Mer av allting sammanfattar årets upplaga av Sweden Rock Festival. Mycket media, massa fotografer, enormt publikhav, merch, partnerföretag, vikinga- och medeltida kraftdemonstrationer i form av att lyfta stock på ett sätt som skulle ha passat på vilken vikingamarknad som helst. Publiken kunde ta del av högoktanig scenkonst, dramaturgi och poetisk närvaro som hämtat ur film- och teatervärldar.
Framförallt levererade årets festival fantastiska framträdanden. En av de starkast kvalitativa som levererade musikaliskt med show, låtar, röst och balanserad helhet är bandet som undertecknad såg, hörde och lyriskt betraktade på Palladium i Stockholm 1995. Då var det med skivsläppet Helpyourselfish och med de karaktäristiska kompositionerna... Nu 30 år senare bättre än någonsin levererar de danska D-A-D med bandmedlemmarna Jesper Binzer sång och gitarr, brodern Jacob Binzer gitarr och sång, den alltid karismatiske Stig Pedersen bas och sång samt Laust Sonne trummor, serverar nästan med deras kroppar på silverfat de coola låtarna Sleeping My Day Away, Bad Craziness, Rim Of Hell med mera. Med ett nytt konst-CD-släpp i form av Speed Of Darkness så håller de sitt varumärke med god självkänsla samt gott självförtroende. Rockikonerna håller det samman med den röda tråden av igenkänningsfaktorn ur sitt framgångsrika sound, sin unika sångröst, de vackra scenkläderna, scenspråket, utstrålningen, tight fett trum- och basgångar där publiken svarade med upphöjda klappande händer och unison körsång till de kända rocklåtarna.
"Vi vill bli bäst i världen"
Artist Razz fick även en inbokad pratstund med gitarrist Oskar Lindroos och basist Jonathan Thyberg från bandet Bloodstain, ett band som tar sikte på att bli störst i världen. Först beskrev de att målet är att nå största scenen Festival Stage på Sweden Rock men efter en stund insåg de att ju redan nått det målet.
– Ja, det är lika bra att ta sikte på att vi vill bli bäst i världen, uttryckte Oskar och Jonathan.
Vidare berättar de att Bloodstain som bandnamn kom till av att fingret på en av bandmedlemmarna började blöda vid för ivrig strängekviliblirism och det blev så bärande och symboliskt att alla i bandet därmed kände blodsbandet unisont.
De beskriver att låtarna skapas gemensamt i replokalmiljö och valet av metal togs också i sann demokratisk anda. Alla medlemmar i bandet har olika bakgrund och det finns en stark plattform av blues och rock och metal som innehåller mycket av dess skalor. På frågan om munspel kan passa i deras sättning så är svaret självklart.
– Ja för tusan, uttrycker Oskar med glimten i ögat.
Tiden går och tiden kommer där intervjun med Oskar och Jonathan går så fort och Jessica Lindroos, en av bandets co-managers, kommer in i vårt intervjurum och vi inser att det är dags att avrunda med hopp om att få se, höra och se Bloodstains fortsatta fram- och medgångar.
En salig blandning av band
Många besökare uttrycker en eloge till Sweden Rock-ledningen att de lyckats genomföra en festival med så otroligt många band att kunna avnjutas, charmas av, ibland skrämmas av och återkommande bli helt hänförd av. Ett av många bra rockband var helt klart The Mercury Riots med medryckande artisteri och låtkatalog. En fascinerande upplevelse var King Diamond med sin karaktäristiska underbara falsettsång och en dynamisk teater- och dramaföreställning. En förlösande svensk akt som påverkade hela Pistonhead tältet var Knogjärn med dess scenspråk, ljus- och färgspel, text och musik som inte går att värja sig mot, som kan inspirera vilken fegis som helst att börja våga ta tag i sin situation.
Ja, det är helt klart minnesvärt med ynnesten att uppleva dessa urkompetenta band, där vissa är i 70-80-års åldern såsom 60-årsjubilerande Scorpions. Det blir minnen för livet som når alla sinnen och berör känslosträngarna till att förgylla samt sätta guldkant för alla dem som uppskattar dessa upplevelser. Extra effektfullt blev det då bandet Meshuggah mitt i natten levererade en ljusshow utan dess like. Soen bjöd musikalisk eldshow med ett poetiskt och smakfullt framträdande. Slipknot frammanade alla möjliga varelser och fick publiken att nästan tala eller rättare sagt sjunga i tungor utifrån call-and-response. De som avslutade hela festivalsessionen blev de bombastiska hårdrockande historieberättarna i det svenska hårdrocksbandet Sabaton – ett stycke teaterdrama med rekvisita av både stridsvagn, karolinerdräkter, gasmasker, eldkastare och med ett crescendo till fyrverkeri så att det kändes som att hela Sweden Rockauditoriet firade nyårsafton.
Många band på festivalen uttalade även tacksamhet och eftertankar till alla de som jobbade inne på festivalområdet till att det fanns band såsom Cruzified Barbara med sin sångerska Mia Karlsson som uttryckte medlidande till alla de barn som drabbas i Gaza.
Imponerande organisation
Inför Sweden Rock skrevs många spaltmillimetrar, bland annat om att SVT visade en dokumentär om Sweden Rock och dess general, Ingolf Persson, som förhållit sig skeptisk gentemot många journalister, liksom även gentemot boksläppet om Sweden Rocks memoarer med dess tillkomst och fram till 30-årsjubileet då den släpptes 2023. Ingolf betraktar den i första hand som något av en sagobok och har en egen klar uppfattning och syn på Sweden Rocks själ som skiljer sig klart gentemot denna.
Många är för övrigt camparna som anländer i stil och uttrycker att campingen är halva nöjet. Det har också beskrivits att Visit Blekinge testar Sweden Rock för att locka nya invånare. Festivalen beskrevs av viss annan media som pompöst och maximalt. Någon uttryckte också ”faktiskt lite rockigt”...
Det kan konstateras att festivalen samlar många olika människor, målgrupper, åldrar och det hela kan nog sammanfattas med glädje, kärlek, intresse och den största känslan av dem alla – tacksamhet. Med facit i hand kunde vi se och höra så mycket som 93 band från fem scener med blandad repetoar, med ett imponerande arrangemang utifrån vilken otrolig logistik med artist, musiker och bandväxlingar till samordnandet och ackrediteringarna av journalister, fotografer till alla publikvärdar, säkerhetspersonal, vakter, scenarbetare, elektriker med mera.
När festivalen började närma sig sitt slut förstod de flesta att de fått något sting av de farliga djur och band som deltagit på Sweden Rock, såsom Huggorm tillika Scorpions där nervgifterna stundom verkade med öronbedövande, näsvisa och direkt synbara förlamande dödsryckningar. Vi längtar redan efter att bli stungna igen på Sweden Rock Festival 2026.
Mikael Rasmussen alias Artist Razz
