I slutet av december fastställde Högsta domstolen tingsrättens frikännande dom mot en pojke som stod åtalad för brott mot knivlagen efter att han haft ett multiverktyg med en liten kniv i handskfacket på sin A-traktor.
”Enligt lagen gäller knivförbudet inte om innehavet med hänsyn till knivens art, innehavarens behov och övriga omständigheter är att anse som befogat”, konstaterar man.
Den nu frikände 16-åringen från Örebro friades först i tingsrätten innan han i hovrätten dömdes för brott mot knivförbudslagen. HD:s friande dom blir prejudicerande och förväntas innebära att det framöver blir tydligare för jägare, hantverkare och andra som använder knivar i sin vardag vad som egentligen gäller och är tillåtet.
”Högsta domstolen framhåller att detta förbud ska tillämpas med förnuft och generositet så att det inte uppfattas som ett otillbörligt ingrepp i den personliga friheten. Ett innehav av en mindre kniv ska i de flesta fall godtas. En sådan mindre kniv omfattas av förbudet bara om det föreligger speciella omständigheter som gör att det finns en mera påtaglig risk för att kniven kommer att användas som vapen”, skriver domstolen.
Annons:
”Den bedömningen får göras utifrån lagstiftningens grundläggande ändamål att motverka våldshandlingar i samhället. Av stor betydelse är därför i vilken situation kniven innehas, alltså framför allt tidpunkten och platsen för innehavet t.ex. om det är i ett sammanhang där det finns risk för bråk”, fortsätter man.
HD påpekar att multiverktyget i pojkens handskfack ”hade ett naturligt användningsområde om det skulle bli problem med A-traktorn” och att detta därför inte heller kan klassas som någonting brottsligt. Man noterar också att det inte framkommit någonting som tyder på att multiverktyget var tänkt att användas som vapen.
”Slutsatsen blev att knivinnehavet var befogat och att 16-åringen därför skulle frikännas”, skriver man.
Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012
Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.
Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.
NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.
Sverigedemokraterna motsätter sig krav på att stoppa fortsatta inköp av Palantirs system och hänvisar till förtroende för lagstiftning och säkerhetskrav.
Sverigedemokraterna motsätter sig krav på att svenska myndigheter ska sluta köpa system från Palantir. Partiet säger sig ha förtroende för att användningen följer lagar och säkerhetskrav – trots att det är hemligt vilka myndigheter som anlitar den amerikanska övervakningsjätten och vad avtalen omfattar.
Palantir uppger att bolaget arbetar med en ”handfull statliga myndigheter” i Sverige. Försvarsmakten är en bekräftad kund, medan Breakit i augusti skrev att även Polismyndigheten använder företagets teknik. Polisen har inte velat berätta hur systemet används.
Bolagets Sverigechef Anders Fridén hävdar att kunderna själva äger och kontrollerar sin information. Om Palantir skulle ta del av uppgifterna utan tillstånd vore det enligt honom ett ”väldigt grovt kontraktsbrott”. Vilka övriga myndigheter som har avtal med företaget är fortfarande sekretessbelagt.
Den bristande insynen har gjort Palantirs svenska expansion till en politisk stridsfråga. När Svenska Dagbladet frågade riksdagspartierna om deras hållning krävde flera av dem stopp eller utfasning, medan SD valde att försvara den nuvarande ordningen.
Annons:
SD vill tillåta fortsatta inköp
Centerpartiet vill stoppa nya inköp, kartlägga de befintliga avtalen och därefter avveckla beroendet av Palantir. Miljöpartiet vill ersätta systemen med svenska eller europeiska alternativ. Vänsterpartiet kräver att varje avtal prövas separat med hänsyn till bland annat rättssäkerhet, insyn och diskrimineringsrisker.
Sverigedemokraterna, Kristdemokraterna och Liberalerna vill däremot låta myndigheterna fortsätta köpa Palantirs system och anser att ingångna avtal ska hållas. Moderaterna och Socialdemokraterna kräver inte heller någon utfasning, utan hänvisar till de upphandlande myndigheternas bedömningar.
”Vi har förtroende för att användningen sker inom ramen för gällande lagstiftning och säkerhetskrav”, skriver SD till Svenska Dagbladet.
Liberalernas försvarspolitiska talesperson Gulan Avci varnar samtidigt för att det vore ”oansvarigt” att snabbt göra sig av med tekniken. SD:s svar berör inte hur partiet ser på det långsiktiga beroendet av en utländsk leverantör eller på att allmänheten saknar insyn i avtalen.
Regeringen hänvisar till myndigheterna
Frågan har tidigare nått riksdagen. I en interpellationsdebatt i februari pressade Petter Löberg (S) justitieminister Gunnar Strömmer (M) om rättssäkerhet, insyn och risken att Sverige blir tekniskt beroende av Palantir.
Strömmer svarade att Polismyndigheten själv avgör vilka it-tjänster som ska upphandlas. Han hänvisade till brottsdatalagen, intern och extern tillsyn samt ett ”fullt förtroende” för att myndigheternas behandling av personuppgifter följer regelverket.
Löberg invände att Palantirs system innebär en förändring som gamla kontrollmekanismer inte självklart är anpassade för. Han beskrev lösningarna som slutna system där det är svårt att granska hur stora datamängder analyseras och varnade för ett långsiktigt beroende av en politiskt orienterad amerikansk techjätte.
Justitieministern kallade tekniken ”etiskt neutral” och menade att det avgörande är vem som använder den, vilka regler som gäller och hur överträdelser kan granskas. Han medgav samtidigt att Europas digitala suveränitet och beroendet av utländska moln- och tekniktjänster är en seriös fråga.
Från underrättelsetjänster till målsystem
Palantir grundades 2003 av bland andra globalisten Peter Thiel. CIA:s riskkapitalfond In-Q-Tel blev tidigt investerare, och företaget har därefter vuxit till en central leverantör för amerikanska underrättelsetjänster, polis och försvar.
NyD har tidigare granskat Palantirs Maven Smart System, som samlar underrättelser, sensorinformation och målspårning i ett militärt arbetsflöde. Företaget har också ett strategiskt samarbete med Israels försvarsministerium för krigsrelaterade uppdrag.
En FN-rapportör skrev 2025 att det finns rimliga skäl att anta att Palantir har levererat automatiserad prediktiv teknik som använts för beslut och målframtagning på slagfältet. Palantir har tillbakavisat påståenden om att bolagets teknik används för att rikta angrepp mot civila.
Samtidigt fortsätter bolaget att expandera i den svenska statsapparaten. SD:s besked innebär att partiet inte vill lägga några politiska hinder i vägen för fortsatta inköp, utan lämnar bedömningen till myndigheter vars avtal och system i stor utsträckning är undandragna offentlig insyn.
Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012
Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.
Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.
NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.
Moderaterna vill införa möjligheten att tvångsomhänderta män innan någon har begått det våldsbrott som myndigheterna befarar. Partiet har dock inte redovisat beviskrav, tidsgränser eller domstolens roll.
Statsminister Ulf Kristersson presenterade vallöftet i sitt sommartal i Strängnäs. Han betonade att polisen ska kunna tvångsomhänderta "farliga män" när risken för våld är tydlig.
Omhändertagandet ingår i en ny skyddslagstiftning för kvinnor som polisen bedömer riskerar att utsättas för dödligt våld.
Moderaterna vill också låta polisen varna möjliga brottsoffer och anhöriga samt avlyssna telefoner och läsa meddelanden. Ulf Kristersson beskrev syftet ännu tydligare i en intervju efter talet.
— Att då stoppa männen som begår brotten innan de begås vore förstås mycket bättre, sade han utan att förklara hur polisen ska göra det.
Varken talet eller Moderaternas publicerade material anger vem som ska besluta om frihetsberövandet, vilken bevisning som ska krävas eller hur länge polisen ska kunna hålla en person inlåst.
Partiet har inte heller klargjort om tidigare domar eller en pågående brottsmisstanke ska krävas, hur den berörde ska kunna överklaga riskbedömningen eller vilka mindre ingripande åtgärder myndigheterna först måste pröva.
Könsspecifikt förslag väcker frågor om misandri
Den uttryckligen könsspecifika modellen väcker också frågan om misandri – fördomar eller fientlighet mot män som grupp.
Moderaterna har inte förklarat varför lagförslaget ska peka ut män som kategori i stället för att omfatta varje person som utgör ett konkret våldshot. Förslaget gäller alltså ett frihetsberövande utan föregående fällande dom för det befarade brottet.
Ett frihetsberövande utan fällande dom är däremot inte samma sak som ett frihetsberövande utan domstolskontroll. Regeringsformen skyddar var och en mot frihetsberövanden.
Den som en annan myndighet än en domstol har omhändertagit ska kunna få beslutet prövat av domstol utan oskäligt dröjsmål. Europadomstolens vägledning ställer också snäva krav.
Myndigheter får inte använda preventiva frihetsberövanden allmänt mot personer som de betraktar som farliga. Hotet måste gälla ett konkret och specificerat brott, och myndigheterna måste först bedöma mindre ingripande åtgärder som otillräckliga.
Moderaterna har ännu inte förklarat hur vallöftet ska uppfylla krav på rättssäkerhet eller varför man återigen pekar ut män som en problematisk grupp.
Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012
Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.
Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.
NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.
För första gången samlades sju partier utanför riksdagen i en gemensam direktsänd debatt. Samtalet rymde djupa motsättningar om migration, ekonomi, AI, Nato och religiösa friskolor – men också oväntade beröringspunkter kring EU-kritik, direktdemokrati och motståndet mot den politiska mittfårans centralisering.
Den drygt två timmar långa sändningen arrangerades av Forum Sverige i samarbete med Zeitgeist Sweden och leddes av Thabo Motsieloa. Kristna Värdepartiet var annonserat som deltagare men saknade representant på grund av sjukdom. De medverkande var Gustav Kasselstrand (Alternativ för Sverige), Bo Hansson (Ambition Sverige), Gustav Rydelius (MoD), Anders Exner (Enhet), Benny Tyr (Landsbygdspartiet oberoende), Mikael Yüksel (Partiet Nyans) och Ulf Bejerstrand (Knapptryckarna).
Formatet gav partier som sällan möts i ett gemensamt tv-samtal möjlighet att både presentera sig själva och svara på motståndarnas invändningar. Nedan sammanfattar NyD vad som framkom i de största frågorna.
Vilka var partierna – och vad förenade dem?
Alternativ för Sverige presenterades av Kasselstrand som ett nationalistiskt parti med fokus på nationalstaten, återvandring och svenskt självbestämmande. Ambition Sverige beskrev Hansson som EU-kritiskt, frihetsorienterat och inriktat på mindre offentlig sektor. MoD placerade Rydelius partiet i en antiglobalistisk och ekonomiskt jämlikhetsorienterad tradition, medan Enhet genom Exner betonade ekologisk hållbarhet, fred, lokal delaktighet och direktdemokrati.
Landsbygdspartiet oberoende lyfte decentralisering, jordbruk och offentlig service utanför storstäderna. Partiet Nyans beskrev Yüksel som ett mittenorienterat parti med minoritetsfrågor som profil, men med program över hela det politiska fältet. Knapptryckarna gjorde i stället själva beslutsformen till sin huvudfråga: företrädaren Bejerstrand vill ersätta mycket av det representativa systemet med direkta digitala omröstningar.
EU-motståndet återkom hos nästan samtliga deltagare, men av olika skäl. För AFS handlade det om nationellt självbestämmande. Ambition Sverige och Enhet riktade kritik mot överstatlighet och regelbörda. MoD förband EU-kritiken med kritik mot globalisering och koncentrerad ekonomisk makt. Nyans delade delar av kritiken mot EU:s utveckling men förde samtidigt en annan linje i flera frågor om minoriteters rättigheter.
— Varför inte fråga folket vad de vill egentligen istället för att vi ska ha tolkar överallt?, sade Knapptryckarnas Ulf Bejerstrand när han förklarade partiets direktdemokratiska idé.
Migrationen: återvandring, assimilation eller integration
Debattens skarpaste konflikt stod mellan Kasselstrand och Yüksel. AFS vill enligt Kasselstrand ersätta integrationspolitiken med en omfattande återvandringspolitik och talade om att mellan en och en halv miljon människor på sikt bör lämna Sverige. Han argumenterade för att Sverige annars inte kan bevara sin nationella karaktär.
— Vi ska inte ha någon integrationspolitik. Vi ska ha återvandringspolitik, sade Kasselstrand.
Yüksel avvisade denna linje som både juridiskt och praktiskt ogenomförbar. Han förespråkade i stället en hårdare men inkluderande integrationsmodell, med svenska kombinerat med yrkesutbildning för arbetslösa och ett ömsesidigt ansvar mellan den som kommer och samhället. Hansson betonade assimilation, självförsörjning och utvisning av grovt kriminella utan medborgarskap. Exner och Rydelius talade båda om tydligare krav och svenska samhällsramar, men också om förebyggande arbete och om att skapa förutsättningar för människor att kunna stanna i sina ursprungsländer.
— Vi måste lära oss att leva i harmoni. Vi måste lära oss att respektera varandra, sade Yüksel.
Här blev också den juridiska och praktiska genomförbarheten en direkt konflikt. Yüksel hävdade att Kasselstrand sålde en fantasi och att en omfattande tvångsåtervandring skulle kollidera med internationella åtaganden. Kasselstrand svarade att folkviljan måste väga tyngre än avtal som han ansåg begränsar Sverige. Exner tog en tredje position: han ville ha språk, egenförsörjning och respekt för lagar, men också ett förebyggande arbete mot krig, katastrofer och de förhållanden som tvingar människor att lämna sina ursprungsländer.
— Världen i grunden är ett öppet land. Man ska kunna bosätta sig där man vill förutsatt att man följer lagar, tar till sig kulturen, kan språket och så vidare, sade Exner.
Landsbygdspartiets Tyr lyfte att svensk utrikespolitik och krig i andra delar av världen också måste vägas in när migrationsfrågan diskuteras. Knapptryckarnas Bejerstrand ville i stället lägga avgörande vägval direkt hos väljarna genom folkomröstningar.
Ekonomi: småföretag mot maktkoncentration
I ekonomidelen rådde bred enighet om att småföretag och landsbygd behöver bättre villkor. Ambition Sverige ville minska offentlig sektor, sänka energi- och arbetsgivarskatter och riva byråkrati. Landsbygdspartiet pekade på jordbrukets villkor och krävde att offentlig matupphandling ska följa samma krav som svenska producenter möter. Nyans föreslog sänkta kostnader för småföretag som anställer unga.
AFS riktade sin kritik mot subventionerade gröna industrisatsningar och hävdade att politikerna i för hög grad styr kapital mot utvalda branscher. MoD intog den motsatta utgångspunkten i synen på statens storlek: Rydelius argumenterade för en stark välfärdsstat, progressiv förmögenhetsbeskattning och en uppgörelse med vad han beskrev som koncentrerad privat makt.
Den principiella skillnaden blev tydlig: flera partier ville minska statens roll för att frigöra företagande, medan MoD ville använda staten som ett motmedel mot stora kapitalintressen. Samtidigt fanns en gemensam misstänksamhet mot hur stora företag och politiska system påverkar varandra.
Hansson gick till angrepp mot regelbördan och ville minska offentlig sektor, sänka skatter och arbetsgivaravgifter samt göra det enklare för företag att växa. Tyr fokuserade på jordbrukets villkor och krävde att offentlig sektor ska köpa in mat som uppfyller samma krav som läggs på svenska producenter. Kasselstrand angrep i sin tur statligt understödda gröna industrisatsningar och hävdade att subventioner styr kapital till politiskt utvalda projekt i stället för till verksamheter som står på egna meriter.
— En stor del av företagandet i Sverige handlar om att få åt sig så mycket bidrag som möjligt från politikerna, sade Kasselstrand.
— Det är när de växer sig alldeles för stora, sade Rydelius om företagens makt och fortsatte att ifrågasätta om demokrati kan fungera när ett fåtal aktörer dominerar ekonomin.
AI: möjlighet, hot och frågan om vem som styr
AI-frågan blottlade både teknikoptimism och oro. Enhet såg möjligheten att frigöra människor från monotont arbete och flytta fokus till omsorg, utbildning och lokalsamhälle, men varnade för ett artificiellt kontrollsamhälle. MoD menade att den centrala frågan är vem som äger och kontrollerar tekniken, och varnade för övervakning och maktkoncentration.
AFS ville att Sverige ska kunna samarbeta med olika tekniska stormakter utan att bindas hårdare till EU och USA. Nyans lyfte behovet av svensk IT-infrastruktur, tidig programmeringsundervisning och minskat beroende av utländska aktörer. Ambition Sverige framhöll företagande och individens frihet snarare än en expansiv statlig roll.
— AI är en teknik på så sätt någorlunda neutral. Den kan användas för att skapa det vi vill eller det vi inte vill, sade Enhets Anders Exner.
Yüksel förde diskussionen i riktning mot teknisk självständighet. Han ville se mer programmering tidigt i skolan och en svensk IT-infrastruktur, från myndigheternas programvara till hårdvaran. Kasselstrand avvisade däremot tanken att Sverige bör lägga mer makt på EU-nivå för att konkurrera med USA och Kina; hans linje var att Sverige ska kunna samarbeta brett utan att bindas exklusivt till ett västligt block. MoD återkom till ägarfrågan och varnade för att tekniken kan användas för övervakning om kontrollen koncentreras till statliga och privata maktcentra.
Nato, DCA och vägen till säkerhet
Kritiken mot Natoanslutningen var genomgående, men inte identisk. Landsbygdspartiet sade att man hellre hade sett en nordisk allians men accepterar dagens läge. Ambition Sverige vill enligt Hansson avveckla DCA-avtalet och på sikt lämna Nato, men också bygga upp ett eget svenskt försvar.
AFS och MoD uttryckte en mer långtgående kritik och ville lämna både Nato och DCA. Enhet förde fram en fredspolitisk linje med diplomati, medling och ett särskilt fredsdepartement. Nyans ville få bort USA från svenska baser men föreslog en ny europeisk försvarsallians där även Turkiet ingår. Knapptryckarna ville att ett så avgörande vägval borde ha lagts till folkomröstning.
— Man skapar inte fred genom att förbereda för krig. Man skapar fred genom att förbereda för fred, sade Exner.
Den tydligaste skillnaden inom Nato-kritiken gällde vägen ut. Tyr sade att Landsbygdspartiet oberoende helst hade sett en nordisk allians, men att dagens omvärldsläge gör att medlemskapet måste accepteras tills vidare. Hansson ville bygga ett starkare eget försvar men samtidigt avveckla DCA-avtalet och lämna Nato när det är möjligt. Nyans föreslog i stället en ny europeisk försvarsallians, medan flera andra deltagare argumenterade för ett mer omedelbart utträde.
— Ett land har ju alltid en armé, antingen sin egen eller någon annans, sade Hansson och beskrev DCA-avtalet som oförenligt med ambitionen om ett självständigt svenskt försvar.
Skolan och religionsfriheten
Mot slutet blev friskolorna och religionen en ny konfliktlinje. Hansson försvarade fristående skolor och ville återupprätta lärarens auktoritet. Yüksel försvarade religiösa friskolor och menade att debatten ofta riktas selektivt mot muslimska skolor, samtidigt som han efterlyste seriösa aktörer och förbättrade skolor i utsatta områden.
Hansson betonade konkurrens och mångfald i förskola och skola, men menade samtidigt att läraren måste återfå ett tydligare mandat i klassrummet. Yüksel invände att den politiska debatten alltför ofta fastnar vid vinstfrågan medan kvalitetsproblemen i kommunala skolor hamnar i skymundan. Han förespråkade stiftelsedrivna alternativ i utsatta områden och sade att religiösa friskolor inte ska behandlas som ett särfall så länge de följer lagen.
— Religion och skola ska inte sitta ihop, sade Rydelius kort, medan Yüksel svarade att föräldrar måste kunna välja religiösa friskolor inom ramen för religionsfriheten.
Rydelius och andra deltagare argumenterade för en tydligt sekulär skola. I denna fråga blev motsättningen särskilt tydlig mellan en universalistisk syn på religionsfrihet och en syn där skolan främst ska bära en gemensam sekulär samhällsram.
En ovanlig arena
Partierna utanför riksdagen har i praktiken betydligt svårare att nå den nationella tv-publiken än riksdagspartierna. SVT uppger exempelvis att dess partiledardebatter är avsedda för ledarna för samtliga åtta riksdagspartier. Det innebär att de här partierna inte får tillgång till samma återkommande nationella debattformat, även när de ställer upp i val och har egna partiprogram.
Avgränsningen gör den etablerade partiledardebatten till en i huvudsak sluten arena för de redan etablerade partierna. Väljare får därmed sällan se de utomparlamentariska alternativen prövas mot varandra i samma format – eller höra deras företrädare svara på invändningar från politiska motståndare. Forum Sveriges sändning bröt mot den ordningen.
Sändningen gav inte ett gemensamt alternativprogram. Tvärtom visade den hur stora avstånd som finns mellan partierna, särskilt i synen på migration, religion, statens ekonomiska roll och utrikespolitiken. Men programmet visade också att partier utanför riksdagen rymmer fler ideologiska riktningar än den vanliga höger-vänsterkartan fångar.
Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012
Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.
Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.
NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.
Under förtidsröstningens första dygn dokumenterades saknade valsedlar i både Malmö och Järfälla. Medborgerlig Samlings vice partiledare Mikael Flink beskriver fusket i Järfälla som ”organiserat och systematiskt” – samtidigt visar en film från Malmö tomma fack för flera mindre partier.
Förtidsröstningen inför riksdags-, region- och kommunvalen öppnade den 26 augusti. Inom några timmar började företrädare för flera mindre partier publicera material från röstningslokaler där deras valsedlar inte fanns på avsedda platser.
Den konkreta följden är att väljare som kommit för att rösta på mindre partier har mött tomma fack. Valmyndigheten räknar uttryckligen saknade valsedlar som en valincident och har inför årets val gjort rapporteringen obligatorisk för valadministrationen.
Valsedlar borta efter 90 minuter
”Valfusk? Inkompetens?” frågade Malmölistans Nils Littorin när han publicerade en drygt tre minuter lång film från en röstningslokal i Malmö. Partiet hade kontaktats av en kvinna som ville rösta på Malmölistan men inte kunde hitta dess valsedlar.
Enligt Littorin hade Malmölistan lämnat in nya sedlar omkring 90 minuter tidigare. När partiföreträdarna kom till lokalen saknades både Malmölistans och Örebropartiets valsedlar i flera bås. Filmen visar många tomma fack och hur Littorin kräver svar av röstmottagarna på plats.
Littorin uppmanade väljare att skriva Malmölistans namn på en blank vit valsedel om de förtryckta saknas. Men hans huvudinvändning var att en väljare som går till lokalen för att rösta på partiet över huvud taget ska kunna hitta dess sedlar.
Valfusk? Inkompetens? Vi blev kontaktade av en kvinna som ville rösta på Malmölistan. Men valsedlar saknades, trots att vi lämnat valsedlar 90 minuter tidigare. När vi åkte dit saknades valsedlar för både Malmölistan och Örebropartiets i flera valbås.
Skriv Malmölistan på en… pic.twitter.com/uK4vShjoRh
Malmö stad uppger i sina instruktioner att registrerade partier får lämna in valsedlar direkt till röstningslokalerna och att det är röstmottagarna som ska lägga ut dem. I Malmö används integrerade valbås, vilket innebär att varje bås har ställ för riksdags-, kommun- och regionvalet.
Samma typ av brist i Järfälla
Dagen därpå uppgav Medborgerlig Samling att partiets kommun- och regionvalsedlar hade plockats bort i flera förtidsröstningslokaler i Järfälla. På den publicerade bilden ligger partiets gula riksdagsvalsedel kvar, medan platserna för de vita och blå sedlarna är tomma. Andra partier har sedlar för alla tre valen i samma ställ.
”I Järfälla 2026 är fusket organiserat och systematiskt”, skrev partiets vice ordförande Mikael Flink. Enligt honom hade samma tilltag upptäckts i flera av kommunens röstningslokaler under dagen. Medborgerlig Samling i Järfälla kallade därför till ett extrainsatt möte med valnämnden.
Flink uppgav också att partiet får liknande rapporter från olika delar av Sverige. Han beskrev en valorganisation där personalen i första hand håller ordning på riksdagspartiernas sedlar, medan mindre partiers funktionärer lägger hundratals timmar på att sortera, köra ut och följa upp sitt material.
VALFUSKET FORTSÄTTER – INGEN BRYR SIG
Igår öppnade förtidsröstningslokalerna för de allmänna valen 2026. Det som förr om åren var en högtid för demokratin har numera reducerats till ett haveri, där fusket är mer regel än undantag. Jag deltar nu i mitt femte val och kan… pic.twitter.com/9NPn5rv9fH
Järfälla kommun erbjuder samordnad distribution av ett startpaket med valsedlar, men därefter måste partierna själva sköta påfyllningen. För ett mindre parti innebär det att frivilliga måste bevaka flera röstningslokaler under hela perioden och snabbt ersätta sedlar som försvinner. Röstmottagarna har samtidigt skyldighet att hålla ordning i ställen och behandla de deltagande partiernas sedlar likvärdigt.
Myndigheten: Saknade sedlar ska rapporteras
I ett beslut efter valet 2022 konstaterade Valprövningsnämnden att saknade, stulna eller gömda valsedlar är en avvikelse från föreskriven ordning. Röstmottagarna ska fortlöpande kontrollera att sedlarna är synliga och att de inte har flyttats eller tagits bort.
Inför årets val har Valmyndigheten öppnat ett särskilt formulär för allmänhetens incidentrapportering. Myndigheten anger uttryckligen saknade valsedlar som exempel och betonar att händelsen får rapporteras även om det inte går att visa att någon handlat med ont uppsåt.
Det finns också en dokumenterad historik. Under valet 2022 rapporterades minst 489 incidenter. De flesta gällde stöld och sabotage av valsedlar, rapporterar SVT. Valmyndigheten konstaterade samtidigt att minst 59 kommuner, däribland Stockholm och Göteborg, rapporterade färre händelser än vad som faktiskt hade inträffat.
Mindre partier får bära systemets risker
Det svenska systemet ger etablerade partier ett betydande försprång. Partier som fått minst en procent i något av de två senaste riksdagsvalen kan få sina partivalsedlar tryckta och utlagda av valadministrationen. Mindre partier måste däremot själva beställa, bekosta och distribuera sina sedlar till röstningslokaler över hela landet.
När sedlar sedan saknas är det samma partier som måste upptäcka bortfallet, kontakta valpersonalen och köra ut nya buntar. I Malmö blir uppgiften särskilt omfattande eftersom varje integrerat valbås har separata ställ för riksdags-, region- och kommunvalet. Ett parti kan alltså behöva fylla på flera ställ i en och samma lokal.
Flinks beskrivning av hundratals arbetstimmar och Littorins film från Malmö visar hur ansvaret i praktiken skjuts nedåt: från valadministrationen till små partiorganisationer och deras ideellt arbetande funktionärer. När sedlarna trots detta försvinner är det de mindre partierna som omedelbart tappar synlighet och väljaren som möter hindret.
Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012
Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.
Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.
NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.
