”Kapitulation i Gaza kallas fred – i Kiev vore det en skandal”

FN:s säkerhetsråd – vars medlemmar inte finner någon materiell fördel att ställa sig på det etniskt rensade, ockuperade palestinska folkets sida över den västerländska maffian – har antagit Trumps 20-punktsplan i form av Resolution 2803. Den är kristallklar: all palestinskt motstånd skall avväpnas, angriparna, USA och dess bundisar, skall ha rätt att regera och styra sitt byte efter att ha vunnit sitt anfallskrig. Kritiskt nog stipulerar resolutionen inte att Palestinas angripare, USA, Israel och Europa skall avväpnas och avlägsna sin attack, varför Väst och dess underordnade avfärdat varje tidigare diplomatisk resolution från Hamas och Säkerhetsrådet, men antagit denna.^1,2

Reaktionerna på detta avslöjar den djupa vördnad för aggression, laglöshet och terror som härskar bland elitutbildade intellektuella: nästintill 100-procentigt stöd för denna “fred” – kapitulationsultimatum, utom i vissa taktiska frågor, i en hjälpande hand till statens propagandasystem.³

Låt oss ta en titt.

SvD är euforisk över att “fönstret mot en bättre framtid står på glänt … i hög grad tack vare att Israel, trots implicita krav från delar av omvärlden att kapitulera, höll fast vid sin strategi och sina krigsmål. Men just i dag går det bara att känna tacksamhet”.⁴

“Donald Trump måste hyllas för avtalet … Mycket kan fortfarande gå fel – kommer Hamas till exempel verkligen att gå med på att avväpnas?” förklarade Expressens Patrik Kronqvist. “Om avtalet håller borde Donald Trump vara en självklar kandidat till Nobels fredspris”. Han undrade också varför så få “Palestinaaktivister firar”.⁵

Säkert hade PolitByrån också svalt sin heder och frågat sig varför så få “jublar” över “freden” ifall Moskva ockuperat Kiev, etniskt rensat befolkningen och sedan pådyvlat kapitulation, som gör “Vladimir Putin … en självklar kandidat till Nobels fredspris”.

Efter att ha genomfört folkmord och ockupation, flera oprovocerade anfallskrig (mot Jemen, Libanon, Iran etcetera), blivit fällda av Världsdomstolen i Haag, krossat och infört sanktioner mot ICC för att domstolen efterlyser västerländska terrorister – efter allt detta och mycket mer, är västerländska intellektuella enade i “tacksamhet”, och “firar” i lydig kör att vi förtjänar “Nobels Fredspris”.

En “Board of Peace” skall inrättas där självaste angriparen och dennes allierade, såsom Trump och krigsbrottslingen Tony Blair, skall sitta som regenter i det erövrade Gaza. Man kan föreställa sig ifall Putin lyckades inta Kiev och erövra Ukraina, efter att ha etniskt rensat och svultit till döds (sett till proportion) 2-4 miljoner ukrainare, i stort sett endast civila. Därefter, utropar Putin sig till ledare över Ukraina tillsammans med Kim Jong-un och Ayatollah Khamenei i en “Board of Peace”, varpå rysk press dreglar med “tacksamhet” över denna “fred”, åstadkommen av Putin, “en självklar kandidat till Nobels fredspris”, som “måste hyllas”.

Jag tvekar dock att den ryska propagandakåren har nått den oöverträffliga nivån av hjärntvätt för att kunna prestera likt sina västerländska förebilder och komma undan med det utan att någon höjer ett ögonbryn.

Såklart, idén att vi skulle betala skadestånd till palestinierna för att ha deltagit och skott oss på ett av århundradets hittills brutalaste brott, för att inte tala att skicka tiotals miljarder i form av vapen till palestinierna för att försvara sig mot västerländsk attack, kan hänvisas till samma kategori som ICJ:s domslut från juli 2024: för orimlig och absurd för att ens nämnas.

Låt oss heller inte slösa tid med att diskutera den situation som inte ens Orwell hade kunnat få för sig i sina fantasier: att den ockuperade och attackerade, Hamas, tvingas underordna sig och avväpna sig mot illegala angripare och en decennielång ockupation – inte de illegala angriparna, Washington, Tel Aviv och sponsorerna i Bryssel.

Allt detta står i total kontrast till reaktionerna på “freden” som USA pådyvlade nästan samtidigt på sin cyniskt utnyttjade “murbräcka”, Ukraina, som använts för ett “hänsynslöst proxykrig” (Henry Kissinger Distinguished professor vid John Hopkins Hal Brands ordval).6 Då var alla fullständigt ursinniga över att “Fredsplanen är inte en kompromiss. Det är en kapitulation”, i Expressens ord: “Att det är den stat som försvarar sig mot en invasion som ska tvingas rusta ned, och inte den bevisat imperialistiska stormakten som anföll … är både moraliskt bankrutt och farligt … Den enda hållbara freden är den som sker på Ukrainas villkor”.⁷

DN förklarade att “att den rysk-amerikanska så kallade fredsplanen för Ukraina … är en historisk ironi av svåröverträffade proportioner”, för att citera DN.⁸

Det är sant, men inte på sättet de tänker sig. Svenska tidningars reflexiva hyckleri och ursäkter för staten och de sadistiska brott vi ansvarar för runtom i världen visar helt klart “historisk ironi av svåröverträffade proportioner”, och i detta fall extremt klumpig och uppenbar sådan.

Men det kan de aldrig under några omständigheter inse med den enastående nivå av hjärntvätt som åstadkommits i Väst, där apologetik för vår terror och aggression är reflexiv och så djupt ingrodd, att man inte ens kan begripa innebörden av sina egna ord.

Att Gazas kapitulation är “Made in Washington” eller “tvingad” på en utsvulten och massakrerad, värnlös befolkning, är inget problem.

All retorik om “fred” på offrets villkor, rättvisa och suveränitet är ren lögnaktighet som ingen i mainstreammedia, som uttalat sig om frågan, tror på. Det är helt enkelt logiskt omöjligt att få fred på offrets villkor, att inte belöna angripare, suveränitet och så vidare, är faktiska principer som svenska intellektuella och journalister genuint och principiellt står för.

Att kunna motsäga sig själv i ett och samma andetag på detta sätt, och denna totala servilitet för statlig propaganda, avslöjar tydligt den sanna moraliska och intellektuella primitivism som är kännetecknet för utbildad västerländsk elitkultur. Uniformt, var vi än tittar.

Alla i “debatten” tar dessutom för givet att kapitulationsdokumentet som påtvingats på Gaza meriterar att kallas för “Fredsplan” och går sedan vidare till taktisk debatt om huruvida de arabiska “terroristerna” är tillräckligt civiliserade för att uppskatta vår barmhärtiga “Fred” i utbyte mot de västerländska terrorstaternas löften om hålla sitt ord och uppföra sig.

För att få svar på den frågan hade man kunnat vända sig till Västs tidigare meriter i att hålla sig till ingångna avtal, såsom exemplifieras i den illegala ockupationen och de konstanta förbrytelser mot avtalet i Libanon som slöts för ett exakt år sedan, i vilket Israel ockuperade och bröt avtalet innan bläcket på papperet ens hunnit torka. De ockuperar Libanon än idag med dagliga terrorattentat.⁹ Eller Gaza, där Israel och USA inte ens försökt dölja att de gånger de ingått i vapenvilor med Hamas varit förevändningar för att sänka deras gard (Januari-avtalet, Trumps 20-punktsplan med flera).¹⁰ Eller ett av de absoluta skolboksexemplen på oprovocerade anfallskrig sedan andra världskriget, attacken mot Iran i somras, som möttes med öronbedövande applåder och jubel i svensk och övrig västerländsk press.¹¹

Men helt klart vore det en otänkbar absurditet att förvänta sig att media skulle resa sig till en sådan trivialt låg intellektuell nivå, som alltid är fallet med fakta som är opassande i en laglös, terroristisk kultur som vår.

Andi Olluri