Trots att de ofta talar om vikten av öppenhet och transparens vill få svenska EU-parlamentariker redovisa vad deras skattefinansierade ersättningar faktiskt går till.
I Bryssel finns heller ingen svensk offentlighetsprincip och journalisters och allmänhetens möjligheter att få insyn i hur politikerna spenderar deras pengar blir därför mycket begränsad.
Svenska EU-parlamentarikers lön ligger på drygt 90 000 kronor i månaden – netto. Utöver det har de rätt till ett skattefritt traktamente på cirka 4000 kronor varje dag som de arbetar vid EU-parlamentet. Dessutom har de rätt till ytterligare drygt 50 000 kronor i månaden i ”ersättning för allmänna utgifter” som ska täcka exempelvis kontorshyra, datorer, mobiltelefoner och annat kontorsmateriel.
Sammanlagt handlar det alltså om miljontals kronor varje år i skattefinansierad ersättning, och trots att de är folkvalda och finansieras av medborgarna vill många svenska EU-parlamentariker inte redovisa vart deras ”kontorspengar” faktiskt går.
I statskanalen SVT:s granskning konstaterar man att EU-regelverket inte alls är lika transparent som det svenska och att någon offentlighetsprincip inte råder. Inte heller kontrollerar EU vart parlamentarikernas pengar går, och de behöver heller inte betala tillbaka eventuellt överskott eller redovisa detta för sina väljare.
Helene Fritzon (S) har tidigare hävdat att EU-topparnas inkomster bör granskas och att öppenhet ska råda, men när kanalen ber henne att själv visa upp sina kvitton är hon inte intresserad av att göra detta.
– Vi har en partirevisor som granskar, gör en revisionsberättelse, och sen redovisar vi det på vår hemsida, hävdar hon.
”Ofantliga summor”
Det kan noteras att ledamöterna från L, C, MP och V låter statskanalen gå igenom deras kvitton, medan KD, M, S och SD vägrar detta.
– Det är ofantliga summor. Jag tycker att det är beklagligt att fler kollegor inte väljer att vara öppna och transparenta för det spär på politikerföraktet, säger Emma Wiesner (C).
Flera EU-parlamentariker drar paralleller till det svenska partistödet, som inte heller är offentligt eller behöver redovisas. Partistödet går dock till partiet och inte till någon enskild person, medan EU-politikerna själva får förfoga över sitt skattefinansierade stöd.
I regelverket framgår att EU-pengarna inte får användas för att finansiera privata utgifter eller politiska bidrag eller gåvor. I övrigt tycks det vara relativt fritt att använda dem som man behagar, och eftersom några kontroller inte görs eller någon redovisning sker kan journalister ändå inte kontrollera att det generösa regelverket faktiskt följs.