Politiska idéer i riktningen mot att våra barn kan uppfostras av professionell personal så att båda föräldrarna kan förvärvsarbeta blir allt mer dominerande. Tongångar som att man måste vara “utbildad pedagog” för att uppfostra barn och att samhället måste “ta hand om medborgarna” blir allt högre.
Forskningen och andra sidan pekar i motsatta riktningen. Barn mår dåligt av en tidig separation ifrån föräldrarna och upplever stress i samband med långvarig frånvaro ifrån föräldrarna. Ju tidigare i livet det sker, desto större risk är det för negativa effekter.
I en debatt mellan Vänsterpartiets Rossana Dinamarca och psykologen Eva Rusz skildras politiska ideal kontra forskning.
Psykologen Eva Rusz menar att man måste öka kunskapen om vad barn behöver, och att det är extra sårbart för vissa barn att vara i stora barngrupper och utsättas för stress i åldern när man utvecklas väldigt snabbt, alltså mellan 1 och två års ålder.
– Barnen är då inne i en separationsfas då de behöver en trygg famn. Är det då för stora barngrupper och de upplever stress så kan det för vissa barn bli hämmas i sin utveckling, säger hon.
Att förskolan skulle handla om att ersätta föräldrarna håller inte Rossana Dinamarca med om, utan menar att barnomsorgen är en pedagogisk verksamhet som i forskning visat sig ha väldigt positiva effekter för barn som börjar förskolan tidigt. ”Det är ingen som tror på att vi kan gå tillbaka till något hemmafruideal”, säger hon.
– Som politiker måste du bli lite mer upplyst tycker jag, för i dag pratar barnpsykologer, läkare och terapeuter världen över om att anknytningsteorin är någonting som vi måste ta till oss. Och istället för att dissa om hemmafruideal måste man vidga sina vyer och ta till sig, svarar Eva Rusz.
Se inslaget ovan
Ladda ner Nya Dagbladets mobilapp!
