DEBATT

Palmemordet

“Underrättelsetjänsten misstänkte Palme för landsförräderi”

Publicerad 14 januari 2013
Uppdaterad 23 juli 2019

Olof Palme visste att Sovjet såg Sverige som en USA-allierad och att atombombshotet mot svenska städer och hamnar var mycket stort. Därför förde han en politik som uppfattades som Sovjetvänlig och som direkt stred mot USA:s intressen och han kom alltmer att uppfattas som ett hot mot Sveriges tillhörighet i den västliga kretsen. Det skriver Anders Jallai, som skrivit boken “Landsförrädaren”.

Om en dryg månad är det 26 år sedan Olof Palme blev mördad. Han träffades mellan skulderbladen av ett skott från en revolver. Den mantlade kulan borrade sig igenom kroppen, skar av stora kroppspulsådern och gick ut genom slipsen. Den lämnade bara ett litet hål i bröstkorgen och i Olof Palmes slips. Statsministern avled omedelbart, föll därefter framlänges och slog i asfalten. Lisbet skrek förtvivlat. Ytterligare ett skott gick av och bilar stannade på vägen. Mördaren lunkade sakta iväg genom krutröken in i mörkret på Tunnelgatan och försvann för alltid. Eller?

Jag blev konfunderad när jag nyligen hörde både Lisbet Palme och Ingvar Carlsson ge exklusiva intervjuer om Palmemordet. Båda uttalade sig för första gången på länge och båda pekade tvärsäkert ut den döde Christer Pettersson! Det känns okritiskt och osakligt med tanke på vad vi vet om mordet idag. Inte någon av alla insatta personer jag träffat tror längre på Christer Pettersson som Palmes mördare. Ingemar Krusell är numera tveksam liksom förre rikskrim-chefen Tommy Lindström.

Men, bara någon dag efter att Leif GW Persson sågade Christer Pettersson-spåret vid knävecken i SVT:s “Veckans Brott”, trädde Lisbet och Ingvar fram igen. Men varför så onyanserat anklaga den döde Petterson, som redan friats i en enig Hovrätt?

Jag anser att Ingvar Carlsson och Lisbet Palme indirekt motverkat en seriös utredning av Palmemordet. Lisbet för att hon misstog sig i utpekandet av Christer Pettersson och Ingvar för att han lät den okvalificerade Hans Holmér leda mordutredningen. Jag tror att anledningen till att de envist fortsätter att peka ut den oförmögne A-lagaren som syndabock är för att dölja ett obehagligare mordmotiv.

“Låt oss hoppas att det är en ensam galning”, sa Anna Lind några dagar efter mordet.

“Innerst inne trodde jag på politiska motiv bakom mordet”, skrev Ingvar Carlsson i sin bok ‘Ur skuggan av Olof Palme’ 1999.

Landsförrädarspåret

Landsförrädarspåret är ett högst relevant mordspår enligt mina källor inom Sveriges underrättelse- och säkerhetstjänster. Att indicierna helt nonchalerats i sökandet efter Palmemördaren, eller mördarna som det sannolikt handlar om, är inget annat än ett lågvattensmärke i det svenska rättsväsendets historia. Granskningskommissionen med bl a Inga-Britt Ahlenius konstaterade att landsförrädarspåret överhuvudtaget inte tagits upp av palmeutredningen (Uppdrag Granskning 2006).

Jag har utgått från landsförrädarspåret i min nya bok men låt mig förklara för dig som inte hunnit läsa:

Den svenska säkerhetspolisen och militära säkerhetstjänsten fick redan på sjuttiotalet information som pekade ut statsminister Olof Palme som möjlig landsförrädare. Han påstods ha övergivit den västliga intressesfären för att istället ha närmat sig den sovjetiska. Underrättelsetjänsterna i väst var förstås snabba med att påpeka att Palme nu var en möjlig landsförrädare.

Visst, jag vet att många opponerar sig och bävar för ännu en galen konspirationsteori – men håll ut. Det kommer mera.

Vid den här tiden såg världsbilden helt annorlunda ut än idag. I väst rådde tung kommunistnoja! Fast det mest intressanta är egentligen inte huruvida misstankarna stämde eller inte. Det är ett faktum att ett antal obehagligt kompetenta individer inom säkerhetstjänsten på fullaste allvar misstänkte Olof Palme för att vara en landsförrädare. Flera tidigare försök att få bort honom från makten förekom också. Harvardaffären, ryktesspridning om hans många kärleksaffärer, psykiska problem och att han var hjärntvättad av KGB är bara ett axplock. Den sista uppgiften finns till och med att läsa i ÖB Lennart Ljungs hemliga dagböcker.

Jag har funnit uppgifter i både Säpo- och Krigsarkivet som bekräftar de här misstankarna mot Olof Palme. Informationen kom i huvudsak från CIA och MI6. Att som regeringschef stå under bevakning av två av världens mest aktiva säkerhetstjänster är i sig inte sensationellt, men i fallet Palme var digniteten av en betydligt allvarligare sort.

Notera att jag inte tar ställning i själva sakfrågan utan stannar vid att allvarliga misstankar fanns som ett tänkbart motiv och anledning till mordet.

Förre Säpo-chefen Olof Frånstedt har berättat för mig exakt vilka personer som framförde uppgifterna till Säpo och SSI (den hemliga militära underrättelsetjänsten):

CIA, från den legendariske och även ökände, James Jesus Angleton, ansvarig för CIA:s kontraspionage.
MI6 av underrättelseanalytikern Peter McKay.

Olof Frånstedt blev i mitten av sjuttiotalet kommenderad till USA och fick uppgifterna direkt från Angleton på CIA:s huvudkontor i Langley.

Fd. Säpo-chefen Olof Frånstedt berättar i en intervju med Anders Jallai vilka som framförde uppgifterna om Palme till Säpo och SSI:

Uppgifterna från utlandet fortsatte komma på åttiotalet. SSI fick även konkret information från avhoppade KGB och GRU chefer. Budskapet var att Olof Palme var sovjetisk inflytelse-agent (agent of influence) och att hans agerande allt som oftast syftade till att hamna i Sovjets goda bok!

Professorn i underrättelseanalys, Wilhelm Agrell hävdar i sin bok Fred och fruktan att den svenska militära underrättelse- och säkerhetstjänsten fick specifika uppgifter hösten 1985. Bara ett halvår före mordet! Ett år efter mordet säger Agrell i en intervju i SVT (Aktuellt 1986-06-22) att han tror att mordet kan ha varit ett mord i fosterlandets tjänst. Sin teori baserar han på sin egen mordanalys och han anser att kurdspåret har lagts ut av polisen som ett villospår.

(Aktuellt 1986-06-22):

Agerade uppriktigt för Sveriges bästa

Jag tror att Palme ironiskt nog, i sin tro handlade för Sveriges bästa och kom därmed på kant med det militära etablissemanget och Nato.

Genom sina informella kanaler till ryssarna fick han information om att Sverige skulle anfallas med taktiska kärnvapen redan i ett inledningsskede av ett krig. Mycket på grund av Sveriges hemliga Natosamarbete. Sovjet litade helt enkelt inte på svensk neutralitet. Svenska hamnar, militärbaser och andra strategiskt viktiga mål skulle slås ut i ett första kärnvapenanfall. Det bekymrade givetvis Olof Palme. Hans hårt drivna linje om att göra Östersjön till en kärnvapenfri zon och att få bort Natos kärnvapenubåtar därifrån var ett hedervärt försök att dra Sverige ut ur det kalla kriget.

Han tillät heller inte att NATO skulle få placera fast avlyssningsutrustning i svenska vatten, så kallade SOSUS anläggningar eller utgruppering av Natoubåtar i den svenska skärgården i ett gryningsskede av ett möjligt tredje världskrig. Det var givetvis ett stort avbräck i Natos försvar av Europas norra flank och som av analytiker bedömdes förskjuta den europeiska maktbalansen i tydlig sovjetiskt favör. Olof Palme blev en säkerhetsrisk och min tes är att ett mord med forsterländskt motiv började planläggas redan hösten 1985.

I september 1986, bara sex månader efter mordet, placerade marinens fartyg Visborg ut NATO:s hypermoderna avlyssningsutrustning i vattnen utanför Understen, alldeles norr om Grisslehamn. SOSUS (Sound Surveillance System) som anläggningen hette gick även under benämningen Ålandsspärren (Mikael Holmströms Den dolda alliansen, Atlantis 2011). Det här var en viktig pusselbit i maktspelet mellan stormakterna. SOSUS gav istället amerikanarna ett strategiskt försprång. Nu kunde de ‘höra’ även de moderna supertysta sovjetiska attackubåtarna av Kilo-klass och det blev helt omöjligt för sovjetiska kärnvapenubåtar att passera obemärkta i Östersjön. Ansvarig svensk myndighet för den utplacerade amerikanska utrustningen var Försvarsdepartementet och statsminister Ingvar Carlsson.

“Om sanningen om mordet på Olof Palme kom fram – skulle det skaka Sverige i dess grundvalar”, sa Hans Holmér under mordutredningens mest intensiva fas – det första året.

Är det inte dags att ta reda på vad han menade! Att fortfarande hävda att Christer Pettersson är den skyldiga, är en bekväm avslutning av fallet för många inblandade.

Intervju med Anders Jallai om boken Landsförrädaren:

 

Anders Jallai, jallai.se

Om författaren

Anders Jallai är svensk pilot, projektledare och författare. Han ledde sökandet efter den försvunna svenska DC-3:an i Östersjön 2003 och belönades för detta med H.M. Konungens medalj av guld i 8:e storleken. Han har skrivit boken Landsförrädaren, om mordet på Olof Palme. Han bloggar på Jallai.se.

 


Liknande artiklar:

Eftersom du läser det här…

Nya Dagbladet är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning. Vi ägs inte av några mediekoncerner eller utländska riskkapitalbolag. Vi styrs inte av industriintressen eller någon politisk korrekthet.

Men att driva fri oberoende media kostar. Med ditt stöd kan vi fortsätta att växa och bli en verkligt utmanande kraft till de gamla mediehusen.

Stöd oss via Swish på 072 722 01 72, PayPal eller via andra alternativ på denna länk.

Tack för ditt stöd!




  • Ämnen:
  • Anders Jallai