Det finns många spekulationer om, vem som i första hand drev fram försöken att (a) hindra Trump att vinna presidentvalet och sedan (b) avsätta honom. När det gäller skälen till dessa försök, är de lätta att förstå. Trump sågs tidigt som en klar fiende till globalismen och hela den struktur för världens utveckling, som ett självbelåtet och auktoritärt internationellt etablissemang byggt upp under många decennier. Tillsammans med det samlade amerikanska etablissemanget med bland annat dess mycket starka inslag av ekonomiska multinationella intressen var detta en oerhörd kraft, när den sattes in mot Trump. Men bland annat med hjälp av majoriteten av vita kvinnor samt de i decennier negligerade industriarbetarna i nordöstra USA lyckades Trump trots allt finna en väg till en överlägsen seger.
Efter segern kände motståndarna till Trump självfallet ett tryck att försöka dölja de illegala åtgärderna mot honom före valet. Men dessutom formade de tydligen en plan att försöka avsätta eller – troligare – tvinga honom att avgå på grund av bristande stöd i kongressen. Vem var då den ledande kraften i detta arbete? Epoch Times (ET) är en internationell tidning driven av utlandskineser och med en klar antikommunistisk linje. Den ges i tryck ut främst på kinesiska och engelska men också på nio andra språk, samt på 17 olika språk på Internet. Tidningen hade nyligen i en artikel (1) med underrubriken ”How America’s most powerful agencies were weaponized against President Donald Trump”, där bland annat frågan om ledarskapet för konspirationen behandlas. Det är en mycket lång artikel med detaljerade beskrivningar av många delar av angreppet på Trump. Dessa gäller delvis sådant jag tidigare skrivit om i NyD, och redovisningarna strider inte mot varandra. Detta samt att inget i ET:s artikel i övrigt motsäger det jag vet eller anat, kan göra det värt att redovisa artikelns slutsatser, även om denna inte visar alla sina källor. Eftersom jag inte haft en tillräckligt god grund att skriva om kuppens ledare, har jag hittills avstått från detta, men om vi betraktar ET:s beskrivning främst som en hypotes, är den ändå av tillräckligt intresse.
På ett par ställen i mina tidigare artiklar har jag uttryckt en förväntan om vad som kan komma att avslöjas om kuppens drivande krafter t ex (2): ”Den roll som till exempel cheferna för de två självständiga underrättelseorganen CIA och ODNI eventuellt spelade, är ännu inte klar, och därvid är den före detta CIA-chefen Brennan särskilt intressant”. I ET-artikeln skrivs då inledningsvis:
”Brennan played a crucial role in the creation of the Russia-collusion narrative and the spying on the Trump campaign…Brennan became the point man in the operation to stop a potential Trump presidency. It remains unclear whether his role was self-appointed or came from above. To embark on such a mission without direct presidential authority seems both a stretch of the imagination and particularly foolhardy (min understrykn.).”
ET:s syn att det är mindre troligt, att Brennan själv utan stöd av ”direct presidential authority” skulle leda en sådan insats, verkar rätt rimlig. Detta är också ett klart varningstecken, eftersom det nu också framkommit mera stöd för att tro, att FBI placerade f l e r a agenter i Trumps kampanj. I min ovan angivna artikel kommenterade jag just den åtgärden med: ”Sådana ’collectors’ kräver dock justitieministerns godkännande. Bushs pressekreterare Eri Fleischer kommenterade detta med, att ingen FBI-chef skulle placera agenter hos motståndaren i en presidentvalskampanj utan presidentens vetskap”. I två fall finns det nu alltså tecken på inblandning i konspirationen mot Trump av antingen någon regeringsmedlem (justitieministern) eller t o m presidenten. ET går inte vidare på detta spår utan fortsätter istället bara med sin beskrivning av CIA-chefens åtgärder. Denne avskyr uppenbarligen Trump på grund av hans politiska ståndpunkter. Brennan röstade 1976 på amerikanska kommunistpartiet och har åsikter långt till vänster. Troligen skulle ingen president utom Obama ha utnämnt honom till chef för USA:s ledande underrättelseorganisation.
Det betonas, att Brennans kontakter med utlandet under hans arbete att undergräva Trump var inofficiella. Man kan alltså inte följa ett officiellt pappers- eller elektroniskt spår gällande vad som sagts eller gjorts. Han arbetade i första hand med ledande underrättelsechefer i Storbritannien men även i andra länder t ex Australien, vilka deltar i samarbetsorganisationen ”Fem Ögon”. Bara några dagar efter att Trump tillträtt som president avgick t ex Storbritanniens chef för landets mycket viktiga organisation för signalspaning. Denne hade personligen träffat Brennan under 2016 och tydligen inofficiellt (och kanske illegalt) delat med sig av brittisk information av intresse, och avgången har ansetts ha ett samband med detta. Brennan utnyttjade även kontaktnätet hos utländska underrättelsechefer, som var pensionerade. Särskilt behövde han underlag, som FBI kunde använda i ansökningar till den amerikanska FISA-domstolen i syfte att påbörja avlyssning av Trumpkampanjen.
För att nå det målet inriktades intresset på några få medarbetare i den kampanjen. En av dessa var Carter Page, vars behandling jag beskrivit i artikeln ovan (2). Gällande andra arrangerades tydligen så kallade spionfällor, där syftet var att få en Trumpmedarbetare att yttra saker, som kunde tolkas som att de samarbetade med ryssarna. Den australiske ambassadören i Storbritannien Alexander Downer deltog tydligen i en sådan ansats gällande en yngre, lägre medarbetare i Trumpkampanjen: George Papadopoulos.
Papadopoulos inbjöds därvid under en föreventuell tändning till London, och syftet var att få den unge mannen att berätta för Downer, att ryssarna hade komprometterande material i form av tusentals email gällande Hillary Clinton. Just den informationen hade en annan person (Mifsud), vilken tydligen arbetade för en västerländsk underrättelsetjänst och som Papadopoulos inte kände, ett antal dagar tidigare vid ett annat evenemang Papadopoulos blivit inbjuden till, i förbigående berättat just för Papadopoulos. Downer, som då – också ”av en händelse” – träffade Papadopoulos i London, lyckades tydligen vid ett barbesök tillsammans med honom få honom att nämna just denna information. Han rapporterade då detta omedelbart till USA:s ambassad i London, som förde det vidare till FBI. Detta var före den demokratiska nationalkommittén anklagade ryssarna för att ha hackat och stulit email från dem. Tekniska data talar dock för, att dessa email av någon anställd överfördes till ett fickminne på platsen. Vi vet inte, hur materialet om Papadopoulos senare utnyttjades, men det har angetts, att ett par ansökningar till FISA-domstolen om avlyssning avvisades av domstolen under sommaren tredje kvartalet 2016. Kanske någon byggde på denna information och gällde Papadopoulos? Avseende just Carter Page gav domstolen i oktober sedan tillåtelse gällande avlyssning (och vilken kvartalsvis förnyades tre gånger).
De utländska underrättelseorganisationernas inofficiella medverkan i arbetet mot Trump har tydligen beskrivits i det material, som FISA-domstolen erhöll gällande Carter Page. När Trump för en tid sedan meddelade att han ville att all dokumentation avseende det fallet skulle offentliggöras, gjorde både Storbritannien och Australien framställningar om, att detta inte skulle gälla material, som kunde kopplas till dem. Länderna vill tydligen inte bli offentligt indragna i den växande politiska skandalen.
För att nå sitt syfte organiserade Brennan ett löpande samarbete mellan utvalda personer i sex federala organisationer eller regeringsdepartement. CIA, ODNI (organisationen som överser alla amerikanska underrättelsetjänster och kommunicerar underrättelseresultat till presidenten) samt NSA (sköter all amerikansk signalspaning inklusive registrering av alla meddelanden) skötte arbetet avseende utlandet. FBI, Finans- och Justitiedepartementet (DOJ) hanterade den inhemska undersökningen av Trumps möjliga ryska kontakter. I arbetet använde man s k reverse targeting dvs avlyssning av utlänningar (tillåten) men i syfte att allmänt lyssna på amerikaner i kontakt med dem (ej tillåtet). Information gällande sådana amerikaner spreds sedan brett i underrättelsekretsar och tydligen till en del politiker. Det utnyttjades uppenbarligen också vid läckor till pressen. Brennan överförde all inofficiell information insamlad från utlandet, vilken eventuellt kunde tolkas som tecken på samarbete med ryssarna, till FBI, som han önskade skulle sätta i gång en formell kontraspionageutredning. En sådan inleddes också i juli 2016, trots att inget äkta material fanns gällande samverkan, och allt befintligt material var inofficiellt. Inget material från officiellt engagerade underrättelsekällor användes alltså som grund för beslutet om FBI:s utredning (som senare övergick till Mueller-utredningen).
Efter att FBI-utredningen igångsatts, arbetade Brennan med att sprida insamlat material till bland annat kongressens främsta ledamöter. Han var aktiv i ansträngningarna att få justitiedepartementet att tillsätta en särskild utredning om Trumps påstådda samarbete med Ryssland. Genom denna skulle man också nå målet att blockera undersökningar av underrättelseorganens handlingar gällande Trump före valet. Han var också drivande i arbetet att utforma flera underrättelserapporter om ryska åtgärder inriktade på presidentvalet. Den sista, som påstods vara stödd av alla USA:s underrättelseorganisationer, publicerades några veckor innan Trumps tillträde som president och syntes stötta tron på en samverkan mellan Trumpkampanjen och ryssarna.
Det uppges, att även denna rapport i mycket vilade på den av demokraterna finansierade och beställda dossiern, som använts för att lura FISA-domstolen att tillåta avlyssning av Carter Page (och därmed många ytterligare i kampanjen, vilket var huvudsyftet). Chefen för NSA – Mike Rogers – som i november 2016 varnat Trump för kontraspionagets avlyssningar (3), angav ett lägre förtroende för rapporten. Trots det blev den sedan en av de viktigaste grundpelarna för påståendet, att ryssarna hjälpt Trump att vinna presidentvalet – ett påstående, som förgiftat de första två åren av Trumps administration och lagt betydande hinder i vägen för genomförandet av hans politik.
Brennan lämnade chefskapet för CIA samtidigt med Trumps makttillträde. Hans roll och agerande därefter har inte klarlagts. Och vi vet ännu inte, om han agerade på uppdrag av Obama (direkt eller underförstått). Epoch Times slutsats av sin artikel (av vars innehåll jag här berört Brennans insats) är följande:
”Spygate represents the biggest political scandal in our nation’s history. A sitting administration actively colluded with a political campaign to affect the outcome of a U.S. presidential election. Government agencies were weaponized and a complicit media spread intelligence community leaks as facts.”
Frågan är nu, när strukturen av komplotten blir officiellt belagd, de skyldiga åtalas och amerikanska MSM tvingas inse, att de under två år i grunden vilselett USA och världen.
Dan Ahlmark
