finansiera den utökade budgeten genom flera nya så kallade egna medel. Intäkterna skulle tillföras EU-budgeten genom särskilda intäktskällor, i stället för att enbart komma via medlemsländernas vanliga EU-avgifter.

Den svenska regeringen motsätter sig utvecklingen. Finansminister Elisabeth Svantesson (M) säger till Tidningen Näringslivet att regeringen hör till de tydligaste motståndarna till nya skatter på EU-nivå.

Vi är inte helt ensamma. Men vi är ett av länderna som absolut är längst ut på den sidan att motsätta oss alla nya skatter.

Finansministern medger samtidigt att trycket i förhandlingarna kan bli hårt. Även om skattefrågor kräver medlemsländernas godkännande kan långtidsbudgeten leda till omfattande kompromisser mellan medlemsstaterna.

Det kommer att vara förhandlingar där man får ge och ta, säger Svantesson.

Ny EU-skatt för storföretag

Kommissionens mest omstridda förslag gäller en ny EU-avgift för stora företag.

Enligt modellen ska bolag med en årlig nettoomsättning över 100 miljoner euro betala mellan 100 000 och 750 000 euro per år, beroende på bolagets storlek. Förslaget omfattar företag som är skattemässigt hemmahörande i EU samt vissa fasta driftställen i unionen.

Kritiker invänder bland annat mot att kommissionen baserar avgiften på omsättning snarare än vinst. Företag med stora intäktsflöden men låga marginaler kan därmed drabbas hårdare än mer lönsamma bolag med lägre omsättning.

Förslaget möter inte bara motstånd i Sverige. Tyskland och Nederländerna har sagt nej till den delen av paketet.

Tysklands förbundskansler Friedrich Merz har också riktat skarp kritik mot att nationella regeringar ska lätta på företagens bördor samtidigt som EU-kommissionen föreslår nya EU-skatter.

Förslaget bör inte genomföras. Varför ska vi befria företag i Tyskland och andra länder från vissa bördor och samtidigt gå med på skattehöjningar i Bryssel? frågar sig Merz enligt Tidningen Näringslivet.

Fler intäktskällor för EU

Bolagsavgiften utgör bara en del av paketet. Kommissionen vill även styra delar av intäkterna från utsläppshandel, klimattullar, tobaksbeskattning och avgifter på elektroniskt avfall direkt till EU:s budget.

För svenska företag skulle EU-skatter av den här typen innebära att kostnaden inte kopplas direkt till vinst. Företag med stora intäkter men låga marginaler kan därför påverkas mer än bolag med hög lönsamhet.

Kritiken mot förslaget handlar därmed både om skattenivån och om att EU får en mer självständig finansiering.

Förespråkare för nya EU-skatter menar att unionen behöver fler gemensamma intäkter när kostnaderna för försvar, grön omställning och återbetalningen av coronafonden ökar. Motståndarna varnar i stället för att besluten flyttar mer ekonomisk makt från medlemsländerna till EU-nivå.

Sammanlagt hoppas kommissionen få in omkring 65 miljarder euro per år genom de nya systemen. Förändringen skulle stärka Bryssels egen finansiering och minska beroendet av traditionella nationella medlemsavgifter.

För svensk del innebär frågan en konflikt mellan regeringens nej till nya EU-skatter och trycket att nå en överenskommelse om unionens framtida budget. Om kommissionens linje vinner gehör skulle det innebära en ny EU-avgift för svenska företag.

Förhandlingarna om långtidsbudgeten fortsätter under de kommande åren innan medlemsländerna slutligen enas om ramarna för perioden 2028–2034.

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.