“Homosexualitetens orsaker ännu inte klarlagda”

Forskningen kring homosexualitet har i praktiken stått stilla i årtionden. Den är dock betydligt mer komplex än vad som förespeglas i populärkulturen, skriver Fredrik Josefsson.

publicerad 10 maj 2024
Från ”Baby Reindeer” på Netflix.
Detta är en opinionstext. Artikelförfattaren svarar för de åsikter som uttrycks i artikeln.

En av de hetaste TV-serierna just nu är ”Baby Reindeer” på Netflix, om en ung man som blir stalkad av en äldre kvinna. Vi får följa mannens märkliga situation – hans försök bli komiker, hans psykiska mående, hans sexuellt utsvävande liv, och hans oförmåga att bryta kontakten med stalkern.

Vad som diskuterats mindre är att mannen, Richard Gadd, blev våldtagen av en äldre man. Det inledde en förvirrad period där han hade promiskuöst sex med både män och kvinnor. Gadd hade en flickvän men sökte situationer som påminde om övergreppet. Han var inte säker på om övergreppet gjort honom bisexuell, homosexuell, eller vad som hänt med honom. Han kände också att han inte dög som man längre.

Det är inte den första dramadokumentären på Netflix om en man som blivit förvirrad efter ett övergrepp. 2020 släpptes ”Killer Inside: The Mind of Aaron Hernandez” om en stjärna i amerikansk fotboll som under sin aktiva karriär mördade två män. Serien försöker ta reda på vad som drev honom till det. Han hade en flickvän och en liten dotter men hade även samkönad sexuell attraktion. Han var förvirrad över känslorna, och trodde de berodde på ett övergrepp han blev utsatt för som barn.

Serien nämner Hernandez förklaring som hastigast, och ger istället utrymme åt två bögar – en fotbollsspelare och en barndomsvän – som tror att Hernandez inte ville erkänna att han var bög och det drev honom till att mörda. Den ”rätta” berättelsen är att sexualitet är något man är född med, och måste erkänna för att må bra.

Det har ändock varit känt sedan länge att många homosexuella har upplevt övergrepp. En av de första öppet homosexuella kändisarna, skådespelaren Rikard Wolff, beskriver i sin självbiografi Rikitikitavi att hans homosexuella ”uppvaknande” skedde efter att en man oväntat la sin hand på hans lår. Då var han 19 år och hade flickvän, men snart började han se på män på ett nytt sätt. Sedan började han känna sexuellt begär till dem.

En annan homosexuell man med liknande erfarenhet är youtubern Becket Cook. I sin självbiografi beskriver han hur hans första sexuella känslor var heterosexuella, fram tills han vid 12 års ålder blev utsatt för ett övergrepp av pappan till en vän. Det ledde till förvirrade känslor och han började leka sexuella lekar med en vän. Sedan försvann hans heterosexuella känslor. Cook kunde inte säga säkert att upplevelsen ”gjorde” honom bög, men han tror det bidrog.

Såväl män som kvinnor är faktiskt betydligt mer sannolika att haft en tidig sexuell erfarenhet. Förr ansågs det bevisa att övergrepp kunde göra personer homosexuella; numer anses det politiskt inkorrekt.

I slutet på 1970-talet mötte homorörelsen nämligen sitt första organiserade motstånd i sångerskan Anitha Bryant och hennes rörelse ”Save Our Children”. Enligt Bryant sprids homosexualitet genom övergrepp, eftersom bögar inte kan föröka sig. Bryant uppfann inte idén, men populariserade den och gjorde den till en del i en kristen antihomorörelse. Homorörelsen tvingades då ta avstånd från ”pojkkärlek”. De medlemmar i Stonewall som inte accepterade detta bröt sig ut och bildade 1978 NAMBLA: North American Man/Boy Love Association.

Studier i ämnet har inte utförts sedan dess eftersom det ansetts kunna skada homosexuella. En av få forskare som försökt göra undersökningar är psykologen Paul Cameron, som själv blev sexuellt utnyttjad av en homosexuell man som barn. Som en konsekvens av sin forskning har Cameron blivit utesluten från det amerikanska psykologförbundet och upptagen på antihatgruppen SPLCs lista på homofober.

Vi vet alltså inte särskilt mycket om varför övergrepp orsakar homosexualitet. De beskrivningar som finns bekräftar det Richard Gadd beskrev: förvirring och osäkerhet på varför man känner som man gör, skam över att man lät det hända, förvirring, blandat med ett sexuellt begär efter att det ska ske igen.

Den nuvarande vetenskapliga förklaringen är att homosexuella redan som pojkar sänt ut ”signaler”. Något är annorlunda med dem, vilket lockar bögar och pedofiler att antasta dem. Enligt denna förklaring hade pojkarna blivit bögar oavsett vilket; övergrepp kan inte påverka sexualitet. En inflytelserik bok som spridit uppfattningen är Simon LeVays ”Gay, Straight, and the Reason Why” från 2010, som ses som en auktoriteten i ämnet.

LeVay skriver att det är ologiskt att män söker sig till män efter övergrepp, medan kvinnor söker sig från män och blir lesbiska. Det har han förvisso en poäng i. Om man hade kunnat få forska i det hade man kanske hittat förklaringen.

Forskningen inom vad som orsakar homosexualitet har i princip stått stilla de senaste årtionden. Tidigare trodde man att homosexualitet är medfött, men två större tvillingstudier har visat att om en enäggstvilling är homosexuell, är sannolikheten bara 20 procent att den andre är det.1  Om sexuell läggning varit medfött borde man förvänta sig nära nog 100 procent samstämmighet.2

Forskningen inom vad som orsakar homosexualitet har i princip stått stilla de senaste årtionden.

När ”född sån”-argumentet motbevisats har man inte velat forska mer i det. Den mediala bilden är ändå att sexuell läggning är något man är född med. Forskarvärlden vet att det är mer komplicerat än så, men de är bakbundna av politiska skäl.

Den klassiska förklaringen är exempelvis att homosexualitet hos män beror på en nästan incestuöst nära relation till modern, och en fientlig och distanserad relation till fadern. Det är en uppväxt som både Elton John och Jonas Gardell haft. Homoaktivister bemöter detta med att det är barnet som skapar föräldrarnas bemötande, istället för tvärtom. Man skyller alltså på barnet – ett märkligt och motbjudande förhållningssätt.

Människor som Aaron Hernandez, som begick självmord i fängelset, eller Richard Gadd och Becket Cook, förtjänar mer än så. Det är uppenbart att det finns mer att säga om homosexualitet än att man är ”född sån”. Kanske har sanningen ett egenvärde? Och kanske hade de fått bättre hjälp om forskare, psykologer och etablissemanget inte haft som enda mål att få dem att acceptera sin ”sanna” sexualitet?

 

Fredrik Josefsson

 


 

Källor och referenser:

(1) Genetic and environmental effects on same-sex sexual behavior: a population study of twins in Sweden”, Långström et al (2010),
(2) Genetic and environmental influences on sexual orientation and its correlates in an Australian twin sample, Bailey et al (2000)

Ladda ner Nya Dagbladets mobilapp!