Samtidigt med bredare krav på större jämlikhet och inkludering av olika raser i hela vårt samhälle samt krav på social rättvisa, inte minst inom högre utbildning, i journalistik, filantropi och konst, har en ny uppsättning moraliska attityder och politiska ställningstaganden tillkommit.
Dessa tenderar att försvaga våra normer för öppen debatt och tolerans av ideologiska skillnader, till förmån för identitetspolitisk överensstämmelse.
Samtidigt som vi applåderar den första utvecklingen höjer vi också vår röst mot den andra. Antiliberalismens krafter får styrka över hela världen och har en kraftfull allierad i Donald Trump, som representerar ett verkligt hot mot demokratin.
Men motstånd mot detta får inte tillåtas hårdna till ett eget tvärsäkert och dogmatiskt tvång. Den demokratiska inkludering vi vill åstadkomma kan endast uppnås om vi omintetgör det intoleranta klimat som har uppstått på båda sidor.
Det fria utbytet av information och idéer, själva livsnerven i ett liberalt samhälle, blir dagligen alltmer begränsat. Medan vi har kommit att förvänta oss detta hos den radikala högern, sprider sig censur också i allt större utsträckning i vår kultur, med intolerans och skuldbeläggning av motsatta åsikter.
Komplexa frågor banaliseras ofta med ett arrogant och självtillräckligt avfärdande av den djupare analysen.
Det fria utbytet av information och idéer, själva livsnerven i ett liberalt samhälle, blir dagligen alltmer begränsat.
Man upprätthåller inte sällan en bombastisk pondus genom att hätskt tala i mun på varandra, med ofta kaosartade debatter som följd och där även tal om allvarlig vedergällning, som svar på upplevda överträdelser gentemot den egna tankefriheten, förekommer.
Ännu mer oroande är att många chefer som blivit konflikträdda i detta debattklimat, i en anda av panikartad skadekontroll, ger hastigt påkomna och oproportionerliga straff till de som kan uppfattas som kontroversiella istället för att genomföra väl genomtänkta reformer.
Redaktörer avskedas efter att ha skrivit kontroversiella artiklar och böcker dras tillbaka på grund av påstådd illegitimitet. Journalister tillåts inte skriva om vissa ämnen, professorer kritiseras för att ha citerat litteraturverk i klassen, en forskare får sparken efter att ha låtit sprida en vetenskapligt granskad akademisk studie, och chefer kan kastas ut för det som ibland bara är oavsiktliga misstag.
Oavsett argumenten kring varje enskild händelse har resultatet blivit ett stadigt reducerande av gränserna för vad som kan sägas utan hot om repressalier. Vi betalar redan ett högt pris genom en tilltagande aversion mot risktagande bland författare, konstnärer och journalister. Många fruktar för sin försörjning om de avviker från konsensus eller till och med om de inte uppvisar en tillräckligt entusiastisk strävan att förhålla sig politiskt korrekta.
Denna kvävande atmosfär kommer i slutändan att skada den mycket viktiga angelägenheten i vår tid, begränsning av debatt och yttrandefrihet genom en förtryckande regering eller från ett intolerant samhälle.
Detta skadar inte enbart dem som saknar makt utan gör oss alla mindre kapabla till ett demokratiskt deltagande.
Det bästa tillvägagångssättet för att besegra dåliga idéer är genom exponering, goda argument och övertalning, inte genom att försöka tysta ned eller passivt hoppas på förbättring. Vi avvisar alla falska val mellan rättvisa och frihet då dessa inte kan existera utan varandra. Som författare behöver vi en kultur som medger utrymme för experiment, risktagande och utrymme för misstag.
Vi måste bevara möjligheten till ömsesidig förståelse och välvilja trots oenighet utan risk för allvarliga yrkesmässiga eller andra konsekvenser. Om vi inte försvarar det som vårt arbete har som grund, bör vi inte förvänta oss att allmänheten eller staten kommer att försvara det för oss.
J.K. Rowling
Garry Willis
Margret Atwood
Malcolm Gladwell
samt ytterligare 148 undertecknare
Översättning: Per Johansson
