MORGONDAGENS DAGSTIDNING – söndag 22 juni 2025

söndag 22 juni 2025

NyD Debatt


”Dags att omvärdera samhällskontraktet”

Synen på en stark och ansvarig stat som motiverar världens högsta skatter, finns etablerad djupt i en bedövande stor majoritet av den svenska befolkningen. Det finns dock många områden som nu måste omvärderas inom ramen för vad ett uppdaterat samhällskontrakt skall innehålla, framförallt vad gäller pensioner. Det skriver Jan Norberg i NyD Debatt.

publicerad 19 september 2019

Rättegången närmar sig – hjälp Nya Dagbladet i mål i bankstriden!

68 750 kr av 250 000 kr insamlade. Rätten till ett bankkonto är grundläggande – stöd vår stämningsprocess genom Swish till 123 611 30 21 eller andra donationsalternativ.


Detta är en opinionstext. Artikelförfattaren svarar för de åsikter som uttrycks i artikeln.

Diskussionen om svenska pensionssystem pågick under några årtionden under 1900-talet, men under slutet av 1950-talet kunde politikerna inte längre motstå frestelsen att göra sina medborgare ännu mer beroende av staten. ATP-reformen var ett faktum och nu skulle svensken, som inte ansågs ha förstånd nog att av egen kraft, genom statens försorg spara till sin egen ålderdom.

Tidsandan och den utbredda tron på en stark stat gjorde att reformer av det här slaget ganska enkelt och utan ideologiska protester kunde tricksas fram till ett beslut i riksdagen, och då likväl som nu var det en folkpartist (numera Liberalerna) som med sin enskilda röst hjälpte sossarna och kommunisterna att få igenom denna socialistiska reform. Med en rösts övervikt fördjupades den enskildes beroendeställning till staten i en riktning som sedermera skulle visa sig förödande för alla parter.

För att få ett över tiden hållbart pensionssystem att fungera tog politikerna fasta på några förutsättningar innan man lade fram sitt slutliga pensionsförslag i riksdagen. Det nya pensionssystemet byggde på förutsättningen att det för evig tid skulle vara full sysselsättning (arbetslöshet var ju vid denna tid ett relativt okänt begrepp). Likaså förutsattes att inflationen inte skulle kunna påverka pensionsutfallet nämnvärt. Stabil och uthållig tillväxt var dessutom ett grundfundament som man aldrig trodde skulle kunna hota ett pensionssystem.

En galen princip

Innan begreppet pensioner (före folkpensionens tid) på allvar introducerades var det upp till var och en av oss att försöka sätta av så mycket att en ålderdom kunde tryggas, i den mån detta inte räckte till så kunde man till viss del förvänta sig stöd från familjen och anhörigkretsen. I den socialistiska andan ansåg vissa att pension var en fråga som samhället skulle ansvara för på solidarisk basis. Varför man inte trodde att individen själv hade tillräcklig drivkraft för att själv sörja för sin ålderdom går det att spekulera om. Själv tror jag att det var en mix av rättvisekrav och en uppfattning att den enskilde inte alltid förstod sitt eget bästa, det vill säga en förmyndarsyn från politikerhåll och misstro mot att en majoritet av den svenska befolkningen visste sitt eget bästa.

Det som framstår som det mest märkliga med den tidens, och för all del också dagens pensionssystem, är att de individer vilka med sina inkomstskatter idag arbetar ihop till pensionsavsättningar mestadels gör det för de pensionärskollektiv vilka idag skall ha utdelning från systemet. Det vill säga, de aktivt arbetande individernas inbetalningar till systemet går till andra individer och är inte till någon större del öronmärkta till just den egna pensioneringen. Pensionsrätten för de betalande är starkt begränsad till hur mycket pengar systemet fylls på med av den arbetande delen av befolkningen.

Denna kollektiva tanke skjuter hela det individuella incitamentet i sank. Du arbetar med andra ord huvudsakligen inte ihop pengar till din egen pension, dina inbetalningar går till någon annan och du är beroende av att detta pyramidspel fortsätter i oförminskad takt för att du själv ska få tillbaka dina egna avsättningar och förhoppningsvis en viss tillväxt på kapitalet när du själv blir pensionär.

De senare uppdateringarna av det svenska pensionssystemet har i och för sig medfört en viss men starkt begränsad individualisering, men andelen är fortfarande mikroskopisk. Den har heller inte ändrat grundprincipen om att inte ha en individuell koppling till de avstådda inkomsterna, som med tvång sätts av till staten via arbetsgivarens krav på sig att betala in pensionsavsättningar för den anställdes räkning.

Ebberöds bank

Innan jag berör en del avarter inom pensionssystemet vill jag uppmärksamma frågan om hur många av de människor som har rätt till pension, också förstår på vilka grunder deras respektive pension bygger. Skulle vi som individer så fullständigt strunta i detta om det hade varit vårt eget ansvar att sörja för ålderdomen? Idag är det väldigt få som verkligen kan förstå och redogöra för det pensionsutfall man får vid sin egen pensionering. Det är mycket oroande om man uttrycker sig försiktigt.

Med en demografisk tillväxt som inte följer de förutsättningar man antagit inför introduktionen av pensionssystemet, tvingas den arbetande delen av befolkningen sätta av alltmer pengar till ett äldrekollektivs pensioner vars numerär är i kraftigt tilltagande. Vi har alltså en situation av Ebberöds bank, vilket alla förstår innebär kraftiga påfrestningar men framförallt orättvisor för dem vilka arbetar och betalar in till systemet.

Lägger vi dessutom till pensionsrätten för de migranter vilka, utan att själva ha bidragit med en svensk krona till systemet, kommer till Sverige utan möjligheter att någonsin i sin levnad kunna bidra till systemet, så inser alla att systemet inte håller i längden utan våldsamma skattehöjningar. Vari rättvisan och solidariteten med detta numera ligger är för de flesta höljt i dunkel. Det går utför i rekordfart och ingen verkar förstå att detta inte håller länge till.

Nytt sätt att tänka behövs

Det är inga småpengar som sätts av från den löneinkomst den anställde avstår ifrån i och med sina respektive pensionsavsättningar via arbetsgivarens inbetalningar till Skatteverket. Har dessutom arbetsgivaren ett kollektivavtal, garanteras ofta en viss tjänstepension som kan vara skillnaden mellan att leva under knapphetens kalla stjärna och att leva på en hygglig nivå.

16 procent av din inkomst ”betalas” alltså in av arbetsgivaren. Utöver detta betalar arbetsgivaren också in 2,5 procent till din premiepension, det vill säga tillsammans 18,5 procent av den lön som du avstått ifrån att få i handen direkt vid intjänandet. Har arbetsgivaren dessutom ett kollektivavtal, betalas ofta ytterligare cirka 4,5 procent in till din tjänstepension via något så kallat pensionsinstitut.

Det är i detta skede vi alla behöver fundera lite på matematiken. Låt oss anta att du tjänar cirka 30 000 kronor brutto per månad. Du avstår då enligt ovan cirka 23 procent av din lön som du annars fått i handen den tjugofemte varje månad. Du tillåter alltså arbetsgivaren att skicka in cirka 7000 av din lön per månad till Skatteverket för att staten via sina politiker skall förvalta och förhoppningsvis förmera ditt kapital så att du, när du får ut din pension, förhoppningsvis får ut mer än de nominella belopp du satt av till pensionssystemet.

Hade matten fungerat så hade du under cirka 35-40 yrkesverksamma år (i dagens penningvärde) hunnit betala in 7000 x 12 x 40 = 3 360 000 kronor. Då kan vi ju dessutom anta att du under din levnad sannolikt kommer att tjäna alltmer i takt med stigande ålder, det vill säga att du med dagens månadsinkomst plus framtida lönehöjningar sannolikt skjuter in minst det dubbla i pensionssystemet. Nuvärdesberäkningen som behöver göras i varje enskilt fall är av begripliga skäl inte redovisad här.

Varför kommer då inte de förväntade beloppen ut, till den vilken gjort avsättningarna?

Jo, därför att det finns en allt större del medborgare, inklusive de med nya uppehållstillstånd, vilka inte bidragit till systemet genom  inbetalningar så att de motsvarar de pengar de får ut. De pensioner som dessa medborgare får ut urholkar systemet och betalas av alla de andra vilka lojalt betalat in sin del till systemet. Rättvist? Har solidariteten med andra ord ett pris?

Koppla pensionssystemet till individens eget bestämmande

Den mest intressanta frågan som måste ställas är varför vi frivilligt har avstått från ett löneutrymme i form av pensionsavsättningar för att våra politiker skall kunna förfoga över dessa pengar under flera årtionden, utan garantier för att vi får ta del av dessa när vi själva går i pension. Hade vi inte alla varit mer betjänta av att själva, direkt vid intjänandet, få förfoga över det löneutrymme som vi tjänat in men tvingats avstå ifrån?

Förr sade alltid politiker att man måste räkna med vissa dynamiska effekter när man inte i detalj kunde redovisa alla detaljer i ett lagförslags effekter på lång sikt. Med facit hand över effekterna av ett helt havererat pensionssystem är det nog hög tid att ompröva de fundamentala förutsättningarna för ett över tid hållbart pensionssystem. De hittills vunna erfarenheterna förskräcker de flesta som orkar sätta sig in konsekvenserna av detta socialistiska experiment.

Den samlade privata skuldsättningen antyder att svensken tvingats ta stora och omfattande lån endast för att kunna bo någonstans. Vad hade hänt om individen sluppit dessa tvångsvisa avsättningar till ett kollektivt och socialistiskt pensionsexperiment och istället kunnat betala med mer av sina egna intjänade pengar och på så sätt avstå från att låna upp så mycket pengar för sitt boende?

Den som är satt i skuld är inte fri sade före detta statsministern Göran Persson för inte alltför många år sedan, varpå han försnillade 256 miljarder från det svenska pensionssystemet. Pengar vi aldrig sett röken av igen.

Vi måste alla vakna och verka för en omläggning av hela pensionssystemet så att vi inte är beroende av politikernas beslut hur vi skall framleva vår pensionering. Antalet så kallade fattigpensionärer ökar kraftigt för varje år som går, och med höjd pensionsålder återstår nog ättestupan för väldigt många de kommande åren.

Ny syn på statens inblandning i våra liv

Vi behöver alla som individer komma ur de kollektiva lösningar som det icke fungerande systemet bundit oss vid. Det borde rimligen vara i vårt eget intresse att inte längre vara lydiga vasaller i en stat med totalitära drag och där individens beroende inte längre kan vara detsamma som vid tiden för introduktionen av det vansinniga svenska pensionssystemet.

Om vi alla säger nej till fortsatt vansinne på pensionsområdet, kan vi fortsätta med att fundera på vilka andra delar av det svenska socialistimperiet vi skall överväga inom ramarna för ett uppdaterat samhällskontrakt.

 

Jan Norberg

Om skribenten:

Jan Norberg är pensionerad konsult med en bakgrund inom svensk industri. Han är sedan några år bosatt i Portugal. Jan är en engagerad samhällsdebattör.

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

”Svensk kollektivtrafik monteras ner av privatiseringar”

Kollektivtrafiken bör drivas i medborgarnas intresse, inte marknadens, skriver bussföraren Peter Sellen.

publicerad 14 juni 2025

Rättegången närmar sig – hjälp Nya Dagbladet i mål i bankstriden!

68 750 kr av 250 000 kr insamlade. Rätten till ett bankkonto är grundläggande – stöd vår stämningsprocess genom Swish till 123 611 30 21 eller andra donationsalternativ.


Detta är en opinionstext. Artikelförfattaren svarar för de åsikter som uttrycks i artikeln.

Den svenska modellen har historiskt kännetecknats av ett offentligt ansvar för grundläggande samhällsfunktioner, där välfärdstjänster och infrastruktur har finansierats gemensamt och drivits i offentlig regi. Syftet har varit att säkerställa jämlik tillgång, hög kvalitet och demokratisk kontroll över verksamheter av avgörande betydelse för samhällsutvecklingen.

Under de senaste decennierna har denna modell successivt förändrats genom en långtgående marknadsanpassning, privatiseringar och konkurrensutsättning. Kollektivtrafiken utgör ett tydligt exempel på denna utveckling. Sedan 1990-talet har driften av kollektivtrafiken i Sverige i stor utsträckning organiserats genom upphandlingar, där privata aktörer konkurrerar om trafikavtal. Denna förändring har inneburit att samhällsviktiga funktioner underställts marknadslogik, där lägsta pris och vinstmarginaler ofta tillåts väga tyngre än långsiktiga samhällsintressen. Resultatet har blivit en fragmentiserad trafikverksamhet, där den offentliga huvudmannens direkta inflytande över genomförandet av kollektivtrafiken försvagats.

Forskning om marknadsstyrning i offentlig sektor har visat att detta skapar problem för såväl kvalitet, kontinuitet som personalförhållanden. Arbetsmiljön för förare och personal har försämrats till följd av korta anställningar, splittrade arbetsgivare och återkommande anbudsprocesser. Bussförarbristen har under senare år förvärrats och blivit ett strukturellt problem, där många förare lämnar yrket på grund av hög arbetsbelastning, osäkra scheman och bristande arbetsvillkor. Detta påverkar i sin tur trafikutbudet negativt, särskilt i glesbygd och mindre lönsamma områden samt säkerheten. Den negativa spiralen hotar både tillgänglighet och samhällsekonomisk effektivitet.

Samtidigt är det viktigt att klargöra att dagens lagstiftning ger regioner och kommuner möjlighet att driva kollektivtrafik i egen regi, under förutsättning att politisk majoritet och organisatoriska förutsättningar finns. Det är således inte juridiska hinder som omöjliggör egenregidrift, utan i hög grad politiska beslut och ideologiska ställningstaganden. Ansvaret för kollektivtrafikens organisering och de konsekvenser som följer av valda modeller vilar ytterst på de folkvalda. Enligt 1 kap. 1 § regeringsformen åligger det allmänna att verka för att ”trygga den enskildes personliga, ekonomiska och kulturella välfärd”. Det innebär att situationen med försämrad trafik, skenande förarbrist och undermålig arbetsmiljö för kollektivtrafikens personal är en direkt politisk fråga och ett ansvar för regionernas beslutsfattare.

Det har inget med politiskt mod att göra. Det är politikernas direkta ansvar. Mot denna bakgrund bör kollektivtrafikens organisering och styrning aktualiseras som en central del i diskussionen om välfärdens framtida utformning. Ett konkret politiskt krav bör vara att regioner aktivt utreder och återinför egenregidrift där så är möjligt och lämpligt, i syfte att stärka den demokratiska kontrollen, förbättra arbetsvillkoren och säkerställa ett robust och jämlikt kollektivtrafiksystem i enlighet med regeringsformens krav på det allmännas ansvar för medborgarnas välfärd.

Ett sådant initiativ skulle utgöra ett nödvändigt steg för att åter stärka den svenska modellen och säkerställa att kollektivtrafiken drivs i medborgarnas, snarare än marknadens, intresse.

 

Peter Sellen, Bussförare Stockholm

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

”Bygg vidare på andan från upprättandet av de kinesiska diplomatiska relationerna – för en bättre framtid”

Sedan Kina och Sverige upprättade diplomatiska förbindelser för 75 år sedan har samarbetet länderna emellan utvecklats stadigt och lett till många positiva resultat. Det skriver Kinas Sverigeambassadör Cui Aimin.

publicerad 29 maj 2025

Rättegången närmar sig – hjälp Nya Dagbladet i mål i bankstriden!

68 750 kr av 250 000 kr insamlade. Rätten till ett bankkonto är grundläggande – stöd vår stämningsprocess genom Swish till 123 611 30 21 eller andra donationsalternativ.


Detta är en opinionstext. Artikelförfattaren svarar för de åsikter som uttrycks i artikeln.

Den 9 maj uppmärksammas årsdagen av upprättandet av diplomatiska förbindelser mellan Kina och Sverige. Sverige var ett av de första europeiska länderna att erkänna Folkrepubliken Kina. Under de 75 år som har gått sedan dess har relationen mellan våra länder överlag varit stabil, med ett ständigt växande samarbete inom många områden. Tillsammans har vi skrivit ett betydelsefullt kapitel av ömsesidigt utbyte och gemensam utveckling mellan två länder med olika civilisationer, samhällssystem och utvecklingsnivåer.

Tillbakablicken på dessa 75 år visar att principerna om oberoende, ömsesidig respekt och ömsesidig nytta utgör en värdefull grund som fortsatt driver våra relationer framåt.

En långvarig vänskap som består genom tiderna

Redan för över 280 år sedan upprättades genom Göteborg–Kantonrutten en bro av vänskap mellan våra två folk. Svenska handelsresor, representerade av Ostindiefararen Götheborg, trafikerade haven mellan våra länder och medförde svenska varor som blyerts och ylle till Kina, samtidigt som de återvände med te, siden och porslin till Sverige. Denna tidiga kontakt lade grunden till ett långt vänskapligt utbyte. Sedan våra länder upprättade diplomatiska förbindelser år 1950 har våra ömsesidiga relationer och det givande samarbetet utvecklats stadigt och lett till många positiva resultat.

Pragmatiskt samarbete för gemensam utveckling

Kina och Sverige har en stark och mångsidig handelsrelation. Vi har länge varit varandras största handelspartner i respektive region – Kina i Asien för Sverige, och Sverige i Norden för Kina.

Sedan förra året har flera högnivåbesök ägt rum, bland annat mellan Sveriges utrikeshandelsminister och Kinas vice handelsminister. Viktiga möten som det sjunde mötet i den gemensamma kommittén för vetenskapligt och tekniskt samarbete, samt det tjugoförsta mötet i den gemensamma kommittén för ekonomiskt, industriellt och tekniskt samarbete, har hållits. Dessutom har en arbetsgrupp för investeringar i grön omställning etablerats, vilket gett samarbetet ytterligare ny energi. År 2024 har den bilaterala handeln fortsatt att växa, och investeringarna ökar åt båda håll – med kinesiska investeringar i Sverige som ökar med omkring 70 procent. Svenska företag som IKEA, Ericsson och Volvo har fortsatt att fördjupa sin närvaro i Kina, samtidigt som kinesiska teknikföretag bidrar till Sveriges ekonomiska tillväxt och gröna omställning. Samarbetet inom naturvetenskap, teknik och artificiell intelligens är livligt och präglas av stark innovationskraft.

Utbyte och dialog för bättre förståelse

Samarbetet inom vetenskap, kultur och utbildning är intensivt, vilket främjar ömsesidig förståelse mellan öst och väst. Sverige är populärt bland kinesiska studenter och turister, medan det finns ett växande intresse i Sverige för kinesisk kultur och historia. Kinesiska konstutställningar och scenkonstföreställningar i Sverige har fått ett varmt mottagande av den svenska allmänheten. Dessa visar att det kulturella utbytet mellan våra länder är mycket livfullt och dynamiskt.

Kinas och Sveriges näringsliv kompletterar varandra väl, och potentialen för framtida samarbete är stor. Kina driver på för högkvalitativ utveckling och en högre grad av öppenhet mot omvärlden – något som kommer att ge nya möjligheter för hela världen, inklusive Sverige. Vid denna nya historiska milstolpe bör våra länder fortsätta att värna om de grundläggande principerna för våra diplomatiska förbindelser – oberoende och självbestämmande, ömsesidig respekt, samt samarbete för ömsesidig nytta. Genom att stärka det politiska förtroendet, fördjupa det praktiska samarbetet och främja mänskliga utbyten kan vi tillsammans teckna en ny bild av det kinesisk-svenska partnerskapet. Därigenom kan vi även bidra till utvecklingen av Kina–EU-relationerna, till fred och utveckling i världen samt en gemensam och vackrare framtid för mänskligheten.

 

Cui Aimin

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

”Hälsorisker med strålning behöver granskas objektivt”

Kritiserade 5G-utbyggnaden

Strålskyddsfrågan berör hela svenska folket, inte bara ur ett folkhälsoperspektiv utan även ur ett demokratiskt och människorättsligt perspektiv. Det skriver Mona Nilsson från Strålskyddsstiftelsen tillsammans med Lennart Hardell vid Forskningsstiftelsen Miljö och Cancer.

publicerad 20 maj 2025
Ulrika Heie (mitten) fick orättfärdig kritik för sina motioner gällande skydd mot strålning, skriver debattörerna.

Rättegången närmar sig – hjälp Nya Dagbladet i mål i bankstriden!

68 750 kr av 250 000 kr insamlade. Rätten till ett bankkonto är grundläggande – stöd vår stämningsprocess genom Swish till 123 611 30 21 eller andra donationsalternativ.


Detta är en opinionstext. Artikelförfattaren svarar för de åsikter som uttrycks i artikeln.

Ofta påstås i media att det inte skulle finnas hälsorisker med strålning från trådlös teknik och elektromagnetiska fält så länge gällande referensvärden från Strålsäkerhetsmyndigheten inte överskrids. I en artikel i Aftonbladet den 14 april 2025 anklagades Ulrika Heie (C) för att ”sprida galna idéer om elöverkänslighet” efter att hon i en motion inlämnad för flera år sedan föreslagit att människor som drabbas av ohälsosymptom till följd av exponering för elektromagnetisk strålning borde skyddas bättre. Kritik mot Ulrika Heie för samma motion framfördes även i Expressen samma dag och i DN i en ledare den 17 april 2025.

Emellertid stämmer inte det som ensidigt gjorts gällande i ovanstående artiklar med tillgänglig forskning och forskarvärldens bedömning. Omfattande forskning har visat skadliga effekter under referensvärdet, inklusive skadlig påverkan på hjärnan och på cellers DNA, i form av oxidativ stress samt försämrad fertilitet. En klar majoritet av forskarna inom området konstaterar att människor bör skyddas bättre samt informeras om riskerna.

Vi ställer oss frågande varför Heie samtidigt i rikstäckande media kritiseras för ett par motioner, bland tusentals andra, som gör förslag som borde betraktas som bra: att stärka skyddet för särskilt känsliga människor, i linje med vad en majoritet av forskarna inom området begärt i EMF Scientist Appeal sedan 2015. Kravet har nu signerats av 267 forskare inom området från 45 länder. Dessutom har två olika WHO-analyser nyligen konstaterat att det finns starka bevis för att mobilstrålning orsakar cancer och försämrar fertiliteten i djurförsök.

Vi efterlyser en mer objektiv och saklig debatt i en fråga som berör hela svenska folket. Alla är exponerade i kraftigt ökande grad för denna form av strålning genom utbyggnaden av det trådlösa samhället.

Vi har publicerat de första studierna hittills i världen om hälsoeffekter av exponering för 5G. Resultaten visar att strålningen i människors bostäder ökat mycket kraftigt efter utbyggnaden av 5G och att de som bor nära mobilmaster kan drabbas av ohälsa.

Vi efterlyser en mer objektiv och saklig debatt i en fråga som berör hela svenska folket

Det saknas idag forskning som visar att 5G inte skadar hälsa och miljö. Telekombolagen har inte behövt visa att 5G inte är skadligt innan myndigheter gett grönt ljus för utbyggnaden, som medför ökad påtvingad exponering i människors egna hem, arbetsmiljö och offentliga platser utan informerat samtycke. Detta förhållande borde diskuteras mer i media, inte bara ur ett folkhälsoperspektiv utan även ur ett demokratiskt och människorättsligt perspektiv.

I stället för att anklaga politiker, som vill skydda människan (barn och vuxna) mot risken för skadlig påverkan på hälsan, och upprepa det felaktiga påståendet om att det saknas hälsorisker, bör saklig och objektiv rapportering av frågan göras.

 

Mona Nilsson, Strålskyddsstiftelsen

Lennart Hardell, Forskningsstiftelsen Miljö och Cancer
Tidigare professor, överläkare, Onkologiska kliniken, USÖ

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

”Kritikens arbetsfält är saken, inte individen”

Totalitära samhällsutvecklingen

Kritik i dess sunda form är ett verktyg ämnat för att klargöra och förstå grunden för olika uppfattningar och synsätt - inte ett vapen för att strypa diskussion. Det skriver Kostas Elefteriadis, fysioterapeut.

publicerad 11 april 2025
Betydelsen av kritik enligt dess grekiska rötter syftar på att bedöma, avgöra och syna.

Rättegången närmar sig – hjälp Nya Dagbladet i mål i bankstriden!

68 750 kr av 250 000 kr insamlade. Rätten till ett bankkonto är grundläggande – stöd vår stämningsprocess genom Swish till 123 611 30 21 eller andra donationsalternativ.


Detta är en opinionstext. Artikelförfattaren svarar för de åsikter som uttrycks i artikeln.

Definitionen av kritik och frihet missbrukas ofta av ordfjäskare, ordförvrängare, och ordbroderare i syfte att rättfärdiga och diktera deras egen definition på vad som är rätt och fel, sant och falskt, orsak och verkan eller person och sak. När den rätta definitionen av kritik och frihet missbrukas på grund av okunnighet, eller av medveten förvrängning, omvandlas dessa fantastiska begrepp istället till hotfulla vapen som hindrar utvecklingen av en kreativ diskussionsatmosfär som underlättar förståelsen bakom olika uppfattningar och formandet av problemlösningar.

Definition av kritik och frihetslagen

Ordet ”kritik” kommer av det grekiska verbet krino som kan översättas med att bedöma, avgöra, syna. Kritik är ett tekniskt verktyg som man skall använda för att skapa en atmosfär för fruktbar diskussion och därmed underlätta och effektivisera meningsutbytet, klargöra, begripa, förstå grunden för olika uppfattningar och synsätt, vilket inte nödvändigtvis behöver leda till åsikternas sammanjämkning eller till konsensus (samsyn). Kritiken skall man i detta fall använda som en övervakare för att motverka kränkning av frihetslagen. Kritikens arbetsfält är saken, icke individen. Kritiken är opartisk, har inget intresse av att klandra, kränka eller döma den enskilde.

Om några personer känner sig kränkta av kritikens arbetssätt, vittnar det om feltolkning av vad kritiken är och vad den avser. Kritiken kan inte ändra sitt definitionsmässiga omfång, sitt arbetsområde, bara därför att några personer anser kritiken icke ge dem rätt i sina resonemang och attityder och känner sig personligt angripna av kritik som icke riktas mot någon enskild person utan på en sak, en företeelse, ett handlande, ett förfarande. Då rör det sig i deras fall om en felaktig tolkning av kritiken, ty inga saker, inga företeelser, inga handlingar, inga förfaranden är så heliga att de inte får tåla att kritiskt granskas. När kritiken icke avser personen utan riktar sig uteslutande mot saken, är varje tal om personlig kränkning betydelselöst för den vidare sakliga diskussionen och bör avvisas ur denna.

Frihets lag

Det är viktigt att understryka frihetslagen, som i sin oavvislighet är grunden för en hållbar livsåskådning syftande till enhet. Mänskligheten på vår planet utgör en enhet. Människan tillhör den mänskliga familjen. Även om mänskligheten är uppdelad i olika länders folk där dessa folk talar olika språk samt att folken och andra grupper av människor i länderna har sina kollektiva drivkrafter, sin speciella konsensus, sin speciella uppfattning om verkligheten och livet, sin världs- och livsåskådning, har varje människa som finns på planeten rätt att existera. Människan har rätt att förändras, rätt att utvecklas, att tro och att tvivla, att uttrycka denna tro och denna tvivel i tal och skrift, att känna och att tänka, att handla, att försvara frihet och rätt, allt detta så länge denna människa inte inkräktar på andras lika rätt till detsamma.

Detta är definitionen av frihetslagen. Det är nödvändigt att skilja mellan person och sak. Den rätt frihetslagen ger varje människa att uttrycka sin åsikt medför inget som helst tvång för andra människor att acceptera hennes åsikt såsom riktig eller sann. Alldeles tvärtom: frihetslagen gäller lika för alla, och den frihet som en människa brukar, måste hon medge även alla andra. Med andra ord har dessa andra samma rätt att tro eller tvivla, att ifrågasätta, att utreda, att analysera och syntetisera utgående från egen övertygelse om vad som är rätt och sant. Och för dem alla gäller denna frihet på villkor att de inte inkräktar på andras lika rätt till detsamma.

Tyvärr respekteras inte frihetslagen; olika grupper i den mänskliga familjen vill på manipulativa sätt göra sina ståndpunkter till de enda sanna och giltiga och tvinga dem som tänker annorlunda till tystnad. När grupper eller enskilda påtvingar andra sina åsikter, därför att de anser att deras uppfattning av verkligheten måste gälla mot andras uppfattningar och genom politisk lobbyism skaffar sig makt att genom lagändringar hindra oliktänkande att uttrycka sina ståndpunkter och att straffa dem för dessa, kränker de frihetslagen. De vill inte medge andra den rätt de kräver för sig själva. Detta är översittarens, tyrannens eller diktatorns logik och psykologi.

I frihetslagens anda kan man i den lugna dialogens form, fri från allt tvång och kränkning av människans rätt, skapa en kreativ atmosfär genom att använda kritiskt analytiskt resonemang. Avsikten är att ge och ta emot olika ståndpunkter, därmed berika diskussionen och förhoppningsvis nå en djupare förståelse av de olika uppfattningarnas ursprung, verklighetsvärde och ändamålsenlighet.

 

Kostas Elefteriadis, fysioterapeut Veidos 

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

Missa inte en nyhet igen!

Anmäl dig till vårt nyhetsbrev idag!

Ta del av ocensurerade nyheter – fria från industriintressen och politisk korrekthet från Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning – varje vecka.