MORGONDAGENS DAGSTIDNING – måndag 25 augusti 2025

måndag 25 augusti 2025

 

Kommentar: Vi behöver fler som Navalnyj

Aleksej Navalnyj var ingen liberal demokrat av västerländskt snitt. Om han hade varit en fransk, svensk eller spansk politiker hade han med all säkerhet inte hyllats av Ulf Kristersson, Joe Biden och Ursula von der Leyen som en martyr mot maktkorruption, utan istället betecknats som "extremist".

publicerad 24 februari 2024
– av Isac Boman

Rättegången närmar sig – hjälp Nya Dagbladet i mål i bankstriden!

141 750 kr av 250 000 kr insamlade. Rätten till ett bankkonto är grundläggande – stöd vår stämningsprocess genom Swish till 123 611 30 21 eller andra donationsalternativ.


Detta är en opinionstext. Artikelförfattaren svarar för de åsikter som uttrycks i artikeln.

Efter att den ryske oppositionspolitikern Aleksej Navalnyj plötsligt avled i ryskt fängelse förra veckan har lovsånger och fördömanden haglat tätt från västerländska politiker och etablissemangsmedier. Hans död skall aldrig glömmas, och definitivt inte förlåtas, heter det bland annat.

USA:s president Joe Biden lät i ett pressmeddelande deklarera att oppositionspolitikern ”drömde om en bättre framtid för Ryssland”, ”modigt stod upp mot korruptionen och våldet” och beskriver Navalnyj som något av en hjältefigur hämtad från sägnernas värld.

Jag vill bara säga Gud välsigne Aleksej Navalnyj. Hans mod kommer inte att glömmas bort”, orerade Biden och upprepade flera gånger att han inte kunde ”greppa” att oppositionspolitikern nu var död.

Sveriges statsminister Ulf Kristersson slår fast att Putin ”personligen bär ansvaret för att Aleksej Navalnyj inte längre är vid liv” och hävdar vidare att ”det bästa sättet att hedra Aleksej Navalnyjs minne är att bibehålla stödet för Ukraina”. EU:s rådsordförande Charles Michel uttrycker sig även han i liknande ordalag, liksom andra EU-toppar.

Aleksej Navalnyj slogs för frihet och demokrati. För dessa ideal fick han betala det yttersta priset. EU håller den ryska regimen som ensamt ansvarig för hans tragiska död”, skrev han på X.

Navalnyj var dock ingen liberal demokrat av västerländskt snitt. I många avseenden var han snarare en radikal nationalist, som bland annat uteslöts ur det liberala partiet Jabloko för sitt samröre med organisationer som explicit arbetade för ett slaviskt Ryssland. Navalnyj deltog också i den radikalnationalistiska demonstrationen ”Ryska marschen” och uttryckte stöd för Rysslands krig mot Georgien. Georgier, centralasiater och muslimer återfinns bland de folkgrupper Navalnyj formulerade kritik mot, för att uttrycka det diplomatiskt – och han gick särskilt hårt åt muslimska separatister. Navalnyj var definitivt inte blyg med att ta ut svängarna och vid ett tillfälle framträdde han klädd som tandläkare och jämförde strömmen av icke slaviska migranter till Ryssland med ruttna tänder som måste tas bort.

– Allt som står i vägen för oss bör försiktigt men beslutsamt avlägsnas genom deportering, deklarerade han.

Med åren mjukade Navalnyj upp den nationalistiskt präglade retoriken. Större fokus lades istället på andra frågor – exempelvis korruption, och han slutade att synas i de mest explicita etnonationalistiska sammanhangen. Hans oro för den demografiska utvecklingen i Ryssland var dock av allt att döma genuin och de problem han identifierade kopplade till migrationsströmmar, etnisk splittring och politisk liberalism är högst verkliga även i Ryssland liksom de är i ännu högre grad i Europa.

Frågan är samtidigt, just mot den bakgrunden, hur genuint det västerländska maktetablissemangets ömmande för den ryske dissidentens tragiska öde faktiskt är. Motsvarande nationalistiskt-patriotiskt profilerade politiker och aktivister i Europa bekämpas med alla till buds stående medel, där den identitära rörelsens ledare Martin Sellner är ett talande exempel. Sellner, liksom de icke-våldsbaserade identitärerna i övrigt, stämplas med en hetsande och hårdför retorik i Tyskland och många andra europeiska länder, som regel i linje med att aktivismen är ”samhällsfarlig” och ger uttryck för ”våldsbejakande extremism”.

Om Navalnyj hade varit en fransk, svensk eller spansk politiker som avlidit i fängelset, hade han knappast hyllats av Ulf Kristersson och Ursula von der Leyen som någon offervillig hjälte som modigt stod upp mot maktkorruptionen. Med all säkerhet hade man i de starkaste ordalag istället uttryckt sitt djupaste förakt, förutsatt att man ens bemödat sig att kommentera honom överhuvudtaget. En amerikansk Navalnyj skulle troligen ha stämplats som nynazistisk terrorist, vilket dock inte hindrar Joe Biden att prisa den avlidne oppositionspolitikern i helgonlika termer.

I Sverige kan man också påminna sig om att det med Navalnyj jämförelsevis liberala partiet Sverigedemokraterna brukade klassas som ett ”högerextremt” parti som påstods utgöra en fara för den svenska demokratin – en uppfattning som bland annat basunerades ut av Moderaternas förre statsminister, Fredrik Reinfeldt.

Orsaken till att Navalnyj som nationalistiskt profilerad aktivist görs till frihetshjälte i Väst är densamma som orsaken till att den obskyra Azovbataljonen, med en närmast karikatyrartad Hollywoodnazism som värdegrund, lyfts fram som frihetshjältar i Ukraina. De står i opposition till Vladimir Putin. Det är den enda konsekventa linjen som just nu finns.

Det är inte givet att Navalnyjs död ligger i det ryska styrets intresse, med tanke på hur förhållandevis marginaliserad han redan var i Ryssland. Det ryska styret är förvisso inte känt för sina bomullsvantar, men däremot torde man också kunna räkna ut att ett lönnmord på en oppositionspolitiker åtminstone kan väcka allvarliga frågor och ha ett högt pris i form av förlorad legitimitet. Man kan också ställa sig frågan varför man från politisk sida skulle välja att ta honom av daga just med tanke på att han redan avtjänade ett långt fängelsestraff. Kanske är det likväl just vad som skett, Navalnyj befann sig trots allt under ryska myndigheters försyn vid tidpunkten. Detta är dock, tycka vad man vill, spekulationer – liksom att spekulationer förekommer kring att blodproppen, som officiellt hänvisats till som dödsorsak, kan ha varit en följd av covidvaccin.

Klart är att den moraliska indignationen kring Navalnyjs död från västligt håll är falsk och inkonsekvent, där man tar chansen att låtsas uttrycka sin sorg inför massan eftersom man bedömer att det gynnar en egen cynisk geopolitisk agenda. Rätt och riktigt är att uttrycka beundran över hans patriotiska offervilja i den mån den var genuin och hans mod att rikta obekväm kritik mot makten. Vi behöver fler som Aleksej Navalnyj och Martin Sellner.

 

Isac Boman

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

USA ökar militär närvaro utanför Venezuelas kust

publicerad Idag 12:08
– av Jan Sundstedt
Delar av den amerikanska flottan har de senaste dagarna stävat mot Venezuelas kust.

Rättegången närmar sig – hjälp Nya Dagbladet i mål i bankstriden!

141 750 kr av 250 000 kr insamlade. Rätten till ett bankkonto är grundläggande – stöd vår stämningsprocess genom Swish till 123 611 30 21 eller andra donationsalternativ.


USA har skickat minst tre krigsfartyg till farvattnen utanför Venezuela i vad man uppger vara en insats mot narkotikahandeln. Bolivias president Luis Arce menar däremot att syftet är geopolitisk kontroll över Latinamerika och dess naturresurser.

USA har nyligen utökat sin militära närvaro i Karibien genom att placera tre Aegis-klassade jagare – USS Gravely, USS Jason Dunham och USS Sampson – i farvattnen utanför Venezuelas kust, rapporterar flera medier. Även amfibieattackfartyget USS Iwo Jima lär enligt källor ingå i styrkan.

Insatsen omfattar enligt uppgifter ungefär 4 000 amerikanska militärer, inklusive marinkårssoldater, och sker enligt USA:s officiella uppgifter som en del av kampen mot narkotikahandeln till USA. Särskilt den narkotikahandel som härstammar från den venezuelanska drogligan ”Cartel de los Soles”.

Den amerikanska administrationen understryker att förebyggandet och begränsningen av narkotikaflöden till USA är högprioriterade mål. Utöver jagarna används även spaningsflygplan och en attackubåt i området för att övervaka och bekämpa narkotikasmuggling.

Samtidigt har Venezuela svarat med att mobilisera mer än 4,5 miljoner medlemmar ur landets milisstyrkor för att försvara landets suveränitet. Landets president Nicolás Maduro kallar den amerikanska närvaron för en ”provokation” och ett hot mot Venezuelas territoriella integritet.

Bolivias president: ”En täckmantel”

Washington betraktar Nicolás Maduro som en illegitim ledare och har utlyst en belöning på 50 miljoner dollar för hans gripande. Venezuelas regering avfärdar USA:s anklagelser som politiskt motiverade och grundlösa.

Från Bolivia har president Luis Arce kritiserat USA:s militära upptrappning under ett videotal i samband med Bolivarianska alliansens (ALBA) toppmöte.

Vi vet att bakom detta misslyckade internationella krig mot droger ligger det verkliga målet att geopolitiskt kontrollera Latinamerika för dess naturresurser och att undergräva organiserade folkrörelser så att vi inte kan följa vår egen suveräna väg, säger den bolivianske presidenten.

Han menar att det internationella ”kriget mot droger” i själva verket är en täckmantel för USA:s ambition att geopolitiskt kontrollera Latinamerika och utnyttja regionens naturresurser, samt att krossa folkens självständighet och suveränitet. Arce betonade att Bolivia står fast vid sin suveränitet och fredliga samarbete inom regionen.

Den amerikanska militäruppbyggnaden har skapat oro i Latinamerika, då kritiker menar att åtgärden riskerar att eskalera spänningar och bidra till destabilisering i en redan orolig region.

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

Merkel erkänner – folkutbytespolitiken drev tyskarna till AfD

Befolkningsutbytet i Väst

publicerad Idag 11:02
– av Jan Sundstedt
Idag är AfD största parti i stora delar av östra Tyskland - till stor del på grund av den politik som fördes under Merkels styre.

Rättegången närmar sig – hjälp Nya Dagbladet i mål i bankstriden!

141 750 kr av 250 000 kr insamlade. Rätten till ett bankkonto är grundläggande – stöd vår stämningsprocess genom Swish till 123 611 30 21 eller andra donationsalternativ.


I en ny dokumentär erkänner Tysklands tidigare förbundskansler Angela Merkel att hennes gränslösa migrationspolitik 2015 och framåt gjorde så att många tyskar övergav etablissemangspartierna och istället sökte sig till nationalistiska Alternativ för Tyskland.

Trots att hennes migrationspolitik fått långtgående negativa konsekvenser för det tyska folket och samhället betonar Merkel att hon inte ångrar någonting.

”Wir schaffen das” – vi klarar det. Angela Merkels ord från augusti 2015 blev symbolen för Tysklands gränslösa massinvandringspolitik när landet tog emot närmare en miljon asylsökande under en enda höst. Beslutet, som fattades utan bred politisk förankring, kom enligt många bedömare att fundamentalt förändra det tyska samhället.

Nu, nio år senare, tvingas den tidigare förbundskanslern i en dokumentär på public service-kanalen ARD erkänna att hennes politik också fick stora politiska konsekvenser – och att många tyskar övergav de gamla etablerade partierna och istället sökte sig till alternativ som bättre representerade deras intressen.

— Självklart fick mitt beslut människor att ansluta sig till AfD. Och på så vis blev AfD definitivt starkare, säger Merkel i dokumentären.

”Stor uppgift”

EU- och invandringskritiska Alternativ för Tyskland ligger i dag nästan jämsides med Merkels egna kristdemokratiska CDU/CSU i opinionsmätningarna – en dramatisk utveckling som direkt kan kopplas till den massinvandringsvågen 2015 och de samhällsproblem som följde med denna.

Trots detta vägrar Merkel erkänna några misstag. I dokumentären försvarar hon envist både sin politik och sitt omstridda uttalande.

— Det var inte tänkt att uttrycka något annat än att vi står inför en stor uppgift, säger hon om de ökända orden ”Wir schaffen das” – ett löfte som många tyskar i dag anser vara naivt, förljuget och verklighetsfrånvänt.

Kvävd debatt under Merkels era

Under Merkels ledning förde Tyskland kanske Europas mest gränslösa invandringspolitik, samtidigt som all kritik systematiskt avfärdades och motståndare rutinmässigt stämplades som ”rasister” och ”nazister” – en smutskastningsstrategi som fortfarande är vanlig tio år senare.

Tyskland har dessutom några av västvärldens allra hårdaste lagar kring åsiktsbrott. Personer som offentligt kritiserar invandringspolitiken i starka ordalag riskerar omfattande böter och fängelsestraff – en ordning som yttrandefrihetsaktivister menar har skapat en kultur av självcensur och rädsla för att uttrycka vad man egentligen tycker om invandringens konsekvenser.

Trots att mer än var femte tysk Idag röstar på AfD – och partiet är störst i stora delar av Östtyskland, försöker dess motståndare fortfarande kriminalisera det med hänvisningar till att dess politik skulle strida mot den tyska grundlagen.

Alice Weidel AfD Alternativ för Tyskland
AfD-ledaren Alice Wiedel är mycket populär på många håll i Tyskland. Foto: X/@Alice_Wiedel

Retoriskt skifte

De senaste åren har Tyskland och flera andra europeiska länder drastiskt förändrat sin retorik kring migration. Talet om öppna hjärtan och gränslös solidaritet har ersatts av krav på striktare gränskontroller och hårdare asylregler.

I praktiken har dock den tuffare retoriken inte resulterat i någon genomgripande förändring. Massinvandringen fortsätter, om än i något lägre takt, medan utlovade storskaliga utvisningsprogram gång på gång strandat i byråkratiska processer utan att någonsin förverkligas.

I Sverige talas det i Tidöregeringen exempelvis ofta om att det skett ett migrationspolitiskt ”paradigmskifte” – trots att massinvandringen fortsatt befinner sig på historiskt höga nivåer och Sverige tog emot nästan 100 000 migranter förra året.

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

Ryssland kräver FN-möte om Nord Stream-attentatet

Attentatet mot Nord Stream

publicerad Idag 9:39
– av Isac Boman
Sprängningarna förstörde rörledningar som var avsedda att transportera rysk gas direkt till Tyskland,

Rättegången närmar sig – hjälp Nya Dagbladet i mål i bankstriden!

141 750 kr av 250 000 kr insamlade. Rätten till ett bankkonto är grundläggande – stöd vår stämningsprocess genom Swish till 123 611 30 21 eller andra donationsalternativ.


Efter gripandet av en ukrainsk man i Italien begär Moskva nu ett akut möte i FN:s säkerhetsråd. Ryssland anklagar Tyskland för bristande transparens i utredningen av gasledningssprängningarna 2022.

Ryssland har begärt ett akut möte i FN:s säkerhetsråd angående sabotaget mot Nord Stream-gasledningarna i Östersjön. Begäran kommer efter att italiensk polis på torsdagen grep en ukrainsk medborgare som misstänks vara inblandad i sprängningarna i september 2022.

Den gripne har i medierna identifierats som Sergej Kuznetsov, en före detta militärofficer. Enligt åklagare ska han ha lett en grupp som hyrde en yacht och placerade sprängämnen på gasledningarna med hjälp av kommersiell dykutrustning.

Moskva har återkommande kritiserat den tyska utredningen och anklagat Tyskland samt grannländerna för att både försena processen och utesluta Ryssland från utredningsarbetet.

”Vi kommer att belysa förseningarna i den tyska utredningen och bristen på transparens”, skrev Rysslands biträdande FN-ambassadör Dmitrij Poljanskij på Telegram. Mötet är planerat till tisdagen.

Explosionerna i september 2022 registrerades med magnituden 2,1 och 2,3 på Richterskalan. Sprängningarna förstörde rörledningar som var avsedda att transportera rysk gas direkt till Tyskland, varav en ledning var fylld med gas vid tillfället för explosionen.

Tyska utredare uppges misstänka att en mindre grupp ukrainare låg bakom attacken – en teori som Moskva dock har avfärdat som ”löjlig”.

USA och Norge pekas ut

President Vladimir Putin har tidigare antytt att USA högst sannolikt låg bakom sabotaget och förra året uppgav Rysslands utrikesunderrättelsetjänst att de hade ”trovärdig information” om att amerikanska och brittiska agenter varit inblandade i komplotten.

Nya Dagbladet har tidigare uppmärksammat hur den Pulitzerprisbelönade amerikanske journalisten Seymour Hersh i februari 2023 publicerade en rapport där han med hjälp av källor nådde slutsatsen att USA, med hjälp av Norge, som låg bakom sprängningarna.

Enligt Hershs källor skulle amerikanska marinens dykare ha placerat sprängämnena under Nato-övningen Baltops 2022 i juni samma år för att sedan fjärrutlösa dem tre månader senare.

Både USA och Norge har kategoriskt tillbakavisat Hershs uppgifter som grundlösa, samtidigt som västerländska etablissemangsmedier valt att inte närmare granska hans påståenden utan istället fokuserat på det mindre politiskt känsliga narrativet att attentatet ska ha utförts av en självständig grupp ukrainska aktörer utan något officiellt stöd från Kiev.

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

Krav från höger och vänster: USA måste sluta betala för Israels folkmord

Folkmordet i Gaza

publicerad Igår 12:28
– av Isac Boman
Taylor Greene eller Bernie Sanders är inte överens om mycket - men båda vägrar acceptera att amerikanska skattebetalare tvingas finansiera den etniska rensningen av Gaza.

Rättegången närmar sig – hjälp Nya Dagbladet i mål i bankstriden!

141 750 kr av 250 000 kr insamlade. Rätten till ett bankkonto är grundläggande – stöd vår stämningsprocess genom Swish till 123 611 30 21 eller andra donationsalternativ.


Från vänster till höger växer kritiken mot USA:s gränslösa Israelstöd. Socialisten Bernie Sanders och den konservativa republikanen Marjorie Taylor Greene – normalt politiska motpoler – kräver nu båda att USA slutar finansiera Israels krigsförbrytelser i Gaza.

Greene konstaterar att Israel begår ett folkmord och vägrar acceptera att amerikanska skattebetalare tvingas betala notan för övergreppen.

Efter att FN:s generalsekreterare António Guterres beskrivit svälten i Gaza som ”mänsklighetens misslyckande” har flera politiker i det annars mycket pro-israeliska USA gått till hård kritik mot den egna regeringens hantering av situationen.

Bernie Sanders, den politiskt oberoende senatorn från Vermont, gick på lördagen till hårt angrepp mot president Trump på plattformen X.

”Låt oss vara tydliga: President Trump har makten att stoppa svälten av det palestinska folket. I stället gör han ingenting medan han ser hungersnöden utvecklas. Nu får det vara nog. Inga fler amerikanska skattepengar till Netanyahus krigsmaskin”, skrev Sanders.

”Vad hade du gjort?”

Även Marjorie Taylor Greene, den konservativa republikanen från Georgia, kräver större amerikanskt medkännande för palestinierna, och i ett långt inlägg på X beskrev hon den etniska utrensningskampanjen i Gaza som ett pågående folkmord.

”Om Amerika bombades dag och natt på grund av något hemskt vår regering gjort, och många oskyldiga amerikaner och amerikanska barn dödades och skadades traumatiskt, och vi bad om nåd, men resten av världen sa ’Amerikanerna röstade på sin regering så de förtjänar det’… Hur skulle du känna? Vad skulle du tänka? Vad skulle du göra?”, frågade hon sina följare.

”Detta är vad som händer i Gaza där många oskyldiga människor och barn dödas, trots vad vi alla har fått höra, och de är inte Hamas”, fortsatte hon.

Greene gjorde en tydlig distinktion: ”Förtjänar Hamas det? Ja. Förtjänar oskyldiga människor och barn det? Nej. De oskyldiga människorna i Gaza dödade och kidnappade inte de oskyldiga människorna i Israel den 7 oktober”.

Religiöst och moraliskt argument

I ett ovanligt drag för en konservativ republikan, använde Greene kristna argument för att försvara palestinierna.

”Är en typ av oskyldigt liv värdefullt och en annan typ av oskyldigt liv inte värt någonting? För min del tror jag att Gud ser alla oskyldiga liv likadant och han älskar dem alla. Faktum är att Han sände sin egen son för alla människor – det visar hur mycket Han älskar oss”.

Republikanen pekade också på det konkreta amerikanska stödet till Israels folkmord och konstaterade att USA – och i praktiken amerikanska skattebetalare finansierar Israel med minst 3,8 miljarder dollar årligen i vapenleveranser och annat militärt stöd.

”Det betyder att varje amerikansk skattebetalare bidrar till Israels militära handlingar. Jag vet inte hur det är med dig, men jag vill inte betala för folkmord i ett främmande land mot ett främmande folk för ett främmande krig som jag inte hade något att göra med. Och jag kommer inte att vara tyst om det”, avslutade Greene.

”Helt människoskapad hungersnöd”

Hennes inlägg har synliggjort en tydlig splittring i MAGA-rörelsen där många av hennes följare instämmer i att amerikanska skattepengar bör stanna hemma – inte gå till att finansiera vad de ser som Israels folkmord och regionala maktambitioner.

Andra, mer pro-israeliska republikaner, insisterar på att det amerikanska stödet till Tel Aviv måste förbli villkorslöst. De hävdar att Israel är USA:s viktigaste allierade och att vapenleveranserna, den militära hjälpen och det politiska stödet för Netanyahus planer måste fortsätta oavsett vad som händer.

FN-stödda Integrated Food Security Phase Classification (IPC) rapporterade förra veckan att stora delar av Gaza idag upplever en ”människoskapad” hungersnöd – och att det är Israel som aktivt och full medvetet ligger bakom denna.

”Eftersom denna hungersnöd är helt människoskapad kan den stoppas och vändas. Tiden för debatt och tvekan har passerat, svält är närvarande och sprider sig snabbt. Ingen bör tvivla på att ett omedelbart, storskaligt ingripande behövs”, står det bland annat att läsa i rapporten.

Trots upprepade larm om folkmord, etnisk rensning och systematiska attacker mot svältande civila håller många pro-israeliska aktörer i både USA och Europa fast vid sitt försvar av Israels krigföring. Deras standardargument är att Israel för ett legitimt försvarskrig och det är Hamas som bär det verkliga ansvaret för lidandet i Gaza.

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

Missa inte en nyhet igen!

Anmäl dig till vårt nyhetsbrev idag!

Ta del av ocensurerade nyheter – fria från industriintressen och politisk korrekthet från Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning – varje vecka.