Kommentar: ”Termiternas slut” är en tröttsam upprepning
Leif Holmstrands ”Termiternas slut”, som visas på konsthallen i Malmö, blir ett enda vältrande i mörker och psykisk sjukdom. Det gör mig illamående, skriver Erika Stensson.
Uppdaterad april 8, 2024,
Publicerad april 3, 2024
Montage. Foto: Erika Stensson
I bakgrunden Leif Holmstrands konstutställning ”Termiternas slut” som visas på konsthallen i Malmö.
Detta är en opinionstext. Artikelförfattaren svarar för de åsikter som uttrycks i artikeln.
Jag har varit på konsthallen, det är för den oinvigde ett av flera konstmuseum i Malmö som finansieras av statliga och kommunala medel, där inträdet alltid är fritt.
Just nu visas Leif Holmstrands ”Termiternas slut”. Det är en konstutställning som säger sig bygga på Holmstrands ”fascination för skräckfilm och burlesk populärkultur”. Han arbetar bland annat med traditionellt handarbete som virkning och stickning men tecknar samt gör collage och uppträder med performance i utställningen också . Om Holmstrand kan man läsa i Wikipedia:
”Leif Olof Holmstrand, född 18 april 1972 i Mariannelund i Hässleby församling i Jönköpings län, är en svensk författare och konstnär. Han debuterade 2002 som poet och har bland annat tidigare varit verksam under pseudonymen Anna-Maria Ytterbom.”
Ja, utställningen handlar förutom om den queera kroppen och genusupplösningen också om destruktivitet, ämnen som tycks förutsätta varandra . Jag blir så outsägligt matt för det som möter en som besökare är nämligen ett kompakt mörker av inpackade bylten av lump, möbler och barnvagnar samt berg av skrot och sopor blandat med mörka anteckningar om jagets förintelse.
Annons:
Utställningen blir därmed ett enda vältrande i mörker och psykisk sjukdom och det gör mig illamående. Det är också tröttsamt med alla dessa konstnärer som traskar runt i samma fotspår årtionde efter årtionde. Och den här upprepningen av queer och genus som efter mer än tjugo år fortfarande lanseras av konstvärlden som något banbrytande nytt, vad handlar det egentligen om?! Det är så ensidigt och allt annat än konstruktivt.
Jo, jag vet att konstnärer ofta vill utforska gränslandet mellan det normativa och det galna men de sista årtiondena har modern konst mest handlat om freaks och psykisk ohälsa som att det är det enda angelägna ämnet. Kom med nått nytt. Jag vill inte längre betala för allt detta dysfunktionella ältande ( om så genom skattepengar) av en perverterad mänsklighet som strävar efter att gå under.
Erika Stensson
Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012
Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.
Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.
NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.
Jimmie Åkesson säger att svenskar inte ska bli minoritet – men tömmer samtidigt ordet på dess etniska och historiska innebörd. Därmed lämnar SD det svenska folkets kontinuitet utanför sin nationalism, skriver Markus Andersson.
Jimmie Åkesson utvecklar sin syn på svensk identitet och har gett frågan om etniska svenskars framtida majoritetsställning i Sverige en önskvärd klarhet – vi är utbytbara.
Detta är en opinionstext. Artikelförfattaren svarar för de åsikter som uttrycks i artikeln.
Det avgörande beskedet kom inte när Jimmie Åkesson talade om språk, försörjning eller svenska sociala koder. Det kom när frågan preciserades: Spelar det någon roll om den svenska kulturen och de svenska traditionerna lever vidare, men människorna i Sverige inte längre ser ut som den historiska majoritetsbefolkningen?
Åkessons svar var att hudfärg inte spelar någon större roll – ”det spelar faktiskt ingen roll”. Därmed drog han den yttersta konsekvensen av Sverigedemokraternas så kallade öppna svenskhet. Etniska svenskar kan bli en minoritet i sitt eget land, så länge en framtida befolkning säger sig bära svenska normer, värderingar och traditioner.
Åkessons besked är ingen randanmärkning i ett annars nationalistiskt resonemang, utan själva slutpunkten för den nationalism som SD har valt och nedgraderats till vad man nu kallar "socialkonservatism".
Kulturen frikopplas från folket
I intervjun hos Riks säger Åkesson först att han håller med om att svenskar inte får bli minoritet i Sverige. Men han tillägger omedelbart att detta ”inte nödvändigtvis” har en etnisk aspekt. Det handlar enligt honom om identitet, värderingar, normer och sociala koder.
Annons:
Partiets officiella linje säger samma sak. I SD:s principprogram definieras nationen genom kultur, språk, identitet och lojalitet – inte genom historisk nationstillhörighet eller genetisk grupptillhörighet. Den som föds in i en annan nation kan enligt partiet aktivt välja att uppgå i den svenska.
Att en enskild människa med utländsk bakgrund kan assimileras och bli svensk är inte den avgörande stridsfrågan. Den avgörande frågan är om denna individuella möjlighet innebär att det saknar betydelse vad som händer med det folk som har byggt landet, burit språket och fört kulturen vidare mellan generationerna.
SD:s svar är i praktiken ja. Om kulturen kan läras in och identiteten kan väljas, blir folket utbytbart. Svenskheten förvandlas till ett kulturellt kontrakt som vilken tillräckligt anpassad befolkning som helst kan underteckna.
En kultur kan inte frikopplas från det folk som har skapat, burit och överlämnat den mellan generationerna utan att till slut förändras till något annat.
En nationalism utan rätt till kontinuitet
Åkesson har rätt i att kultur, gemensamma normer och lojalitet är nödvändiga för ett fungerande samhälle. Han har också rätt i att medborgarskap och faktisk nationell tillhörighet inte är samma sak. Under intervjun framhåller han att första generationens invandrare ofta har mycket svårt att bli svenska och att verklig assimilering kräver lång tid och kontakt med människor som redan har en svensk identitet.
Men detta gör motsägelsen större, inte mindre. Om assimilering är en lång process som kan ta flera generationer, och om stora grupper gör den svårare, kan inte den historiska majoritetsbefolkningens ställning samtidigt avfärdas som irrelevant. Utan en stabil svensk majoritet finns det till slut inte heller någon självklar majoritetskultur att assimileras in i.
Än märkligare blir motsägelsen när SD numera uttryckligen vill att brott med motiv kopplade till offrets ”svenska etnicitet” ska kunna bedömas som hatbrott. Partiet erkänner alltså den svenska etniciteten när svenskar utsätts för brott, men avstår från att försvara samma grupps rätt att förbli majoritet i sitt historiska hemland.
Dubbelheten gör svenskheten till ett politiskt redskap. Etniciteten finns när den kan användas i ett vallöfte om svenskfientlighet, men löses upp när frågan gäller folkets långsiktiga fortbestånd.
”Folkutbyte” utan folket
Så sent som 2024 skrev Åkesson att det pågår ett folkutbyte och att ett Sverige som människor känner igen håller på att ersättas av något annat. Men även då var han noga med att definiera utbytet kulturellt och inte etniskt.
Det skapar en uppenbar begreppsförvirring. Om en befolkning kan ersättas demografiskt utan att folket anses utbytt, så länge efterföljarna tar över vissa normer och högtider, har ordet folk förlorat sin historiska betydelse. Kvar blir ett administrativt och kulturellt medlemskap som staten och politiken kan omdefiniera.
Samma linje återkom i Åkessons vårtal 2026, där han förklarade att svenskheten inte sitter i hudfärgen eller någon annan kroppsdel. Nu har han också klargjort vad den formuleringen betyder när den förs hela vägen till den demografiska frågan: Det historiska folket behöver inte bestå som majoritet.
AfS formulerar motsatsen
Som kontrast publicerade Alternativ för Sverige ett kort budskap efter intervjun. Partiet skriver att svenskar ”aldrig någonsin” får acceptera att bli minoritet i sitt eget land och kopplar detta till kravet på ett omfattande återvandringsprogram.
Man kan invända mot AfS:s politik, dess genomförbarhet eller dess sätt att formulera frågan. Men någon oklarhet om principen finns inte. Där SD talar om en öppen svenskhet som kan överleva en fullständig demografisk omvandling, säger AfS att ett folk också har rätt till kontinuitet och ett eget historiskt hemland.
Skillnaden är inte kosmetisk. Den går till nationalismens kärna. Är nationen endast en uppsättning värderingar och kulturella vanor, eller är den också ett historiskt folk med band mellan döda, levande och ännu ofödda generationer?
SD har gjort sin egen nationalism ofarlig
Sverigedemokraterna vill gärna tala om att Sverige ska förbli Sverige. Partiet kampanjar om återvandring, svenskfientlighet, assimilation och en stramare migrationspolitik. Allt detta kan påverka utvecklingens hastighet och minska de mest omedelbara konflikterna.
Men när partiledaren får den principiella frågan om etniska svenskar får bli minoritet finns ingen röd linje. Det finns inget mål om att det svenska folket ska förbli majoritet och ingen vilja att ens definiera vad en sådan kontinuitet skulle innebära.
Kapitulationen inför den samhällsomvandling som partiet påstår sig vilja stoppa är därmed fullständig. Man försvarar svenska traditioner, men inte nödvändigtvis de svenskar som har skapat dem. Man försvarar ett kulturellt skal, men avstår från att slå fast att folket inuti det har en självklar rätt till framtiden.
SD:s öppna svenskhet gör därmed partiets nationalism fullständigt ofarlig för den ordning som har drivit fram den demografiska förändringen. Så länge framtidens befolkning lär sig språket, följer lagarna och antar en godkänd svensk identitet kan processen fortsätta – och partiet kan ändå hävda att Sverige har förblivit svenskt.
För väljare som anser att svenskarna inte bara är bärare av utbytbara normer, utan ett historiskt folk med samma rätt till kontinuitet som andra folk, är beskedet tydligt. Sverigedemokraterna företräder inte längre den självklara principen.
På den här punkten kan man inte vara annat än glasklar:
Svenskar existerar otvivelaktigt som etnisk grupp och vi européer skall nu och i framtiden utan det minsta ursäktande dominera kontinenten som är vår civilisations vagga och urhem!
Markus Andersson
Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012
Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.
Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.
NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.
De första 100 mynten ur Mørstadskatten, Norges största vikingatida myntfynd, har nu publicerats digitalt. Fotografier och beskrivningar gör det möjligt för både forskare och allmänhet att studera en första del av den nära 5 000 mynt stora skatten.
Mørstadskatten upptäcktes den 10 april 2026 av metalldetektoristerna Vegard Sørlie och Rune Sætre på ett fält vid Rena i Østerdalen. Fyndet växte snabbt från 19 mynt till omkring 3 000. Efter den senaste genomgången omfattar skatten 4 886 mynt, och antalet kan öka när nya undersökningar genomförs på fyndplatsen.
Kulturhistoriska museet vid Universitetet i Oslo har börjat lägga ut mynten i samlingsdatabasen Unimus. Varje föremål får ett eget nummer, fotograferas från båda sidor och förses med uppgifter om bland annat ursprung, ålder och prägling.
De första publicerade posterna omfattar framför allt engelska och tyska mynt från härskare som Æthelred II, Knut den store och de tysk-romerska kejsarna Otto I–III. Där finns också mer ovanliga exemplar.
De första 100 posterna ur Mørstadskatten visas i Kulturhistorisk museums samlingsdatabas. Skärmdump: Unimus/Kulturhistorisk museum
Sällsynt mynt från Dublinkung
Ett av mynten är präglat av Sigtrygg Olavsson Silkeskägg, den norsk-gaeliske kungen av Dublin. Numismatikern Anne Skogsfjord uppskattar att skatten kan innehålla omkring tio mynt från honom.
— En sådan har vi inte fått in tidigare, säger hon till forskning.no.
Arbetet är tidskrävande och beräknas ta omkring en timme per mynt. Drygt 1 000 mynt har katalogiserats, men de måste granskas och fotograferas innan de kan publiceras. Museet bedömer att hela arbetet kommer att ta minst ett år.
Fyra sällsynta Harald Hårdråde-mynt, som daterar skattens nedläggning till omkring 1046–1047, har ännu inte lagts ut. Delar av Mørstadskatten ska även ställas ut på Historisk museum i Oslo under hösten.
Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012
Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.
Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.
NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.
Allt fler människor ställer sig frågor om meningen med vår tillvaro här på jorden. Under tidernas gång har de som kunnat ge svar på sådana frågor anpassat sina framställningssätt till dåvarande förutsättningar och meddelat sin undervisning i hemliga skolor. Genom den för vår tid publicerade kunskapen om verkligheten – hylozoiken – får våra livsfrågor en förnuftig förklaring. Den hylozoiska kunskapen ger oss möjlighet att nå större klarhet och att fördjupa vår förståelse för tillvaron och de livslagar som styr allt liv.
Lars Adelskogh, som ägnat sitt liv åt denna kunskaps bevarande, ger i denna intervjuserie en god pedagogisk beskrivning av grunderna i detta mentalsystem. Med tid för eftertanke får vi följa den röda tråden i den esoteriska framställning som särskilt anpassats för vår tids sökare och deras möjlighet till förståelse. I en tid av snabba intryck, där det mesta passerar för att lika snabbt glömmas bort, får vi här tillfälle att låta tankarna sjunka in för vidare begrundan. Här sås fröer till nya insikter och djupare förståelse av tillvaron – möjliggörande ett steg framåt i vår medvetenhetsutveckling.
I dessa intervjuer redogöres för de grundläggande ideer som utgör kärnan i esoterisk världsåskådning och livsåskådning, i den hylozoiska kunskapen om medvetenhetsutvecklingen som livets mening.
Intervjun i fyra delar har gjorts av Dano Kostovski och föreningen Kunskap för människans harmoniska utveckling.
Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012
Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.
Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.
NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.
GTA 6 har ännu inte släppts men omges redan av siffror som brukar vara förbehållna världens största filmfenomen. Förköpen uppges ha dragit in nära tio miljarder kronor på en timme – och Rockstars första långa spelvisning visar varför förväntningarna har vuxit till något betydligt större än en vanlig spelpremiär.
Det har gått 13 år sedan GTA 5 skickade spelarna till Los Santos. Under tiden har spelet levt vidare genom GTA Online, samtidigt som väntan på nästa del har förvandlats till en egen internetkultur av rykten, kartbyggen, analyser och läckor. För många yngre spelare blir GTA 6 den första nya huvuddelen i serien under deras vuxna liv.
Grand Theft Auto har sedan starten 1997 vuxit från en uppmärksammad actionserie till en av underhållningsvärldens största kulturprodukter. Take-Two uppger att spelen tillsammans har sålts i över 470 miljoner exemplar. När GTA 5 kom 2013 drog det in mer än 800 miljoner dollar under det första dygnet och passerade en miljard dollar efter tre dagar.
Miljardintresse långt före premiären
Nu uppges uppföljaren ha nått samma miljardgräns på omkring 60 minuter. Uppskattningen kommer från analytikermodeller som nämndes av Anthony Palomba, professor vid University of Virginias Darden School. Take-Twos vd Strauss Zelnick har beskrivit förköpsnivån som exceptionell och häpnadsväckande, även om bolaget inte har offentliggjort någon exakt totalsiffra.
Trycket förstärks av att spelet säljs till 79,99 dollar i standardutgåva och 99,99 dollar i Ultimate Edition. Även den fysiska utgåvan innehåller en nedladdningskod i stället för en skiva – ett tecken på hur långt spelbranschen har rört sig från den butikskultur som omgav tidigare GTA-lanseringar.
Vice City öppnar sig
Den nya visningen är 27 minuter lång och enligt Rockstar helt inspelad i spelet på Playstation 5. Den börjar med Lucia och Jason på väg mot en droglya, där en enkel upphämtning snabbt övergår i eldstrid och flykt. Därifrån rör sig materialet mellan rån, vardagsscener, nattliv och långa vyer över Vice City och den omgivande delstaten Leonida.
Det mest påtagliga är inte bara detaljrikedomen utan hur många system som tycks gripa in i varandra. Polisen kan få en beskrivning av de misstänkta, deras kläder och fordon. Att byta bil, mask, glasögon eller hatt blir därför en del av själva flykten. Spelaren kan också växla mellan Lucia och Jason mitt under en eldstrid och sikta mot särskilda kroppsdelar i stället för att alltid skjuta för att döda.
Lucia kastar sig ut över Vice City, där stadskärnan omges av öar, broar och stora vattenområden. Skärmdump: Rockstar Games
Ett nytt system markerar dessutom handlingar som goda eller dåliga, vilket för tankarna till hederssystemet i Red Dead Redemption 2. Hur mycket det kommer att påverka berättelsen är ännu oklart, men inslaget antyder att huvudpersonernas väg genom den kriminella världen kan få fler nyanser än i tidigare delar.
Utanför uppdragen syns en närmast överlastad fritidskatalog: basket, dykning, styrketräning, kajakpaddling, motocross, båtar i våtmarkerna, skytte, racing och fallskärmshoppning. Karaktärsbytet från GTA 5 är tillbaka, men nu i en värld där ansikten, hår, ljus, folkmassor och miljöer har fått en betydligt mer fysisk närvaro.
Våtmarkerna runt Leonida kan utforskas med träskbåt – en av många sidoaktiviteter i GTA VI. Skärmdump: Rockstar Games
Mer än en spelpremiär
Att visningen först släpptes exklusivt på Netflix i sex timmar säger något om GTA:s ställning. Ett företag som normalt förknippas med filmer och dramaserier använde spelvisningen som ett stort premiärevenemang, innan materialet lades ut på Rockstars vanliga kanaler. Gränsen mellan spelreklam, underhållningsprogram och global popkultur har därmed blivit svårare att se.
GTA-serien har länge varit både hyllad och omstridd. Den öppna spelvärlden, den svarta humorn och satiren över amerikansk konsumtion, kändiskultur, medier och kriminalitet har gjort spelen till samtidskommentarer – samtidigt som våldet och den råa tonen återkommande har väckt debatt. I GTA 6 flyttas blicken åter till det neonupplysta Vice City, nu omgivet av livesändningar, influencers och ett ständigt flöde av mobilkameror.
Det är också därför förväntningarna är så svåra att mäta. Rockstar ska inte bara följa upp ett av historiens mest sålda spel, utan också skapa en värld som kan bära nästa decennium av berättelser, nätkultur och onlinespelande. Den 27 minuter långa visningen ger en ovanligt generös blick på resultatet, men lämnar fortfarande flera stora frågor obesvarade.
Någon fullständig karta visades inte och Rockstar gav inget besked om nästa version av GTA Online. Någon PC-version har inte heller meddelats. GTA 6 släpps den 19 november till Playstation 5 och Xbox Series X/S – tretton år och två månader efter föregångaren.
Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012
Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.
Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.
NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.
