Fågelarten eremitibis har återintroducerats genom återvildningsinsatser under de senaste två decennierna. Men eftersom fåglarna saknar naturlig kunskap om sina migrationsrutter, måste forskare nu aktivt lära dem i vilken riktning de ska migrera.
Fågeln är känd för sin svarta och gröna fjäderdräkt, sitt skalliga röda huvud och sin långa böjda näbb. Den var en gång vanlig i Nordafrika, Arabiska halvön och stora delar av Europa. Dessvärre ansågs fåglarna vara en delikatess och sköts frekvent under 1600-talet, vilket ledde till en nära utrotning av arten.
En grupp forskare och naturvårdare i Österrike har sedan 2002 återintroducerat arten, vilket nu lett till att populationen gått från nästan noll till 300 individer. Bedriften flyttade arten från klassificeringen ”akut hotad” till ”hotad” och är, enligt forskarna, det första försöket att återinföra en kontinentalt utdöd flyttfågelart.
Fåglarna har en naturlig drift att migrera, men de vet inte vilket håll de ska flyga åt, eftersom detta är något de normalt lär sig av äldre fåglar. Forskarnas tidigare återintroduktionsförsök misslyckades till stor del eftersom de flesta av fåglarna försvann strax efter att de släppts ut, utan att ha lärt sig migrationsrutten. Istället för att återvända till lämpliga övervintringsområden som Toscana i Italien, flög de i olika riktningar och dog till slut.
Flyginstruktörer
För att lära fåglarna migrationsrutten har forskarna tagit till nya metoder, nämligen att själva lära dem vilket håll de ska flyga. För att göra det tas kycklingarna bort från sina häckningskolonier när de bara är några dagar gamla. De förs till en voljär som övervakas av fosterföräldrarna i hopp om så kallad ”prägling”, när fåglarna knyter an till dessa människor för att i slutändan lita på dem längs flyttvägen.
– Vi matar dem, vi tvättar dem, vi städar deras bon. Vi tar väl hand om dem och ser till att de är friska fåglar, säger Barbara Steininger, som är fostermamma, eller ”fågelmamma” till fåglarna, till AP News. Men vi interagerar också med dem.
När det sedan är dags för fåglarna att börja lära sig migrationsrutten använder man sig av ett slags ultralätt flygplan som ser ut som en flygande gokart med en jättefläkt på baksidan och en gul fallskärm som håller det uppe. ”Fågelföräldrarna” sitter sedan bak på planet med en megafon och uppmuntrar fåglarna att följa med. I år är det den 17:e resan med människoledda migrationsguider.
Metoden är inspirerad från naturforskaren Bill Lishman, även kallad ”Father Goose”, som bland annat lärde lärde kanadagäss att flyga med sitt ultralätta plan 1988.
Enligt forskarna har metoden fungerat Den första fågeln flyttade självständigt tillbaka till Bayern 2011 från Toscana. Fler har flugit rutten som är uppåt 550 kilometer varje år, och forskarna hoppas att den centraleuropeiska populationen ska uppgå till mer än 350 fåglar år 2028 och bli självförsörjande.
Eremitibis (Geronticus eremita)
Det är en fågel i familjen ibisar, vilket är en slags pelikanfågel. Den har en längd på mellan 70 och 80 centimeter och ett vingspann på 120 till 135 centimeter.
Eremitibisen häckar i stora kolonier, med omkring 40 fåglar, och äter gärna insekter och smådjur.
