Annons:
Annons:

Frisernas gåta

  • Manuskriptet Oera Linda kom i dager år 1867, när en holländsk man vid namn Cornelis over de Linden visade det för en bibliotekarie i Friesland, Nederländerna.
  • De mystiska dokumenten hänvisar till händelser som går så långt tillbaka som 2000 f.Kr. och förtäljer en tidigare okänd historia om ett germanskt folk som beskrivs som "Fryas folk", friserna, över en period som omfattar flera årtusenden.
  • Om verket är äkta kan det i grunden förändra förståelsen av vårt förflutna och skriva om några av de mest centrala delarna av historien som vi känner den idag.
Publicerad 26 december 2025

"Akki, min son. Du måste bevara dessa böcker med kropp och själ. De innehåller hela vårt folks historia, såväl som våra förfäders".

Så inleds Oera Linda, ett av de mest förunderliga och explosiva dokument som kommit fram i ljuset i modern tid.


Artikeln publicerades ursprungligen den 28 september 2023.


Dokumenten kom i dagern år 1867, när en man vid namn Cornelis Over de Linden överlämnade dem till en bibliotekarie i Friesland, Nederländerna. Han uppgav att de hade kommit i hans ägo genom hans farfar, som i sin tur hade fått dem från en moster som fört dem vidare i släkten i många generationer.

Annons:

Manuskriptet överlämnades först till Eelco Verwijs, en forskare som därefter studerade dokumentet och bekräftade dess äkthet. Något märkligt nog drog han senare tillbaka denna slutsats, enligt vissa för att rädda sin karriär. Dokumenten hamnade dock i händerna på Jan Ottema, som var en framstående medlem av det frisiska sällskapet för historia och kultur. Han skulle bli den förste översättaren och utgivaren av Oera Linda-boken, år 1872.

"Vi kan alltså konstatera att vi i denna handskrift, vars första del tillkom på 600-talet före vår tideräkning, äger den europeiska litteraturens äldsta produktion efter Homeros och Hesiodos. Här finner vi i vårt fosterland ett mycket gammalt folk i besittning av utveckling, civilisation, industri, navigation, handel, litteratur och rena, upphöjda idéer om religion, vars existens vi aldrig ens gissat", sade Ottema för att betona vikten av verket.

Cornelis over de Linden och Jan Ottema uppmärksammade allmänheten på det gåtfulla manuskriptet.

Manuskriptet återger inte bara en tidlös andlig och filosofisk visdom, utan berör också många viktiga händelser och inflytelserika historiska personer. De detaljerade sammanhang som redogörs för har gjort att kritiker kallat texten "för bra för att vara sanna" eller "lite för perfekt i förståelsen". Jesus från Nasaret verkar nämnas, liksom krigarkungarna Oden och Alexander den store, tillsammans med avgörande historiska händelser i Indien och Grekland. Den faktiska årtalsräkningen i manuskriptet är relaterad till en global kataklysmisk händelse kopplad till sänkningen av ett område som benämns som "Atland".

Trots den häpnadsväckande och enorma omfattningen av innehållet och dess potentiella konsekvenser, menade Ottema i sina sista uttalanden att de motargument som hittills framförts mot dokumentets äkthet inte hade hållit för en närmare granskning.

"Sju års kontinuerliga studier av boken och allt som skrivits om den har alltid bekräftat denna övertygelse", sade han.

En storm av kontroverser

I en tid då Europa försökte att bättre förstå sina rötter och klargöra sin historiska resa skapade verket en storm av kontrovers och debatt, med lika passionerade försvarare som motståndare. År 1922 publicerade den holländsk-tyske historikern och forskaren i forntida religion och symboler, Herman Wirth, Oera Linda Chronik på tyska. Diskussionen om verket sägs ha varit en ledande drivkraft för bildandet av det tyska Ahnenerbe 1935, som beskrivs som ett "sällskap för studier av de ursprungliga idéernas historia" – i huvudsak en elitforskningsinstitution som samlade några av dåtidens bästa forskare från en rad olika akademiska områden, med fokus på att pussla ihop en historisk bild, naturligtvis med särskilt fokus på den roll de germanska folken spelade. Den livliga debatten om verkets äkthet fortsatte under hela den nationalsocialistiska perioden i Tyskland och SS-ledaren Heinrich Himmler blev så småningom en av verkets ivrigaste försvarare. Detta är också den främsta anledningen till att verket fått en extremt ensidigt negativ behandling efter andra världskriget.

Trots kontroverserna är debatten om manuskriptet och dess äkthet fortfarande öppen i allra högsta grad. Vad som står klart är att det är skrivet i en stil som är nästan lika fascinerande i sig själv som själva innehållet, och som verkar hämta inspiration från tidlösa filosofier som för tankarna till andra gamla verk i den indoeuropeiska traditionen såsom persernas Avesta, hinduernas Vedaskrifter och de nordiska sagorna. Den talar om händelser som sträcker sig så långt tillbaka som 2000 f.Kr. och beskriver historien under flera årtusenden för ett europeiskt folk eller nation som kallas Fryas folk - friserna.

Inledningen till en kopia av Bhagavad Gita från tidigt 1800-tal.

Enligt Oera Lindas egen kronologi sammanställdes den första delen av boken till stor del genom kopiering av korta historiska fragment som bevarats i skrift på väggarna i borgar och citadeller omkring år 600 f.Kr. Dessa fragment lades sedan till med jämna mellanrum under tiden som dokumenten fördes vidare genom en lång släktlinje. Det ursprungliga manuskriptet använder vad som nu kallas fonetiska tecken som urskiljs från en cirkel – soltecknet – med ett vertikalt I och X som korsar denna. På så sätt används ett hjul med sex ekrar för att formulera varje bokstav, som till största delen är bekanta och läsbara för talare av moderna indoeuropeiska språk. Vissa har hävdat att skriften kan vara ett av de äldsta rotskriftspråken i den indoeuropeiska familjen, och att språket utgör ett centralt inflytande och inspiration för många andra indoeuropeiska språk.

Fryas folk

Den folkgrupp den talar till, och som manuskriptet hänvisar till som ansvariga för dess tillkomst, uppkallas efter deras folkmoder Frya som Fryas folk, vilket motsvarar friser på svenska. Den talar till en kultur som hyllar dygd, karaktär, ärlighet och rättvisa samt självdisciplin långt högre än materiell vinning. En stark motvilja mot korruption är inbäddad i dess kärnbudskap, och mot präster som kan försöka använda andliga praktiker som en kontrollmekanism för korrupta syften.

"Det kommer från öster, från prästernas bröst. Det kommer att andas så mycket ondska att jorden inte kommer att kunna dricka blodet från sina dödade barn. Det kommer att sprida mörker över människornas sinnen som stormmoln över solljuset. Överallt skall hantverk och bedrägeri strida mot frihet och rättvisa. För våra älskade förfäders skull, och för vår dyrbara frihets skull, ber jag dig tusen gånger, käraste, att aldrig låta en munks ögon gå över dessa skrifter.

De talar i vackra ord, men obemärkt lägger de sig i allt som rör oss friser. De samarbetar med utländska kungar som betalar dem väl. De vet att vi är deras största fiender eftersom vi vågar tala om frihet, rättvisa och kungliga skyldigheter. Därför vill de utplåna alla spår av våra förfäders arv och vad som finns kvar av vår moral. Mina kära, jag har besökt deras palats, och om Wralda tillåter det, och om vi inte stärker oss själva, kommer de att utrota oss alla", står det bland annat att läsa i manuskriptet.

Det har spekulerats i om det finns ett samband mellan den nordiska gudinnan Freja och frisernas "Stora Moder". Här avbildas den nordiska gudinnan i John Bauers oljeskiss "Freja".

Frisernas trossystem är rakt igenom monoteistiskt på ett sätt som liknar det hos skyterna som beskrivs av Herodotos, eller de gamla tyskarna som beskrivs av Tacitus, och bär tydliga ekon av budskap från Jesus, Buddha och vedornas Bhagavad Gita. Wralda är den titel de använder för det gudomliga, även "Allfadern" eller "Allfödaren" – det singulära väsen från vilket allt annat ytterst springer eller flödar. Jan Ottema hävdade att denna filosofiska betoning faktiskt stämde överens med andra rön om de forntida germanska folken.

"Allfader, den nordiska forntidens högste Gud och bevis på att de folk som bebodde Sverige, Norge och halva Tyskland hade erkänt den renaste dyrkan av Gud som grunden för sin religion, ty i honom finner vi alla ädla egenskaper som de mosaiska traditionerna fäste vid det outsägliga och den kristna religionen vid den ende Guden, utan någon av de egenskaper som förvränger den sublima bilden av Gud, såsom mänskliga passioner, vrede, hämnd och avundsjuka", betonade Ottema.

Den eviga lagen

Ett exempel på hur det högsta väsendet beskrivs i Oera Linda-manuskriptet är som "allestädes närvarande" och "evigt varande", tillsammans med många andra esoteriska attribut.

"Wralda är den allra äldsta eller ursprungligaste, över äldst, för Han skapade allting. Wralda är allt i alla, ty Han är evig och evigt varande. Wralda är allestädes närvarande men ändå osynlig, därför kallas varelsen ande. Allt vi kan se av Honom är de skapade varelser som kommer och går genom Hans liv. För från Wralda föregår saker och ting och till Honom återvänder de. Ur Wralda kommer både början och slutet. Alla ting smälter samman i Honom. Wralda är den enda allsmäktiga varelsen, eftersom all annan kraft lånas från Honom och återvänder till Honom. Från Wralda härleds alla krafter och alla krafter återvänder till Honom igen. Därför är Han ensam den skapande varelsen och ingenting skapas utanför Honom".

Baserat på manuskriptet finns det också tydliga indikationer på att friserna delade den vediska förståelsen av Dharma, konceptet som syftar på en kosmisk ordning som inkluderar, men också överskrider, lagarna i den materiella verkligheten som vi känner den.

"Wralda etablerade eviga principer, eller Aewa, i allt som skapades, och regleringar kan bara vara bra om de grundas på dessa principer. Även om allt är en del av Wralda, är människornas ondska inte av Honom. Ondska kommer från lathet, slarv och dumhet, och därför kan den skada människorna, men aldrig Wralda. När hjulet snurrar förändras och förändras hela skapelsen, men bara Gud är oföränderlig.

Eftersom Wralda är Gud kan Han inte förändras och eftersom Han består är det bara Han som existerar och allt annat som uppstår. Men eftersom Hans liv ständigt fortskrider kan ingenting förbli stillastående. Därför ändrar alla varelser sin position och sin form, liksom sina sinnen. Därför kan varken jorden själv eller någon varelse någonsin säga "jag är", utan snarare "jag var". På samma sätt kan ingen människa någonsin säga 'jag tänker', utan bara 'jag tänkte'."

Dharmachakra, 'Dharmas hjul', vid Jokhangtemplet i Tibet.

Människans överträdelser mot denna allomfattande naturlag får negativa konsekvenser, men det lidande som blir följden är inte i sig Guds vilja, förklarar manuskriptet.

"Aewa hänvisar till de regler som är lika inpräntade i alla människors hjärtan, för att de skall veta vad som är rätt och vad som är fel, och genom vilka de kan bedöma sina egna och andras gärningar, det vill säga i den mån de har uppfostrats väl och inte är korrumperade.

Det finns också en annan betydelse. Aewa, relaterar också till ae-liknande, det vill säga vattenliknande. Jämnt och slätt som vatten som inte störs av storm eller något annat. Om vatten störs blir det ojämnt, orättvist, men det har alltid en tendens att bli jämnt igen.

Det är dess natur, precis som böjelsen för rättvisa och frihet finns hos Fryas barn. Vi hämtar denna benägenhet från vår anfader, Wraldas ande, som talar starkt i Fryas barn, och för evigt kommer att göra det", fortsätter manuskriptet.

Minervas möte med prästerna

En av de mest dramatiska händelserna som beskrivs i manuskriptet är en grupp mäktiga men korrupta prästers och prinsars möte med Helena, även känd som oraklet Minerva, som testar hennes syn på gott och ont – och på Gud. Minerva säger:

"Jag känner bara till en Gud, och det är Wraldas ande, och eftersom Gud betyder "god", gör han inte heller något ont".

"Var kommer då ondskan ifrån?", frågade prästerna.

"All ondska kommer från er själva och från dumheten hos de människor som går i er fälla", svarade hon.

"Så om ert högsta väsen är så gott, varför avvärjer han då inte ondskan?", frågade prästerna.

Minerva berättade för dem:

"Frya har visat oss vägen, och bäraren som är tiden måste göra resten. För alla katastrofer finns råd och hjälp att få, men Wralda vill att vi ska söka oss själva, så vi ska bli starka och visa. Om vi vägrar låter Han oss klämma ut våra egna tumörer, så att vi ska få uppleva resultatet av kloka och dumma handlingar".

En skulptur av Minerva i München. Till höger, ruinerna av ett romerskt tempel tillägnat Minerva i Tunisien. (Montage. Foto: Rufus46/Bernard Gagnon/CC BY-SA 3.0)

En prins svarade:

"Jag skulle tro att det är bättre att helt enkelt avvärja katastrofer".

"Naturligtvis", svarade Minerva, "för då skulle människor förbli som tama får. Du och prästerna vill skydda, men också klippa och slakta dem. Men det är inte vad vår Högste Varelse vill. Han vill att vi skall hjälpa varandra, men också att alla skall bli fria och visa sig kloka".

Om Oera Linda-manuskriptet inte har förts vidare genom otaliga generationer, som det påstås, är det ändå ett verk med tidlös visdom och djupa livsläxor. Om verket en dag definitivt visar sig vara en tillförlitlig källa kommer det i grunden att omforma förståelsen av vårt förflutna och potentiellt skriva om några av de mest centrala delarna av mänsklighetens historia som vi känner den.

Om artikeln

Artikeln är baserad på del 5.1 av dokumentärserien "Conspiracy? Our Subverted History" producerad av Asha Logos. Du kan ta del av kanalen här.

Ett särskilt erkännande ska i sammanhanget också ges till Jan Ott från Oera Linda-stiftelsen, som fortgående publicerar forskning om Oera Linda. Stiftelsen tillhandahåller en av de mest unika nya översättningarna av manuskriptet, som du kan hitta här.

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

Annons:

Mörkret som försvann ur våra kvällar

Publicerad 17 november 2026 – av Redaktionen
Kvinna vid en persienn i skymningen till vänster och händer som håller ett tänt ljus till höger.
När belysning kostade både pengar och arbete väntade hushållen med att tända. Genrebilder.

Att kura skymning är att låta mörkret falla en stund, med plats för stillhet, samtal och berättelser. Forskningen om hur kvällsljus påverkar kroppens dygnsrytm ger ett nytt perspektiv på den gamla vanan.

I praktiken innebar det att hushållet satt kvar medan dagsljuset avtog och väntade med att tända lamporna. Dagens arbete fick övergå i en stunds vila, tystnad eller gemensamt berättande, i det sista dagsljuset eller vid skenet från spisen.

Seden fanns i hela landet och i alla samhällsklasser. Det har Isof dokumenterat i förteckningen Levande kulturarv. Den hade också många namn. I olika delar av landet sade man fira, hålla eller lura skymning, sitta skumme eller mörska kväller.

Skälet var praktiskt. Innan den elektriska belysningen slog igenom under första halvan av 1900-talet var ljuset något att hushålla med. Ljus, tjärstickor och senare fotogen kostade pengar, så lampan tändes först när det var riktigt mörkt. När det blivit för skumt för att arbeta ute, men ännu var för ljust för att tända, vilade man, småpratade, sjöng, berättade historier eller stickade i halvmörkret.

Annons:

På nordiska breddgrader är skymningen dessutom utdragen. Solen sjunker i en flack bana, och övergången till kvällsmörker kan ta över en timme.

Skvallertimman vid spisluckan

Minnena av stunden finns kvar i arkiven hos Isof och Nordiska museet, från 1800-talet och början av 1900-talet. Aina Resare, född 1912 i Säfsnäs socken i Dalarna, beskriver i Isofs arkiv skvallertimman som "tiden innan lampan tändes på mörka höst- och vinterkvällar". Hennes mor satt med spisluckan öppen och stickade strumpor och vantar i det svaga skenet, för att spara på fotogenet.

Seden lever vidare, men i ny form. I dag tänds levande ljus gärna redan från början, och berättandet har ofta blivit högläsning. Bibliotek och skolor kurar skymning under Nordiska litteraturveckan, som hölls första gången 1997 och återkommer varje år i vecka 46. Konceptet är enkelt: släck lamporna, tänd ett ljus och läs.

Den äldre skymningsvilan tog slut när lampan tändes. Med elektriskt ljus behövde ingen längre vänta på mörkret. Ett knapptryck räcker för att fortsätta arbeta och vara vaken långt efter att det blivit mörkt ute. Just det kvällsljuset har forskare undersökt, eftersom ljus påverkar hur kroppen ställer in sin dygnsrytm.

Kvällsljuset flyttar kroppens natt

Hormonet melatonin är kroppens inre signal om att det är mörkt. Forskare vid Brigham and Women's Hospital i Boston undersökte i en studie publicerad 2011 totalt 116 friska personer mellan 18 och 30 år i två delstudier. I jämförelsen av ljus före läggdags tillbringade 104 av dem kvällen i både vanligt rumsljus, under 200 lux, och dämpat ljus, under 3 lux.

I dämpat ljus började melatoninet utsöndras knappt två timmar före sänggåendet, i rumsljus bara 23 minuter före. Kroppens melatoninperiod blev därmed omkring 90 minuter kortare, och nivåerna före sömnen sjönk med drygt 70 procent. Sömntiden var densamma, åtta timmar, så det var kroppens nattsignal som kortades. Vilka hälsoeffekter det blir på sikt är enligt forskarna okänt.

En studie från University of Colorado Boulder 2013 pekar åt samma håll. Åtta personer tältade en vecka i Klippiga bergen med bara solljus och lägereld. Med elektriskt ljus hemma började deras biologiska natt i snitt två timmar senare. Efter campingveckan började den nära solnedgången. Deltagarna fick samtidigt betydligt mer dagsljus, ungefär fyra gånger så mycket ljus som i vardagen, så studien skiljer inte ut vad den mörka kvällsstunden ensam betyder.

— Det som är anmärkningsvärt är hur våra klockor, när vi utsätts för naturligt solljus, synkroniseras med soldygnet på mindre än en vecka, säger professor Kenneth Wright, som ledde studien, i ett pressmeddelande från University of Colorado Boulder.

Wright föreslår mer dagsljus på morgonen och dämpad belysning och mindre skärmtid på kvällen. Det är ljusvanorna forskarna har mätt, inte skymningsstunden vid spisluckan.

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

Han blir nye James Bond!

Uppdaterad Igår kl 17:36, Publicerad 16 november 2026 – av Jan Sundstedt
Robert Pattinson i svart smoking och fluga, med ansiktet belyst av varmt sidoljus mot en mörk bakgrund.
Robert Pattinson presenteras som den nye James Bond i filmseriens officiella presentationsklipp.

Robert Pattinson, 40, blir nästa James Bond. Amazon MGM Studios bekräftade på måndagen att Batman-stjärnan tar över rollen som agent 007 efter Daniel Craig. Filmen, som för stunden bär arbetstiteln "Bond 26", kommer att regisseras av kanadensiske Denis Villeneuve.

Robert Pattinson är född i London den 13 maj 1986 och känd från bland annat Twilight-filmerna, The Batman och Christopher Nolans Tenet.

Han medverkar dessutom i Denis Villeneuves kommande Dune: Part Three och kommer under 2028 tillbaka som Batman i The Batman Part II.

I ett skriftligt uttalande kallar Pattinson James Bond en av filmhistoriens mest legendariska gestalter och beskriver förtroendet att få axla rollen som agent 007 som en stor ära.

Annons:

Han säger att rollen är en dröm som blivit verklighet.

Flera namn har provspelat

"Bond 26"-regissören Denis Villeneuve säger sig vara överlycklig över att få välkomna Pattinson, som enligt honom bär på 007:s tidlösa själ och samtidigt tillför något helt nytt.

Villeneuve tackar också de övriga skådespelarna i urvalet, men konstaterar att det bara kan finnas en 007.

I maj rapporterade NyD om att Tom Francis uppgavs ha provspelat för rollen. Sedan dess har namn som Callum Turner, Jack Lowden, Nicholas Hoult och Jacob Elordi snurrat i ryktesflödet.

Robert Pattinson kommer från ett starkt år. Variety uppger att Chris Nolans The Odyssey, där han spelar Antinous, har dragit in 1,8 miljarder dollar.

Pattinson har i ett officiellt uttalande från The Ian Fleming Estate fått tummen upp och man välkomnar honom in i den lilla men exklusiva klubben av numera sju skådespelare (ej inräknat inofficiella produktioner som till exempel 1967 års vansinnesparodi "Casino Royale") som förärats rollen som agent 007.

Sedan februari/mars 2025 har Amazon kreativ kontroll över serien genom ett samriskbolag med Barbara Broccoli och Michael G. Wilson.

Den senaste James Bond, Daniel Craig, gjorde fem Bondfilmer, från Casino Royale 2006 till No Time to Die 2021.


Artikeln kan komma att uppdateras.

Skådespelarhistorik James Bond på vita duken

  • Sean Connery; 1962–1967
  • George Lazenby; 1969
  • Sean Connery; 1971
  • Roger Moore; 1973–1985
  • Sean Connery; (1983)*
  • Timothy Dalton; 1987–1989
  • Pierce Brosnan; 1995–2002
  • Daniel Craig; 2006–2021
  • Robert Pattinson; 2026–?

*avser den inofficiella** filmen "Never Say Never Again", som är en nyinspelning av filmen "Åskbollen" (1965), baserad på 1961 års roman "Thunderball".

**dvs. ej producerad av det ursprungliga produktionsbolaget EON Productions, grundat av Albert R. "Cubby" Broccoli och Harry Saltzman.

OBS: Faktarutan inkluderar inte 1967 års inofficiella, smått galna och märkliga parodi "Casino Royale", mot (främst) bakgrund av att James Bond i den filmen gestaltas av minst tre olika skådespelare.

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

Miljonrån mot Pokémonbutik i Danmark

Uppdaterad 16 november 2026, Publicerad 16 november 2026 – av Jan Sundstedt
En rödvit pokéboll ligger bland utbredda Pokémonkort. Arkivbild.
Efter rånet i Lyngby har Rogerz tagit bort sina dyraste samlarkortsprodukter från butikerna. Arkivbild.

Maskerade män rånade på söndagen samlarkortsbutiken Rogerz i Lyngby Storcenter och tog Pokémonkort för preliminärt omkring en miljon danska kronor. Nu plockar kedjan bort sina dyraste produkter från samtliga butiker.

Rånet anmäldes klockan 11.15 på söndagen, mitt under köpcentrets öppettid.

Enligt Nordsjællands Politi var de maskerade männen redan inne i centret vid tidpunkten för rånet. Där krossade de en monter med medhavda verktyg och gick målinriktat på ett paket med Pokémonkort.

Personalen hotades med ett pistolliknande föremål, men ingen har enligt rapporterna kommit till skada. Polisen har inte fastställt att det var ett riktigt skjutvapen.

Annons:

Rånet tog omkring en minut. Uppgifterna går isär om rånarna var tre eller fler till antalet.

— Det har varit mycket målinriktat, säger vakthavande befäl Thomas Ratzlaff.

Polisen kallar rånet "allvarligt och omfattande" och pekar på "en viss planering och kapacitet".

Flyktbilen, en röd Mazda, hittades på Hellerupvej, 10–15 minuters körning från centret, och togs om hand för teknisk undersökning.


Kedjan rensar hyllorna

Rogerz, som även har butiker i Rødovre Centrum och Field's, meddelade på Facebook att alla så kallade high-end-produkter tas bort.

Produktinlägg har också försvunnit från kedjans sociala medier, "enbart av hänsyn till våra medarbetares säkerhet", skriver butiken.

"Det ska alltid vara en trygg plats att vistas på för både kunder och medarbetare", skriver Rogerz.

Pokémonkort är lätta att frakta och sälja vidare, förklarar spelexperten Thomas Bense.

— Det är ett samlarobjekt, men det är också ett investeringsobjekt.

Priserna har skjutit i höjden även i Sverige. I september betalade en samlare en miljon kronor för ett enda kort, vilket han själv kallar ett rekord.

Enligt söndagens rapportering i danska medier har ingen misstänkt ännu gripits. Thomas Ratzlaff sa på eftermiddagen att polisen lägger betydande resurser på utredningen.

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

Ur arkivet

Teaterkungens dramatiska revolution av Sverige

  • Under flera flera decennier hade de två partiblocken Hattarna och Mössorna drivit en politik som kört Sverige i sank.
  • I början av 1770-talet hade man tömt statskassan och i det närmaste helt sålt ut landet till främmande makter. Missnöjet i det svenska riket kokade under ytan.
  • En av dem som allra djupast föraktade det tillstånd Sverige försatts i var den nye konungen Gustav III, som blott 25 år gammal besteg tronen år 1771.
  • Bara ett år senare skulle partiblockens korrupta välde möta ett hastigt slut när "teaterkungen" nu iscensatte en välregisserad revolution.
Publicerad 31 maj 2025 · Återpublicerad 14 november 2026 – av Redaktionen
Konungaporträtt av Gustav III från 1777.

Efter Karl XII:s död år 1718 försvagades den svenska monarkin kraftigt. Förfallet gick så långt att makten skulle glida i händerna på en riksdag styrd av två partier; Hattarna och Mössorna; där båda fraktioner öppet finansierades av utländska makter. Under Hattarnas och Mössornas välde omvandlades Sverige från en självständig nation till att i praktiken bli en marionettstat för stormakternas geopolitik.

Hattarna, som dominerade riksdagen under 1740–1760-talen, mottog direkta mutor från den franska ambassaden. Arkiv från Versailles uppger att partiets ledande företrädare mottog stora summor pengar bland annat för att driva en anti-rysk politik. Detta ledde också till katastrofala krigsinsatser för Sverige, först i Hattarnas misslyckade ryska krig 1741–1743, där Sverige led stora förluster och som ironiskt nog istället skulle stärka det ryska inflytandet över svensk politik. Det Pommerska kriget mellan 1757 och 1762, där svenska soldater skickades att kämpa för franska intressen i Tyskland, blev en konflikt som tömde den svenska statskassan.

Detta bäddade för att partiblocket Mössorna, som å sin sida var finansierade av Ryssland och Storbritannien, övertog makten i Sverige år 1765. Rådgivare till Katarina II av Ryssland ska ha också ha argumenterat öppet för att Sverige var lättare att kontrollera genom den lätt manipulerade riksdagen än genom en kung. Omgående efter att man tagit över makten av Hattarna beslutade Mössorna 1765 – delvis efter ryska påtryckningar – att minska den svenska armén till 17 000 man – något som var en betydande säkerhetsrisk för ett land som för inte länge sedan varit en militär stormakt och nyligen förlorat ytterligare territorium till sina fiender.

Den svenska regeringen blev så korrupt att utländska ambassadörer i praktiken kunde köpa röster i riksdagen. Brittiska diplomater ska under 1760-talet ha glatt sig åt att det gick att driva igenom i princip vilken motion man än önskade – så länge man bara betalade tillräckligt bra. Sveriges utrikespolitik styrdes i praktiken inte längre från Stockholm, utan från London, Sankt Petersburg och från Paris.

Annons:

Gustav III gör revolution

I början av 1770-talet hade Sverige kommit att bli ett land som var bankrutt, splittrat och internationellt marginaliserat. Den så kallade frihetstidens maktkamp mellan hattar och mössor hade lämnat landet försvagat och föraktat – både av folket och omvärlden. Riksdagen var förlamad av fraktionsstrider, armén var förnedrad och underfinansierad, och makten låg i händerna på ett parlament som mer liknade ett kacklande hov än en statsbärande institution. Riksdalern var i stort sett värdelös och den dominerande adeln vägrade samtidigt att bidra till statskassan.

Under ytan kokade det folkliga missnöjet. En av dem som allra djupast föraktade det tillstånd Sverige försatts i var den nye, blott 25 år gamle svenske konungen Gustav III som besteg tronen år 1771. Under sin uppväxt hade han noterat och upprörts över hur de utländska makterna systematiskt utnyttjade den svenska regeringens svaghet och förfasade sig över att det svenska riket förvandlats till en politisk marknad där främmande ambassadörer kunde köpa lagar och förordningar som gynnade deras herrar.

En ung Gustav III och hans bröder Karl och Fredrik Adolf. Illustration: Alexander Roslin (1771)

Hans far, Adolf Fredrik, hade inte haft varken styrkan eller förmågan att bryta partiernas korrupta välde, men Gustav, skulle det visa sig, var av en helt annan kaliber. Sitt smeknamn, "teaterkungen", fick han senare i historieböckerna för sitt djupa kulturella intresse för teater, opera och konst, och det var också med en teaterkungs känsla för regi som han bara ett drygt år efter sitt tillträde iscensatte en spektakulär revolution som radikalt skulle förändra Sveriges politiska kurs.

Tidigt på morgonen den 19 augusti 1772 samlades lojala officerare i huvudstaden och under den unge Gustavs ledning intog de slottet, arresterade motsträviga riksråd och tog kontroll över rikets institutioner. Allt skedde hastigt och utan att en enda droppe blod spilldes.

Redan dagen därpå trädde en ny regeringsform i kraft, som noggrant hade formulerats redan på förhand av den nye konungen. Denna avskaffade riksdagens dominans över politiken och återförde nu istället den yttersta verkställande makten till kungen – som nu återtog kontrollen över att stifta lagar, utse ministrar och styra över utrikespolitiken.

Den nya regeringsformen formulerade sig särskilt starkt mot den lobby i Sverige som slagit klorna i landets institutioner.

”Främmande utlänningar – vare sig furstar, prinsar eller andra personer – ska hädanefter varken användas eller utses till några av rikets ämbeten, vare sig inom det civila eller militära ståndet, med undantag för Kunglig Majestäts hov, såvida de inte genom lysande och stora egenskaper kan göra riket stor heder och påtaglig nytta”, deklarerades det bland annat i texten.

Gustav III inleder sin statskupp. Illustration: Pehr Hillerström (1732-1816)

Det omvälvande maktskiftet förde in Sverige i vad historieböckerna beskriver som den gustavianska eran.

"Hat och splittring har slitit sönder riket"

I sitt strafftal till riksdagens ständer, två dagar efter att statskuppen genomförts, kritiserade Gustav hur landet hade styrts av Hattarna och Mössorna. Han betonade med eftertryck att det inte var friheten han hade för avsikt att avskaffa genom revolutionen, utan att bryta det vanstyre Sverige lidit så illa av under lång tid.

”Det är en sorglig, men allmänt känd sanning att hat och splittring har slitit sönder riket. Nationen har sedan lång tid tillbaka varit uppdelad i två partier, vilka i praktiken gjort den till två olika folk, förenade enbart i att slita sönder sitt fädernesland. Ni vet hur denna splittring födde agg, hur agget ledde till hämnd, hur hämnden ledde till förföljelser, och hur förföljelserna i sin tur ledde till nya revolutioner – något som till slut blivit som en återkommande sjukdom, som sargat och förnedrat hela samhället”, förkunnade kungen och fortsatte:

”Dessa omvälvningar har skakat riket på grund av några få personers maktbegär. Strömmar av blod har flutit – ibland utgjutna av det ena partiet, ibland av det andra – och folket har alltid blivit offer för motsättningar som knappt berörde dem, men vars olyckliga följder de först och mest fick känna av. Att befästa sitt välde har varit de styrandes enda mål; allt har anpassats efter det – ofta på andra medborgares bekostnad, alltid på rikets”.

Att befästa sitt välde har varit de styrandes enda mål.

När lagarna inte hade passat de styrande, förvrängdes och ignorerades de, argumenterade Gustav III, som slog fast att ”inget har varit heligt för en folkförsamling uppretad av hat och hämnd” som till slut varit övertygad om att den stod över lag och rätt.

”Så har friheten – den ädlaste av människans rättigheter – förvandlats till ett outhärdligt aristokratiskt förtryck i händerna på det rådande partiet, som självt varit kuvat och styrt efter godtycke av några få män inom detsamma. Man har bävat inför varje nytt riksmöte, och i stället för att tänka på hur rikets angelägenheter bäst kunde skötas, har man endast sysselsatt sig med att skaffa sitt eget parti majoritet – för att skydda sig mot det andra partiets laglösa övergrepp och våld”.

"Ett aristokratiskt ok - outhärdligt för varje svensk"

”Född som svensk och Sveriges konung, borde det för mig vara otänkbart att tro att främmande intressen skulle kunna råda över svenska män – än värre, att de lägsta och mest förnedrande medel därtill skulle ha använts. Ni vet vad jag syftar på, och min blygsel räcker för er att förstå i vilken skam era inbördes strider sänkt riket”, fortsatte den unge kungen och beklagade hur svenska politiker lockats av såväl ”utländskt guld” som ”inhemskt hat och självrådighet”.

Kungens revolutionsuniform finns än idag bevarad på Livrustkammaren i Stockholm. Montage. Illustration: Lorens Pasch d.y. (1733-1805), foto: LSH

Han pekade vidare på hur han tidigare försökt få makthavarna att ändra riktning – men utan resultat, och att de ”dygdigaste, mest värdiga och främsta medborgarna” som försökt stoppa vanstyret på olika sätt bekämpats och offrats.

”Ja, till och med folket har förtryckts – deras klagomål har setts som uppror, och friheten har till slut förvandlats till ett aristokratiskt ok, outhärdligt för varje svensk”.

”En del av folket har burit oket med suckar och klagomål, men utan att göra motstånd – de visste inte var räddningen fanns, eller hur den kunde nås”, fortsatte kungen och pekade på andra som istället ”förlorade hoppet och grep till vapen”.

Idag vakar Gustav III över Skeppsbrokajen i Stockholm - om än i orörlig form. Foto: Manfred Werner/CC BY-SA 4.0

Gustav Vasa och Engelbrekt

Enligt Gustav III befann sig inte bara medborgarnas frihet och säkerhet utan själva rikets fortsatta existens i stor fara – och det var enligt honom själv skälet till att han ”tog till de medel som hjälpt andra modiga folk, och som en gång hjälpte Sverige självt under Gustav Vasas fana, att resa sig mot ett outhärdligt förtryck”.

”Gud har välsignat mitt verk. Jag har sett hur kärleken till fosterlandet återväckts hos folket – samma glöd som en gång brann i Engelbrekts och Gustav Erikssons hjärtan. Allt har gått väl, och jag har räddat både mig själv och riket – utan att en enda medborgare kommit till skada”, fortsatte han och slog fast att Sverige bara kan styras av en ”orubblig lag – vars ord inte får förvrängas”.

”Stora och odödliga kungar har burit den spira jag nu håller i min hand. Det vore verkligen djärvt av mig att försöka likna dem på något sätt – men i iver och kärlek till er tävlar jag med dem alla, och när ni bär samma hjärta för fosterlandet, hoppas jag att det svenska namnet åter ska få den ära och respekt som det en gång vann under våra förfäders tid”, avslutade han sitt berömda tal.

Kultur - och krig

På många sätt lade Gustav III snart grunden för en svensk kulturskatt som än idag finns närvarande i Sverige. Han grundade inte bara Svenska Akademien (1786) för att främja svenska språket och litteraturen, utan även Kungliga Operan (1773). Hans passion för teater och konst gjorde Stockholm till något av ett nordiskt kulturcentrum.

Gustav III lät grunda Kungliga Operahuset i Stockholm. Foto: Frankie Fouganthin/CC BY-SA 4.0

Kungen var samtidigt ingen klassisk aristokrat utan snarare inspirerad av franska upplysningsideal där han införde tidiga versioner av tryckfrihet och avskaffade tortyr som förhörsmetod – reformer som stärkte medborgarnas rättigheter.

Han såg samtidigt ofta tillbaka på det Sverige som en gång varit och drömde om att återupprätta Sverige som stormakt. Med förhoppningen att återta tidigare förlorade svenska områden samt hindra vidare rysk inblandning i svensk politik, förklarade han Ryssland krig 1788.

Enligt vissa samtida vittnesmål och senare historiker ska Gustav III ha låtit svenska soldater ikläda sig ryska uniformer eller kosackliknande kläder och iscensatt ett angrepp för att skapa ett legitimt och folkligt accepterat skäl till krig – påståenden som dock inte kunnat beläggas och som av andra historiker avfärdats som ren smutskastning och propaganda.

Kriget inleddes med växlande resultat, och missnöje bland officerare ledde till att det så kallade Anjalaförbundet bildades 1788 – en grupp befäl som motsatte sig kriget och krävde fred med Ryssland. Striderna fortsatte dock, framförallt till sjöss där den svenska flottan vann en viktig seger i slaget vid Svensksund 1790, vilket stärkte Sveriges förhandlingsposition.

Freden i Värälä slöts samma år och innebar att gränserna förblev oförändrade. Sverige lyckades behålla sin territoriella integritet men återfick inte några tidigare förlorade områden. Trots detta försökte kungen ändå framställa krigets utgång som en politisk framgång, men hans tveksamma krigsprojekt hade också satt hans maktposition i gungning.

Stockholm. Svenska fartyg utrustas för krig. Illustration: Louis Jean Desprez (1788)

Adeln konspirerar

Spänningarna mellan Gustav III och adeln tilltog – inte minst på grund av förenings- och säkerhetsakten 1789, där adeln bland annat förlorade sin ensamrätt till högre ämbeten och privilegier, och kungen fick ännu större befogenheter att fatta beslut i utrikes- och krigsfrågor utan att behöva riksdagens godkännande. Förändringarna stöddes dock av såväl präster som borgare och bönder.

Missnöjet inom adeln fortsatte att växa i takt med att Gustav III stärkte sin makt på deras bekostnad. Kritiken mot kungens styre, hans hantering av utrikespolitiken och hans försök att reformera samhället utan adelns samtycke hade skapat djup splittring inom de högre samhällsskikten.

Den 16 mars 1792 nådde konflikten sin kulmen då Gustav III sköts vid en maskeradbal på operan i Stockholm. Attentatet utfördes av kapten Jakob Johan Anckarström, men planeringen bakom mordet omfattade en vidare konspiration bland missnöjda adelsmän. Bland de inblandade fanns framträdande personer som Adolf Ribbing, Claes Horn och Carl Fredrik Pechlin – samtliga med kopplingar till oppositionella kretsar inom adeln.

Pechlin, som betraktas som en av hjärnorna bakom sammansvärjningen, hade under längre tid bedrivit politiskt intrigerande mot kungen och agerade förmedlare mellan konspiratörerna. Sammanträden hölls i hemlighet där kungens avsättning – och i förlängningen död – diskuterades som den enda lösningen på vad man beskrev som ett hot mot rikets styre och adelns rättigheter.

De officiella motiven till dådet var politiska: kungens styre ansågs av konspiratörerna ha brutit mot 1720 års regeringsform, hotat rikets konstitutionella ordning och underminerat adelns traditionella maktposition. Genom att undanröja kungen hoppades sammansvärjningen kunna återupprätta den gamla maktbalansen och sätta stopp för det gustavianska enväldet.

Anckarström som syndabock?

Gustav III överlevde det initiala skottet, men drabbades av en infektion och avled av sina skador den 29 mars samma år.

Efter mordet följde ett omfattande rättsligt och politiskt efterskalv. Jakob Johan Anckarström greps redan dagen efter dådet, efter att ha blivit identifierad av flera vittnen. Under förhören erkände han sin roll som attentatsman men vägrade först avslöja andra inblandade. Med tiden pekade dock indicier och vittnesmål ut det vidare nätverket av konspiratörer som låg bakom mordet.

Samtida tysk tolkning av mordet där kungen omringas och skjuts av en grupp maskerade konspiratörer. Illustration: Abraham Wolfgang Küfner (cirka 1792)

Adolf Ribbing och Claes Horn greps och förvisades, medan den politiskt inflytelserike Carl Fredrik Pechlin – som många betraktar som den egentliga organisatören – undgick hårdare straff genom att undanhålla direkta bevis. Han dömdes av Högsta domstolen att hållas i förvar i syfte att utreda hans eventuella delaktighet, först på Karlstens fästning och därefter på Varbergs fästning, där han enligt källor fick röra sig relativt fritt och förblev till sin död fyra år senare.

Trots att flera personer bevisligen varit inblandade i planeringen valde myndigheterna att fokusera på Anckarström som den huvudsaklige gärningsmannen. Anckarström dömdes till döden och blev offentligt avrättad den 27 april 1792 efter att ha genomgått en utdragen och symboliskt hård bestraffning: han pryglades dagligen i tre dagar på olika platser i Stockholm innan han halshöggs och hans högra hand höggs av. Kroppen styckades och delar spikades upp som en varning till andra.

I efterhand har många historiker i regel betraktat Anckarström just som en syndabock, en man som visserligen avlossade skottet men som agerade på uppdrag av mäktigare krafter. Rättsprocessen präglades också av en vilja att snabbt återställa ordningen snarare än att helt blottlägga den politiska konspirationen bakom mordet.

Kopparstick föreställande Jacob Johan Anckarström samt den mask, kniv och pistoler han bar under mordnatten. Montage. Foto: LSH/CC BY 3.0, Illustration: Okänd

Ju mer man grävde, desto fler namn dök upp i utredningen, men flera av de övriga inblandade undgick helt åtal, vilket också bidrog till bilden av att Anckarström i själva verket offrades för att dölja ett bredare uppror inom rikets absoluta toppskikt.

Populärkulturell upprättelse

Den gustavianska eran tog slut i och med mordet, men Gustav III:s reformer, nya institutioner och kulturpolitiska initiativ hade på kort tid satt ett avtryck som skulle prägla Sverige långt efter hans bortgång.

Även om Gustav III av mer konservativa analytiker ofta hyllats som en stark ledare och en nationens försvarare som bekämpade korruption och vanstyre, är han inte heller helt okontroversiell bland fosterlandsvänner. Liksom många andra av tidens upplysningsvänliga furstar var han nämligen frimurare, precis som fadern Adolf Fredrik och ordens högste beskyddare i Sverige. Enligt källorna var flera av hans närmaste allierade också med i samma ordensnätverk. Bevekelsegrunderna är inte helt klarlagda, men frimureriet gav av allt att döma inte bara Gustav en viktig plattform och ett nätverk av inflytelserika män och internationella kontakter – och hans försvarare menar att hans medlemskap snarare var en strategi för att övervaka och påverka den framväxande frimurarrörelsen i Sverige, och se till att denna inte blev en oberoende maktfaktor.

Vissa kritiker har med detta i åtanke påpekat att Gustav III, trots sin uttalade vilja att minska det utländska inflytandet över Sverige, själv de facto var starkt präglad av den franska kulturen och politiska modellen. Han var djupt fascinerad av det franska hovet och sökte både diplomatiskt och ekonomiskt stöd från Frankrike, som han såg som ett föredöme för hur den svenska kungamakten kunde se ut och riket moderniseras inspirerat av upplysningsideal.

I modern historieskrivning lyfts sällan historiska gestalter fram som inte överensstämmer med de samtida regnbågspartiernas idéer. Gustav III har trots sin inspiration från den franska upplysningstiden ofta uppfattats tillhöra denna kategori och har av vissa snarare beskrivits som en demokratifientlig despot eller rentav en tyrann.

Teaterkungens närvaro består dock i samtidens populärkultur. Ett framstående exempel är Stefan Andersson historiska konceptalbum Teaterkungen kronologiskt i text och musik som beskriver hans revolution år 1772 fram till hans död år 1792.

Sverige förlorade Finland och sonen avsattes

I praktiken hade Gustav III:s idé om en upplyst kungamakt med den yttersta makten gått under med honom själv. Trots att Gustav III stärkt sitt inflytande genom 1772 års regeringsform och 1789 års förenings- och säkerhetsakt, lyckades han inte lägga grunden för ett varaktigt kungligt envälde i Sverige, och hans drömmar om en handlingskraftig monarki som kunde stå över partistrider och adelns privilegier blev aldrig verklighet i längden.

Hans son Gustav IV Adolf var bara 13 år vid faderns död, vilket innebar att makten övergick till en förmyndarregering ledd av Gustav III:s bror, hertig Karl (senare Karl XIII). Förmyndarregeringen styrde mer försiktigt och återgav viss makt till riksdagen och adeln, vilket innebar ett första steg bort från den modell som Gustav III eftersträvat.

Gustav IV (här avbildad som tonåring) var en betydligt svagare monark än hans far. Illustration: Per Krafft d.ä. (1724-1793)

När Gustav IV Adolf tog över styret som myndig 1796, visade han sig vara en svag och bland många impopulär regent, där hans misslyckade utrikespolitik – särskilt konflikten med Napoleon – ledde till ett katastrofalt nederlag: förlusten av Sveriges östra rikshalva (Finland) till Ryssland 1809. Gustav IV Adolf avsattes efter detta i en statskupp, och Sverige antog samma år en ny regeringsform som innebar en tydlig maktdelning mellan kung och riksdag. Kungen skulle visserligen fortfarande regera, men inte längre ensam.

Hans son förlorade både tronen, folkets och sina viktiga allierades förtroende, och hans ätt ersattes till sist av den franska ätten Bernadotte, som kom till makten med Karl XIV Johan 1818. Därmed gick Sverige in i en ny politisk era – fortfarande med monarki, men nu i konstitutionell form och där kungen idag fyller en närmast symbolisk och politiskt betydelselös roll.

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.