Rättegången närmar sig – hjälp Nya Dagbladet i mål i bankstriden!
198 650 kr av 250 000 kr insamlade. Rätten till ett bankkonto är grundläggande – stöd vår stämningsprocess genom Swish till 123 611 30 21 eller andra donationsalternativ.
Nedräknare
0Dagar
0Timmar
0Minuter
Marinarkeologer har hittat regalskeppet Vasas systerskepp Äpplet i Vaxholm, ett fartyg man länge letat efter. Skeppet byggdes parallellt med Vasa och blev klart ett år senare. Till skillnad från Vasaskeppet kunde Äpplet, om än ostabilt, segla och sänktes avsiktligt efter 30 år i bruk.
– Pulsen steg rejält när vi såg hur likt vraket var Vasa, säger marinarkeologen Jim Hansson.
I Östersjön ligger åtskilliga bevarade trävrak från diverse fartyg, men ett skepp man letat länge efter är Vasas systerskepp Äpplet. Under 2019 trodde marinarkeologer vid museet Vrak att man hittat det eftersom man påträffat två skepp vid Vaxholm som passade in på beskrivningar av skeppet. Undersökningar visade dock att dessa skepp i själva verket var Apollo och Maria, två medelstora skepp från 1648.
Marinarkeologerna fortsatte att leta kring området i Vaxholm och fann i december 2021 ett nytt skepp. Nu kan man efter flera undersökningar konstatera att det faktiskt är Vasas systerskepp Äpplet.
– Pulsen steg rejält när vi såg hur likt vraket var Vasa. Både konstruktionerna och de kraftiga dimensionerna kändes väldigt bekanta. Hoppet om att hitta ett av Vasas systerskepp tändes hos oss, berättar Jim Hansson, marinarkeolog på Vrak.
Vasaskeppet förliste under sin jungfrufärd den 10 augusti 1628 och lämnades kvar på botten efter några bärgningsförsök. 1961 lyftes det över vattenytan och ingår sedan 1990 i en permanentutställning i Vasamuseet på Djurgården i Stockholm. Vasa är unikt i sitt slag eftersom det är det mest välbevarade 1600-talsskeppet.
När marinarkeologerna undersökte det nyfunna skeppet i Vaxholm under 2022 påträffades skeppstekniska detaljer som hittills bara setts på Vasa varefter ett flertal prover gjordes. Bland annat kunde man konstatera att eken till skeppsvirket huggits 1627 i Mälardalen, på samma plats som Vasas virke något år tidigare.
– Mått, konstruktionsdetaljer, träprover och arkivmaterial pekade alla åt samma håll – vi hade hittat Vasas systerskepp Äpplet! säger Patrik Höglund, marinarkeolog på Vrak.
Äpplet var nästan identiskt med Vasa och skeppen byggdes parallellt. Äpplet blev klar ett år senare och kunde till skillnad från Vasa faktiskt segla på grund av att man byggde skeppet en dryg meter bredare. Trots det var det ändå ostabilt.
– Det seglar, till skillnad från Vasa, men det är inget lyckat fartyg, säger Höglund till skattefinansierade SVT.
Äpplet deltog aldrig i något sjöslag, men tjänade under 30-åriga kriget som transportfartyg. Efter 30 års tjänst försökte Sverige sälja skeppet till bland annat Frankrike, som inte var intresserade. Istället tömdes Äpplet på kanoner och annat värdefullt och sänktes utan master i ett av sunden, något man ofta gjorde för att skapa barriärer för andra fientliga fartyg. Där kommer hon också att få ligga för tillfället.
– Det är möjligt att vi bärgar nåt som kan vara viktigt för forskningen, men i nuläget får hon ligga där hon ligger, säger Höglund.
Fyndet har även uppmärksammats av internationella medier, exempelvis brittiska The Guardian.
Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012
Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.
Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.
NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.
Piteå kommun tar initiativ för att införa kulturupplevelser som en del av det skattebefriade friskvårdsbidraget. Företag erbjuds nu möjlighet att ge sina anställda tillgång till konserter och föreställningar genom ett särskilt friskvårdskort.
Genom sitt konserthus, Studio Acusticum, lanserar Piteå kommun ett nytt koncept där kulturaktiviteter jämställs med traditionella motionsformer som gym och simning. Tanken är att en konsert eller teaterföreställning ska kunna räknas som friskvård på samma sätt som ett träningspass.
Företag i kommunen kan köpa ett så kallat friskvårdspluskort för 2 500 kronor till sina anställda. Kortet ger tillträde till olika evenemang på konserthuset.
Redan ett 20-tal företag har visat intresse, vilket gläder Roger Norén, chef för Studio Acusticum. Han betonar att engagemanget är starkt.
— Det häftiga med Piteåmodellen är att företagen säger att de kommer att genomföra detta oavsett om Skatteverket beviljar subvention eller ej, säger han till Land.se.
I dag räknas inte kulturaktiviteter som friskvård enligt skattereglerna, men Piteå kommun hoppas på att kunna bidra till en förändring.
Folkhälsomyndigheten har sammanställt över 300 studier som visar att kultur har positiva hälsoeffekter. Forskningen pekar på att kulturupplevelser kan minska stress och psykiska besvär samt stärka den sociala gemenskapen.
Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012
Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.
Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.
NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.
Ett färgstarkt kultur- och turistevenemang som lyfte fram provinsen Jiangsus unika traditioner, hantverk och moderna charm ägde rum i Stockholm den 7 november.
Jiangsu Provincial Department of Culture and Tourism och Kinesiskt Kulturcenter i Stockholm bjöd in till ett inspirerande arrangemang där besökare fick uppleva Kinas kulturella arv genom musik, te, hantverk och interaktiva aktiviteter som speglade både historia och nutid.
Höjdpunkten var en konsert där kinesiska och svenska artister förenade öst och väst i en poetisk musikdialog mellan nyckelharpa, guzheng och bambuflöjt, en tolkning av ”vattnets” ande, symbolen för Jiangsus elegans och kulturella djup.
Kulturcenter fylldes av besökare som provade te, njöt av utställningar och utforskade möjligheter till framtida samarbeten. Många fascinerades av Jiangsus kombination av tradition, innovation och konstnärlig finess.
Samtidigt visades utställningen Canal Reflections & Craft Revival med tre tematiska rum: Teets smak, Sidens rytm och Porslinets färg. I te-rummet skapade klassiska målningar som Huishan Gathering en poetisk atmosfär, där det välkända gröna teet Biluochun och Yixing-lerkärl erbjöd en smak av Jiangnans förfinade kultur. Jiangsu Phoenix Publishing Group presenterade även den engelska utgåvan av The Taste of Chinese Plants, som för första gången visades för en internationell publik.
I sidentemat stod ett konstverk av skulptural Dalahäst skapad av silkeskokonger, som symbol för mötet mellan kinesiskt och svenskt hantverk. Foto: Nya Dagbladet
Suzhou Silk Museum och varumärket Taihu Snow visade gemensamma skapelser där historiska mönster mötte modern design. Dessutom demonstrerade Suzhou Universitys digitala laboratorium för traditionellt hantverk sitt nya system för färgdigitalisering av broderitekniken kesi, parallellt med en uppvisning av unga Suzhou-broderikonstnärer.
En kvinna från Jiangsu-provinsen visade upp sitt hantverk med broderad sidenkonst. Foto: Nya Dagbladet
I porslinsavdelningen visades eleganta Yixing-gröngods och keramikkonst från Gaochun, en modern tolkning av vattnets andlighet och färgens symbolik i kinesisk estetik.
Stephen Brawer, ordförande för Belt & Road Institute in Sweden, höll ett anförande om Kinas kultur och allmänna utveckling och hur landet lyckats utrota av fattigdom för närmare 800 miljoner människor. Foto: Nya Dagbladet
Jiangsu är en provins som förenar tradition, innovation och hållbar turism, något som allt fler svenska resenärer får upp ögonen för. Evenemanget är en del av Jiangsus internationella program för kultur- och turismfrämjande, med målet att skapa nya broar inom turism, utbildning och kulturellt utbyte.
— Vi vill bjuda in våra svenska vänner att upptäcka Jiangsus skönhet, inte bara som en destination, utan som en kulturell upplevelse som berör alla sinnen, säger Qian Ning från Jiangsu Provincial Department of Culture and Tourism.
Från och med 10 november 2025 gäller en visumfrihetsordning för svenska medborgare till Kina för vistelser upp till 30 dagar, en ny möjlighet att uppleva Jiangsus charm på nära håll.
Guzheng är ett kinesiskt stränginstrument med en historia som sträcker sig över 2 500 år. De tidigaste varianterna uppstod under De stridande staternas period och utvecklades till att bli ett populärt instrument vid hov, ceremonier och banketter under Qin- och Han-dynastierna. Instrumentets utformning förändrades successivt; det fick fler strängar och förbättrad resonans, vilket möjliggjorde större uttryckskraft och musikalisk variation.
Framför allt under Tangdynastin blomstrade guzhengens roll inom både klassisk och folklig musik, och flera tekniska innovationer gjorde instrumentet än mer mångsidigt. Under 1900-talet infördes nya material i strängarna, och standardiserade former utvecklades för att passa den moderna musikens krav. Idag är guzheng ett av Kinas mest älskade och använda traditionella instrument.
Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012
Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.
Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.
NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.
Ett skelett från vikingatiden har hittats i Norge med begravningsdetaljer som aldrig tidigare har dokumenterats i förkristna gravar i Norden. Fyndet har fått arkeologerna att arbeta i hemlighet, och nu ska DNA-analyser ge svar på gåtan kring kvinnan från 800-talet.
Upptäckten gjordes i Bjugn i Trøndelag efter att Roy Søreng tidigare i år letade med metalldetektor på åkern i Val. När han hittade ett bältespänne, ett typiskt smycke från vikingatiden, kopplade han in myndigheterna.
Arkeologer från NTNU Vitenskapsmuseet och Trøndelag kommun inledde därefter arbetet på platsen där de kunde konstatera att det rörde sig om en grav.
— Vikingatidsgraven innehåller det vi tror är en kvinna, gravlagd med typisk vikingatidsdräkt och smyckesuppsättning från 800-talet. Detta tyder på att hon var en fri och troligen gift kvinna, kanske husmor på gården, sade senioringenjör Raymond Sauvage vid institutionen för arkeologi och kulturhistoria vid Vitenskapsmuseet i ett pressmeddelande.
Anmärkningsvärt fynd
Arbetet har sedan dess pågått i hemlighet eftersom fyndet bedömdes vara så betydelsefullt. Nu avslöjar arkeologerna att man hittat smycken bestående av två ovala skålspännen som fäst remmarna till hängselklänningen, samt ett litet ringspänne som stängt halsöppningen på underkjolen. Det var ett av dessa skålspännen som Søreng ursprungligen upptäckte. Skelettet var också väldigt väl bevarat.
Men det mest uppseendeväckande är det som hittades vid den döda kvinnans mun.
— Det mest anmärkningsvärda är två kammusslor placerade vid den dödes mun. Detta är en praxis som inte tidigare är känd från förkristna graver i Norge. Symboliken vet vi ännu inte vad den betyder, sade Sauvage.
Begravningsseden med musslor blev inte vanligt förrän cirka 300-400 år senare, och man har aldrig tidigare hittat förkristna gravar med musslor i Skandinavien, förklarar Sauvage.
— Vi måste försöka ta reda på vilken betydelse detta hade, säger han till norska statskanalen NRK.
Andra fyndet på kort tid
Musslorna låg med den böjda sidan utåt och raka kanten uppåt, så att de delvis täckte munnen. Längs graven fann forskarna även små fågelben, troligen från vingar.
Under vikingatiden var begravningar rituella iscensättningar där smycken, kläder och gravgods uttryckte status och identitet. Den döde visades upp med dräkt, sängkläder och symboliska föremål för att skapa ett starkt minne och framhäva släktens sociala position.
Tidigare i år hittades en annan grav på samma åker, som daterats till 700-talet. Nästa steg är att DNA-analysera fyndet för att lära sig mer om kvinnan i graven, bland annat om hon kan vara släkt med personen i den andra graven.
— Vi ska undersöka skelettet, konservera föremålen och ta prover för datering och DNA-analys. Målet är att lära mer om personen och om möjligt släktskap till det tidigare fyndet från samma plats, sade Sauvage.
Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012
Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.
Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.
NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.
När Israels mordkommando spred skräck i norska idyllen
Den norska småstaden Lillehammer hade inte upplevt ett mord på 36 år innan kyparen Ahmed Bouchiki sköts ihjäl framför sin gravida hustru. Den israeliska mordstyrkan hade dock identifierat fel måltavla och fiaskot skulle exponera Mossads mordkampanjer över hela Europa.
Den 21 juli 1973 bröts lugnet i Lillehammer på det mest brutala sätt. Ahmed Bouchikhi, en 30-årig marockansk servitör som levt ett stilla liv i Norge sedan 1966, gick hem från biografen tillsammans med sin sju månader gravida norska hustru Torill. Klockan var halv elva på kvällen när ett mordkommando från Israels säkerhetstjänst Mossad klev ur sina bilar.
Två agenter steg fram mot paret. Med ljuddämpade pistoler av kaliber .22 öppnade de eld. Tretton kulor träffade Bouchikhi medan hans fru stod bredvid och bevittnade det hela. Mannen, vars enda "brott" var att ha mörkt hår, Mellanösternbakgrund och tala franska, avled nästan omedelbart.
Det skulle bli Lillehammers första mord på 36 år. Men för Israel var det bara ytterligare ett namn på en mycket lång lista.
Brittiska ministrar och svenska kungligheter
Lillehammer-mordet var långt ifrån någon isolerad incident. Redan innan staten Israel grundades 1948 hade judiska paramilitära grupper och terrorister etablerat lönnmord som sitt modus operandi. Terrorgruppen Lehi mördade den brittiske ministern Lord Moyne i Kairo 1944 – två unga judiska terrorister sköt honom när han kom hem till lunch.
Två år senare, 1946, sprängde terrorgruppen Irgun King David Hotel i Jerusalem, där den brittiska administrationen hade sin bas. 91 människor dödades, många av dem civila hotellgäster och personal. Ledaren för Irgun, Menachem Begin, skulle senare bli Israels premiärminister.
Men det kanske mest ökända mordet skedde 1948, när samma Lehi-grupp lönnmördade FN:s medlare Folke Bernadotte på Jerusalems gator. Den svenske greven, ironiskt nog hyllad för att han ansågs ha räddat tusentals judar från tyska koncentrationsläger, sköts ihjäl med en tysk kulsprutepistol för att hans fredsplan ansågs hota drömmen om "Stor-Israel".
Folke Bernadotte och Storbritanniens Mellanösternminister Walter Guinness, 1:e baron Moyne – två av de mest prominenta offren för 40-talets judiska terrorvåg. Montage. Foto: Okänd
Mördarna blev aldrig straffade – terrorledaren Yitzhak Shamir blev istället Israels premiärminister på 1980-talet, medan skytten Yehoshua Cohen kom att bli David Ben-Gurions (även han israelisk premiärminister) livvakt.
Sverige har aldrig fått någon officiell ursäkt och det svenska kungahuset har inte besökt Israel sedan dess.
Global mordlista
Efter statens grundande institutionaliserades lönnmorden. Mossad skapades 1949 och började snart genomföra "riktade dödanden" världen över – en eufemism för statssanktionerade mord där offren långt ifrån alltid var militära mål.
Vetenskapsmän eliminerades systematiskt. Tyska raketforskare som arbetade för Egypten på 1960-talet mördades eller skadades i brevbomber. Den egyptiske kärnfysikern Yahya al-Mashad dödades i sitt hotellrum i Paris 1980 och iranska kärnforskare har lönnmördats på Teherans gator så sent som i år.
I Europa genomfördes mord som om kontinenten var Mossads privata jaktmark. Mahmoud Hamshari sprängdes i luften via en bomb i sin telefon i Paris 1972. översättaren Wael Zwaiter sköts ned i sin trappuppgång i Rom samma år och Basel al-Kubaisi dödades på en gata i Paris 1973.
I Sydamerika jagades gömda nationalsocialister, men också palestinska aktivister. Letten Herbert Cukurs torterades och mördades i Montevideo 1965 och palestinska studenter och intellektuella dödades i Buenos Aires och São Paulo under 1970- och 80-talen.
Listan kan göras lång: Tunis, Malta, Cypern, Dubai, Damaskus. Ingen plats var för avlägsen, ingen gräns för helig. Israel hade gjort hela världen till sitt jaktrevir för vedergällning.
Norge – den osannolika jaktmarken
När Mossad fick tips om att Ali Hassan Salameh, "Den röde prinsen" som anklagades för OS-massakern i München 1972, gömde sig i Lillehammer, skickades ett 15 man starkt team till Norge. Underrättelsen var dock helt fel, men detta spelade ingen roll – Israels hämndbegär efter München var gränslöst. Operation Guds vrede hade redan krävt många liv, men i Lillehammer skulle operationen sluta i katastrof.
Främlingarna i den lilla staden med färre än 20 000 invånare stack ut omedelbart. Hyrbilar, walkie-talkies, konstiga rörelsemönster – allt noterades av den nyfikna lokalbefolkningen. Men Mossad-agenterna, vana vid att operera med straffrihet, ignorerade varningssignalerna.
Lillehammer. Foto: Stian Rognhaugen/CC BY-SA 4.0
Det som gör Lillehammer särskilt anmärkningsvärt är att flera av agenterna kände på sig att de skulle döda fel man. Agenten Sylvia Rafael rapporterade tvivel till sina överordnade och Marianne Gladnikoff hörde mannen tala norska och sa att han inte matchade beskrivningen.
En kvinnlig agent hoppade till och med i poolen för att avlyssna honom och hörde honom tala franska – vilket ironiskt nog "bekräftade" den felaktiga identifieringen eftersom den egentliga måltavlan Salameh var flerspråklig. Men alla andra signaler pekade åt fel håll: mannen var för lång, för smal, och saknade Salamehs karakteristiska drag.
Men operationsledaren Michael Harari – en Mossad-veteran som orkestrerat mord över hela världen – vägrade lyssna. "Jag vet bättre," uppges han ha sagt.
Dan Arbel, en av de gripna agenterna, avslöjade 50 år senare sanningen till norska NRK: "Vi visste att vi dödade fel man". De sköt ändå. Order var order. En oskyldig mans liv betydde mindre än att okritiskt följa kommandokedjan.
— Jag såg mannen i Lillehammer tydligt, och jag sa till Mike (Harari) att 'det här är inte rätt person, det här är inte Salameh', upprepade Arbel.
Mordkampanjen "Guds Vrede" godkändes av Israels dåvarande premiärminister Golda Meir Foto: Willem van de Poll/ CC BY-SA 3.0
Nio flydde till Israel
Den norska polisen behövde bara 12 timmar för att gripa de första agenterna. Dan Arbel och Marianne Gladnikoff togs på flygplatsen med samma hyrbil de använt vid mordet – amatörmässigt även för Mossads låga standarder i Norge.
Arbel, som led av klaustrofobi, bröt samman omedelbart. Han gav upp adressen till det säkra huset i Østerås. Razzian avslöjade ett helt nätverk: nycklar till säkra hus över hela Europa, förfalskade pass, mordplaner.
Sex agenter greps. Nio flydde till Israel, inklusive mördarna och Mossadchefen Zvi Zamir. Som vanligt skulle de faktiska mördarna aldrig ställas till svars.
Symboliska straff
Rättegången i Oslo 1974 blev en parodi. De gripna dömdes till symboliska straff, men behövde inte ens sitta av dessa. Sylvia Rafael dömdes till 5,5 års fängelse, Abraham Gehmer till 5 år och Dan Arbel och Marianne Gladnikoff till 2,5 år vardera.
Efter bara 15 månader släpptes dock alla fria och skickades hem till Israel efter politiska påtryckningar. Rafael kom senare att gifta sig med sin norske försvarsadvokat.
Israel betalade så småningom ett symboliskt skadestånd 1996 – 23 år senare. De uttryckte "sorg" men erkände aldrig någon skuld för dådet. För dem var Bouchikhi mest ett pinsamt misstag.
— För mig är den här kompensationen blodspengar, har sonen Jamal Terje Rutgersen kommenterat i en tv-intervju.
— De sa uttryckligen att de inte tog ansvar för detta, men att de ville betala kompensation för att bevara de goda relationerna mellan Israel och Norge.
For Ahmed Bouchikhi, a Moroccan waiter, July 21, 1973, began as a normal evening.
He did not know that Mossad agents would kill him in an assassination that would lead to a case known as the “Lillehammer Affair” — one that Israel refused to take responsibility for 52 years pic.twitter.com/P9fd5qkoAY
Den israeliske journalisten Ronen Bergman, som skrivit omfattande om Mossads hemliga operationer, förklarar att när agenterna i Lillehammer såg Bouchiki ta emot ett paket från en misstänkt kontaktperson blev de övertygade om att han var terrorist – och resonerade att även om han inte var "storterrorist" så var han säkert en "liten terrorist" och borde således ändå likvideras.
Paketet visade sig senare bara innehålla LP-skivor, men då hade den oskyldige kyparen redan skjutits ihjäl.
Den verkliga måltavlans öde
Medan en oskyldig man låg död i den norska skidorten fortsatte Ali Hassan Salameh att leva vidare. Först 1979 lyckades Mossad mörda honom i Beirut med en bilbomb som också dödade fyra livvakter och fyra civila förbipasserande. Det ansågs vara ett acceptabelt pris för att döda en misstänkt terrorist.
Bouchikhi förväxlades med palestinske agenten Ali Hassan Salameh. Den senare mördades 1979 i en israelisk bilbomb som också skördade flera civila offer.. Montage. Foto: Okänd
Lillehammer-fiaskot avslöjade också Mossads europeiska nätverk. Nycklar hittade på gripna agenter ledde till razzior i Paris, Rom, Bryssel. Säkra hus, vapengömmor, flyktvägar – allt exponerades.
För första gången kunde världen se omfattningen av Israels mordapparat. Avslöjandet att ett stort antal västerländska underrättelsetjänster assisterat Mossad chockerade till och med Israels allierade.
Men var detta verkligen en "katastrof" för Israel? Eller bara ett tillfälligt bakslag i en mordkampanj som fortsatt oförminskat i årtionden?
Ett mönster som fortsätter
Israeliska underrättelsetoppar har hävdat att de lärt sig av Lillehammer. Att de infört striktare protokoll och bättre verifiering – men lönnmorden har aldrig upphört.
Hotellrum i Dubai där misstänkta stryps av agenter med förfalskade pass. Bilar som exploderar på Teherans gator. Forskare som skjuts med fjärrstyrda vapen eller palestinska aktivister som "försvinner" från europeiska huvudstäder. Mystiska "olyckor" som drabbar utpekade fiender till Israel från Kairo till Kuala Lumpur.
Årtionde efter årtionde fortsätter samma mönster. Tekniken har förbättrats – från kulsprutepistoler till drönare och AI-styrda vapen. Försiktigheten har ökat – team som en gång lämnade spår överallt arbetar nu i skuggorna. Men den fundamentala principen – att Israel har rätt att mörda vem som helst, var som helst – består.
Pågående israelisk policy
Ahmed Bouchikhi sköts ned den 21 juli 1973 framför sin hustru som väntade deras barn. Hans mördare flydde till Israel där de levde i frihet resten av sina liv. Michael Harari, mannen som beordrade mordet trots varningar om att de hade fel person, belönades med fortsatt karriär inom underrättelsetjänsten och ingen straffades egentligen för att ha dödat en oskyldig servitör i en liten norsk småstad.
Detta är inte historisk kuriosa utan fortfarande en pågående israelisk policy. Den apparat som mördade Bouchikhi – och Folke Bernadotte innan honom – opererar fortfarande, bara mer sofistikerad och försiktigare med att lämna spår.
Under Benjamin Netanyahus ledarskap har Israels lönnmordskampanjer eskalerat. Foto: Benjamin Netanyahu/FB
Lillehammer exponerade en sanning som många föredrar att ignorera: att Västvärldens främsta allierade i regionen och "den enda demokratin i Mellanöstern" inte bara systematiskt använder mord som politiskt verktyg utan även opererar med förakt för andra nationers suveränitet, och betraktar oskyldiga liv som acceptabla förluster. När internationell lag står i vägen för hämnd är det lagen som får vika – och Israels allierade i Väst fortsätter att se mellan fingrarna.
Den norska regeringen producerade en omfattande rapport om Lillehammer-affären år 2000. Israels egen dokumentation om operationen förblir dock hemligstämplad – vissa sanningar är tydligen för besvärande att offentliggöra även efter ett halvt sekel.
Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012
Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.
Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.
NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.
