MORGONDAGENS DAGSTIDNING – fredag 22 augusti 2025

fredag 22 augusti 2025

NyD Debatt

”Böneutrop symboliserar en islamisk kulturimperialism”

Alf Ronnby, fil dr i sociologi och docent i socialt arbete, skriver i sin debattartikel att islamiska böneutrop är mer än religiös yttring.

publicerad 8 april 2018

Rättegången närmar sig – hjälp Nya Dagbladet i mål i bankstriden!

141 750 kr av 250 000 kr insamlade. Rätten till ett bankkonto är grundläggande – stöd vår stämningsprocess genom Swish till 123 611 30 21 eller andra donationsalternativ.


Detta är en opinionstext. Artikelförfattaren svarar för de åsikter som uttrycks i artikeln.

Det finns nästan en miljon muslimer i Sverige enligt en färsk rapport från Pew Research Center. Om 32 år kan de vara 30 procent av befolkningen. Redan idag har de med hjälp från Saudiarabien och andra muslimska stater skapat ett fyrtiotal moskéer. Nu vill den del av dessa ha offentliga böneutrop såsom det ska var enligt islam. Protesterna mot böneutrop (och moskéer) handlar ingalunda bara om att vi ogillar ett högljutt bönemässande ut till allmänheten. Det gäller mera att denna förskräckliga religion inte ska få störa vår sinnesro och ordningen i vårt samhälle. Böneutropen symboliserar en ytterst reaktionär religion och kultur, som vi helst vill slippa här i landet. I Saudiarabien kan de ropa i sina minareter bäst de vill, men inte här.

Stockholm har flest med elva. Göteborg har sex och Malmö officiellt fem, men med alla mindre källarmoskéer och liknande är det kanske närmare tio. Efter att moskén i Fittja år 2013 fick lov att ha böneutrop på fredagar mitt på dagen, har nu också moskén i Växjö ansökt om att låta bönen ljuda över omgivningen. Detta har lett till en livlig debatt kring om moskéer generellt ska ha rätt till böneutrop. Anhängarna anser att det kan liknas vid klockringning i kristna kyrkor och att böneutrop bör vara en del av religionsfriheten.

Men det håller inte att hänvisa till klockringning. Klockringningen har i vår tusenåriga kulturhistoria flera olika funktioner till exempel musikaliskt i olika former av kimning, klämtning, rundringning. Morgon och kväll för att markera arbetsdagens början och slut. Klockringningen användes för att släcka respekt tända elden i husen, liksom att öppna/stänga stadsportarna. Den användes som larmsignal vid brand liksom vid krigsutbrott och fred. Senast vid Andra världskriget. Vi har själaringningar och vid kungens död. Klockringningen är en sedvänja som ingår i vårt kulturarv och som man kan läsa om i Bringeus ”Klockringningsseden i Sverige”. Den borde biskopar och präster läsa, vilka tror att böneutrop kan jämställas med klockringningen. Böneutropen är dessutom en del av den islamska mässan, som imamen vill basunera ut till alla som kan höra, muslimer och alla andra!

Motståndarna anser att det inte passar in i svensk samhällskultur, att det är störande och att religionsfriheten inte inbegriper rätten till böneutrop. Ytterligare andra anser det oklokt av muslimer att vilja ha böneutrop eftersom det leder till konflikter, förargelse och fientlighet mot muslimer, vilket kan skapa oordning och oroligheter i samhället. Det bör alltså vara i muslimers eget intresse att ligga lågt med islams mest iögonfallande uttryck.

Sedan religionsfrihetslagen avskaffades är det Europakonventionen (och Regeringsformen) som är de lagrum där religionsfriheten fastslås: ”Var och en har rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet…” Av denna formulering i Artikel 9 följer att skyddet omfattar både frihet att ha en religion, men också friheten att inte ha en religion. Teologie doktor Ann Heberlein hävdar just detta i en krönika i Svenska Dagbladet den 1 mars i år, att religionsfriheten också innebär att gemene man har rätt att slippa utsättas för oönskad religiös påverkan.

Man kan tom säga att frågan om religionsfrihet inte räcker för att ta ställning till utövandet av islam. Islam är nämligen inte bara en religion; det är en ideologi, en samhällsuppfattning som ska vara vägledande även för politiken. Islam är alltså politisk och omfattar allt och alla i samhället. Alltså inte alls som religion uppfattas här i landet, där det tydligt (särskilt sedan kyrkan skildes från staten) är en privatsak. Den lutherska kristendomen och islam kan inte jämföras på samma dag. Det är som att jämföra päron och äpplen.

I religionsfrihetslagen var det mycket tydligt att enskildas religion och religionsutövande inte fick störa den allmänna ordningen: 1 § ”Envar äger rätt att fritt utöva sin religion, såvitt han icke därigenom stör samhällets lugn eller åstadkommer allmän förargelse.” Samma tanke finns i Europakonventionen:

Friheten att utöva sin religion eller tro får endast underkastas sådana inskränkningar som är föreskrivna i lag och som i ett demokratiskt samhälle är nödvändiga med hänsyn till den allmänna säkerheten eller till skydd för allmän ordning, hälsa eller moral eller till skydd för andra personers fri- och rättigheter.”

Härmed blir frågan om böneutrop också en ordningsfråga för myndigheterna. Om böneutrop är samhällsstörande handlar alltså inte, som miljökontoret i Växjö tror, bara om utropen är störande genom att de skickar ut ljud som är högre än tillåtna tio decibel. Böneutropen är inledningen på den islamska bönen och vänder, eller kommer att vända, sig inte bara till muslimer, men till hela allmänheten i det område är de kan ljuda. Böneutropen kan också ses som propaganda för islam och står närmast i strid med religionsfriheten, än tvärt om. De som, likt biskopen i Växjö, argumenterar för böneutrop med stöd av religionsfriheten, har missuppfattat vad religionsfriheten står för.

I Sverige anses religion vara en privatsak, och än mera så sedan kyrkan skildes från staten. Av den grunden står offentliga böneutrop och islamskt böneförkunnande till allmänheten i strid med en grundläggande uppfattning i vår moderna kultur. Majoriteten av svenska folket är också emot böneutrop. Endast en liten minoritet kan acceptera böneutrop. Vill muslimer hålla på med sina böner fem gånger om dagen, får de vara så goda att göra detta inne i moskén eller i annan lokal, till exempel där hemma. Det kommer knappas att störa, medan allmänt utsjungande av islamska böner kommer att väcka förargelse och riskera skapa oro och konflikter i samhället.

Men böneutropen från moskéernas minareter har också en vidare innebörd. Saudiarabien använder en del av de oljepengar vi ger dem till att sprida islam i tappningen Wahhabismen, en av de mest reaktionära tolkningarna och tillämpningarna av islam. Bellevuemoskén i Göteborg finansieras av Saudiarabien. Saudiska pengar finansierar också Trollhättans moské, Hötorgsmoskén, Västerås moské och Borås moské. I Europa i övrigt har saudierna spenderat 65 miljarder dollar på att sprida Wahhabismen via moskéer och på annat sätt genom att betala Wahhabistiska imamer.

Det är inte bara Saudiarabien som är aktiva i att sprida islam i världen. Flera andra arabregimer deltar i muslimernas strävanden efter sitt Umma. Turkiska pengar har finansierar Fittja moské, Muslimska församlingen Malmö, Skärholmens moské och Turkiska islamiska kulturföreningen i Rinkeby. Qatar finansierar Umm al-Muminin Khadijah-moskén i Malmö med 30 miljoner. Det är Skandinaviens största moské. Qatar stöttar också Gävle moské, Västerås moské och Örebro moské. Förenade arabemiraten har finansierar Trollhättans moské och Stockholms moské. Det vi ser här kan kallas islamsk kulturimperialism och den kan sannolikt på sikt bidra till radikala förändringar i det svenska samhället. Den som inte vill inse detta är naiv och olovligt blåögd.

Genom muslimernas verksamhet i Sverige bidrar de till att sprida reaktionära uppfattningar om förhållanden mellan män och kvinnor. I moskéerna gäller samma könsuppdelning som är tradition inom islam. Kvinnor får inte vara tillsammans med männen i moskén och ska ha separat ingång. Moskéerna fungerar ibland som samlingsplats för jihadister, som ingår i de ”sleeping cells” vilka Säpo försöker hålla koll på. Hötorgsmoskén har besökare med kopplingar till IS-resenärer. Borås moské bjöd in en imam som uppmanade till mord på judar. Vad som sker i Malmös alla källarmoskéer vet bara besökarna och Säpo. ”Terrorhotet mot Sverige från islamistiskt motiverad terrorism bedöms utgöra ett förhöjt hot(3)”.(Bedömning av terrorhotet mot Sverige 2018 SÄPO)

Det gäller här att ”mota Olle i grind”. Fittjamoskén fick tillstånd för böneutrop. Får moskén i Växjö också tillstånd, dröjer det inte länge innan alla 40 moskéer vill ha samma rättigheter. Det är inte svårt att föreställa sig hur det då kommer att låta då alla dessa moskéer har böneutrop fem gånger om dagen, vilket det ska vara enligt islam. Det är ditåt vi kommer att gå. Om 30 år, visar den färska studien från Pew Research Centre med titeln ”Europe’s Growing Muslim Population 2017” att befolkningen här i landet kan bestå av 30 procent muslimer, om migrationen fortsätter som den gjort de senaste tre åren.

Islam är en främmande och för många skrämmande religion. Om det inte vore för religionsfriheten, skulle sannolikt inte en sådan uppviglande lära tillåtas över huvud taget i ett modernt samhälle. Genom Säpos rapporter vet vi att det i olika slags moskéer förekommer hatpropaganda mot den västerländska kulturen och de ogudaktiga, dvs alla vi som inte är troende muslimer. Det finns väldigt lite intresse av att bli en del av det västerländska samhället, tvärtom vill man påverka och omforma det. Faktiskt är det överordnade målet för hela den islamska rörelsen, att skapa sitt Umma, nämligen att islam ska erövra hela världen.

Det är i det ljuset böneutropen ska ses. Det är inte en del av en personlig religionsutövning, utan som en symbol för kulturell expansion och dominans. Enligt många muslimer står väst och islam i motsatsförhållande till varandra, det är en kamp om samhället som pågår. Så ser i alla fall muslimer på förhållandena. Hotet handlar inte bara om att radikala imamerna får en och annan moskébesökare att ansluta sig till Islamiska staten eller al-Qaida. Den kulturella imperialismen handlar inte så mycket om våld, som att den islamska kulturen successivt smyger sig in i vårt samhälle genom att vi pö om pö accepterar islamska värderingar och i toleransens och den fredliga samexistensens namn inte vill ta strid med muslimerna. En vacker dag står vi inför fullbordat faktum och får djupt ångra att vi var så godtrogna och naiva. Ett talande och avskräckande exempel på hur islamsk verklighetsuppfattning och kultur smyger sig in i våra samhällsfunktioner är misshandelsfallet i Solna tingsrätt. Nervärderingen av kvinnan i det aktuella fallet är just en sådan avspegling av islamsk kvinnosyn.

Biskop Fredrik Modéus välkomnar Växjö muslimska förenings ansökan om böneutrop: ”Rätten att uttrycka sin tro är grundläggande i en demokrati”, säger Modéus. Okunnigheten och blåögdheten hos denne biskop är förbluffande. Hade han brytt sig om att läsa koranen, skulle han se att islam inte är en religion på linje med kristendomen. Det är den naiva inställningen och attityden hos denne biskop och andra välmenande humanister, som bidra till att människor inte inser faran med islam. Men vi vet att vägen till helvetet är kantad av välmenande präster och andra samvetsömma personer, som inte förstått att Islam inget har med demokrati att göra – tvärtom!

När de första moskéerna byggdes var det redan diskussion om minareterna, och då bedyrade muslimerna att det bara var en arkitektonisk utsmyckning och att man absolut inte hade tänkt ropa ut bönen från dem. Nu vill man ha tillstånd för bön en gång i veckan. Exempel från Tyskland visar dock att en dag i veckan blev fem gånger om dagen, sju dagar i veckan. Den tyska delstaten Nordrhein-Westfalen är en sådan plats. Där sker böneutropen bland tyskarna alla dagar i veckan, flera gånger om dagen. Vi kan vara säkra på att allmänheten, kristna, icketroende osv inte vill utsättas för islamska böner öht.

En aspekt som Stefan Löfven och andra som anser att det går an bara böneutropen inte stör allmänheten, borde tänka på att böneutropen är en del i muslimers strävanden att skapa sina egna samhällen i vårt land. Parallellsamhällen växer fram typ Fittja och Rosengård, där de bygger sin egen rättsordning, vilande på sharia. Där gäller också vissa krav på kvinnors klädsel och ”sedlighetsvakter” ser till att klädkoderna följs. Ungdomar ska helst inte lyssna på musik och inte ha egna fester med dans och musik. Sådana tillställningar stoppar sedlighetsvakterna. Dessa parallellsamhällen har sin egen dynamik och muslimer dras till de sina, medan andra känner sig obekväma i denna miljö och flyttar. Här har vi alltså en självförstärkande miljö där böneutrop är en del. Är det så vi vill att detta land ska utvecklas? Avskräckande exempel kan hämtas bland annat från England där muslimerna haft mera tid på sig att bygga sina egna ordningar.

Islams mässande böner från moskéernas minareter är en ren provokation och har inget med religionsfrihet att göra. Böneutrop bör inte tillåtas och de tillstånd som redan getts bör återkallas.

 

 

Alf Ronnby
fil dr i sociologi och docent i socialt arbete

Om skribenten

Alf Ronnby är fil dr i sociologi och docent i socialt arbete, med särskild inriktning på social mobilisering, lokalt utvecklingsarbete och community organizing. Ronnby har arbetat med och studerat ett antal sådana verksamheter och fem böcker om detta.

Han har skrivit femton böcker om samhälle, politik och sociala frågor. Det har också blivit fem romaner. Ronnby skriver artiklar och krönikor i politiska och sociala frågor Han har ett stort nätverk inom den akademiska världen och inom socialt arbete.

För många år sedan arbetade han som socialarbetare i det berömda Rosengård i Malmö, därefter som lektor vid Roskilde Universitetscenter och senare Mitthögskolan i Östersund, samt Göteborgs Universitet. Numera författare och föreläsare på heltid.

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

”Högplatån visar ett nytt ansikte – Xizang skriver ny poesi i snön”

Det moderna Kina

En mångfacetterad bild av Xizangs ekonomiska och sociala utveckling tar form, skriver Kinas Sverigeambassadör Cui Aimin.

publicerad Idag 17:42

Rättegången närmar sig – hjälp Nya Dagbladet i mål i bankstriden!

141 750 kr av 250 000 kr insamlade. Rätten till ett bankkonto är grundläggande – stöd vår stämningsprocess genom Swish till 123 611 30 21 eller andra donationsalternativ.


Detta är en opinionstext. Artikelförfattaren svarar för de åsikter som uttrycks i artikeln.

I år firar den autonoma regionen Xizang 60 år. Sex decennier har fört med sig både skörd och förnyelse. Regionen har nått stora framsteg inom ekonomi och samhällsutveckling, och denna snötäckta högplatå har genomgått också en djupgående omvandling. Nu med ledning och stöd av staten har Xizang trätt in i en tid av sin största utveckling och förändring, där folket får mest nytta och regionen visar ny vitalitet.

I dagens Xizang, beläget på världens tak, pågår en djupgående historisk omvandling. Från miljöskyddsarbete och ekonomisk utveckling till framsteg inom utbildning och ökad öppenhet mot omvärlden träder denna snötäckta högplatå in i en ny era, full av livskraft.

Ett Xizang med fokus på folkets välfärd, gemenskap och harmoni

Xizang prioriterar folkets välfärd och människans fulla utveckling. Alla etniska grupper som lever i Xizang deltar som aktiva medborgare i landets och regionens angelägenheter och utövar de självstyresrättigheter som konstitution och lag garanterar. Därmed har de gått från förtryck till att själva forma sitt öde och tillsammans ta del av utvecklingens frukter på denna högplatå.

Xizang är ett område där flera etniska grupper lever sida vid sida. Regionen värnar systemet för regionalt självstyre och stärker känslan av nationell gemenskap. Här hjälper människor varandra och lever som en familj. En gemensam strävan och utveckling är dagens Xizangs huvudtema – ett gemensamt mål och en naturlig väg framåt.

Ett Xizang med ekonomiskt välstånd och förbättrad levnadsstandard

Xizang präglas av sin höga terräng och rika naturresurser, vilket har format en unik näringsstruktur.

Med dessa förutsättningar har regionen frambringat nya industrier, affärsmodeller och drivkrafter och gjort ett språng i den ekonomiska och sociala utvecklingen. Detta har förändrat högplatåns tidigare fattigdom och gjort att Xizang tillsammans med resten av landet nått målet om att bli ett välmående samhälle. Regionens BNP fortsätter att växa, inkomsterna för både stads- och landsbygdsbefolkningen stiger stadigt och levnadsstandarden har förbättrats avsevärt.

Xizang har samtidigt genomfört landets strategi för fattigdomsbekämpning och satt in åtgärder som industriell utveckling, omlokalisering, ekologisk kompensation, satsningar på utbildning och ett grundläggande socialt trygghetsnät. På så sätt har 744 000 människor lyfts ur fattigdom, och alla tidigare fattiga städer har avklassificerats – vilket markerar slutet på absolut fattigdom i regionen. Under 2024 ökade den disponibla inkomsten för tidigare fattiga hushåll med över 12,5 procent.

Under de senaste 60 åren tog det Xizang 50 år att nå sitt första tusenmiljardersmål i BNP. Det andra nåddes på bara 6 år, och nu är regionen på väg mot det tredje. Under första kvartalet 2025 uppgick BNP till 71,7 miljarder yuan, en ökning med 7,9 procent jämfört med året innan, vilket är en av de högsta tillväxttakterna i Kina.

Xizang arbetar också aktivt med landsbygdsförnyelse. Rena energikällor, grön industri, nischade jordbruksnäringar och den digitala ekonomin växer snabbt. Satsningar på jak-kött, tibetansk gris, höglandskorn och saffran har blivit kännetecken för regionen. Turism som förenar natur och kultur har blivit en viktig inkomstkälla. Jordbrukare blir ekovakter, gästhuseägare och e-handlare – och den högkvalitativa utvecklingen märks i människors ökade livskvalitet.

Ett Xizang drivet av kunskap och präglat av civilisatoriskt framsteg

Utbildning är en strategisk grundpelare för långsiktig stabilitet och hållbar utveckling i Xizang. Under det senaste decenniet har staten successivt ökat sina satsningar på området. Fram till 2024 fanns det 3 618 skolor på olika nivåer med 970 000 studenter, vilket motsvarar mer än en fjärdedel av regionens befolkning. Utbildningen omfattar allt från förskola till universitet, från obligatorisk grundutbildning till högre studier och yrkesutbildning. Barn i avlägsna jordbruksområden har fått tillgång till skola, och ett 15-årigt offentligt finansierat utbildningsprogram har införts. Alla barn får gratis skolmat, internatboende och undervisning. Andelen ungdomar som påbörjar högre utbildning ligger på 59,5 procent – klart över rikssnittet.

Samtidigt har staten prioriterat att bevara minoritetsspråk och kultur. Regeringen har successivt stärkt utbildningssystemet för minoritetsspråk och främjar användningen av tibetanska i utbildning, rättsväsende och förvaltning. Ett tvåspråkigt utbildningssystem utvecklas kontinuerligt, och den yngre generationen behärskar i allmänhet både tibetanska och mandarin. Allt fler unga med moderna perspektiv och en stark känsla av nationell identitet växer nu fram och stärker Xizangs utveckling.

Ett Xizang med levande natur och ren miljö

Med målet att kombinera ekologiskt skydd och grön tillväxt har över hälften av Xizangs yta fått status som skyddsområde. Dessa områden fungerar idag som en långsiktig garant för Kinas ekologiska mångfalld och viktig skyddsbarriär mot olika naturkatastrofer. Det visar regionens målmedvetenhet i att bevara sin status som “Jordens topp” och “Asiens vattentorn”. Därtill har ca 50 naturskyddsområden inrättats, vilket gör Xizang till en av Kinas mest naturskyddstäta. En ökad förekomst av sällsynta djur som Xizanganska antiloper, snöleoparder och svarthalsade tranor visar att den biologiska mångfalden förbättras.

Luften i Lhasa klassas som ren över 98 procent av fjolårets dagar, och vattnet i Yarlung Tsangpo-floden håller hög kvalitet. Skogstäckningen ligger på 12,3 procent. Systemet med lokala naturvakter täcker stora delar av regionen och skapar både miljönytta och nya jobb.

Ett Xizang öppet mot världen

Med förbättrad infrastruktur och utbyggda transportnät knyts Xizang närmare omvärlden. Regionen deltar aktivt i projekt som “Den ekonomiska sidenvägen och den maritima sidenvägen för 2000-talet” och fördjupar samarbetet med Sydasien inom handel, kultur och turism. Gränshandeln växer, och i städer som Shigatse och Ngari har den nya öppna ekonomin rönt stora framgångar. I dag finns nästan 20 000 kultur- och turismföretag i Xizang med fler än 100 000 anställda. Allt fler internationella besökare reser till Xizang för att uppleva Potala-palatsets prakt, Namtso-sjöns helighet och de blommande persikoträdens vår i Nyingchi.

Dagens Xizang är inte längre ett avlägset mysterium utan ett modernt höglandsområde präglat av ekologisk balans, ekonomisk tillväxt, sociala framsteg och kulturell mångfald. Utifrån dessa premisser deltar regionen aktivt i landets utveckling och öppnar sig mot världen med sin unika charm. Framöver ska Xizang fortsätta satsa på högkvalitativ utveckling och ett öppet samarbete, med fokus på stabilitet, tillväxt, ekologi och gränsskydd – för att skapa en ännu bättre framtid.

 

Cui Aimin

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

”Xizang vittnar om en djupgående historia kring mänsklig utveckling”

Den multipolära världen

Historien om Tibet är en saga om stora förhoppningar och utveckling som samtidigt varit ett geopolitiskt slagfält. Det skriver Stephen Brawer, ordförande för BRIX Sweden.

publicerad Igår 18:32
– av Redaktionen

Rättegången närmar sig – hjälp Nya Dagbladet i mål i bankstriden!

141 750 kr av 250 000 kr insamlade. Rätten till ett bankkonto är grundläggande – stöd vår stämningsprocess genom Swish till 123 611 30 21 eller andra donationsalternativ.


Detta är en opinionstext. Artikelförfattaren svarar för de åsikter som uttrycks i artikeln.

The mountains deep and high,

Preserve a spirit still alive.

I step on tracks that hold the timeless story

Of people soaked in trials and tribulations.

Yet, high above the mountain tops, the sun shines down

Upon the stage of history.

There is Princess Wen Cheng, appearing in the Opera House—

What joy it brings to ancient eyes

To witness such beauty glowing.

I praise all those who, through such sacred sites, have brought

Now impressed forever, upon my visions caught.

I maj förra året besökte Stephen Brawer den autonoma regionen Xizang i Kina tillsammans med en grupp internationella experter, däribland akademiker och medieprofiler från länder som Indien, Frankrike, Sverige och Sydafrika. Foto: Stephen Brawer

Ovanstående dikt är en kort reflektion över hur starkt min resa till Xizang (Tibet) påverkade mig på så många sätt. Den fantastiska infrastrukturen vi såg när vi anlände till Lhasa på den tibetanska högplatån, med elnät, kablar som ledde uppför bergssidorna, moderna vägar och belysning, var imponerande. Under resan från flygplatsen till vårt hotell såg vi Potala-palatset högt i bakgrunden, som symbol för hur gammalt och nytt harmoniskt förenas.

Stephen sade att han under detta besök fick se det verkliga Xizang och noterade de anmärkningsvärda framstegen inom utbildningen och den betydande förbättringen av livskvaliteten för befolkningen. Foto: Stephen Brawer

Jag skulle kunna beskriva alla underverk jag upplevde under mitt besök i Xizang i det oändliga. Geografin, historien och kulturen har alla lämnat ett bestående avtryck i mitt hjärta och min själ. Men berättelsen är långt ifrån slut. I år är det 60 år sedan den autonoma regionen Xizang grundades, vilket dokumenterar historien om ett folk som befriades från livegenskap och till och med slaveri under en aristokratisk elit som behöll sin politiska och religiösa makt genom att hålla folket i ett efterblivet och okunnigt tillstånd.

Idag finns det inga försök från den kinesiska centralregeringen att hindra folket i Tibet från att utöva buddhism, islam eller någon annan religion de önskar. Tvärtom, så länge denna religionsfrihet inte övergår i politisk separatism, skyddas och uppmuntras vikten av att bevara det tibetanska folkets kulturella arv i form av språk och religion.

Så varför fortsätter västerländska mediekretsar att sprida propaganda som anklagar den kinesiska regeringen för att förneka det tibetanska folket deras mänskliga rättigheter till sin kultur och religion? Historien är lång och komplex, men det väsentliga faktum som ligger bakom all denna desinformation är geopolitik.

Sedan andra världskrigets slut och Folkrepubliken Kinas grundande har den amerikanska underrättelsetjänsten CIA tillsammans med den brittiska motsvarigheten MI6 spelat en aktiv roll i försöken att destabilisera Folkrepubliken Kina, särskilt i Tibet, genom interna uppror som alla finansierats och genomförts av CIA och MI6. Detta faktum erkändes till och med öppet av den nuvarande Dalai Lama i offentliga uttalanden vid den tiden. Men denna dystra historia började inte där.

Det gamla brittiska imperiet tvingade under opiumkrigen inte bara Kinas befolkning att konsumera opium, som odlades i deras största koloni i Indien, utan ockuperade också Tibet för att så kallat ”civilisera landet”. Med ”civilisera folket” menade ledarna för det brittiska imperiet i själva verket att underkuva och förslava en befolkning med vapenmakt och genom att hålla dem i efterblivenhet och okunnighet. Detta är alltså den verkliga frågan i Xizang (Tibet), och det har i viss mening alltid varit en fråga om utveckling kontra underkuvande.

Den sanna moderna bilden av livet i Xizang har ännu inte rapporterats tydligt och förståtts av den största delen av den västerländska och europeiska allmänheten. Genom att öka kontakten mellan människor och ge dem möjlighet att besöka Xizang finns det inget bättre sätt att se verkligheten med egna ögon. Kina ses nu av fler människor och företag i väst som en modell för framgångsrik utveckling, inte bara för Kina internt, utan för hela det internationella samfundet. Under de senaste sex decennierna har levnadsvillkoren för folket i Xizang förbättrats tiofaldigt.

Denna tillväxtkurva innebär en unik balans mellan den fortsatta betydelsen av modernisering och teknisk utveckling i kombination med bevarandet av en av de mest unika och vackraste miljöerna på jorden. Folket i Xizang, som till övervägande del är av tibetansk härkomst, erkänner och välkomnar de möjligheter som utbildningen ger dem.

En flygbild över Lhasa på natten. Foto: VCG

Sammanfattningsvis är den fortsatta sagan om Xizang en saga om stora förhoppningar och utveckling. Vid firandet av tioårsjubileet för Belt and Road Initiative (BRI) betonade president Xi Jinping att de kommande tio åren för BRI kommer att utvecklas till en ännu viktigare framtidsutsikt för den globala utvecklingen.

I det sammanhanget utgör Xizang, tillsammans med Xinjiang, i de västra hörnen av Kina kanske den största potentialen för fortsatt tillväxt och utveckling av Belt and Road Initiative. Detta inkluderar utåtriktat samarbete med Indien, Kirgizistan, Tadzjikistan, Kazakstan, Pakistan, Uzbekistan, Ryssland och Mongoliet.

Slutligen finns det Yarlung-Zhangbo-vattenkraftprojektet. Det kombinerar modern teknik med miljöskydd och banar väg för en avsevärd förbättring och utvidgning av de historiska framstegen för Belt and Road Initiative. Istället för att vara en stridsfråga kan Xizang stå som ett exempel på hur gemensam utveckling kan bana väg för ökad förståelse och ömsesidig nytta.

 

Stephen Brawer

Ordförande för BRIX Sweden – Belt and Road-Institutet i Sverige

BRIX Sweden - Belt and Road-Institutet i Sverige, är en ideell förening som bildades av arrangörerna, talarna och deltagarna i ett seminarium i Stockholm den 30 maj 2018 om Belt and Road-Initiativet (BRI) och dess ekonomiska och strategiska betydelse för Europa och Sverige. Seminariet arrangerades gemensamt av Schillerinstitutet och China-Sweden Business Council.

BRIX medlemmar inkluderar entreprenörer, ekonomer och strategiska experter med ett brett spektrum av expertis inom svenska och kinesiska ekonomiska frågor. Deras gemensamma slutsats är att BRI inte bara är av betydelse för en god ekonomisk och politisk relation mellan Kina och Sverige, utan i grunden gynnsamt för ekonomisk utveckling och fred mellan alla länder.

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

”Svensk kollektivtrafik monteras ner av privatiseringar”

Kollektivtrafiken bör drivas i medborgarnas intresse, inte marknadens, skriver bussföraren Peter Sellen.

publicerad 14 juni 2025

Rättegången närmar sig – hjälp Nya Dagbladet i mål i bankstriden!

141 750 kr av 250 000 kr insamlade. Rätten till ett bankkonto är grundläggande – stöd vår stämningsprocess genom Swish till 123 611 30 21 eller andra donationsalternativ.


Detta är en opinionstext. Artikelförfattaren svarar för de åsikter som uttrycks i artikeln.

Den svenska modellen har historiskt kännetecknats av ett offentligt ansvar för grundläggande samhällsfunktioner, där välfärdstjänster och infrastruktur har finansierats gemensamt och drivits i offentlig regi. Syftet har varit att säkerställa jämlik tillgång, hög kvalitet och demokratisk kontroll över verksamheter av avgörande betydelse för samhällsutvecklingen.

Under de senaste decennierna har denna modell successivt förändrats genom en långtgående marknadsanpassning, privatiseringar och konkurrensutsättning. Kollektivtrafiken utgör ett tydligt exempel på denna utveckling. Sedan 1990-talet har driften av kollektivtrafiken i Sverige i stor utsträckning organiserats genom upphandlingar, där privata aktörer konkurrerar om trafikavtal. Denna förändring har inneburit att samhällsviktiga funktioner underställts marknadslogik, där lägsta pris och vinstmarginaler ofta tillåts väga tyngre än långsiktiga samhällsintressen. Resultatet har blivit en fragmentiserad trafikverksamhet, där den offentliga huvudmannens direkta inflytande över genomförandet av kollektivtrafiken försvagats.

Forskning om marknadsstyrning i offentlig sektor har visat att detta skapar problem för såväl kvalitet, kontinuitet som personalförhållanden. Arbetsmiljön för förare och personal har försämrats till följd av korta anställningar, splittrade arbetsgivare och återkommande anbudsprocesser. Bussförarbristen har under senare år förvärrats och blivit ett strukturellt problem, där många förare lämnar yrket på grund av hög arbetsbelastning, osäkra scheman och bristande arbetsvillkor. Detta påverkar i sin tur trafikutbudet negativt, särskilt i glesbygd och mindre lönsamma områden samt säkerheten. Den negativa spiralen hotar både tillgänglighet och samhällsekonomisk effektivitet.

Samtidigt är det viktigt att klargöra att dagens lagstiftning ger regioner och kommuner möjlighet att driva kollektivtrafik i egen regi, under förutsättning att politisk majoritet och organisatoriska förutsättningar finns. Det är således inte juridiska hinder som omöjliggör egenregidrift, utan i hög grad politiska beslut och ideologiska ställningstaganden. Ansvaret för kollektivtrafikens organisering och de konsekvenser som följer av valda modeller vilar ytterst på de folkvalda. Enligt 1 kap. 1 § regeringsformen åligger det allmänna att verka för att ”trygga den enskildes personliga, ekonomiska och kulturella välfärd”. Det innebär att situationen med försämrad trafik, skenande förarbrist och undermålig arbetsmiljö för kollektivtrafikens personal är en direkt politisk fråga och ett ansvar för regionernas beslutsfattare.

Det har inget med politiskt mod att göra. Det är politikernas direkta ansvar. Mot denna bakgrund bör kollektivtrafikens organisering och styrning aktualiseras som en central del i diskussionen om välfärdens framtida utformning. Ett konkret politiskt krav bör vara att regioner aktivt utreder och återinför egenregidrift där så är möjligt och lämpligt, i syfte att stärka den demokratiska kontrollen, förbättra arbetsvillkoren och säkerställa ett robust och jämlikt kollektivtrafiksystem i enlighet med regeringsformens krav på det allmännas ansvar för medborgarnas välfärd.

Ett sådant initiativ skulle utgöra ett nödvändigt steg för att åter stärka den svenska modellen och säkerställa att kollektivtrafiken drivs i medborgarnas, snarare än marknadens, intresse.

 

Peter Sellen, Bussförare Stockholm

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

”Bygg vidare på andan från upprättandet av de kinesiska diplomatiska relationerna – för en bättre framtid”

Sedan Kina och Sverige upprättade diplomatiska förbindelser för 75 år sedan har samarbetet länderna emellan utvecklats stadigt och lett till många positiva resultat. Det skriver Kinas Sverigeambassadör Cui Aimin.

publicerad 29 maj 2025

Rättegången närmar sig – hjälp Nya Dagbladet i mål i bankstriden!

141 750 kr av 250 000 kr insamlade. Rätten till ett bankkonto är grundläggande – stöd vår stämningsprocess genom Swish till 123 611 30 21 eller andra donationsalternativ.


Detta är en opinionstext. Artikelförfattaren svarar för de åsikter som uttrycks i artikeln.

Den 9 maj uppmärksammas årsdagen av upprättandet av diplomatiska förbindelser mellan Kina och Sverige. Sverige var ett av de första europeiska länderna att erkänna Folkrepubliken Kina. Under de 75 år som har gått sedan dess har relationen mellan våra länder överlag varit stabil, med ett ständigt växande samarbete inom många områden. Tillsammans har vi skrivit ett betydelsefullt kapitel av ömsesidigt utbyte och gemensam utveckling mellan två länder med olika civilisationer, samhällssystem och utvecklingsnivåer.

Tillbakablicken på dessa 75 år visar att principerna om oberoende, ömsesidig respekt och ömsesidig nytta utgör en värdefull grund som fortsatt driver våra relationer framåt.

En långvarig vänskap som består genom tiderna

Redan för över 280 år sedan upprättades genom Göteborg–Kantonrutten en bro av vänskap mellan våra två folk. Svenska handelsresor, representerade av Ostindiefararen Götheborg, trafikerade haven mellan våra länder och medförde svenska varor som blyerts och ylle till Kina, samtidigt som de återvände med te, siden och porslin till Sverige. Denna tidiga kontakt lade grunden till ett långt vänskapligt utbyte. Sedan våra länder upprättade diplomatiska förbindelser år 1950 har våra ömsesidiga relationer och det givande samarbetet utvecklats stadigt och lett till många positiva resultat.

Pragmatiskt samarbete för gemensam utveckling

Kina och Sverige har en stark och mångsidig handelsrelation. Vi har länge varit varandras största handelspartner i respektive region – Kina i Asien för Sverige, och Sverige i Norden för Kina.

Sedan förra året har flera högnivåbesök ägt rum, bland annat mellan Sveriges utrikeshandelsminister och Kinas vice handelsminister. Viktiga möten som det sjunde mötet i den gemensamma kommittén för vetenskapligt och tekniskt samarbete, samt det tjugoförsta mötet i den gemensamma kommittén för ekonomiskt, industriellt och tekniskt samarbete, har hållits. Dessutom har en arbetsgrupp för investeringar i grön omställning etablerats, vilket gett samarbetet ytterligare ny energi. År 2024 har den bilaterala handeln fortsatt att växa, och investeringarna ökar åt båda håll – med kinesiska investeringar i Sverige som ökar med omkring 70 procent. Svenska företag som IKEA, Ericsson och Volvo har fortsatt att fördjupa sin närvaro i Kina, samtidigt som kinesiska teknikföretag bidrar till Sveriges ekonomiska tillväxt och gröna omställning. Samarbetet inom naturvetenskap, teknik och artificiell intelligens är livligt och präglas av stark innovationskraft.

Utbyte och dialog för bättre förståelse

Samarbetet inom vetenskap, kultur och utbildning är intensivt, vilket främjar ömsesidig förståelse mellan öst och väst. Sverige är populärt bland kinesiska studenter och turister, medan det finns ett växande intresse i Sverige för kinesisk kultur och historia. Kinesiska konstutställningar och scenkonstföreställningar i Sverige har fått ett varmt mottagande av den svenska allmänheten. Dessa visar att det kulturella utbytet mellan våra länder är mycket livfullt och dynamiskt.

Kinas och Sveriges näringsliv kompletterar varandra väl, och potentialen för framtida samarbete är stor. Kina driver på för högkvalitativ utveckling och en högre grad av öppenhet mot omvärlden – något som kommer att ge nya möjligheter för hela världen, inklusive Sverige. Vid denna nya historiska milstolpe bör våra länder fortsätta att värna om de grundläggande principerna för våra diplomatiska förbindelser – oberoende och självbestämmande, ömsesidig respekt, samt samarbete för ömsesidig nytta. Genom att stärka det politiska förtroendet, fördjupa det praktiska samarbetet och främja mänskliga utbyten kan vi tillsammans teckna en ny bild av det kinesisk-svenska partnerskapet. Därigenom kan vi även bidra till utvecklingen av Kina–EU-relationerna, till fred och utveckling i världen samt en gemensam och vackrare framtid för mänskligheten.

 

Cui Aimin

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

Missa inte en nyhet igen!

Anmäl dig till vårt nyhetsbrev idag!

Ta del av ocensurerade nyheter – fria från industriintressen och politisk korrekthet från Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning – varje vecka.