DEBATT

Debatt

“Drakoniska åtgärder eller medicinska genombrott nu våra enda alternativ”

Oaktat huruvida coronakrisen överdrivs av cyniska politiska eller ekonomiska motiv, ändrar det tyvärr inte på faktum att smittan är farlig och att spridning nu endast kan stoppas på ett av två sätt: nya medicinska preparat eller drakoniska åtgärder. Det skriver Stefan Sigfried.

Publicerad 25 mars 2020
Uppdaterad idag kl. 15:12

I Tyskland har man nu infört förbud för större folksamlingar än två personer. Nu gör man så även i Storbritannien. I Sverige har vi när det här skrivs en gräns på 500 (!) personer.

Vad är det svenska myndigheter inte förstår? Logiken är ju så enkel: Om folk inte kan träffa andra så kan de inte smitta andra och då dör ju smittan snabbt ut. Två eller tre veckor av en sådan drakonisk åtgärd nu och vi skulle vara över det värsta.

Det är dessa åtgärder som fungerar. När centrala myndigheter i Kina begrep att lokala myndigheter schabblat till det tog man i med hårdhandskarna. President Xi Jinping deklarerade ett folkets krig mot Covid-19 och man satte tiotals miljoner människor i karantän i det som kanske är den största karantänen i mänsklig historia. Nu har Kina nästan inga nya fall.

Dessa drakoniska åtgärder är ju överdrivet säger en del. De har fel. 800 döda på en dag i Italien är något som är svårt att förena med att Covid-19 bara är en vanlig influensa. Utsagor om att krisen överdrivs för att staten ska få större kontroll över oss, eller av andra cyniska bakgrundsmotiv, bleknar när folk dör i sådan omfattning – och även om sådana konspirationsteorier skulle visa sig vara sanna så ändrar de tyvärr inte på att smittan är farlig och att smittspridningen måste stoppas.

När man blir allvarligt sjuk i den här sjukdomen behöver man andningshjälp. Här är en sak som få känner till men som borde få oss att haja till: anledningen till att yngre då klarar sig är att de kan hantera den påfrestning som en respirator innebär. Är man äldre och speciellt om man är rökare eller har andra sjukdomar klarar man ibland inte av en respirator. Men både ung och gammal behöver respirator för att överleva när denne blir allvarligt sjuk. Får vi brist på respiratorer spelar det ingen roll om man är ung eller gammal, man dör när man inte får andningshjälp.

I Stockholmsregionen finns enligt Agenda 90 intensivvårdsplatser och de skulle rätt snabbt kunna ökas med 50 procent. Blir det några tusen som behöver andningshjälp samtidigt kan vi snabbt se att läget här i Sverige kan bli som i Italien. Visst, kanske kan malarialäkemedlet klorokinfosfat eller något annat som dyker upp rädda situationen, men är det mänskligt att spekulera i att allt ska ordna sig när det som händer runtomkring oss talar ett så tydligt språk?

Det räcker i min mening att ha lite sunt bondförnuft för att förstå vartåt det här håller på att barka. Borde vi då inte till varje pris försöka undvika att vi får brist på respiratorer? I Agenda nyligen insisterade Tegnell om och om igen om att vi vet så väldigt lite, och det blev återigen anledning till handlingsförlamning. Men, ett beslut byggd på bristfällig information är alltid bättre än inget beslut – speciellt när vi är i kris. Eric Schüldts rubrik ”Anders Tegnell spelar schack med döden” i Expressen nyligen är träffande.

Det finns de som menar att det är Kinas fel att detta händer och på något sätt skulle det vara en ursäkt för att inte handla? Men det är som att skylla på brottslingen när denne gick in i lägenheten för dörren var olåst. Visst är det brottslingens fel, men var ligger det egna ansvaret? För de länder som vaktat sina gränser har Covid-19 inte inneburit denna katastrof. Taiwan införde redan i december förra året kontroller när WHO varnade om smittan och redan i januari stärkte landet kontrollerna. Taiwan har idag få fall.

När Kina i januari tillkännagav att de hade en problematisk smitta och att det smittade från människa till människa så stängde Ryssland gränsen samma dag till Kina. I Ryssland har de just nu cirka 300 smittade och knappt någon har avlidit. I Sverige har vi schabblat, vi har inte lyssnat och varit på hugget. Vi stängde inte till gränsen för smittan som Taiwan och Ryssland gjorde och nu betalar vi priset för det, och vi har därtill också schabblat med våra förberedelser.

Under det kalla kriget hade Sverige ett totalförsvar med sjukhus och utrustning för krig och katastrofer. Men allt avvecklades – bland annat 600 respiratorer som nu skulle kunna rädda liv.” kunde vi läsa i DN nyligen.

Det är dags att vi slutar spela schack med döden och agerar nu. Vi måste följa efter Tyskland och Storbritannien och införa samma drakoniska åtgärder här i Sverige. Vi ligger två till fyra veckor före de länderna så sådana insatser nu skulle kunna göra att vi slipper väldigt lindrigt undan. Om vi kan lämna de högintellektuella diskussionerna och agera kraftfullt skulle vi kunna rädda situationen.

Om vi även kunde svälja vår stolthet och be Kina om hjälp – ett land som nu hjälper andra länder på löpande band – så skulle vi kanske kunna slippa undan med blotta förskräckelsen. Kina har ställt upp där EU misslyckats och visst innebär deras hjälp till andra länder naturligtvis stora propagandasegrar för dem, men ska det verkligen hindra oss från att rädda människoliv och lindra folkets lidande?

Stefan Löfvens tal till nationen nyligen var en stor besvikelse. Visst ska vi som folk ta vårt ansvar, men vilket ansvar tar regeringen? Vad gör de? Vi fick i princip inte veta något. Nu är tid för dig och mig att göra allt vi kan för att trycka på för mer kraftfullt agerande. Om regeringen sedan med ett sådant agerande skulle framstå som hjältar när vi ser facit i framtiden – ja, då får väl vi som inte röstat på (S) svälja den förtreten. Det viktigaste nu är att vi räddar liv. Håll med om det!
Ring, skriv, eposta till de politiker du känner och nätverka med andra för att stå stark i denna udda tid. Ditt eget liv kan faktiskt stå på spel, inte bara dina gamla föräldrars.

 

Stefan Sigfried

Om skribenten:

Stefan Sigfried är civilingenjör i teknisk fysik, och har bland annat jobbat som konsult i eget företag.

Stefan var tidigare medlem i Socialdemokraterna och var då med om att starta gräsrotskampanjen Att återta hjärtat i politiken.

Han är en flitig skribent och har vid sidan av många insändare och artiklar även författat flera böcker, bland annat Att återta hjärtat i politiken samt True Wealth of Nations och A New Monetary System på engelska.

 


Liknande artiklar:

Eftersom du läser det här…

Nya Dagbladet är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning. Vi ägs inte av några mediekoncerner eller utländska riskkapitalbolag. Vi styrs inte av industriintressen eller någon politisk korrekthet.

Men att driva fri oberoende media kostar. Med ditt stöd kan vi fortsätta att växa och bli en verkligt utmanande kraft till de gamla mediehusen.

Stöd oss via Swish på 072 722 01 72, PayPal eller via andra alternativ på denna länk.

Tack för ditt stöd!