Annons:

Vasas systerskepp Äpplet har hittats

Uppdaterad november 22, 2024, Publicerad oktober 25, 2022 – av Sofie Persson
Regalskeppet Äpplet sänktes 1658.
Insamlingskampanj

Hjälp Nya Dagbladet att finnas kvar

Insamlat: 41 700,00 SEK 56% Mål: 75 000,00 SEK

Marinarkeologer har hittat regalskeppet Vasas systerskepp Äpplet i Vaxholm, ett fartyg man länge letat efter. Skeppet byggdes parallellt med Vasa och blev klart ett år senare. Till skillnad från Vasaskeppet kunde Äpplet, om än ostabilt, segla och sänktes avsiktligt efter 30 år i bruk.

– Pulsen steg rejält när vi såg hur likt vraket var Vasa, säger marinarkeologen Jim Hansson.

I Östersjön ligger åtskilliga bevarade trävrak från diverse fartyg, men ett skepp man letat länge efter är Vasas systerskepp Äpplet. Under 2019 trodde marinarkeologer vid museet Vrak att man hittat det eftersom man påträffat två skepp vid Vaxholm som passade in på beskrivningar av skeppet. Undersökningar visade dock att dessa skepp i själva verket var Apollo och Maria, två medelstora skepp från 1648.

Marinarkeologerna fortsatte att leta kring området i Vaxholm och fann i december 2021 ett nytt skepp. Nu kan man efter flera undersökningar konstatera att det faktiskt är Vasas systerskepp Äpplet.

Annons:

– Pulsen steg rejält när vi såg hur likt vraket var Vasa. Både konstruktionerna och de kraftiga dimensionerna kändes väldigt bekanta. Hoppet om att hitta ett av Vasas systerskepp tändes hos oss, berättar Jim Hansson, marinarkeolog på Vrak.

Vasaskeppet förliste under sin jungfrufärd den 10 augusti 1628 och lämnades kvar på botten efter några bärgningsförsök. 1961 lyftes det över vattenytan och ingår sedan 1990 i en permanentutställning i Vasamuseet på Djurgården i Stockholm. Vasa är unikt i sitt slag eftersom det är det mest välbevarade 1600-talsskeppet.

När marinarkeologerna undersökte det nyfunna skeppet i Vaxholm under 2022 påträffades skeppstekniska detaljer som hittills bara setts på Vasa varefter ett flertal prover gjordes. Bland annat kunde man konstatera att eken till skeppsvirket huggits 1627 i Mälardalen, på samma plats som Vasas virke något år tidigare.

– Mått, konstruktionsdetaljer, träprover och arkivmaterial pekade alla åt samma håll – vi hade hittat Vasas systerskepp Äpplet! säger Patrik Höglund, marinarkeolog på Vrak.

Äpplet var nästan identiskt med Vasa och skeppen byggdes parallellt. Äpplet blev klar ett år senare och kunde till skillnad från Vasa faktiskt segla på grund av att man byggde skeppet en dryg meter bredare. Trots det var det ändå ostabilt.

– Det seglar, till skillnad från Vasa, men det är inget lyckat fartyg, säger Höglund till skattefinansierade SVT.

Äpplet deltog aldrig i något sjöslag, men tjänade under 30-åriga kriget som transportfartyg. Efter 30 års tjänst försökte Sverige sälja skeppet till bland annat Frankrike, som inte var intresserade. Istället tömdes Äpplet på kanoner och annat värdefullt och sänktes utan master i ett av sunden, något man ofta gjorde för att skapa barriärer för andra fientliga fartyg. Där kommer hon också att få ligga för tillfället.

– Det är möjligt att vi bärgar nåt som kan vara viktigt för forskningen, men i nuläget får hon ligga där hon ligger, säger Höglund.

Fyndet har även uppmärksammats av internationella medier, exempelvis brittiska The Guardian.

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

Annons:

Saljes Jämshög blev Booktown för en helg

Nya Dagbladets kulturreporter Mikael Rasmussen alias Artist Razz besökte Jämshög Booktown Festival den 18–20 september. Bland bokbord, glaskonst och trollsagor mötte han Arja Saijonmaas scennärvaro och Svanholm Singers körsång i Jämshögs kyrka.

Publicerad Igår 14:02 – av Mikael Rasmussen
Stämningsfull bokkonsert med utgångspunkt i Arja Saijonmaas bok, Arjas Sauna tillsammans med finländska pianisten, Petri Somer.
Booktown 8617
previous arrowprevious arrow
next arrownext arrow
Booktown 8617
Booktown 8642
Booktown 8704
Booktown 8722
Booktown 8726
Booktown 8764
Booktown 8768
Booktown 8772
Booktown 8783
Booktown 8803
Booktown 8804
Booktown 8808
Booktown 8743
Booktown 9097
previous arrow
next arrow
 

Helgen den 18–20 september förvandlades lilla Jämshög, beläget på gränsen till skånska Näsum, till ett bokfestivalmecka. Mikael Rasmussen alias Artist Razz, som erbjuder Munspelspoesi, Workshops och Storytelling m.m., blev inbjuden att bejaka och bevaka fredagens, lördagens och söndagens fullmatade program på Sveriges första internationella bokbyfestival.

Sölvesborgs musikkår och Jämshögs folkhögskolerektor invigde byns förvandling till Jämshög Booktown Festival med ett framträdande av en av Nordens mest älskade artister, Arja Saijonmaa. Saijonmaa bjöd på inlevelse, engagemang och scennärvaro med sånger, melodier och kompositioner, framförallt i berättelserna om sitt samarbete med den grekiske kompositören Mikis Theodorakis. En företeelse till som Saijonmaa uttryckte med inlevelse och engagemang, likt de finlandssvenska kollegorna i konstellationen Kaj, var den välgörande, friskvårdande och naturnära upplevelsen att bada bastu. Arja slog verkligen ett slag för hur viktigt bastubad är och hur gott det gör för kropp och själ. Det är bara att inse och konstatera att i hennes hedervärda kulturbärande, där hon vårdar både sitt kulturarv, sin kropp och sin skinande lyster, så kan vi ana Saijonmaas åtskilliga investerade timmar i heta bastun. Idag, när kulturen har vuxit från torrbastu och ångbastu till lite mer moderna företeelser såsom IR-bastu, som innebär att basturummet är utrustat med paneler som avger direktverkande värmestrålar genom infraröd strålning, och Aufguss, en tysk-österrikisk basturitual där en bastumästare häller vatten blandat med eteriska oljor på de heta bastustenarna, inser nog de flesta att det har utvecklats till en legendarisk folkrörelse i likhet med det heta kaffedrycksdrickandet.

Det är helt klart en ynnest att fortfarande kunna ta del av, lyssna, se, höra samt betrakta denna levande legend, framförallt när Arja avrundade sitt framträdande med den berörande melodin Jag Vill Tacka Livet. En primadonna i sina bästa år! Sedan på lördagen och söndagen kunde vi ta del av bokbord, bokförfattare, bokförlag, musik, konst, pop-up-caféer, matvagnar, antikvariat, utställningar, familjeföreställningar och livescen samt mingel bland alla besökare som hittat till Jämshög.

Booktowns höjdpunkt

En av festivalens höjdpunkter var den fantastiska kören Svanholm Singers som framträdde i Jämshögs kyrka, som gav körsångarnas toner deras rättvisa. Det var en gedigen repertoar som inleddes med dirigent Sofia Söderbergs egenkomponerade Badhusintro som åtföljdes av ytterligare en egen komposition, Begynnelsen. Kören, som enbart bestod av män, förstärkte innebörden av låttiteln genom att utmed kyrkans innervägg stå placerad med ett visst avstånd mellan sångarna och därmed skapa magi och skärskåda sin publik. När Orden Tar Slut var rubriken för det unika, exklusiva och eminenta körprogrammet.

Repertoaren bestod därefter av tolkningar och arrangemang ur den svenska eliten av poeter och kompositörer såsom Pär Lagerkvist, Hugo Alfvén, Carl Jonas Love Almqvist, Karin Boye, Hjalmar Gullberg, Evert Taube med flera. Det var ett unikt tillika exklusivt körprogram som Svanholm Singers framförde. De flesta av auditoriet har nog aldrig varit i närheten av att höra så avancerad sångteknik, ton- och ackordsövergångar. De berörde säkerligen varje enskild själ som hade valt att ta del av denna fantastiska musikupplevelse.

Så här kunde man läsa på programbladets sista sida: "När orden tar slut tar sången vid är en talande formulering som beskriver hur musiken ofta lyckas bära känslor, skapa tröst och väcka minnen då orden inte riktigt räcker till."

Det som också berör kyrkans rum alldeles extra är den enastående förmågan att i den alldeles lägsta volymstyrkan ändå frammana en så lågmäld ton som kräver absolut tystnad för att örat ska kunna uppfatta de oerhört vackra sammetslena dur- och molltonerna. Körsångarna med sina inkännande känselspröt knyter an till körkollegornas olika stämtoner och ömsom växlar i upp- och nedgång i tonskalan samt i volymstyrka från de absolut lägsta till lite mer kraftfull tordönsstämma och det är helt fenomenalt hur denna kör vidrör och kompletterar varandra och därmed bildar – en kropp.

Melodier som exempelvis framfördes var Kärlekens Visa, Det är vackrast när det skymmer, Stjärnorna, Fragancia med flera. Variationen mellan sånginsatserna och den läsning som det stundom varvades med gav den där extra dimensionen av en vacker text, en vacker röst till den enorma inlevelsen och närvaron som krävs för att kunna vara så tonsäkra som Svanholm Singers var i Jämshögs kyrka lördagen den 19 september.

Den uppmärksamma publiken kunde se hur körsångarna utomordentligt koncentrerade sig, gick in i total scennärvaro där hela kroppen likt en resonanslåda utstrålade glädje, kärlek, intresse och det största av dem alla – tacksamhet. Det syntes dessutom mycket tydligt återkommande hur de till och med använde sina fingrar genom att ömsom spänna dem, ibland lägga pekfinger på långfinger samt ibland placera fingrarna som i en halvt sluten cirkel som att tonerna kom djupt inifrån själens och cellernas dyrbara boning.

Efter konsertens framförande var det inte långt till de läkande tårarna och en känsla av total gemenskap som förde hela auditoriet tillsammans i en oerhört fin gemenskap i känslor av omtanke, trygghet och vänlighet. Goda känslor att ta vara på och investera i. Kören med sin dirigent Sofia Söderberg har en övningsrepetition på sammanlagt tjugofem år. Tänkvärt! Därav denna beröringsskicklighet, kanske också för att kören har en kvinnlig dirigent.

Förtrollande vuxen- och barnföreställning

Fler kulturyttringar som besökarna kunde ta del av var bland annat en finstämd familjeföreställning. En berättelse i ord och ton med egenkomponerad musik från deras barnböcker. Den här föreställningen handlade om troll. Om troll kan vara snälla, om troll kan låta bli att stjäla saker, om det överhuvudtaget finns troll…?

Det var en lågmäld barnföreställning där Eva Fodor Velander högläste delar ur sagoboken för stora och små, Möllebergstrollet och de röda stenarna, där hennes man Sven, som är författare till boken, kompletterade med akustisk gitarr, sånginsatser samt stundtals klangspel på en, låt säga, upp-och-nervänd klangskål med en liten dämpduk ovan.

Föreställningen förstärktes dessutom av ett charmigt karaktärs-teater-drama-utspelande troll. Trollet och ibland älvan, Camilla Petersson, som gick in i sin roll, växlade tankegångarna högt ställda till sig själv med sång och tillbaka till tänkvärda frågor, ibland ställda till trollpappan, ibland ställda till publiken, som därmed skapade en attraktiv interaktivitet med nyfikna, intresserade barn och vuxna.

Kärnan i Svens bok, som förmedlar mod och vänlighet, instämmer nog de flesta i att det går att nå långt med eftersom det kräver god självkänsla, gott självförtroende och det gör gott med nåbara utmaningar.

Det går att höra flera röster som uttrycker att det är önskvärt att fler barn och barnfamiljer hittar till sådana genomarbetade pedagogiska barnföreställningar. Men den lilla publik som fick ta del av denna fina föreställning uppskattade och levde sig in i showen och till och med deltog med repliker som egentligen inte ingick i skaparnas förberedelser. Men ytterligare där, vad skickligt att därmed hantera och låta släppa in de spontana barnen som är alldeles förträffligt kärleksfulla och ärliga.

En fin kulturupplevelse var också glasutställningen "Telling Stories" i gamla församlingshemmet på Hallaberget med konstnärsduon Peter och Kirsten Hermansson. Salongen och utställningen utstrålade verkligen högoktanig glaskonst. Vernissagebesökarna fick därmed ta del av sådana glaspjäser såsom graal- och arielglas som exempelvis finns på Gotland, i Rom, London, Paris eller andra exklusiva konstnärsrevir och residens, men att få möjligheten i lilla Jämshög. Hatten av!

Det var kraftfulla glasuttryck med varierad färgskala. Stundom var det finstämd kulör och färgerna harmonierade med varandra och vissa glaspjäser var också så placerade men ibland hade också lekfullheten smugit sig fram och gav hjärnan och alla sinnen sina önskvärda kullerbyttor. Det fanns även en hörna kanske öronmärkt för helgens Jämshög Booktown Festival med uppmaningen "LÄS!"

Litteraturens förlovade land

Bokborden lockade dessutom till givande samtal där författarna fanns tillgängliga för att med varm hand och ton marknadsföra, paketera och signera sina fina konstverk, böcker med olika beröringspunkter och titlar. Ett par olika böcker berör oss lite extra under dessa dagar med tanke på att vi tog del av familjeföreställningen med trolltemat där en av bokförfattarinnorna även spelade ett par av rollerna. Camilla Petersson har givit ut en tolkning av Bockarna Bruse. Trollet Och De Tre Bockarna Bruse, utgiven år 2026, ger läsaren, betraktaren och lyssnaren till den som högläser en infallsvinkel och nytolkning ur trollets synvinkel. Det är fyndigt och kreativt. Dessutom har Camilla lyckats fånga karaktärens personlighetsdrag med hjärta, charm och nyfiken blick på medmänsklighet. En annan bokförfattarinna är Linda Söderstrand som hade en historia av utbrändhet och total kollaps men som hittat och funnit ny kraft till energi där resultatet går att läsa i hennes nyutgivna fina solbok namngiven Let's Get Happy, utgiven år 2026.

Ett tredje spontanmöte uppstod där vid bokborden på inbjudan av författarinnan Hilda Bjerstedt. Hilda var sjuksköterska som har sitt engagemang i vården men som numera är pensionär. På bordet kunde vi ta del av boktitlar som På Väg 2019, Pandemi i Vårdapparaten 2022, Dörrar 2024 och den nyutgivna novellen Mellanrummen 2026. Helt klart läsvärda romaner och en novell med värme, vardaglighet och ett starkt, tydligt sunt förnuft både i samtalet och i de läsvärda böckerna med Hilda Bjerstedt.

— Jag vill ha en vård som organiseras efter behoven och inte efter jakten på vinster, uttrycker Hilda Bjerstedt med färgad ton av egen erfarenhet och inlevelse i hopp om förbättring.

Det är sådana här bokexempel som fyller på energidepåerna och ger inspiration till livslust, kreativitet samt lekfullhet.

Hela helgens fantastiska utbud av föreläsningar av bland annat Dick Harrison med flera avslutades oerhört poetiskt, filosofiskt, finstämt och berörande av alla känslosträngar. Det blev verkligen en festival som med stolthet kunde uppbära hög svansföring till denna ämnesinriktade bokföring och med detta Aminanska slutcrescendo fick det därmed sitt fina bokslut.

Helgen avrundas lika magiskt som den invigdes

Det var Idolartisten från år 2021 som där och då berörde Idoljuryn med dess publik och på det viset nådde sin publik som därigenom gör att vi minns hela detta unika, sköra och finstämda kärl. Amina berörde verkligen publiken i Jämshög först bara genom att stå där på scengolvet till det att vi som var där fick höra Aminas röst, hennes närhet till hennes oförstörda skratt samt till några av hennes absoluta sång- och melodiskatter. Amina talade klokt till publiken med väl valda ord.

— Många föräldrar vill att deras barn blir läkare eller advokater, uttalade Amina och fortsatte:

— Kultur och musik är mitt sätt att vara läkare, uttryckte Amina.

Slutsummering: Låt oss därför lära oss att uppskatta sådana unika värdefulla kulturarbetare. Låt oss mötas i acceptans. Låt oss våga möta varandra utan fördomar i ett tillåtande klimat så leder detta troligtvis till en något bättre värld. Stanna också till en stund för att njuta av en trollslända och läsa en god bok, som min farfar Verner uttryckte det.

 

Mikael Rasmussen alias Artist Razz
mikael.rasmussen@nyadagbladet.se

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

På plats i regionen som satsade på vinet

Det moderna Kina

Nya Dagbladet besökte i september vinregionen vid Helanbergens östra fot, i den kinesiska regionen Ningxia. Här har vinet på kort tid blivit en del av regionens framtidssatsning. Mellan vingårdarna och huvudstaden Yinchuans myllrande nattmarknad möter vi en plats som har mer att visa än många kanske väntar sig.

Publicerad Igår 10:03 – av Redaktionen
Redaktionellt montage med träfat i en vinkällare, Yinchuans moderna stadssiluett och ett blomsterhjärta på en plats med besökare.
Ningxias vinregion vid Helanbergen och moderna Yinchuan står i fokus för reportaget. Enligt OIV hålls organisationens 47:e världskongress den 12–16 oktober på inbjudan av Kinas regering, samtidigt som dess 24:e generalförsamling sammanträder.

Yinchuan är en överraskande modern stad. Breda, rena gator och vackra hotell möter oss i Ningxias huvudstad, och på nattmarknaden är det myllrande men ordnat. Det är inte en avlägsen utpost som väntar på omvärlden, utan en stad som redan lever i den.

I oktober riktas vinvärldens blickar hit. Den internationella organisationen för vin och vinstockar, OIV, håller sin 47:e världskongress i staden den 12–16 oktober, på inbjudan av Kinas regering.

Samtidigt sammanträder OIV:s 24:e generalförsamling.

Temat för kongressen är brett formulerat. Vinsektorn ska forma nya paradigmer: ställa om för att möta utmaningarna, förnya sig för att väcka livskraft och hålla fast vid en gemensam framtid. Programmet är mer handfast. Fyra vetenskapliga sessioner behandlar vinodling, oenologi (läran om vin och vinframställning), ekonomi och juridik samt säkerhet och hälsa. På programmet står 271 muntliga presentationer och 149 posterpresentationer från 35 länder.

Värdskapet följer på ett medlemskap. Kina gick med i OIV 2024 och är organisationens senaste medlem, den första nya i dess andra sekel. OIV:s ordförande Yvette van der Merwe har kopplat kongressens förläggning till just det kinesiska inträdet.

Som vinland är Kina redan stort. OIV räknar landet som trea i världen till planterad vinodlingsareal, elva som konsument och importör av vin och etta på bordsdruvor, med 43 procent av världsproduktionen. Kongressen hamnar i den region där vinet har blivit en fråga för planeringen.

Vingårdens exteriör
Solnedgång vid stadion
previous arrowprevious arrow
next arrownext arrow
 

Mellan berget och floden

Ningxia ligger i Kinas nordväst, längs Gula floden. Vinodlingarna breder ut sig mellan Helanbergens alluviala solfjäder, där grus och sten har spolats ned från berget under årtusenden, och Gula flodens slätt längre österut.

NyD besökte Helanbergens östra fot i september, några veckor före kongressen. I Zhenbeibao i Yinchuan ligger vingården Zhihui Yuanshi, en stenbyggd anläggning i ett före detta stenbrott. Ägaren lade om verksamheten helt, från sten till vin. Det är ett bra exempel på hur en verksamhet kan vändas mot något mer hållbart när tiderna förändras. Här handlar det inte bara om det praktiska. Varje del av gårdsbyggnaden är genomarbetad: små statyer som tar upp kinesisk kultur och historia, innertak klätt i vinrankor, stenklädda innerväggar omväxlande med träväggar kring vinet. Anläggningen är också förberedd för besökare. Vid vinprovningarna finns förklarande bilder och texter om produktionen och platsens historia. Inne står ståltankar, och bredvid dem ekfat från tunnbindaren Seguin Moreau.

Ståltank och ekfat är vinvärldens gemensamma verktyg. Det särpräglade finns utanför dörren, i klimatet.

Enligt regionens vinmyndighet, Ningxia Wine Bureau, ligger odlingarna över 1 000 meter över havet. Nederbörden stannar vid 150–240 millimeter, och solen skiner 1 700–2 000 timmar. Mellan dagens värme och nattens kyla skiljer det 12–15 grader.

Ursprungsbeteckningen kom 2003. Tio år senare fick området plats i The World Atlas of Wine, standardverket över världens vinkartor.

Vintern sätter en egen rytm. Kylan är så hård att rankorna i området grävs ned i slutet av november och tas fram igen i april. Hela vinterhalvåret ligger de under jord som skydd mot kölden, och när de lyfts upp på våren börjar vingårdsåret om.

Kalligrafi i stenmiljö
Kalligrafi i stenmiljö
previous arrowprevious arrow
next arrownext arrow
 

Vinet som regional resurs

Att vinet är en regional angelägenhet syns i besluten. Redan 2012 blev Ningxia den första observatören på provinsnivå i Kina i OIV.

2021 tillkännagavs ett nationellt öppet utvecklingsområde för druva och vin i Ningxia. Planeringsytan angavs då till 502,2 kvadratkilometer i sex härader i Yinchuan och Wuzhong, med en kärna på 108 kvadratkilometer.

Hösten 2025 presenterade regionen nästa steg, en rumslig plan för vinnäringen fram till 2035. Regionregeringen hade godkänt den i augusti samma år. Tjänstemän kallade den landets första provinsiella specialplan för vinets rumsliga utveckling. Mönstret beskrevs som tre zoner och en korridor, med vinkorridoren längs Helanbergens östra fot som kärna.

Regionen saknar många andra resurser att bygga på, och kvalitetsvin behandlas därför som en regional resurs. Stödet från centralt håll är starkt. Tidiga incitament uppmuntrade fler att bygga vingårdar. I dag finns både universitets- och yrkesutbildning inom vin i regionen, och i år har många kurser hållits om hur vinet ska säljas på nätet.

Skalan i Yinchuan

De färskaste siffrorna gäller staden Yinchuan. Under 2024 omfattade vindruveodlingen där 273 000 mu, den kinesiska ytenheten. En mu är ungefär 667 kvadratmeter, en femtondels hektar, så ytan motsvarar cirka 18 200 hektar. Staden hade 81 vingårdar som tillsammans producerade 75 miljoner flaskor. Det samlade produktionsvärdet angavs till 36 miljarder yuan, en ökning med 20 procent.

Ningxia har Kinas största sammanhängande odling av vindruvor för vin. Ursprungsbeteckningen finns med i bilagan till avtalet mellan Kina och EU om geografiska beteckningar. Det är namn som är skyddade för att de hör hemma på en bestämd plats, ungefär som Champagne. Varumärket värderas till 33 miljarder yuan, vilket ger sjunde plats bland Kinas regionala varumärken med sådan beteckning.

Ambitionen räcker längre. Till utgången av 2025 strävade Ningxia efter en miljon mu, omkring 67 000 hektar, och ett samlat värde på 100 miljarder yuan.

Regionens egen katalog från omkring 2020 talade om över hundra vingårdar vid östra foten, fördelade på sex delområden.

Vingårdens stenfasad under blå himmel.
Vingården Zhihui Yuanshi, som Nya Dagbladet besökte i september. Foto: Nihao China

Exporten

Vin från Yinchuan gick på export till fler än 40 länder 2024. Bland adresserna nämns Tyskland, Frankrike, Belgien, Danmark, USA, Kanada, Australien och Singapore. På plats kom också Storbritannien, Malaysia, Hongkong och Macao upp.

Priserna har länge legat högt. Nu blir de rimligare, och det är det som gör exporten möjlig. Kvaliteten rör sig samtidigt mot internationell standard. På Yuanshi har flera viner tagit medalj i Decanters tävlingar. Soul of Mountain, årgång 2021, fick guld i Decanter World Wine Awards 2026, och Son of Mountain har tagit silver både 2016 och 2026. Till nästa år ska vinet också bli lättare att köpa i Europa, via en försäljningsplattform dit flaskor redan har skeppats eller snart skeppas för lagerhållning.

Lära fler att dricka vin

Den stora marknaden finns ändå hemma. Den är stor, men det finns ingen tradition av vindrickande i Kina. En del av uppgiften är därför också bildning. Fler måste intressera sig för vin innan det kan bli en mer självklar måltidsdryck.

För dem som odlar vid Helanbergens fot är kongressveckan ett uppehåll, inte ett avslut. När delegaterna har rest hem fortsätter arbetet. I slutet av november är det dags att gräva ned rankorna igen, och nästa årgång tar vid.

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

Så sådde USA regn i hemlighet över Laos för att sabotera Nordvietnams försörjningsleder

Uppdaterad oktober 3, 2026, Publicerad oktober 3, 2026 – av Markus Andersson
Två Douglas DC-6 från USA:s väderbyrå flyger sida vid sida.
Plan från USA:s väderbyrå, senare NOAA, från den tid då myndigheten flög molnsådd. Popeye flögs med andra flygplan.

Dokument från amerikanska arkiv visar att USA:s militär redan på 1960-talet sådde moln över Laos för att förstärka regnet och sabotera Nordvietnams försörjningsleder. Testet hölls hemligt även för laotiska myndigheter, och försöken följdes av flera års operationer – en föga känd krigföring som finns dokumenterad i öppna amerikanska arkiv.

Med Operation Popeye ville Pentagon förlänga de hinder som regnperioden skapade för försörjningen mellan Nord- och Sydvietnam. Vägar skulle mjukas upp, jordskred utlösas längs vägsträckorna och flodövergångar spolas bort. Genom att hålla marken vattenmättad ville militären försvåra transporterna längs infiltrationslederna även efter att regnen normalt avtog. Lastbilstrafiken var det omedelbara målet, men operationens syfte var att slå mot försörjningen genom att göra transportvägarna obrukbara.

Planen beskrivs i ett memorandum till utrikesminister Dean Rusk den 13 januari 1967. Försvarsdepartementet begärde då tillstånd att övergå från försök till löpande operationer. Testet hade genomförts i oktober 1966 i Se Kong-flodens dalgång öster om Bolovensplatån i södra Laos, utan att landets myndigheter tillfrågades. USA:s ambassadör William Sullivan hade däremot känt till och godkänt försöket. Enligt memorandumet var projektet fortfarande okänt utanför en mycket begränsad krets amerikanska tjänstemän.

Författarna framhöll själva att beslutet skulle skapa ett prejudikat: vädermodifieringen skulle användas operativt, inte bara experimentellt, och för militära ändamål snarare än ekonomiska eller för människors välfärd. I Nordvietnam skulle extra regn förstärka flaskhalsar vid vattendrag där broar och färjeanläggningar redan hade bombats. I Laos ville Pentagon hålla marken nära mättnadspunkten under torrperioden, som normalt sträckte sig från november till april eller maj, och hindra transporter genom grunda vadställen.

Memorandumet redovisade mer än 50 molnsåddsförsök. Enligt försvarsdepartementets bedömning gav 82 procent av de behandlade molnen regn kort efter sådden, och nederbörden ansågs ha bidragit väsentligt till att göra vägarna obrukbara. Underlaget beskrev också en ytterligare militär fördel: avbruten vägtrafik kunde tvinga lastbilar att samlas vid flaskhalsar och göra dem mer sårbara för flyganfall. Försöket hade dock gjorts under regnperioden och gav inte säkra besked om hur väl samma förhållanden kunde återskapas under normalt torra månader.

Regnet stannade inte alltid inom målområdet. Vid ett tillfälle drev ett behandlat moln österut över gränsen till Vietnam och fortsatte att ge nederbörd. Ett amerikanskt specialförbandsläger fick då nio tum regn, omkring 23 centimeter, på fyra timmar. Författarna konstaterade att varken regnmängden eller det påverkade områdets utsträckning kunde förutsägas exakt. Den enda absoluta kontrollen var att avbryta såddflygningarna.

Över 2 600 uppdrag med molnsådd

När Pentagon redovisade programmet inför senaten 1974 angavs 56 sådder under testet och en gynnsam reaktion hos över 85 procent av de behandlade molnen. Det är den senare redovisningens uppgifter, medan memorandumet från januari 1967 angav mer än 50 försök och 82 procent som gav regn. Enligt Pentagon började den operativa fasen den 20 mars 1967 och avslutades med den sista flygningen den 5 juli 1972. Totalt genomfördes 2 602 uppdrag och förbrukades 47 409 såddenheter. Årskostnaden uppgick till cirka 3,6 miljoner dollar.

Flygningarna utgick från Thailand och utfördes med väderspaningsplan av typen WC-130 och spaningsplan av typen RF-4C. Besättningarna sökte upp stigande luftströmmar i enskilda moln och släppte såddmaterial i dem. Materialet fick underkylda vattendroppar att frysa, vilket frigjorde värme och förstärkte molnets tillväxt. När molnet sedan föll samman utvecklades en regnskur. Planen användes inte uteslutande för molnsådden utan flög också väder- och fotospaningsuppdrag.

Ett amerikanskt WC-130J Hercules väderspaningsplan i luften
Pentagon uppgav 1974 att molnsådden flögs med väderspaningsplan av typen WC-130. Bilden visar ett senare exemplar, inte ett uppdrag från kriget. Foto: USA:s flygvapen

Såddenheterna utvecklades vid Naval Weapons Center i China Lake i Kalifornien. Enligt Pentagon var enheterna och tekniken samma som i offentliga regnprojekt och orkanforskningsprogrammet Stormfury. Metoden krävde lämpliga moln och vindförhållanden; felplacerad eller alltför omfattande sådd kunde i stället skingra molnen. Effekten var normalt omkring en halvtimme och som mest omkring sex timmar under nästan ideala förhållanden. Militära underrättelsemyndigheten DIA uppskattade upp till 30 procent mer regn i begränsade områden, men programmets samlade effekt på nederbörden och försörjningen är inte exakt kvantifierad.

Riskerna för civila fanns med redan i planeringen. Memorandumet varnade för att regn under torrperioden kunde störa odlingar samt växt- och djurliv, och att intensiva, långvariga operationer kunde orsaka allvarliga lokala översvämningar. Bönder som normalt färdades genom torra flodbäddar eller grunda vadställen kunde möta oväntat högt vatten. Författarna såg ett direkt samband mellan militär framgång och risken för oönskade följder: ju närmare operationen kom målet att hålla försörjningslederna oframkomliga, desto större blev deras oro för effekterna utanför målområdena.

Offentlig forskning blev hemligt vapen

Ambitionen att påverka vädret hade också uttryckts offentligt. Den 27 maj 1962 talade dåvarande vicepresidenten Lyndon B. Johnson vid Southwest Texas State University om den makt som kontroll över vädret skulle innebära.

— Den som kontrollerar vädret kommer att kontrollera världen, sade Johnson.

Stormfury, som använde samma typ av såddenheter och teknik enligt Pentagon, hade ett annat syfte än krigsoperationen. Programmet pågick mellan 1962 och 1983 och skulle försvaga orkaner genom sådd med silverjodid utanför ögonväggen, skriver den amerikanska havs- och atmosfärsmyndigheten NOAA. Försök gjordes i fyra orkaner under åtta dagar. Under fyra dagar minskade vindarna med 10 till 30 procent, men resultaten kunde inte skiljas från naturliga förändringar. Senare forskning visade att orkanerna innehöll för mycket naturlig is och för lite underkylt vatten för metoden.

Den 3 juli 1972 skrev New York Times att USA använde regnmakeri som vapen. Två dagar senare flögs enligt Pentagons redovisning det sista uppdraget i Operation Popeye. Senatsredovisningen 1974 gav därefter en offentlig beskrivning av hur regnet hade använts för att angripa försörjningslederna.

Konventionen ENMOD öppnades för underskrift den 18 maj 1977 och trädde i kraft den 5 oktober 1978, sex år efter New York Times-artikeln. Den förbjuder fientlig miljömodifiering med vittomfattande, långvariga eller svåra effekter.

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

Sagan om Isfolket blir norsk tv-serie

Publicerad oktober 1, 2026 – av Markus Andersson

Margit Sandemos Sagan om Isfolket blir tv-serie för norska TV 2. Produktionen startar tidigt 2027 och blir den första tv-dramatiseringen av bokserien.

Rubicon Produksjon gör serien tillsammans med isländska New Media Arc, med 3,5 miljoner norska kronor i stöd från Norsk filminstitutt. Tv-serien kommer att visas på norska TV 2 och svenska TV4 i sex avsnitt på en halvtimme.

Böckerna omfattar 47 band från 1980-talet och följer en släkt där en i varje generation drabbas av en förbannelse och får övernaturliga krafter. Berättelsen tar sin början under pesten, då Silje har förlorat sin familj, tar hand om två efterlämnade barn och räddar en ung man från bödeln. Tillsammans med den unge mannen hamnar Silje och barnen i Isfolkets dal. Bakom böckerna stod den svensk-norska författaren Margit Sandemo, som avled 2018, 94 år gammal.

Serieskaparna Anne Bjørnstad och Eilif Skodvin, tidigare bakom bland annat Lilyhammer och Beforeigners, har velat göra projektet i flera år. Bjørnstad regisserar också.

— Sagan om Isfolket är en ångande berättelse om förbjuden kärlek, utanförskap och magi. I vår dramaserie vill vi låta den återuppstå som en modern, skandinavisk romantasy, säger serieskaparna till norska TV2.

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.