Juristen och public affairs-rådgivaren Daniel Claesson konstaterar att den fria åsiktsbildningen hotas av så kallad”cancel culture”som tystar ner människor som går mot strömmen. Claesson efterlyser därför nu en uppdaterad form av juridiska straffpåföljder som ett medel för att stoppa denna typ av åsiktsförföljelse i Sverige.
Claesson pekar som utgångspunkt på att rätten till fri åsiktsbildning är en grundbult i Sveriges statsskick och hänvisar till grundlagens formulering om att ”Den svenska folkstyrelsen bygger på fri åsiktsbildning och på allmän och lika rösträtt.”
”Åsiktsbildningen värderas alltså mycket högt i vårt land. Den nämns till och med före rösträtten, som oftast brukar beskrivas som demokratins grundbult,” konstaterar han i en debattartikel i Dagens Juridik.
Juristen menar att den rådande samhällsutvecklingen är djupt bekymmersam och noterar att även om alla formellt har rätt till sina åsikter om vårt samhälle, så är verkligheten i praktiken en annan – exempelvis i och med att många riskerar att förlora sina jobb om man uppdagas ha fel åsikt.
”Det handlar om vad som med amerikansk terminologi kallas ”cancel culture” eller deplatformering. Det är drev mot personer i syfte att de inte bara ska tystas utan även straffas, genom att förlora sitt arbete, uppdrag och liknande.”
Denna typ av drev har blivit allt mer omfattande i Sverige, menar han. Bland mer kända exempel på hetskampanjer kan nämnas de som förekommit mot Marcus Birro, Stina Oscarson, Christer Sandelin och Alexander Bard. Claesson tillägger dock att listan kan göras betydligt längre och att de flesta som råkar ut för detta inte är kända personligheter utan helt vanliga svenskar.
”Lärare på skolor där elever eller föräldrar snappat upp något i en social mediekanal, lektorer som fått aktivistiska studenter emot sig eller anställda på företag som på sin fritid uttryckt en kontroversiell åsikt och där någon sökt fram arbetsgivaren,” skriver han vidare.
Claesson påpekar att exempelvis en anställning i Sverige har förpliktelser åt båda håll. Vedertagna regler om social trygghet, som anställningsskydd, ersättning vid sjukdom, föräldraledighet och arbetslöshet med mera, bygger på den grundläggande uppfattningen att en stabil försörjning är av värde för samhället som helhet.
”En arbetsgivare som säger upp en person på grund av dennes åsikt bryter därför inte bara mot lagen, utan även mot vår samhällsmodell.”, menar Claesson.
Han pekar också på att fenomenet ”cancel culture” – en extrem form av politiskt korrekta drev – i praktiken pressar företag under hotet av varumärkesskada och förlust av kunder om man exempelvis inte säger upp en speciell person.
”De personer som ägnar sig åt dessa åsiktsdrev agerar på ett sätt som i många fall är att klassa som ren förföljelse. Den vars åsikt man ogillar granskas och digitala avtryck registreras. Arbetsgivare söks upp och kontaktas på ett ofta hotfullt sätt.”
Claesson pekar på att denna typ av drev juridiskt sett ligger i en gråzon mellan förtal och utpressning. Förtal är ett lindrigare brott, men utpressning däremot kan ge upp till sex år i fängelse eftersom man tvingar en annan person genom hot till handling.
”Att kontakta ett företag i syfte att få en person uppsagd på grund av dennes åsikter är mer än ett förtal. Genom hot om skandalisering, som det står i lagtexten om utpressning, vill man få företaget att agera. Frågan är dock om en enskild individ kan anses tillräckligt hotfull. Det är först när massmobilisering i sociala medier sker som det blir ett verkligt hot mot företaget.”
Han menar dock att på grund av sociala medier finns ett behov av en ny straffbestämmelse som ska benämnas som åsiktsförföljelse.
”Till Åsiktsförföljelse döms den som kontaktar arbetsgivare, uppdragsgivare eller annan i syfte att få denne att avsluta anställning eller ekonomisk relation med en person på grund av åsikt som den personen hyser eller har uttryckt.”
Juristen skriver att straffet bör omfatta på böter eller fängelse upp till 2 år, för grovt brott upp till 4 år.
”Vi behöver återgå till ett mer respektfullt utbyte av tankar och åsikter i Sverige. Företag och arbetsgivare ska inte användas som mellanhänder för att komma åt meningsmotståndare. Att sätta stopp på den åsiktsförföljelse som idag pågår är en viktig markering av demokratins betydelse.”, avslutar Claesson.
