“Vad vet Annie Lööf om Centerpartiets egna rasmedvetna rötter?”

Nils-Erik Hennix skriver i sin debattartikel om Centerpartiets rasmedvetna rötter, vilka ignorerats av partiledaren Annie Lööf som istället förfasas över Sverigedemokraternas rötter.

publicerad 21 november 2018
Detta är en opinionstext. Artikelförfattaren svarar för de åsikter som uttrycks i artikeln.

Annie Lööf förfasar sig över Sverigedemokraternas rötter till den grad att hon stoppar en borgerlig regering. Hon och svenska folket bör upplysas om Centerpartiets rötter.

Det nuvarande Centerpartiet har gjort, och gör stora ansträngningar, för att dölja att partiet tidigare (som då hette Bondeförbundet) var mycket nationalistiskt och fosterländskt. Bondeförbundet kunde till och med hylla och delvis ta efter den tyska nationalsocialismen.

Bondeförbundet grundades i Falköping år 1910, då tidningen Landsbygden startades av Carl Berglund och John Kjellman. Den sistnämnde som chefredaktör och ansvarig utgivare. Deras samarbete höll till hösten 1917. De representerade två linjer: Berglund ville att Bondeförbundet skulle vara ett politisk parti men arbeta som fackföreningsrörelsen. Kjellman ville med Bondeförbundet skapa en nationell samlingsrörelse.

Det fanns en tredje pionjär: Elfrid Durango med Jordbrukarnas Riksförbund. Denna rörelse propagerade mer än Bondeförbundet för nationell samling. Det nationella för bonderörelsen på den tiden tog sig särskilt uttryck i rasens rening. Utöver de nämnda bondeförbunden fanns ett särskild bondeförbund i Skåne med Elof Eriksson i spetsen. Han var utpräglad nationalist och passade därför inte in i den bonderörelse som redan under 1920-talet började förlora mycket av sin nationella karaktär. Eriksson avgick därför år 1921.

Hur gick det för bondepartierna? Bondeförbundet och Jordbrukarnas Riksförbund slogs ihop 1921. Partinamnet blev Bondeförbundet. Den nationella inställningen kunde dock fortsätta, något förlamad under 1920-talet, men partisekreterare Ferdinand Nilsson väckte till liv den i bondeleden slumrande nationalkänslan med ett nytt partiprogram 1933. Ur detta program:

  • De sedligt och moraliskt nedbrytande krafter, som verka i riktning att upplösa familjebanden, måste bekämpas.
  • Som en nationell uppgift framstår den svenska folkstammens bevarande mot inblandning av mindervärdiga utländska raselement samt motverkandet av invandring till Sverige av icke önskvärda främlingar.
  • Folkmaterialets bevarande och stärkande är en livsfråga för vår nationella utveckling. Ett energiskt arbete måste bedrivas för folkhälsans höjande och vårt folk skyddas mot degenererade inflytelse.
  • Bondebefolkningens bevarande och stärkande utgör förutsättningen för fyllandet av dess fäderneärvda uppgift i statslivet och en grundval för svensk nationell utveckling.
  • Vi vilja verka för… fosterländsk folkgemenskap.

 

Både Bondeförbundet och Jordbrukarnas Riksförbund understödde professor Herman Lundborg i kampen för den svenska rasens renhet och läran om rasbiologi. I boken Bondepolitiska funderingar (1922) författad av James Kjellman återges denna lära. Där varnas för folkets “underminering och utrotning” om inte åtgärder vidtages för rasens renhet.

John Kjellman gav ut en bok år 1918: Taggig stängseltråd. Budskapet var att bonden skulle bygga en mur av taggig stängseltråd runt sin gård, d.v.s. svenskarna skulle skydda sitt land mot intrång av dåligt inflytande. John Kjellman skrev i bokens företal:

“Tanken är att bönderna (svenskarna) skola se om sitt hus och stänga ute de människor vilka såsom rövare och tjuvar kommo för att tillfoga dem ont… Tanken är också ett slags aktivt försvar för de gamla svenska värdena, försvaret av gammal god moral, hederlighet, arbetets ära, familjens helgd med mera… Genom eget strävsamt arbete ha vi nått välfärd . Nu hotas denna välfärd både andligen och materiellt genom inflytande utifrån. Försvaret av vad generationer uppnått symboliseras av byggandet av en mur med taggig stängseltråd runt de egna värdena.”

Att Bondeförbundet till stor del i början var ett nationalistiskt parti visar ett tal som hölls den 1 juli 1917 vid en s.k. sommarfest vid Gamla Upsala högar av dr. J Sandström. Sandström sade bland annat att “Det nationellas målsmän ha städse hos Sveriges bönder haft sitt bästa stöd i kampen mot partihövdingar som för egen fördel, för eget maktbegärs tillfredsställande satt det helas, satt rikets välfärd och oberoende på spe. Vårt svenska folk är genom sin härstamning från germanernas renaste blod och genom sin gärning i världen ett adelsfolk“.

Sista meningen i talet lyder: “Jag vill sluta med gamle kung Göstas maning: Varen svenske!

 

 

Nils-Erik Hennix

Om skribenten

Nils-Eric Hennix har lång yrkesbakgrund både som gruv- och skogsarbetare från tidiga tonår till utbildare inom landsting och informationschef vid socialtjänsten i Malmö. Han har också författat fler böcker, bland andra Demokrati – Socialistisk eller Frihetlig? och var under åren 2005-2006 partiledare för Nationaldemokraterna.

Ladda ner Nya Dagbladets mobilapp!