Svenska Akademien stämde Nordfront och påstod att tidningen brutit mot Klassikerskyddet och inte borde få citera gamla klassiska svenska dikter eftersom man är nationalsocialister. Nu har domstolen beslutat att ge Nordfront rätt och Svenska Akademien tvingas också stå för alla rättegångskostnader.

Det hela började när Svenska Akademien i praktiken ville ta sig rätten att bestämma vem eller vilka som får och inte får citera historiska verk. Man menade att den nationalsocialistiska webbtidningen Nordfront inte borde ha denna rätt och hävdade att tidningens publiceringar brutit mot ”klassikerskyddet”.

Det handlade bland annat om dikter från Esaias Tegnér, Viktor Rydberg och det 1100 år gamla fornnordiska verket Hávamál.

– Svenska Akademien menar att de här diktverken, och det är inte bara svenska utan också ur poetiska Eddan, det är vårt gemensamma kulturarv. Att knyta an det till hat och en inhumanitär ideologi, det är något som inte bör vara tillåtet. Man ska inte kunna appropriera de här diktverken och försöka lägga beslag på dem med en hat- och våldsideologi. Därför ska de bort från Nordfront och NMR:s hemsida, sade Svenska Akademiens juridiska ombud Anders Kylhammar till TT och hävdade att man har ”goda chanser” att vinna målet.

Annons:

Det hade man inte. Man krävde att nationalisterna skulle betala ett vite på sammanlagt två miljoner kronor – istället blir det nu Svenska Akademien som tvingas betala rättegångskostnaderna på ungefär 1,5 miljoner kronor.

Domen som är mycket lång konstaterar att Svenska Akademien hela tiden varit fel ute i sina försök att sätta åt politiskt oliktänkande och att klassikerskyddet inte ens är avsett för verk som återges i sitt ursprungliga skick.

”De uttalanden som görs i förarbetena om klassikerskyddets omfattning avser uteslutande verk som utsatts för bearbetningar, förändringar eller förvanskningar. Det finns enligt domstolen inte något i förarbetena som talar för att klassikerskyddet skulle vara avsett att även omfatta den situationen att ett verk återges i oförändrat skick i ett sammanhang som ur allmänkulturell synpunkt framstår som stötande. Sammanhanget kan däremot beaktas vid bedömningen av om en återgivning i ändrat skick är kränkande. Ovan nämnda uttalande i propositionen om att enskilda och allmänna intressen ofta sammanfaller kan, enligt domstolen, alltså inte ligga till grund för slutsatsen att avsikten varit att även sådana återgivningar ska kunna hindras med stöd av regleringen om klassikerskyddet. […]

Sammantaget medför detta att förarbetena talar för att bestämmelsen om klassikerskydd är avsedd att skydda det litterära eller konstnärliga verkets ursprungliga gestaltning, genom att hindra att vissa typer av ändringar görs, och värnar på så sätt det gemensamma kulturarvet.” Den är däremot inte – såvitt framgår – avsedd att hindra återgivningar av verk i oförändrat skick.”

Patent- och arbetsmarknadsdomstolen konstaterar vidare att det hade varit mycket problematiskt att tolka lagstiftningen mer extensivt och att detta skulle leda till allvarliga yttrande- och tryckfrihetsrättsliga konsekvenser Därför menar man att man bör vara försiktig ”vid bedömningen av tillämpningsområdet för klassikerskyddet”.

Sammanfattningsvis konstaterar domstolen att en återgivning av ett verk som inte redigerats eller förändrats på något sätt heller inte ska kunna förbjudas med hänvisning till Klassikerskyddet. Att citera ett klassiskt verk räknas som en återgivning i oförändrat skick.