Public Service-jätten Sveriges Radio anklagas av en grupp anställda med utomeuropeisk bakgrund för att vara en rasistisk arbetsplats. Bland annat anser man att det är för många medarbetare som har etniskt svenskt ursprung på redaktionen och att detta påverkar det journalistiska arbetet negativt.

Public Service och SR har mött en växande kritik under de senaste åren för att vara vänsterliberalt vinklade, bland mycket annat för att systematiskt skönmåla massinvandringens och den demografiska revolutionens verkliga konsekvenser i Sverige. Kritik har även riktats mot att man reserverar oproportionerligt mycket utrymme för bland annat arabiska program och prioriterar överdrivna resurser för utbud till att bevaka övriga minoritetsgrupper.

Detta håller dock 39 medarbetare på SR inte alls med om. Dessa menar tvärtom att SR är en arbetsplats där ”rasism inte tas på allvar”.

”Sveriges Radio speglar inte hela Sverige, varken bland anställda eller i innehållet. Det finns försvinnande få svarta anställda på företaget och även andra grupper med stora diasporor i Sverige är gravt underrepresenterade”, skriver de undertecknande anställda.

Nu kräver man mer etnisk kvotering, det vill säga att fler personer med utomnordisk och utomeuropeisk bakgrund anställs och prioriteras framom personer med svenskt etniskt ursprung – framförallt i chefspositioner.

– Sveriges Radios redaktioner rekryterar vit medelklass som saknar erfarenhet av mångfaldsfrågor. Det påverkar innehållet i journalistiken, hävdar en källa till tidningen Journalisten.

Undertecknaren Palmira Koukkari Mbenga, som är en av initiativtagaren bakom uppropet, menar vidare att den höga andelen etniskt svenska medarbetare gör att rapporteringen påverkas negativt – bland annat genom att bosatta i Sverige osynliggörs och att journalister med utländsk bakgrund i största allmänhet särbehandlas negativt på grund av sitt etniska ursprung.

I Studio 1 riktar hon bland annat sin kritik mot att man inte i högre grad betraktat den våldsbejakande svart makt-rörelsen BLM som en inrikesfråga, eftersom det finns personer som demonstrerat och verkat för rörelsen i Sverige. Hon tar också en flygolycka i Iran som exempel på hur man felaktigt rapporterat om detta som en utrikesnyhet och inte tydligare lyft fram hur iranier i Sverige förhållit sig till olyckan.

Dessutom menar man att icke-vita medarbetare vid olika tillfällen kallats för ”n-ordet” och att man känner ett ”stort dagligt motstånd mot sina idéer”.

Cilla Benkö, vd på SR, konstaterar att var fjärde medarbetare redan idag har utländsk bakgrund och hävdar att den bild som uppropet förmedlar inte stämmer överens med verkligheten. Samtidigt lovar hon att SR ändå ska bli bättre på att ”bredda perspektiven i vår bevakning” och ”spegla befolkningens mångfald”.