MORGONDAGENS DAGSTIDNING – söndag 27 juli 2025

söndag 27 juli 2025

Gårdstomten – Nordiska folktrons skyddsväsen

publicerad 24 december 2024
– av Sofie Persson
Julkort av svenska konstnären Jenny Nyström och gravyr av Andreas Flinch efter en teckning av den danske konstnären Johan Thomas Lundbye.

Rättegången närmar sig – hjälp Nya Dagbladet i mål i bankstriden!

112 690 kr av 250 000 kr insamlade. Rätten till ett bankkonto är grundläggande – stöd vår stämningsprocess genom Swish till 123 611 30 21 eller andra donationsalternativ.


Gårdstomten har haft en framträdande roll i svensk folktro som ett av de viktigaste skyddsväsendena. Hans betydelse var så stor att man inte bara gav honom mat utan också bäddade en halmsäng åt honom. En nöjd tomte förde med sig ”tomtebolycka” till gården, medan en missnöjd nisse kunde orsaka olycka.

Inom nordisk folktro är gårdstomten ett av de mest kända väsendena och ett som svenskarna haft en särskilt nära relation till. Det berättades ofta om olika väsen, men just tomtar var en vanlig företeelse och något som många trodde starkt på. Vid Institutet för språk och folkminnen (ISOF) finns idag över tusen arkivberättelser om tomtegubbar.

Min mor hade sett tomtegubbar. Det var hon så säker på. Hon gick på en väg. Då såg hon en liten, liten gubbe med en röd mössa springa framför sig. När de kom till en avtagsväg, så sprang han den vägen”, berättade Adolf Johansson, född 1883, upptecknat av Ragnar Nilsson i IFGH 4786, s. 4, Institutet för språk och folkminnen, Göteborg.

Ordet tomte härstammar från ordet tomt och användes tidigare i formen ”tomt-gubbe”, som så småningom utvecklades till tomtegubbe, enligt Kulturminnet. Väsendet är också känt under andra namn, såsom gårdstomte, hustomte, tomtevätte, tomtrået, tomtenisse eller tomtebisse.

Julkort av konstnären Jenny Nyström.

Gårdens väsen

Ordet ”bisse” betyder anförare, vise eller högsta hönset. På många sätt kan man säga att tomtegubben hade en sådan roll på gården. Han vakade över gården och hjälpte till med vardagliga sysslor som att sikta mjöl, sopa, slå hö, bära halm och sköta djuren. Han beskrivs ofta som själva gårdens väsen. Enligt vissa berättelser var han den förste mannen som odlade upp gården och som inte kunde få ro efter döden, utan fortsatte vaka över ”sin” gård.

Gårdstomten är nära besläktad med vätten, ett underjordiskt väsen som enligt folktron ofta hade sin boning under människors hus.

Om man hittade sin häst med flätad man på morgonen var det ett tecken på att tomten varit i stallet. Tomten älskade både hästar och att fläta deras manar. Hästen, som var tomtens favoritdjur, fick man aldrig missköta eftersom det kunde leda till allvarliga konsekvenser.

Lättretligt väsen

Tomten skapade trygghet i det dagliga arbetet, och när han var nöjd gick det också bra för gården. Men han var också lättretlig och tolererade inte slarv. Om ladugården inte hölls ren kunde man riskera en örfil eller en spark i rumpan. Det var viktigt att inte utföra arbete på gården nattetid, eftersom det var tomtens arbetstid. Om man störde honom kunde han hämnas genom att orsaka oväsen nästa natt.

De tyckte inte om att man bullrade sedan det hade blivit mörkt på kvällen. Om man gjorde det så ”gick det efter” d.v.s. det bullrade precis likadant, men det syntes inte till att något blev gjort. Jag hörde det själv mer än en gång. Jag såg dem också en gång”, berättade Ingeborg Nilsson West, född 1836, upptecknat av Olle Lindskog i IFGH 964, s. 11-12, Institutet för språk och folkminnen, Göteborg.

Tomten ansågs också vara konservativ och hade en aversion mot jordbruksmaskiner och större förändringar. Det sades att om man införde för många moderniteter kunde tomten lämna gården, vilket sågs som mycket olycksbådande. Om han blev arg kunde han exempelvis slå ihjäl en ko eller på andra sätt sabotera arbetet på gården, enligt ISOF. En gårds framgång eller motgång förklarades ofta med en nöjd eller missnöjd tomte.

Gårdstomten krävde belöning

Det var viktigt att belöna tomten, och det var vanligt att man bäddade en halmsäng åt honom i ladugården. Att ge honom tobak, som han sägs ha uppskattat, var också en populär gest. Till jul ställde man traditionellt ut en skål med risgrynsgröt, vilket har gett upphov till termen ”tomtegröt”. Det var avgörande att gröten innehöll smör, vilket framgår av följande berättelse:

Tomten den skulle di ge mjölk och gröt julafta. Det skulle vara smör i gröten. Det var på ett ställe härute där di hade en tomte. Den blev satte till gröt julafta. Men när han kom var där inget smör. Smöret låg under gröten, men det såg inte tomten. Han blev så rasande, så han gick ut i lagårn och slog ihjäl den bästa kon di hade”, har Viola Gustafsson upptecknat 1927, i IFGH 937, s. 40-41, Institutet för språk och folkminnen, Göteborg.

Tomten tillskrevs ofta magiska krafter och ansågs kunna rädda en gård från nöd, exempelvis genom att öka sädesproduktionen. Han kunde också varna för faror som brand eller sjukdom hos djuren. En nöjd och glad tomte symboliserade trygghet och välmående för gården, vilket gav upphov till uttrycket ”tomtebolycka”.

En välkänd sägen berättar om tomten som drar på ett halmstrå. Han pustar och stönar av ansträngning, vilket får bonden att håna honom för att kämpa så hårt med ett så litet lass. Tomten blir då arg och svarar att om han pustar tillbaka lika mycket som bonden gjort åt honom, så kommer bonden inte längre ha något att skryta om. I själva verket har tomten burit långt mer än vad bonden förstått, och efter händelsen slutar bonden som utfattig.

Tomtar. Olaus Magnus Historia om de nordiska folken. Bok 3 – Kapitel 22 – Om andarnas tjänst. – Utgivningsår 1555.

Vanlig i smedjan

Gårdstomten höll inte bara till på gårdar. Det finns också berättelser om skogstomtar, som exempelvis kunde väcka kolarna om milan började brinna om natten. En berättelse från Axel Lind, född 1884, upptecknad av Olle Lindskog 1927, beskriver också hur smederna var särskilt skrockfulla och trodde starkt på tomtar.

Farbror brukade tala om, att om en smed försökte ta kol i en annan binge än sin egen, så var tomtegubben genast framme och gav honom en rungande örfil”, går att läsa i IFGH 961, s. 5-9, Institutet för språk och folkminnen, Göteborg.

Tron på gårdstomten har en oklar ålder, men enligt Nordiska museet kan den spåras tillbaka till åtminstone 700–800-talet. I skrift omnämns han exempelvis av Heliga Birgitta, som på 1300-talet kritiserade sedvänjan att ställa ut gröt till tomten, något hon såg som ogudaktigt. Även den svenske prästen Olaus Magnus nämner tomtar i sin bok Historia om de nordiska folken, där han också illustrerar dem.

Osynlig för de flesta

Gårdstomten är ett väsen som oftast håller sig osynligt men sägs ibland visa sig för vissa. Om man var ”synal” eller synsk kunde man få en skymt av tomten, men det var avgörande att visa honom respekt. Vanligtvis visste man att en tomte fanns på gården inte genom att se honom, utan genom att märka spåren av hans arbete.

Tomten beskrivs ofta som en liten, äldre man med storleken varierande från någon decimeter till ungefär lika stor som ett barn.

I Restebacken såg far en tomtegubbe. Han var så liten som en tre års gammal onge. Men han var så kvick som en katt”, berättade Maja Kajsa Johansson, född år 1868, upptecknat av Ragnar Nilsson i IFGH 3018, s. 6, Institutet för språk och folkminnen, Göteborg

Tomten beskrivs ibland som ett väsen med ett öga, men oftare som en figur med två gröna ögon som lyser i mörkret. Han har ofta vitt eller grått skägg och hår och bär vanligtvis gråa kläder med en grå eller röd luva. Det hände att man gav honom nya kläder som en vänlig gest, men det var viktigt att de inte var för påkostade, eftersom han då kunde anse sig vara för ”fin” för att arbeta.

Tomten ansågs vara otroligt stark och påstods kunna lyfta en hel häst. Han kunde också vara busig och gömma föremål eller liknande. Än idag används uttrycket att ”hustomten varit i farten” när något gått förlorat, även om det mest sker på skämt. Det finns också berättelser om hur gårdstomten roade sig genom att kasta ner saker i skorstenen.

Till skillnad från andra väsen som ofta levde i familjer beskrivs tomten vanligtvis som ensamlevande. Det finns dock berättelser som nämner både tomtegummor och tomtebarn. Tomten bodde ofta i gårdens stall eller ladugård, men kunde också hålla till i kvarnen, smedjan, bränneriet, gruvan, på ett skepp eller till och med inne i huset.

Tomtar och julen

I Sverige och Norden finns det två olika tomtar: gårdstomten och jultomten. Den traditionella röda jultomten har sitt ursprung i legender om den givmilde S:t Nicolaus, som senare blev känd som Santa Claus. Enligt Kulturminnet började han bli populär i Sverige under 1860-talet. Santa Claus är känd i många länder, men i Sverige har han fått influenser från gårdstomten. Därför brukar man säga att den svenska jultomten är en blandning av gårdstomten och Santa Claus.

Illustration inspirerad av dikten ”Tomten”. Illustration: Jenny Nyström/Ny Illustrerad Tidning

Det är framförallt två personer som har format den svenska bilden av jultomten: författaren Viktor Rydberg och konstnären Jenny Nyström. År 1871 publicerade Rydberg julsagan Lille Viggs äventyr på julafton, en berättelse som inte direkt handlar om jultomten eller tomtar, men om en julklappsutdelande vätte. Nyström illustrerade sagan, och vätten kom att bli en förebild för den svenska jultomten. Rydberg ska även ha gett Nyström detaljerade instruktioner om hur denna vätte skulle gestaltas, och tillsammans bidrog de till att knyta den gamla hustomten till julen. Nyström fortsatte därefter att utveckla tomtebilden i Sverige, bland annat genom att måla tusentals julvykort och illustrera Rydbergs berömda dikt Tomten, som inleds:

Midvinternattens köld är hård,
stjärnorna gnistra och glimma.
Alla sova i enslig gård
djupt under midnattstimma.
Månen vandrar sin tysta ban,
snön lyser vit på fur och gran,
snön lyser vit på taken.
Endast tomten är vaken.

Det är oklart vem som myntade just ordet ”jultomte”, men Jenny Nyström fortsatte att hämta mycket inspiration från folktrons gårdstomte. På så sätt har den moderna svenska jultomten rotat sig i julfirandet, enligt Nordiska museet.

En sak som skiljer den svenska jultomten från andra är att han sällan förknippas med renar. I svensk tradition färdas tomten istället med hästar, bockar eller grisar. Oftast föreställs han ändå som ensam, gående genom snön med en säck på ryggen.

Gårdstomten idag

Trots att samhället idag är alltmer sekulariserat, och tron på väsen och det övernaturliga minskat, lever folktron fortfarande kvar i vårt kollektiva medvetande. Många av de gamla myterna och föreställningarna har anpassats och överlevt genom tidens gång, ofta i nya former, men de bär på ett djupt rotat behov av att förstå världen genom det mystiska och oförklarliga. I en tid när den fysiska världen förklaras genom vetenskap, fortsätter den övernaturliga världen att fascinera oss och ge utrymme för berättelser och traditioner.

Intresset för folktro är inte bara en kvarleva från det förflutna. Den lever vidare i dagens populärkultur, där gårdstomtar och andra väsen får nytt liv i böcker, filmer och serier. Även moderna medier, som poddar, berättar ofta om nya skymtar av övernaturliga fenomen. Det är också intressant att notera hur traditioner från andra kulturer, som amerikanska ”Nissedörrar”, börjar få fäste i Sverige, vilket visar på den universella och tidlösa karaktären av vår dragning till dessa mytiska väsen. Trots att dessa nissar skiljer sig från den svenska gårdstomten, finns det en gemensam kärlek till hyss och humor – egenskaper som gör att dessa figurer fortsätter att fascinera.

Frågan om varför folktron består, trots att vi lever i en mer rationell och teknologisk värld, är inte enkel. Kanske är det ett sätt att hålla fast vid något äldre, en länk till det förflutna och en tid då världen kändes mer mystisk och osäker. Eller så är det helt enkelt en inneboende mänsklig dragning till det oförklarliga, ett behov av att tro på något mer än det vi kan se och mäta. Oavsett förklaring kommer figurer som tomtegubbar, gårdstomtar och andra väsen förmodligen att fortsätta vara en del av vår gemensamma kulturella identitet, och en påminnelse om att det kan finnas finns mer i världen än vi förstår.

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

Radikalfeminismens facit: ”Så många förstörda liv”

Radikalfeministen Kate Milletts syster Mallory berättar i denna artikel om sin upplevelse inifrån den moderna kvinnorörelsens begynnelse och hur den lett fram till ett fördärv av den västerländska familjen. Översättning och bearbetning av Julia Caesar.

publicerad Idag 17:35
Kvinnokampen i USA, "Women’s Liberation"

Rättegången närmar sig – hjälp Nya Dagbladet i mål i bankstriden!

112 690 kr av 250 000 kr insamlade. Rätten till ett bankkonto är grundläggande – stöd vår stämningsprocess genom Swish till 123 611 30 21 eller andra donationsalternativ.


Alla som kan sin feminismhistoria vet att det började med Betty Friedan, Kate Millett och Germaine Greer. Det var deras insatser som var startsignalen för ”Womens’ Lib” (Womens’ Liberation Movement), som med början på 1960- och 70-talen skulle komma att sprida sig över hela den icke-muslimska världen.

Betty Friedan (1921-2006) var först med sin bok ”Den feminina mystiken” (1963). Sedan kom Kate Millett (1934-2017) med ”Sexualpolitiken” (1970), samtidigt som australiensiska Germaine Greer (född 1939) med ”Den kvinnliga eunucken” (1970).


Artikeln publicerades urspungligen på Nya Dagbladet 20 februari 2018


Ett halvsekel senare lever vi i feminismens baksmälla, och inga smärtstillande medel hjälper mot insikterna om vad denna i grunden marxistiska rörelse har fört med sig och fortfarande för med sig, inte bara för kvinnorna utan också för männen, barnen och hela mänskligheten.

När kvinnorna går fel följer männen efter.” – Mae West

Socialism är misslyckandets filosofi, okunnighetens krig och avundens evangelium; dess inneboende avsikt är att dela eländet lika.” – Winston Churchill

Feministikonen Kate Millett avled i höstas, 82 år gammal, i hjärtstillestånd. Två år före hennes död skrev hennes syster Mallory Millett en artikel där hon obarmhärtigt avslöjar sina egna upplevelser och åsikter om resultatet av systerns och andra kvinnoaktivisters radikalfeminism:

Så många förstörda liv.”

Det märks att Mallory Millett har kämpat hårt och länge med den lojalitetskonflikt som ligger i att öppet och offentligt ta avstånd från sin egen syster och hennes ideologi.

Hon skriver:

”Om du ser ett förräderi i det jag skriver, ett förräderi mot min syster: jag har kommit att identifiera mig med människor som Svetlana Stalin (Allilujeva) eller Juanita Castro; människor som talar klarspråk om en familjemedlem som har gjort stor skada.”

Jag, Julia Caesar, har översatt och redigerat Mallory Milletts artikel nedan.

Originalet går att läsa här.


 

”Jag gick ut universitetet som kommunist och ateist, precis som min syster Katie hade gjort sex år före mig. Efter flera år utomlands var jag nyskild och höll på att skapa ett nytt liv för min dotter och mig när Katie sa:

Kom till New York! Vi gör revolution! Vi bygger upp en nationell kvinnoorganisation, och du kan bli en del av den.”

Jag hade inte träffat henne på flera år. Så började min period som omedvetet vittne till historien. Jag bodde hos Kate och hennes japanske make, Fumio, när hon avslutade sin första bok, en doktorsavhandling vid Columbia University, ”Sexual Politics.” Det var 1969.

Kate erbjöd mig att gå med henne på ett möte hos en vän, Lila Karp. De kallade det en ”medvetandehöjande grupp”, en typisk kommunistisk övning, något som praktiserades i det maoistiska Kina. Vi samlades kring ett stort bord, och ordföranden öppnade mötet med litanior, något som liknade en katolsk mässa. Men nu var det marxism som predikades.

Varför är vi här idag?
– För att göra revolution!

Vilken typ av revolution?
– Kulturrevolution!

Och hur gör vi kulturrevolution?
– Genom att förstöra den amerikanska familjen!

Hur förstör vi familjen?
– Genom att förstöra den amerikanske patriarken!

Och hur förstör vi den amerikanske patriarken?
– Genom att krossa hans makt!

Hur gör vi det?
– Genom att förstöra monogamin!

Hur kan vi förstöra monogamin?
– Genom att främja promiskuitet, erotik, prostitution och homosexualitet!

Det de sa gjorde mig målös. Jag trodde inte mina öron. Vad var det här för människor?

De fortsatte med en lång diskussion om hur man går vidare mot de här målen genom att inrätta en nationell organisation för kvinnor. Det var tydligt att vad de ville ha var inget mindre än en fullständig dekonstruktion av det västerländska samhället. Strategin var att invadera varenda amerikansk institution. De måste alla infiltreras av ”revolutionen”: media, utbildningssystem, universitet, gymnasium, skolstyrelser. Sedan rättsväsendet, lagstiftarna, och även bibliotekssystemet.

De var som ett gäng fantasifulla och bortskämda barn. Själv var jag i chocktillstånd efter att ha bott i länder i tredje världen i flera år utan att kunna resa tillbaka till USA. Jag var en av dem som, när de återvände till amerikansk mark, kände extas när de var hemma i USA. Jag knäföll på marken och täckte den med kyssar. Jag hade insett hur fantastiskt mitt födelseland är och brydde mig inte om vad någon annan tyckte, eftersom de inte hade sett vad jag hade sett eller varit där jag hade varit. Jag hade vuxit ifrån kommunismen från min universitetstid.

Hur kunde tolv respektabla amerikanska kvinnor – privilegierade akademiker vid fina institutioner, med avancerade universitetsgrader, intelligenta och resonabla – hur kunde de tro att de skulle lyckas med sådan ondskefull grandiositet? Och varför?

Jag avfärdade det som luftslott. Jag fortsatte med mitt nya liv i New York, medan min syster blev känd för sina böcker och presenterades på omslaget av Time Magazine. Time kallade henne ”kvinnorörelsens Karl Marx”. Orsaken var att hennes bok innehöll en kurs i marxism för kvinnor.

Hennes tes var att familjen är en plats för slaveri, där mannen är förtryckare och kvinnan och barnen är proletariatet. Det enda hoppet för kvinnors befrielse är att springa för livet. Detta var den nya kvinnorörelsen. Kate Milletts böcker trollband de akademiska klasserna, och snart infördes ”kvinnostudier” vid högskolor över hela landet med hennes böcker som obligatorisk läsning.

Föreställ dig att en flicka på 17 eller 18 år sitter vid köksbordet med sin mamma. Mamman studerar kursplanen för dotterns första år på college. Där finns en kurs som heter ”Women’s Studies”.

Hmmm, det kan vara intressant”, säger mamman. ”Kanske kan du få något ut av det här.”

Hur skulle hon kunna misstänka att det här är en kurs där hennes dotter kommer att lära sig att hennes pappa är en skurk? Att hennes mamma är en dåre som tillåter en man att förslava henne med barbariska metoder som monogami, familjeliv och moderskap? Ett sådant slöseri med hennes talanger!

Flickan får inte följa i sin mammas fotspår. Det skulle vara att underkasta sig ett liv som redskap för någon dominerande man, en förtryckare som har hypnotiserat henne med trick som romantisk kärlek. ”Låt dig aldrig luras in i detta bedrägeri”, får hon lära sig. Men även om män inte är något att ha bör hon använda sig av dem för sin egen orgasmiska tillfredsställelse. Hon ska ligga med så många män som möjligt för att vara obunden och fri.

När professorerna i kvinnostudier är klara med din dotter kommer hon att vara ett skal av den oskyldiga flicka du kände, övertygad om att hon, även om hon ligger med varenda kille, inte bör bli gravid. Som utövare av promiskuitet blir hon expert på tekniker för att förebygga graviditet, i synnerhet abort.

Målet med kvinnors frigörelse är att få varje kvinna att förlora all empati för pojkar, män och spädbarn. De känsligaste aspekterna av hennes själ förråas tills hon inte har någonting emot att mörda sitt eget barn i livmoderns varma lilla skyddsrum. Hon kommer att bli undervisad om att hon, för att bli en fri kvinna, måste bryta mot lagen. Det är helt rimligt, eftersom all västerländsk lag, sedan Magna Charta och till och med tidigare, är en sammansvärjning av den onde vite mannen, vars verkliga syfte är att tvinga henne till slaveri.

Bryt mot lagen! Var en rebell! Var trotsig!”
Alla kvinnor är prostituerade”, kommer hon att få veta.

Du är antingen väldigt smart och använder sex för ditt eget nöje och utveckling som helt fri människa, precis som män, genom att vara promiskuös.

Eller du kan vara en professionell prostituerad, en lönsam affär för kvinnor.

Eller du kan låta dig duperas som din mamma och prostituera dig själv för en enda man, och därigenom låta dig kontrolleras av ”förtryckaren”. Alla gifta kvinnor är ”enmanshoror”.

Det finns inget slut på de absurditeter din unga dotter kommer att bli övertygad om att svälja.

Jag hoppar från kille till kille så mycket som jag vill, och ingen kan stoppa mig, för jag är frigjord!”

Med andra ord kommer de här människorna att göra din dotter till en slampa med min systers böcker som instruktionsmanualer.

Foto: Pixabay

Hon kommer att berätta för dig:

Jag kommer nog aldrig att gifta mig, och om jag gör det kommer det att vara efter att jag har etablerat min karriär” – vilket i dag ofta betyder aldrig.

Jag ska behålla mitt eget namn, och jag vill verkligen inte ha barn. De är så besvärliga och är bara i vägen.”

De kommer att säga till henne:

Låt inte någon man degradera dig genom att låta honom öppna dörrar för dig.”

Att bli kallad ”dam” är en förolämpning.”

Ridderlighet är ett medel för ägande.”

Jag känner kvinnor som föll för den här trosbekännelsen när de var unga och som nu, i 50-60-årsåldern, gråter av sorg över de barn som de aldrig kommer att få och som de kallblodigt tog livet av för att värna den tomma, kärlekslösa framtid som de nu lever i utan att kunna gå tillbaka.

Var är mina barn? Var är mina barnbarn?” snyftar de.

Många gånger har jag fått höra:

Din systers böcker förstörde min systers liv!”

Bette Davis (1908-1989)

Under samma tid som de här kvinnorna invaderade våra institutioner förändrades den amerikanska kvinnans karaktär drastiskt av förebilder som Rosalind Russell, Bette Davis, Deborah Kerr, Eva Arden, Donna Reed, Barbara Stanwyck, Claudette Colbert, Irene Dunn, Greer Garson. De var enastående kvinnor som inte behövde några maktlektioner och vars egna personligheter, liksom de karaktärer de tolkade, var starka och tydliga i konturerna. Deras röster var så olika att du kunde urskilja dem med detsamma.

Vi kände alla Rita Hayworths röst.

Vi kände alla Katherine Hepburns röst.

Kvinnorna i dagens Hollywood, efter den stora kvinnobefrielsen, ser alla exakt likadana ut, och deras röster låter likadant, dessa Julies och Jessicas! Den amerikanska kvinnans karaktär har snedvridits av den skadliga rörelse som kallas feminism. Varifrån kom den här vulgära, tatuerade, laglösa varelsen som utan att blinka mördar sitt barn och sedan går för att festa utan att känna något samvete eller ånger? Och detta under en så kort fas i historien?

Rita Hayworth (1918-1987). Foto: 20th Century Fox

När kvinnorna vid Lila Karps bord i Greenwich Village bestämde sig för att förstöra den amerikanska familjen genom att övertala unga kvinnor att hata västerländsk lag, män och äktenskap, fullföljde de precis vad de menade. Deras önskan – jag bevittnade det vid flera möten tills jag blev sjuk av deras hat – var att slita isär det amerikanska samhället, familjen och ”den patriarkale slavägaren”, det vill säga den amerikanske mannen.

Mao Zedong (1893-1976)

Vi är alla så upptagna med att gratulera varandra, eftersom Ronald Reagan ”vann det kalla kriget utan att skjuta ett enda skott” att vi helt missar sanningen – att Mao, med sin lilla röda bok, och Sovjet vann det kalla kriget utan att skjuta ett enda skott genom att ta över våra kvinnor, våra unga och sinnena på alla dem som låter sig handledas av Noam Chomsky och Howard Zinns läroböcker.

Om du ser ett förräderi i det jag skriver, ett förräderi mot min syster: jag har kommit att identifiera mig med människor som Svetlana Stalin (Allilujeva) eller Juanita Castro; människor som talar klarspråk om en familjemedlem som har gjort stor skada.

Lojalitet kan vara mycket destruktivt. Jag har varit en av de tysta, men till slut öppnar jag munnen. Flickor har utsatts för något ont i åratal. Det är ondska. Jag mår illa av det. Massförstörelsen, det oundvikliga resultatet av alla socialistiska/kommunistiska experiment, lämnar spillror efter sig.

Så mycket grace, kvinnlighet och skönhet som har gått förlorade.

Så många förstörda liv.”

 

Mallory Millett

 

Denna artikel har tidigare översatts till svenska och publicerats på Julia Caesars blogg

Om artikelförfattaren

Mallory Millett bor sedan 20 år tillbaka i News York City med sin make. Hon är chefsekonom på flera amerikanska företag och medlem i The David Horowitz Freedom Center.

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

Utställningen ”Nordbor” – ett måste för historieintresserade

publicerad Idag 16:05
– av Jan Sundstedt
Gustav Vasa innanför huvudentrén på Nordiska museet.

Rättegången närmar sig – hjälp Nya Dagbladet i mål i bankstriden!

112 690 kr av 250 000 kr insamlade. Rätten till ett bankkonto är grundläggande – stöd vår stämningsprocess genom Swish till 123 611 30 21 eller andra donationsalternativ.


Nordiska museets utställning ”Nordbor” tog över fem år att färdigställa och resultatet är snudd på häpnadsväckande. En extra krydda är det faktum att man storsatsat på hittills okända levnadsöden, som samsas med mer välkända karaktärer.

Nordiska museets senaste utställning ”Nordbor” har äntligen sett dagens ljus efter åratal av planering och noggranna förberedelser. Fokus ligger på Nordens historia under de senaste 500 åren med start år 1500, det århundrade då många historiker menar att den moderna svenska staten grundlades.


Artikeln publicerades ursprungligen på Nya Dagbladet den 19 februari 2024.


”Nordbor” tar besökarna på en tidsresa över ett helt våningsplan med hela 27 rum och visar upp över 4 000 föremål och bilder. Varje historisk period, från 1500-talet till 2000-talet, belyses med specifika teman och händelser som format Nordens utveckling.

Resultatet överträffar förväntningarna med enastående detaljrikedom och unika artefakter.

Nordiska Museet Stockholm
Nordiska museet i Stockholm. Foto: Jan Sundstedt/Nya Dagbladet

Barnmorskor, konditorer och kungar

Den storslagna utställningen – som passande nog markerar avslutningen av museets 150-årsjubileum (2023) – introducerar oss dessutom till 22 verkliga personer, vars levnadshistorier tidigare varit förbisedda i litteraturen och landets museer.

Bland dessa finner vi resenären Samuel Kiechel från 1500-talet, godsägaren Maria Sofia De la Gardie från 1600-talet, barnmorskan Catharina Koberg från 1700-talet och konditorn Wilhelm Davidson från 1800-talet, som alla delar scenen med mer välkända figurer som Gustav Vasa, Karl XII, Gustav III och August Strindberg.

Särskild uppmärksamhet ägnas åt den samiska kulturen som fungerar som en röd tråd genom utställningen. Med omkring 300 samiska föremål från museets samlingar visas en mångfald av artefakter, inklusive unika teckningar av författaren och konstnären Johan Turi (1854-1936).

Nordbor samer Nordiska Museet
Några av de samiska föremål som visas på utställningen ”Nordbor”. Foto: Jan Sundstedt/Nya Dagbladet.

Gällande 1500-talet (Äldre Vasatiden) utforskar utställningen inte bara den samiska kulturen utan även Gustav Vasas regeringstid, kyrkans ställning i landet och Sveriges inblandning i olika krig.

1600-talet (Stormaktstiden) kastar ljus över folkets lidande på grund av de många krig Sverige deltog i. Krig som tvingade staten att höja skatterna och påföra ytterligare bördor på redan hårt ansatta människor.

1700-talet (Frihetstiden) fokuserar på Gustav III:s regeringstid och spridningen av borgerligheten, samtidigt som upplysningstidens idéer om jämlikhet och välfärd börjar få fäste. Här behandlas även Karl XII:s öde år 1718.

1800-talet (Union och Industrialisering) belyser upplysningstidens framsteg, acceptansen av religionsfrihet och ökningen av nykterhetsrörelsen. Samtidigt som folket led av sviterna efter århundraden av krig tog Sveriges socialdemokratiska arbetareparti (SAP) form år 1889 och kafékulturen blev en populär fritidssyssla.

Nostalgitripp

Vad 1900- och 2000-talet anbelangar – århundraden som många besökare själv upplevt och upplever – får man vackert bege sig till Nordiska museet själv för att veta vad som där väntar. Jag törs lova så mycket som att man blir inte besviken.

Den som hade pojk- eller flickrum under senare halvan av 1900-talet får en resa längs minnenas väg som verkligen håller måttet.

Nordbor 1900-talet Nordiska Museet
Exempel på 1970-talets folkhem i utställningen ”Nordbor”. Foto: Jan Sundstedt/Nya Dagbladet.

”Nordbor” på Nordiska museet lyckas skapa en mångfacetterad och engagerande resa genom Nordens och i synnerhet Sveriges rika historia. Besökarna får uppleva inte bara de välkända gestalterna utan även de dolda hjältarna och vardagshjältarna som format vår gemensamma historia.

Ett extra plus är att de ansvariga bakom utställningen lagt fokus på historiska händelser utan att låta sig påverkas av samtida politiska strömningar.

Den som besöker utställningen – vilket varmt rekommenderas – får ta del av historiska skeenden. Något som torde vara själva drivkraften bakom dylika projekt.

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

Darth Vaders ljussabel till salu – väntas gå för mångmiljonbelopp

publicerad 24 juli 2025
– av Jan Sundstedt
Stjärnornas Krig Darth Vader
Darth Vader - Sithlord supreme

Rättegången närmar sig – hjälp Nya Dagbladet i mål i bankstriden!

112 690 kr av 250 000 kr insamlade. Rätten till ett bankkonto är grundläggande – stöd vår stämningsprocess genom Swish till 123 611 30 21 eller andra donationsalternativ.


En av filmhistoriens mest ikoniska rekvisita går nu under klubban. Darth Vaders ljussabel från Stjärnornas krig-filmerna auktioneras ut i september – och väntas inbringa tiotals miljoner kronor.

En originalrekvisita som använts av legendariske Darth Vader i Rymdimperiet slår tillbaka (Irvin Kershner, 1980) och Jedins återkomst (Richard Marquand, 1983) säljs i höst av det brittiska auktionshuset Propstore.

Den aktuella ljussabeln är en så kallad ’hero prop’, det vill säga en detaljerad version av vapnet som syns i närbilder. Ljussabeln användes direkt vid inspelningen av de två uppföljarna i George Lucas berömda rymdopera.

Föremålet har tidigare funnits i privat ägo men visas nu upp för allmänheten inför försäljningen. Bland annat planeras visningar i London, Beverly Hills och New York innan auktionen hålls i Los Angeles i september.

Värdet uppskattas till mellan en och tre miljoner amerikanska dollar, motsvarande omkring 10 till 30 miljoner kronor.

Unikt stycke filmhistoria

Ljussabeln användes av både skådespelaren David Prowse och hans stuntman Bob Anderson under filminspelningarna. Den representerar därmed inte bara en ikonisk del av Stjärnornas krig-myten, utan också ett unikt stycke filmhistoria.

David Prowse/Darth Vader på besök i Stockholm 1997.
Darth Vader (David Prowse) på besök i Stockholm, 1997. Foto: Jan Sundstedt/Nya Dagbladet

Det är ytterst ovanligt att så kallade ’hero prop’-rekvisita från originaltrilogin dyker upp på marknaden – vilket förklarar det höga förhandsintresset.

Auktionen inkluderar även andra välkända filmföremål, såsom Indiana Jones piska från Jakten på den försvunna skatten, Saurons hjälm från Sagan om konungens återkomst samt den välkända ’neuralyzer’-pennan från Men in Black.

Det är emellertid ljussabeln som väntas dra till sig mest uppmärksamhet – både från samlare och Stjärnornas krig-fantaster världen över.

Auktionshuset Propstore är känt för sina storslagna försäljningar av filmrekvisita och har tidigare sålt föremål från bland annat Harry Potter, Blade Runner och Tillbaka till framtiden.

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

Time To Rock levererar

Årets upplaga av rockfestivalen Time To Rock gick av stapeln i skånska Knislinge. Under fyra julidagar befann sig Nya Dagbladets kulturreporter Mikael Rasmussen på plats för att ta del av en festival fylld med emotionell konstnärlighet som blandar sig väl med en stark familjär gemenskap – och så klart: Massor av musik!

publicerad 23 juli 2025
Oomph-3
Myrath-1
Myrath-2
Battle-beast-1
Battle-beast-2
Battle-Beast-3
Battle-Beast-4
Besökare-1
Majestica-1
Majestica-2
Majestica-3
Mikkey-Dee-and-Friends-2
Mikkey-Dee-and-Friends-1
besökare-4
Smash-into-pieces-4
Smash-into-pieces-3
Smash-into-pieces-2
Smash-into-pieces-1
besökare-3
besökare-2
Majestica-4
Oomph-1
Oomph-2
Oomph-4
besökare-5
besökare-6
Cobra-spell-1
Cobra-spell-2
Cobra-spell-3
Balls-to-the-wall-1
Orvar-Säfström
Heavy-Pettin
VIP
balls-to-the-wall-2
Dare
previous arrowprevious arrow
next arrownext arrow
Oomph-3
Myrath-1
Myrath-2
Battle-beast-1
Battle-beast-2
Battle-Beast-3
Battle-Beast-4
Besökare-1
Majestica-1
Majestica-2
Majestica-3
Mikkey-Dee-and-Friends-2
Mikkey-Dee-and-Friends-1
besökare-4
Smash-into-pieces-4
Smash-into-pieces-3
Smash-into-pieces-2
Smash-into-pieces-1
besökare-3
besökare-2
Majestica-4
Oomph-1
Oomph-2
Oomph-4
besökare-5
besökare-6
Cobra-spell-1
Cobra-spell-2
Cobra-spell-3
Balls-to-the-wall-1
Orvar-Säfström
Heavy-Pettin
VIP
balls-to-the-wall-2
Dare
previous arrow
next arrow
 

Rättegången närmar sig – hjälp Nya Dagbladet i mål i bankstriden!

112 690 kr av 250 000 kr insamlade. Rätten till ett bankkonto är grundläggande – stöd vår stämningsprocess genom Swish till 123 611 30 21 eller andra donationsalternativ.


Dagarna fyra fylldes med gemenskap, uppskattning och väldigt mycket musik. Det är vänligt, gemytligt och de besökare som väljer att gästa Time To Rock gör det med omsorg. Festivalen är som en stor familj som välkomnar och integrerar. Det slår de flesta besökare vilken omtänksam anda som råder inne i det uppbyggda samhället kallat Time To Rock.

Musikakterna är många och variationsrika där många smaker verkligen blir tillgodosedda. Det är extra charmigt att betrakta när även barn följer med och visar uppskattning samt bjuder på humor på det där viset som bara barn kan när till exempel deras favoritband framträder. Smash Into Pieces lockade barn som vuxna där hela festivalområdet gungade när sittandes som ståendes sjunger med, applåderar samt ler instämmande till hur väl allt sitter som en smäck.

Campinglivets förlovade land

Festivalen börjar även nå sin limit rent boendemässigt för de som väljer att vilja campa. Det var 300 fler övernattande än förra året och nu behöver Time To Rock ledningen titta efter markalternativ. Det innebär att festivalen kan bära cirka 1 100 campinggäster. Men markfrågan blir en nöt att knäcka, uttrycker Martin campingens generalmaestro, som guidade Mikael Rasmussen runt inne i campingområdet i sin fina golfbil. Det blir mycket återvinning under dessa dagar där ett samarbete med en handlare i Kristianstad möjliggör att de även kan få panta burkar exempelvis från Tyskland just för att det blir sådan mängd och metallen är värdefull, precis så värdefull som den metal som spelas och framförs från scenerna.

Exempelvis så uppträdde den Tyska veteranbandet Dirkschneider med Udo Dirkschneider med sin urkaraktäristiska verkshöjd som därmed lyfter hela stämningen till publikens förtjusning. Deras repertoar vid detta tillfälle blev att spela alla låtarna från det legendariska albumet Balls To The Wall som firade 40-års jubileum. Det blev även möjlighet för auditoriet att få köra till Dirkschneiders extranummer dirigerande av låten Princess Of The Dawn.

Tre scener med 47 stycken band där det mesta av spelschemat höll hälsomässigt förutom Black Ingvars som vi saknade med deras tolkningar av barnvisor, schlagers och dansbandsgung i oerhört feta hårdrocksarrangemang. Med kort varsel ersatte istället bandet Alien Black Ingvars frånvaro. Det är njutning för alla sinnen med alla de band som uppträder. Det är härliga band som Quireboys som erbjöd underbar sydstatsrock med inslag av väl kompetent rockmunspel. Bandet Oomph dundrade på likt Rammstein och sångaren bjöd på teatraliska blickar och mimik. Fler sinnen blev även tillfredställda då Cobra Spell framträdde i lack, läder och lyckades dölja de mest intima delarna i kinky- läder och lack samt sina instrument.

Crescendo på fjärde dagen

Helt klart bäst blev den sista dagen av festivalens fyra fullpumpade dagar av öl, mat, tältande och musikekvilibrism. Alltid lika fantastiskt att få se och höra Mikkey Dee från legendariska King Diamond därefter Motörhead och numera flitigt turnerande med Scorpions, där han reste från Hannover till Knislinge för att framföra låtar från den tid med Motörhead.

Det är synd om de band som måste framföra dåliga låtar för att publikfria medans välkomponerade melodier är en stolthet att få framföra såsom, Ace Of Spades, sade Mikkey med glimten i ögat.

Vilken låt ska vi spela nu då, frågar Mikkey sedan publiken. Ace of Base, blev svaret skämtsamt från publiken.

Programmet fortsatte och följdes därefter exempelvis med Jean Beauvoir, barnens favorit Smash Into Pieces med läckra medryckande låtar, cool datorgrafik och eldshow. Därefter Majestica med fantastiskt gitarrekvilibrism av Tommy Johansson likt Yngwie Malmsteen och med en sångröst som i sina högsta register frammanar bilder av självaste Judas Priests Rob Halford. Ja, det är verkligen starka upplevelser och programmet levererar och toppar därefter med Myrath som varvar orientaliska dans- och musikinslag i sina metalbaserade melodikompositioner.

Den karismatiske teater- och dramaklädde sångerskan Noora Louhimo i Battle Beast ger sitt band och festivalens besökare nya dimensioner och önskvärt vore även att musikerna också förstå att matcha artistdramadrottningen Noora. Ny som konferencier i år blev Orvar Säfström.

Välkommen i din bekväma comfortzoon! Orvar uppmanade publiken en hymn till den legendariske bortgångne Lemmy från Motörhead. Auditoriet uppmanades titta upp mot himlen för det är där han är, uttalade Säfström, och ingen annanstans!

Ytterligare ett möte som berör min själ och hjärta är med en av festivalens flitigaste besökare. Personen heter Jens Björk och vi kan alla se honom oftast sittandes i sin rullstol på de avsedda rullstolsramperna med god utsikt till scenerna och artisterna. Med jämna mellanrum vill Jens filma med sin smartphone eller resa sig upp och digga med till de rytmiskt tunga hårdrocks- och metallåtarna som når honom kanske djupare än oss andra. Jens drabbades av stroke och påföljande afasi för cirka 10 år sedan och har sedan dess genomgått olika terapeutiska behandlingar.

Jens jobbar ständigt med övandet av språket, rörelser och de sociala sammanhangen. Det känns extra fint när ett förtroende byggs upp och vårt ömsesidiga tålamod gör att vi förstår varandra och musiken är likt visdom på sådan frekvens att den enbart går att förnimma. Därför kan musik vara helande och läkande, och trots hög ljudvolym som strömmar ur högtalarna på Time To Rock skadas inte öronen utan tvärtom når tonerna djupt in i publikens kroppar. Och Jens sms:ar mig ett par dagar efter att Time To Rock packat ihop och skriver så här:

”Gokväll! Jens här med rullstolen. Nu har jag vaknat efter härlig festival i Knislinge och det sista bandet Sonata Arctica – riktigt härligt slut på festivalen.”

Detta sätter väl fingret på hur viktiga dessa fantastiska festivaler är!

Bockar & Bugar

Så tack till hela Time To Rock-ledningen med festivalgeneralen Andreas Martinsson i spetsen, pressansvarig och allas vår Andreas Hygge Hügard till alla de som byggt upp festivalmiljön, värd- och säkerhetspersonal, blåljus såsom polis- och ambulans som också likt kyrkan hade ett välkomnade eventinslag där de som ville bekanta sig med dess så viktiga funktioner. Detta gott folk var Time To Rock 2025 och besökare uttalar redan en längtan till Knislinges oas. Må alla goda energier strömma!

Och vi lägger även in ett önskemål till nästa år — de fantastiska gothrockbandet Fields Of The Nephilim. Tack på förhand!

 

Mikael Rasmussen alias Artist Razz

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

Missa inte en nyhet igen!

Anmäl dig till vårt nyhetsbrev idag!

Ta del av ocensurerade nyheter – fria från industriintressen och politisk korrekthet från Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning – varje vecka.