En ny internationell ordning håller på att ta form. Världen rör sig från en unipolär världsordning till en multipolär ordning inom vilken enskilda länders självbestämmanderätt och suveräna intressen måste respekteras. Detta innebär en mycket positiv riktning för världshistorien, eftersom det betyder att det gamla koloniala system, som tyvärr har dominerat världen fram till idag, kommer att upphöra. Oavsett hur världen utvecklas framöver kommer det inte finnas någon plats för, och inget sätt att gå tillbaka till, den gamla sortens koloniala unipolära världsordning.

Kina har spelat en avgörande roll för att åstadkomma detta, tack vare den ekonomiska utveckling som har ägt rum i landet under de senaste 40 åren. Det är Kina och den globala utvecklingsplattformen BRI – Belt and Road-Initiativet  som har spelat en avgörande roll för att förverkliga den nya världsordningen. I skrivande stund har över 150 länder, sammanlagt utgörande 75 procent av världens befolkning och 50 procent av dess ekonomiska kapacitet, anslutit sig till samarbetet.

Det gamla koloniala system, som tyvärr har dominerat världen fram till idag, kommer att upphöra.

Så det är dags för västvärlden att vakna upp och ansluta sig till Kinas BRI i en anda av samarbete och vänskap. Det är dock kanske lättare sagt än gjort. Det finns krafter som fortfarande försvarar den gamla unipolära världsordningen, det vill säga den angloamerikanska imperialistiska politiken. De verkar istället föredra att riskera allvarliga konflikter och i värsta fall ett globalt krig. Vill vi undvika detta behöver det göras vissa justeringar i hur beslutsfattarna i Västeuropa, USA och England tänker och agerar. Att gå med i Nato är ett fullständigt felaktigt beslut av Sveriges beslutsfattare.

Det var tydligt att President Xi Jinping redan år 2013, när han lanserade BRI, hade planer för Kinas modernisering och långsiktiga ekonomiska utveckling. Idag är den stora befolkningen och arbetskraften engagerad i mängder av storslagna infrastrukturprojekt, vattenprojekt, vägbyggen samt i världens största tillverkningsindustri. Kina har lyft 800 miljoner människor ur extrem fattigdom. Den omvandling som Kina genomgår utgör ett unikt inslag i världshistorien som ingen annan nation i historien har lyckats med. Och den kommer att fortsätta.

Men man fokuserar inte bara internt. Kina lanserar BRI-projektet som en plattform för infrastrukturutveckling för att utrota fattigdom i världen. De västeuropeiska beslutsfattarna vägrar dock att erkänna Kina och BRI som en positiv grund för internationellt samarbete. De fortsätter att tala om handelshinder och ”de-risking”, vilket tyder på att de inte är beredda att medverka till dessa globala förändringar. Jag tror att detta kan förändras, och jag kommer att arbeta för att uppnå det. Men oavsett om det lyckas kommer Kinas utveckling att fortsätta att gå framåt – jag ser inga som helst tecken på att den kommer att avstanna eller sakta ned i något väsentligt avseende.

Kina utgör en lysande modell för internationell modernisering och utveckling för andra länder i världen. Det är inte så att andra länder måste följa exakt samma recept som Kina. Kina har sin egen historia och civilisation som man bygger vidare på, vilket är en fantastisk kultur och en fantastisk civilisation. Men landet har, både historiskt och i nutid, uppnått unika förändringar i utveckling och modernisering, inte bara praktiskt i form av ekonomi, vattenprojekt, energi och transport, utan Kina kommer nu helt klart att bli ledande inom forskning och utveckling av fusionsteknik, vilket är den form av kärnkraft som kommer att ge praktiskt taget obegränsade energiresurser, och spelar en stor ledande roll inom nya gränsområden som utveckling av rymdteknik.

En konsekvens av de här framstegen är att behovet av att utbilda och lyfta kinesiska invånares kunskap och tänkande till nya nivåer bara kommer att öka. Jag tror att det är det som gör Kinas folk lyckligt och jag tror att den här typen av optimistisk framåtanda kan lyfta vilken nation som helst. Idén om att erkänna strävan efter det allmännas bästa som en vägledande princip för landet var en gång i tiden av grundläggande betydelse för mitt eget hemland USA. Den idén uttrycktes bäst av President Lincoln på följande vis: En folkets regering, av folket, för folket (Government of the people, by the people, for the people).

Tyvärr har detta inte varit inriktningen hos USA:s nuvarande politiska beslutsfattare sedan slutet av andra världskriget. Men jag tror att vi kan återinrätta den här principen även i USA. Om vi gör det, så kommer principen om att företräda det allmännas bästa – en gemenskap för en gemensam framtid för mänskligheten – att återuppstå. Detta är den centrala idén med Belt and Road-Initiativet och den framåtriktade utvecklingen i Kina.

Idén om att erkänna strävan efter det allmännas bästa som en vägledande princip för landet var en gång i tiden av grundläggande betydelse för mitt eget hemland USA.

År 2023 firade BRI sitt 10-årsjubileum. Projektet har redan nu lämnat djupa avtryck i Afrika. Det finns i många länder i Sydamerika. Vi har förbindelsen från Kunming till Vientiane i Laos. Vi har avtalen mellan Kina och Indonesien, som har en av världens största befolkningar, om att samarbeta med BRI. Så vi har under denna relativt korta tioårsperiod sett förändringar i världen som bygger på idén om infrastrukturutveckling som en grund för att utrota fattigdom. Och det finns inget annat sätt att göra det på.

De västerländska beslutsfattarnas allmänna misslyckande under den moderna perioden, sedan andra världskriget, men även sedan 1970- och 80-talen fram till nu, under IMF och Världsbanken, gjorde att utvecklingen i världen inte gick framåt. I själva verket har den i allmänhet förhindrats. Så vi ser redan att resten av världen, vare sig ledarna i väst vill det eller inte, ansluter sig till Belt and Road-Initiativet och samarbetar med den stora majoriteten, eftersom detta leder deras nationer och världen i allmänhet ut ur fattigdom.

Sverige skulle enligt min mening dra enorm nytta av detta samarbete mycket mer än vad de för närvarande gör genom att insistera på militär upptrappning och anslutning till Nato, något som varken kommer att hjälpa den svenska befolkningen eller bidra till fred och utveckling i resten av världen. Så Belt and Road-Initiativet är den riktning som mänskligheten behöver arbeta med och det är dags för de västeuropeiska länderna att vakna upp och inse detta.

Kritiken om BRI som en skuldfälla med anklagelser och beskrivningar av skuldtyngda länder som samarbetar med Kina riktas främst mot de västerländska befolkningarna. Den här typen av ryktesspridning är ett propagandaverktyg som syftar till att underminera Kina av geopolitiska skäl. De västerländska beslutsfattarna vill försvara den nuvarande unipolära ordningen, och vill därför demonisera Kina på det här sättet.

Belt and Road-Institutet i Sverige och min kollega, Hussein Askary, har forskat ingående i detta och visat att det inte finns någon som helst substans i de här anklagelserna – de är en bluff. Denna forskning är dokumenterad och går att ta del av på vår hemsida.

De västerländska beslutsfattarna vill försvara den nuvarande unipolära ordningen, och vill därför demonisera Kina.

Utöver BRI har Kina lanserat ytterligare tre initiativ. GSI – Global Security Initiative, som lades fram inför FN för att främja stabilitet i världen, GDI – Global Development Initiative, för att ytterligare stärka utvecklingsriktningen som anges av BRI och GCI – Global Civilization Initiative, som handlar om att främja kulturellt utbyte. Behovet av stabilitet och utveckling är uppenbart för alla med de farliga konflikterna i Ukraina och Gaza. Tyvärr är intresset för att sätta stopp för de förödande konsekvenserna för befolkningarna i dessa områden för litet.

GCI – Det globala civilisationsinitiativet, som är det senaste av initiativen, tror jag är av särskild betydelse och detta är något som jag och min kollega nu lyfter fram i en serie intervjuer. Vi hänvisar här till en av de stora universella tänkarna i Europas historia, Gottfried Wilhelm Leibniz, som levde från 1646 till 1716, under tiden Kangxi var kejsare av Qingdynastin i Kina. Det förekom under den här tiden utbyten mellan Europa och vissa jesuitmissionärer som arbetade för kunskapsutbyte inom astronomi, matematik och geografi. Många av dessa missionärer tog till sig Matteo Riccis idéer. Matteo Ricci är känd i Kina som en av de mest respekterade västerländska tänkarna, eftersom han utöver att vara en missionär dessutom fullt ut behärskade kinesiska i både tal och skrift. Han beundrades av de ledande Konfucianska intellektuella kretsarna i Kina vid den tiden.

Det är den här sortens utbyte som gör att man förstår de djupare aspekterna av civilisationer, både i Kina och i Väst. Det är, enligt min mening, en viktig grund för att övervinna den politiska negativiteten, det stundtals hätska utbytet och arrogansen genom att lyfta tankeprocesserna till en tid och till en plats där det fanns en verklig idé om vad vi har gemensamt. Vi respekterar att det finns skillnader, men vi ser också de gemensamma kvaliteterna, respekten för det gemensamma bästa och det mänskliga förnuftets godhet, som kan bli den bro som återförenar Europa och Kina på det sätt som Leibniz eftersträvade på sin tid.

Jag vill betona att dessa idéer inte är akademiska, även om det finns många viktiga idéer som forskare har sammanställt som jag kan stödja och hänvisa till. Jag tar upp detta eftersom det handlar om att skapa en levande dynamik för hur vi kan övervinna demoniseringen och fientligheten mellan öst och väst. Den här typen av attityder tenderar att bryta ned kommunikationen – därför behöver vi göra det motsatta.

Det handlar om att skapa en levande dynamik för hur vi kan övervinna demoniseringen och fientligheten mellan öst och väst.

Den kinesiska civilisationen står inför en historisk pånyttfödelse. De som studerat landets historia i någon utsträckning vet att det rör sig om en mycket lång och djupgående kulturhistoria. Kina kommer hämta kraft ur hela sin historia för att gå vidare på samma sätt som man redan gjort och utöver att leda en ostoppbar global ekonomisk utveckling kommer man vara pionjärer inom rymdteknik och nya energikällor som fusionskraft, vilken det bara är en tidsfråga innan man gjort kommersiellt gångbar.

Med en större medvetenhet om landets djupa kulturella historia skulle människor inte känna sig hotade av Kina – de skulle snarare se denna framstående civilisation som en stor tillgång.

Stephen Brawer,

Ordförande för BRIX Sweden – Belt and Road-Institutet i Sverige