Medlemmarna har sedan länge tröttnat på att vara med och finansiera Arlas omfattande globala verksamhet som inte gett några som helst positiva resultat på mjölkpriset i Sverige. I stället har efter varje ny investering utomlands bonden fått allt sämre betalt för mjölken.
Medan svenska mjölkbönder går på knäna och många tvingas sluta kunde man i sommar läsa att Arla efter ytterligare fusioner och miljardinvesteringar blir Storbritanniens största mejeriföretag och det tredje största i Tyskland. Det är fråga om rent svindlande affärer som koncernchef Peder Tuborgh genomdriver utan någon egentlig förankring ute bland bönderna. Det av LRF och Arla handplockade Representantskapet sa ja till affärerna utan att ha medlemmarna med sig.
I Kina har Arla också sedan flera år gjort stora investeringar och köp av mejerier. Nyligen fick de hårt pressade mjölkbönderna i ett pressmeddelande från Arla läsa att ”Bondeägda mejeriföretaget Arla har gjort klart med en miljardinvestering som ska mångdubbla exporten av europeisk mjölk till Kina. Arla blir tillsammans med Kinas största livsmedelsföretag COFCO Corporation indirekt delägare i landets ledande mejeriföretag, China Mengniu Dairy Company Limited.”
Många medlemmar ifrågasatte sammanslagningen med danska MD Food. Trots motståndet beslöt Representantskapets 100 handplockade ombud år 2000 enhälligt att Arlas tillgångar skulle överlåtas utan köpeskilling till det nybildade Arla Foods där danskarna skulle få 60 procents röstmajoritet. Arlas tillgångar var vid det tillfället värda 3,3 miljarder vilket var betydligt mer än motsvarande tillgångar i MD Food. Trots skillnaden fick danskarna kontrollen. Det första MD Foods gjorde var att flytta det anrika ostlaboratoriet i Falkenberg till Danmark.
Efter Arla-ledningens svekfulla fusionering har betalningen till bönderna blivit allt sämre. Det enda som stigit är lönen för direktörerna. Arla Foods koncernchef Peder Tuborgh och två toppdirektörer i Arla delade förra året på 20 miljoner. Sedan sänkte de mjölkpriset ytterligare. 1987 var avräkningspriset 4.18, 1999 var det 3.28 och idag 2.80. Att jämföra med dieselpriset. 1987 kostade en liter 2.05, 1999 5.05. I dag 11 kronor.
Efter det mjölkuppror som nu startats på facebook mot den dominerande mjölkjätten Arla som suger ut mjölkbönderna kände sig Arla tvingade att kalla till informationsmöte på Elmia den 8 augusti. Arla hade valt en för liten lokal så alla fick inte plats. Och mötet följde det vanliga mönstret. Ledningen talade i timmar för att trötta ut och ytterligare trycka ned medlemmarna. Mötet fick inte den publicitet det förtjänade. Men det var ett första steg för Arlas medlemmar att få ut sin sak till allmänheten. Tack vare facebook kan inte medierna nonchalera mjölkböndernas extremt utsatta situation.
Medlemmar i bondekooperationen, inte minst inom ARLA är väldigt utlämnade då både LRF deras ”egna” tidningar LAND och ATL vill ha stordrift och centralisering. Deras beroende av annonsinkomster från agroindustrin gör att de hela tiden skriver positivt om alla nya maskiner och bidrar till övermekaniseringen och skuldsättningen inom jordbruket.
Här ett belysande exempel på hur LRF-ägda ATL 12-8-13 på ledarplats ser på relationen mellan Arla och bonden. ”Ett företag (Arla) som agerar på världsmarknaden är beroende av helt andra faktorer än om en liten mjölkbonde i Sverige överlever.” Tydligare kan det väl inte sägas att Arla inte längre är till för den svenske bonden.
Kvalitet har ersatts av kvantitet och en enorm import av sojakraftfoder där ingen GMO-frihet kan garanteras. De flesta mindre mjölkgårdar med hög mjölkkvalité, som drevs som familjejordbruk, har slagits ut. Jag tror att Arla Foods långsiktiga mål är att svälta ut den svenska mjölkproduktionen. Så här skriver ATL den 15 augusti 2012: “Arla kommer inte att ha problem med mjölkråvara, även om hälften av den svenska mjölkinvägningen försvinner.” Men vill konsumenterna det?
Det är som om allmänheten inte förstått att frågan i alla högsta grad berör konsumenterna. Inte bara bönderna. Inte förstått att Arlas globalisering drabbar både mjölkbönder, konsumenter och miljön. Arla/Danska MD Foods har drivit på sammanslagningen av både gårdar och mejerier. Mindre mejeriföreningar har konkurrerats ut med ojusta metoder. Följden har blivit allt större mjölkgårdar som omöjliggör ett naturligt bete för korna.
Kvalitet har ersatts av kvantitet och en enorm import av sojakraftfoder där ingen GMO-frihet kan garanteras. Hur länge till kan vi köpa svensk mjölk i butikerna? När det gäller svensk ekologisk ost och ädelost är det redan minst sagt magert. Arlas politik påverkar också i högsta grad klimatet och regnskogarna i bland annat Brasilien. Världens lungor offras för att bli åkermark till nya sojafält med mer export till Europa och ökat mjölköverskott. Hela konceptet är fel. Så bönderna behöver hjälp från konsumenterna i sin kamp för bättre priser och kvalitet i stället för urvattnad importmjölk från Danmark och Tysklands megahangarer med mjölkkor.
Rune Lanestrand, fd. redaktör för tidningen Småbrukaren
Liknande artiklar:
Ladda ner Nya Dagbladets mobilapp!
