Gråvalspopulationen i Stilla havet visar ”tecken på återhämtning”, enligt forskare. En välkommen förändring efter att valarna sedan 2016 minskat kraftigt i antal på grund av ”ovanliga dödlighetshändelser”.
Populationen av gråvalar låg 2016 på en stabil nivå med nära 27 000 individer, men efter det började populationen att minska. Mellan slutet av 2018 fram till slutet av 2020 nådde dödligheten sin topp, där man noterade att 690 döda gråvalar flutit i land från Alaska till Mexiko. Under 2019 konstaterade forskare att gråvalar drabbats av det så kallade ”ovanlig dödlighetshändelse”, eller ”unusual mortality event” (UME), som innebär ”en strandning som är oväntad, innebär en betydande utrotning av en population av marina däggdjur och kräver omedelbara åtgärder”.
Under 2022 räknade man att antalet gråvalar låg på mellan 13 200 och 15 960 individer, i nordöstra Stilla havet. Under 2023 hade dock antalet ökat för första gången sedan 2016 och landade på mellan 17 400 och 21 300 individer. Forskarna kan därmed bekräfta att gråvalar inte längre är drabbade av så kallad UME.
– Det är trevligt att kunna rapportera några goda nyheter de senaste åren, säger Aimee Lang, forskningsbiolog vid NOAA:s Southwest Fisheries Science Center, till The Seattle Times.
Från Mexiko till Arktis
Gråvalar migrerar varje år mellan Mexikos kust och Arktis, vilken är omkring 16 000 kilometer, där de ofta föder upp sina kalvar i Mexiko. Det är oklart varför populationen minskade så pass under de senaste åren, men det kan bero på på förändringar i ekosystemet i norra Berings hav och Chukchihavet utanför norra Alaska, vilket förändrade tillgången till och kvaliteten på bytesdjuren.
”Denna undernäring ledde till ökad dödlighet under valarnas årliga vandring norrut (från Mexiko till Alaska) och minskad produktion av kalvar”, enligt NOAA.
Under 1950-talet var gråvalen nära utrotning på grund av jakt, men har ökat kraftigt sedan den skyddades enligt Marine Mammal Protection Act 1972. År 1994 kunde man ta bort gråvalen från listan över hotade arter.
Fakta: Gråval (Eschrichtius robustus)
Det finns två bestånd av gråvalar i Stilla havet; ett mindre bestånd som vandrar mellan Ochotska havet och södra Korea och ett större som vandrar mellan vattnen utanför Alaska och Baja California. Tidigare fanns ett bestånd i norra Atlanten, men som utrotades under det höga jakttrycket.
Gråvalen saknar ryggfena, men har flera knölar på ryggen. Den kan bli upp till 15 meter lång (utan stjärtfena), väga mellan 20 till 37 ton och bli 50–70 år gammal. Artens föda utgörs huvudsakligen av märlor (Amphipoda), men även av hoppkräftor och fiskar.