To Live and Die in L.A.

Recensenten Jan Sundstedt blickar tillbaka på den klassiska actionfilmen "To Live and Die in L.A". Denna tjuv- och polisfilm bjuder än idag på ett mångfacetterat och oerhört spännande, vibrerande, stekhett och actionfyllt thrillerdrama - och en biljakt som slår allt du tidigare sett.

publicerad 12 juni 2021
    To Live and Die in L.A
    Richard Chance spelas av William Petersen.

    Actionfilmer och thrillers på temat tjuv och polis, är bland filmbranschens vanligaste och mest använda genrer. Att producera film med handlingen baserad i den undre världen slutar tydligen aldrig att attrahera åskådaren. Det har producerats åtskilliga bra alster genom åren och ett antal exceptionellt bra. En av de allra bästa i genren är William Friedkins To Live and Die in L.A. På min lista kvalificerar den sig odiskutabelt in på topp tre. Ett mångfacetterat och oerhört spännande, vibrerande, stekhett och actionfyllt thrillerdrama. Som grädde på moset innehåller den dessutom biljakternas biljakt. Glöm Bullitt, The Italian Job och James Bond; denna biljakt slår allt du tidigare sett!

    Regissör Friedkin har för övrigt ett nära band till genren “crime” (som jag hädanefter väljer att kalla denna blandning av filmgenrer), efter att tidigt i sin karriär regisserat den legendariska och femfaldigt Oscar-belönade The French Connection (1971). Av vilka en av dess fem Oscar gick till Friedkin själv (Bästa Regi). Som om framgången med TFC inte var nog, så regisserar karln två år senare (1973) även den marginellt kända filmen The Exorcist! För vilken han för övrigt nominerades för Oscar nummer två. Kan det bli mer succé? Efter dessa två fullträffar så följer dock några mindre lyckade (läs; ej publiksuccéer) produktioner. En av dessa är nagelbitarthrillern Sorcerer (Fruktans Lön). En minst lika bra film som TFC men som inte blev den succé man hoppats på.

    Som sagt; efter några tunga år – dels vad gäller intresse från den vanlige biobesökaren och dels kritikermässigt – slår så William Friedkin tillbaka med en storstilad comeback. Han bestämmer sig nämligen för att ta sig an projektet som skulle bli en av de mest autentiska crime-thrillers som gjorts: To Live and Die in L.A. Filmen är löst baserad på en bok av den före detta US Secret Service-agenten Gerald Petievich. Författaren skrev också manuset till filmen tillsammans med William Friedkin. Petievich var även technical advisor till filmen samt innehar en biroll som (surprise) Secret Service-agent. Detta mästerverk till film, är en exceptionellt välgjord och underhållande samt våldsam historia. Vi bjuds på en mörk och smått halvgalen resa in i Los Angeles (City of Angels/Änglarnas Stad) mer tvivelaktiga platser, inklusive möten med dess ljusskygga existenser.




    Los Angeles

    Filmen utspelas mot bakgrund av tillverkningen utav samt handeln med falska sedlar och kretsar kring den av US Secret Service efterspanade megakanaljen inom detta suspekta gebit; den intelligente men fullständigt livsfarlige Rick Masters. Masters spelas utav den (i sedvanlig ordning) utmärkte Willem Dafoe. Masters dagar är dock måhända räknade, då filmens halvgalne och maniske “hjälte” är honom i hälarna; nämligen Secret Service-agenten Richard Chance. Chance är i princip lika psykotisk och våldsam som Masters. Skillnaden är att Chance är på “rätt” sida om lagen. Deras karaktärer och relation är enligt mig nyckeln till filmen. Manuset är så genialt skrivet att vi som åskådare får svårt att skilja på vem som är god och vem som är ond. Chance spelas med briljans utav William Petersen (Manhunter; Young Guns II; Passed Away). Petersen är dock mest känd för sin roll som Gilbert ‘Gil’ Grissom från cirka en miljon avsnitt av CSI: Crime Scene Investigation.

    Ytterligare orsak till Chance besatthet av Masters, är det faktum att Masters (tidigt i filmen) mördar Chance mångåriga Secret Service-kollega Jim Hart (Michael Greene). Förutom filmens huvudhandling – falskmynteri – så får vi även ett viktigt sidospår: Hämnd! Chance är beredd att göra vad som helst – lagligt såväl som olagligt – i jakten på Masters. Han är till och med villig att begå grova lagöverträdelser som till exempel kidnappning och rån…

    Till sin hjälp i jakten på Masters har Chance sin kollega John Vukovich, som spelas av John Pankow (Talk Radio; The Secret of my Success) samt sin älskarinna och tjallare Ruth (Darlanne Fluegel). Båda dessa gör förnämliga insatser i filmen. Vukovich är en från början mer rättskaffens agent än Chance men som under resans gång sakta men säkert börjar glida över till den mer mörka sidan av yrket. Ruth är en sympatisk karaktär som sådan men som på grund av att hon är villkorligt frigiven (för vilket brott får vi aldrig veta) är i beroendeställning gentemot William Petersens karaktär Chance.

    William Petersen (Richard Chance) och John Pankow (John Vukovich).

    Överhuvudtaget så är To Live and Die in L.A. en film som är klockrent rollbesatt. Från huvudroller till minsta statistroll. Karaktärsskådespelaren John Turturro (i en tidig roll) får enligt mig ett smärre genombrott i filmen. Han spelar Masters medhjälpare Carl Cody, som i en spännande jakt till fots på en flygplats blir gripen av Chance/Vukovich och som sedermera spelar en central roll i filmens handling (avslöjas ej här). Andra hedersomnämnanden går till Debra Feuer (Masters kvinnliga medhjälpare och älskarinna Bianca) och Dean Stockwell (Air Force One; Blue Velvet; Paris, Texas), som spelar Masters korrupte (finns det någon annan sort?) advokat Bob Grimes.

    Bildkompositionen är magisk och fotot utsökt. Aldrig har färgen orange varit mer… orange på vita duken. Visuellt så det förslår. Jag kan personligen inte erinra mig så värst många andra filmer där Los Angeles känns lika varmt, kvavt, kvalmigt och livsfarligt. Dess soluppgång är brännhet och skymningen förebådande. William Friedkin snickrar ihop varje scen och varje bildruta till fulländning. Manuset är tight och välskrivet. Inget lämnas åt slumpen. Det är som att staden i sig har ett eget liv. Los Angeles blir på sätt och vis den viktigaste ingrediensen i filmen. Filmens titel stämmer till hundra procent: Att Leva och Dö i Los Angeles! En film som kommer nära vad jag här försöker beskriva är Chinatown (Polanski, 1974). Dock så var den filmen en hyllning till 40- och 50-talets film noir. To Live and Die in L.A. är en actionthriller som utspelas i dåtidens falskmyntarvärld.

    Min vana trogen tar jag återigen upp filmmusiken. Utan musik; ingen film! Så pass viktig är denna del av en films stil och känsla, att det bör alltid nämnas. Musiken till To Live and Die in L.A. är skriven och framförd utav 80-talslegenderna Wang Chung. Detta är i mitt tycke ett tämligen udda och spännande val. Det var Friedkin själv som ville ha med Wang Chung och som tog kontakt med dessa brittiska herrar. Friedkin fick enligt uppgift feeling för Wang Chungs musik efter att ha lyssnat på bandets andra album “Points On The Curve” och då i synnerhet låten “Wait” – en komposition som för övrigt hörs i filmen samt på dess medföljande soundtrack. Musiken är hiskeligt intensiv och beroendeframkallande. Ena hälften är instrumental och driver filmen framåt på det mest medryckande sätt en kan tänka sig. Den andra hälften är skriven i låtform, varav tre är nykomponerade för filmen och ett nygammalt spår (“Wait”). Det är 80-talsstuk i dess mest renodlade form och är helt magiskt.

    Vi som närmast dyrkar 80-talet får vårt lystmäte en masse. Kuriosa ett: I filmen hörs även bandets megahit “Dance Hall Days”, som också finns med på “Points On The Curve”. Kuriosa två: William Friedkin var tydlig och bestämt med att han INTE ville ha en komposition med titeln “To Live and Die in L.A.” i filmen. Detta föranledde Wang Chung att…skriva en låt med titeln “To Live and Die in L.A.” till filmen. Hysteriskt kul! För övrigt blev Billy Friedkin stormförtjust i låten. Here is wisdom!

    Filmens berömda biljakt.

    Till sist; filmens biljakt. Vi tar det igen: Filmens. Biljakt! Den bästa, mest dramatiska och totalt vansinniga biljakten i filmhistorien! För det första så är det en lång(!) biljakt. Den tycks aldrig ta slut. Det blir dock aldrig någonsin vare sig monotont eller upprepande. Just när man som åskådare tror att jakten är över, så kommer en ny vändning/twist – och en till… och en till… och så vidare. Den består enligt mig av flera av varandra kortare sekvenser, som under Friedkins regissörsparaply vävs ihop till en egen liten film i filmen. Det är hisnande scener kombinerat med intensiv dramaturgi. Detta är ingen random biljakt för biljaktens skull utan en absolut nödvändig ingrediens för filmens handling. Vi känner verkligen m-e-d John Pankows rollfigur Vukovich, när han mer eller mindre bryter ihop i baksätet av bilen, som vansinnes-körs utav William Petersens karaktär Chance. Givetvis är allt filmat in camera; for real, med verkliga människor av kött och blod. Det är minst 15 minuters bilkaos och häradståg på Los Angeles gator. Ren och skär actionmagi!

    Har du inte redan sett filmen, så blir det skäms-kudde och bannor från undertecknad. Du vet inte vad du missat. Ordern lyder då: Beställ omedelbart Arrows remarkabla och remastrade Blu-Ray-utgåva! Undvik de uppskalade och generiska utgåvorna som finns “out there”. De har bland annat förpestats med en felaktig färgpalett.
    Om du däremot redan sett filmen och förstår vad jag härvidlag förmedlar för budskap, så ser du om den snarast. Bra så!

    För övrigt (höll på att glömma); missa inte den häpnadsväckande chocken på slutet…

     

    Jan Sundstedt


    To Live and Die in L.A (Änglarnas stad - Los Angeles) är en amerikansk långfilm från 1985 i regi av William Friedkin. Filmen är baserad på en bok av den tidigare secret service-agenten Gerald Petievich, som också var med och skrev manuset. Filmen har vunnit två "Stuntman Award" samt en "Audience Award" .

     


    Liknande artiklar:

    Eftersom du läser det här…

    Nya Dagbladet är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning. Vi ägs inte av några mediekoncerner eller utländska riskkapitalbolag. Vi styrs inte av industriintressen eller någon politisk korrekthet.

    Men att driva fri oberoende media kostar. Med ditt stöd kan vi fortsätta att växa och bli en verkligt utmanande kraft till de gamla mediehusen.

    Stöd oss via Swish på 123 611 3021, PayPal eller via andra alternativ på denna länk.

    Tack för ditt stöd!