Nyligen rapporterade Nya Dagbladet att EU förbjuder ytterligare fyra mediekanaler och att censuren motiveras med att kanalerna ska vara kontrollerade av ryska staten. Utrikesdepartementet bekräftar att sändningsförbudet förväntas träda i kraft den 25 juni.
”Det råder ett sändningsförbud inom unionen för ett antal ryska mediebolag sedan mars 2022 genom EU:s sanktioner mot Ryssland. Sedan dess har sändningsförbudet utökats till att idag omfatta 20 mediebolag”, kommenterar UD:s presstjänst till Nya Dagbladet.
Man betonar att det senaste beslutet ”ändrar inte tidigare bestämmelser, utan innebär att ytterligare fyra mediebolag kommer att omfattas av sändningsförbudet från och med den 25 juni 2024, under förutsättning att rådet, efter att ha granskat respektive fall, enhälligt beslutar detta”.
I övrigt hänvisar man till Europeiska unionens råd som bland annat menar att Ryssland under kriget ägnat sig åt ”en systematisk och internationell kampanj av mediemanipulation och förvrängning av fakta för att stärka sin strategi för destabilisering av sina grannländer och av unionen och dess medlemsstater”.
”Destabilisering av grannländerna”
”Dessa propagandaåtgärder har kanaliserats genom ett antal medier som står under ständig direkt eller indirekt kontroll av Ryska federationens ledning. Sådana åtgärder utgör ett betydande och direkt hot mot unionens allmänna ordning och säkerhet. Dessa medier är viktiga och avgörande för att föra fram och stödja Rysslands anfallskrig mot Ukraina och för destabiliseringen av dess grannländer”, hävdas det vidare.
De senaste fyra mediekanaler som förbjuds är den internationella nyhetsbyrån Ria Vostsi, Izvestia, Rossijskaja Gazeta samt nederländska Voice of Europe. Samtliga fyra medier påstås av EU-ledarna stå under ”permanent direkt eller indirekt kontroll” av ryska staten och hävdas ha spelat en central roll för att mobilisera stöd för den ryska sidan under det pågående kriget.
Sedan tidigare har alltså ett stort antal andra ryska medier förbjudits inom EU – och Ryssland har svarat med att blockera tillgången till ett flertal västerländska medier. Båda aktörernas agerande har också fått hård kritik av organisationer med fokus på yttrande- och pressfrihet som menar att de styrande inte bör ägna sig åt att censurera eller tysta kritisk journalistik – även om denna kommer från ”motståndarsidan”.