“Det behövs ett nytt parti till 2022”

Svenska pensioner är sämst i Norden. ”Siffrorna är helt förfärliga”, säger Christina Rogestam i SPF Seniorerna till Svenska Dagbladet. Våldtäktsepidemier härjar, polisen är uppgiven, antalet no-go zoner ökar. SKL:s ekonomirapport varnar för kris; Vi blev ju tio miljoner invånare tio år för tidigt!

Folkhemmet krackelerar
Tanken kommer till Per Albin som i en valskrift från 1926 skrev ”den hårt behandlade känner sig utstött och den utstötte behärskas av känslor, som icke kunna vara kärlekens”. Varför tro att misshandlade väljare ska fortsätta rösta på sina vanliga partier?

(S) verkar inte längre förstå att väljare måste känna sig trygga och bli ”befriade från tryckande ekonomiska bekymmer”. Men det var ju deras grunduppdrag, beskrivet av Per Albin Hansson 1930 i sitt första maj-tal:

”Det är här icke frågan om den enes bröd och den andres död, utom om allas rätt att leva och verka under tryggare förhållanden, befriade från tryckande ekonomiska bekymmer, från oro för morgondagen och ålderdomen, med tillgång till det materiella välstånd och det kulturella gods som ett arbetande och välorganiserat samhälle med rättvis fördelning bör kunna bjuda sin medlemmar… Skulle det till äventyrs bli tvist om ordningen borde man ha ett tillfyllest rättesnöre i principen: de sämst ställda först.”

Olof Palme i riksdagen 1986:
”Den generella välfärden ger oberoende och rörelsefrihet. Den lyfter bort oron för mycket av det oväntade som kan inträffa och slå sönder våra liv och drömmar. Vi kan andas lättare… Vi får lust att upptäcka och förnya. Vi orkar satsa också när oddsen för att vi skall lyckas är små… Trygga och befriade från rädslans och orons förlamning kan vi låta livslusten växa och sprida sig inom oss och från människa till människa.”

”Vi vill bygga ett starkare samhälle och ett tryggare Sverige”, säger socialdemokraterna nu i en valslogan. Man baxnar, har de inte haft tid på sig att bygga detta Sverige? Jo, men istället har de ju börjat rasera folkhemmet. Resultatet är att ”Medan politikerna bråkar om SD växer folkets missnöje” – som Katerina Janouch sa i en artikel.

Sanningen är att vi fått in gökungar i socialdemokratin som systematiskt kastat ut äkta socialdemokrater, och då inte bara Håkan Juholt. Detta medan socialdemokratisk elit har ordnat det toppenfint för sig själva. Titta bara på lönerna för sådana som Stefan Löfven och hur skickligt Göran Persson ordnat det för sig.

Det läggs bördor på pensionärer, fattiga, sjukvårdspersonal, poliser, brandkårsmän, lärare, de inom det sociala med flera som ju får ta smällen när en massinvandring ska ”integreras”. Själva väljer eliten att leva med högtflygande idéer och goda löner – på väljarnas bekostnad. Ingen begär väl av Stefan Löfven att han ska göra som José Mujica som gav bort 90 procent av sin lön och valde att bo kvar i sitt enkla hus när han blev president i Uruguay. Men lite solidaritet borde S-politiker väl visa?

Gräsrotssossarnas benhårda lojalitet mot de gökungar som nästlat sig in i det socialdemokratiska partiet kväver partiet. Rimligare vore att medlemmarnas lojalitet istället riktades mot de principer som skapade partiet och Folkhemmet.

Det märkliga är att (S) inte kunnat behålla sina idéer om att bygga ett folkhem baserat på utjämnandet av inkomstskillnader och empati för de fattigare och svagare för idag finns det – till skillnad mot när socialdemokratin uppstod – vetenskapliga bevis för att fokus på empati och jämlikhet är det bästa sättet att bygga ett samhälle på. Väl dokumenterat i böcker som Jämlikhetsanden, Kapitalet i tjugoförsta århundradet, Empatins tidsålder m.fl.

Istället har partiet gett efter för kortsiktiga lättviktsideologer och därigenom förlorat sin själ, alltså de grundläggande värderingar som skapade socialdemokratin. Och därmed dör partiet – det är ju det som de vikande väljarsiffrorna visar.

Men SD är en paniklösning för bara det solidariska folkhemmet kan ge oss de resurser vi behöver för att möta utmaningarna och därmed skapa trygghet i Sverige. Tage Erlander formulerade det så här:

”Men att bygga ett samhälle efter våra principer krävde att medborgarna var villiga att betala ganska höga skatter. Striden om den allmänna sektorn, om den sociala balansen blev en strid om skatternas höjd. I Sverige var högern det parti som hänsynslösast och skickligast gick till anfall mot högskattepolitiken.”

Jimmie Åkesson vill ”bryta upp det socialdemokratiska maktinnehavet en gång för alla” som han skrev 2016 i ett inslag i opinion. Och metoden är den gamla vanliga inom högern för han skriver också ”vi är enade i kritiken mot skattehöjningar”. Testet på höger och vänster är alltid skatter precis som Tage Erlander indikerade. Men detta vill inte SD inse. Ta till exempel Mattias Karlsson som i ett Facebookinlägg säger ”Noterbart är att alla grupper alltså får det bättre med vår budget”.

I en tabell kan vi se att med SD:s förslag får de med lägst inkomst 1,5 procent och de med högst inkomst får ca 1,1 procent. Nu är det så att procent är ett abstrakt matematiskt koncept som man kan inte betala med. I det verkliga livet måste man betala med kronor vare sig man handlar mat eller ska betala tandläkaren eller någonting annat. Enligt tabellen får då en som tjänar 10 000 kronor 150 kronor medan en som tjänar 100 000 får 1 100 kronor. Att ge minst till de sämst ställda är knappast att – med Per Albins ord – sätta ”de sämst ställda först”. Mattias sätt att resonera får mig att tänka på Mark Twain som ju tillskrivs citatet ”Det finns tre sorters lögn: lögn, förbannad lögn och statistik”. Eller varför inte talesättet om att läsa Bibeln som fan?

S är förlorat och SD är ett högerparti. Jimmie Åkessons skrev ju till exempel 2016 i ett inslag i opinion: ”En mitten-högerregering med långsiktigt ansvarstagande partier skulle förändra det svenska politiska landskapet för alltid”. Och ”Vi är enade i kritiken mot skattehöjningar”.

SD svansar alltså högerut och (S) har förlorat sin själ. Därför behövs ett nytt parti som kan ta upp den tråd av klassisk socialdemokrati som dagens nyliberala (S) tappat. Det behövs till 2022 ett Folkhemsparti som förstår:

• Fördelarna med ett samhälle där vi delar värdegrunden; Folkhemmet, demokratin, yttrandefriheten, religionsfriheten och jämlikheten. När Tage Erlander 1962 sa: ”Vi svenskar lever ju i en så oändligt mycket lyckligare lottad situation. Vårt lands befolkning är homogen, inte bara i fråga om rasen utan också i många andra avseenden”, så var det helt enkelt ett erkännande av de stora fördelar ett folk får när de har sina grundvärderingar gemensamma. Samhällsmaskineriet fungerar då mycket smidigare.
• Att vinster i välfärden är fel, att skatter behövs för att bygga ett harmoniskt samhälle där vi kan få vara kreativa människor snarare än löneslavar som bara tänker på att tjäna mer pengar. Och att bara skatter kan ge oss de nödvändiga resurserna för att bygga framtidens Sverige. Alltså mer pengar i redan överfulla fickor bygger inget hållbart samhälle. Ginikoefficienten måste helt enkelt ner.

Stefan Sigfried, författare och civilingenjör