Rubriken till denna kommentar är en parafrasering av pastor Martin Niemöllers berömda dikt ”Först kom de”

Dikten lyder:

”I Tyskland hämtade de först kommunisterna, och jag protesterade inte, för jag var inte kommunist.
Sedan hämtade de de fackanslutna, och jag protesterade inte, för jag var inte fackansluten.
Sedan hämtade de judarna, och jag protesterade inte, för jag var inte jude.
Sedan hämtade de mig, och då fanns ingen kvar som protesterade”.

Det tyska inrikesministeriet, med den förbudsivrande Nancy Faeser i spetsen, bedömer att Islamiskt Center Hamburg (IZH) har propagerat för ”extremism” och ”spridit aggressiv antisemitism” – och därför stängs det också ner för gott, något man kunde läsa om i Nya Dagbladet igår.

Man brukar prata om att demokratin förpliktar, och i Tysklands variant av demokrati måste nya medborgare numera underteckna en lojalitetsförklaring där man erkänner staten Israel – samtidigt som de inte tillåts kritisera statsmakten eller säga någonting som kan uppfattas som ”antisemitiskt” eller ”rasistiskt”.

Under gårdagen stoppades det islamiska centret i Hamburg, och några dagar tidigare förbjöd man mediehuset bakom den patriotiskt inriktade tidskriften Compact som inte heller den tycks gå att läsa online.

Demokratin måste ”skyddas”

Sedan andra världskriget har ett antal kommunistiska och nationalistiska organisationer också blivit förbjudna i landet. Betydligt fler har utsatts för hård repression och övervakning från landets säkerhetstjänster med hänvisning till att de påstås vara ”antikonstitutionella” eller sägs ”hota demokratin”.

Alternativ för Tyskland (AfD) är numera Tysklands näst största parti och blev i senaste valet allra störst i fem delstater. Trots att miljontals tyskar sympatiserar med AfD kan även dessa komma att förbjudas. Enligt Nancy Faeser är man beredda att ”använda alla verktyg till sitt förfogande” för att ”skydda demokratin” – vilket i sammanhanget förstås är en skrattretande eufemism. Varför skulle Tyskland i genuin demokratisk bemärkelse behöva skyddas från sitt eget folk?

Inte bara organisationer utan även symboler förbjuds flitigt och godtyckligt i landet. Senast blev den inverterade röda triangeln bannlyst – en symbol som använts vid pro-palestinska demonstrationer, men också i palestinska Qassambrigadernas propagandafilmer.

Innan dess blev en grupp välbärgade ungdomar utsatta för ett mediedrev och häxjakt utan motstycke, och flera blev av med sina arbeten efter att de filmats när de sjungit ”Ausländer Raus” till tonerna av DJ Gigi D’Agostinos hitlåt L’Amour Toujours. Sången ansågs vara så förkastlig att åklagaren inledde en förundersökning om hets mot folkgrupp och flera av de som synts på filmklippet hotades med rättsliga åtgärder.

This song is spreading in Germany , especially among young people.
“Ausländer raus” “Foreigners out”
“Deutschlands für Deutsche”
“Germany is for Germans”
Liberal red politicians and the MSM are going crazy and trying to censor it everywhere. pic.twitter.com/1UXHI45vBF

— Filippo Maria O di B (@filippomaria60) May 27, 2024

Ett totalitärt censursamhälle

Det är väl på något sätt symptomatiskt för dagens Tyskland att man kallar sig demokrati, men i praktiken i många avseenden är ett totalitärt censursamhälle där oppositionella medier, politiskt oliktänkande och organisationer som avviker från statens värdegrund när som helst kan bannlysas på mycket lösa grunder.

Vissa skulle kunna argumentera för att IZH företräder en för Tyskland främmande religion och att det bara är positivt att utländska islamistiska strömningar förbjöds och kastas ut ur landet – men då har man missat poängen att all form av opposition riskerar att behandlas på samma sätt.

Det nationalistiska partiet NPD (numera Die Heimat) har makthavarna velat förbjuda i många år eftersom det inte påstås vara kompatibelt med den ”liberala demokratiska grundordningen”. Något förbud har ännu inte blivit verklighet, men man har strypt partiets möjligheter att få partistöd med hänvisning till att man ”motsätter sig de grundläggande principer som är oumbärliga för den fria demokratiska konstitutionella staten”.

Samtidigt har tysk underrättelsetjänst lagt stora resurser på att sabotera partiet inifrån och enligt tyska medier hade man 2011 omkring 130 informatörer och agenter i partiet. Myndigheternas infiltration sades vara så omfattande att kritiker menade att man kunde tala om att den tyska regeringen i praktiken kontrollerade partiet – varför ett förbud av vissa också ansågs kontraproduktivt och onödigt.

Du kan stå på tur

Men varför ska du bry dig? Du kanske varken är muslim, nationalist eller en välbärgad tysk som sjunger förbjudna sånger?

Förutom det helt uppenbara svaret att det är förkastligt på ett rent moraliskt plan att kriminalisera avvikande röster och åsikter så vet vi att den här typen av censur och förbud alltid leder till ännu mer censur och förbud.

Nästa gång kan det vara vaccinskeptiker, abortmotståndare, antifeminister eller Falungong-utövare som förbjuds att verka i Tyskland. Om makthavarna ser att det fungerar att förbjuda en företeelse som de ogillar kommer de helt säkert att frestas använda samma vapen mot nästa sak de motsätter sig eller upplever ”hotar” dem.

Det behövs heller inte särskilt mycket för att klassas som icke önskvärd av makthavarna. Vi minns alla hur de som motsatte sig de experimentella massvaccinationsprogrammen och coronarepressionen behandlades och hur de utmålades som hot mot sin omgivning och mot samhället i stort.

Över en natt blev många småbarnsföräldrar, pensionärer och hälsomedvetna yogatjejer plötsligt ”farliga extremister” som smutskastades, karaktärsmördades och bannlystes från sociala medier.

Att repressionen mot den som vågar ifrågasätta blir ännu hårdare vid nästa ”stora kris” där regeringen ser ett gyllene tillfälle att inskränka medborgarnas fri- och rättigheter är förstås högst sannolikt, och den som applåderar när andra tystas och kriminaliseras riskerar att stå betydligt svagare och mer ensam när detta också drabbar den själv.

Jan Sundstedt