“Är demokratiskt ‘pöbelstyre’ det optimala för alla medborgare?”

I en tid där media, utbildning och politik styrs av en mestadels egocentrisk skara av människor som använder dessa plattformar för personliga intressen och de viktigaste besluten sker bakom kulisserna av omoraliska maktgalna konspiratörer med en ofantlig mängd kapital till förfogande; så undrar den eftertänksamme dagligen “hur har det fått bli så här?”. Svaret är uppenbart. Ingenstans idag ges det möjlighet för de verkligt självständigt tänkande, empatiska personerna att framföra sina argument och åsikter. Familjeägda medier håller krafttag över sina kultliknande medlemmar och styr dessa varthän de än vill. Rättskaffens medborgare som inte ger vika till egocentriska intressen har väldigt liten chans och är tyvärr i minoritet.

De som orsakar alla världens problem är människor, och det är människor som måste ställa allt till rätta igen. Men om vi verkligen lärt oss något under de senaste 2–3 århundradena efter att den katolska kyrkans tyranniska spel äntligen försvagades, så är det att oförmögna personer aldrig bör få makt över stater och medborgare. Två fruktansvärda världskrig med atombomber och otaliga civila offer, lögnaktig media och ledare som dag efter dag bara sjunker lägre (Trumps twittrande kan knappast ses som passande för en världsledare). Det har alltså bevisats att det som skedde i kyrkans namn, kan lika väl ske i vilket namn som helst.

Men få vet, att det som idag anses som det bästa för folket – demokrati, sågs som något negativt av de stora grekiska filosoferna själva vars stater utvecklade dessa system – Platon, Sokrates, Aristoteles m.fl. För att inte gå för djupt i beskrivningen kan man kortfattat nämna att de troligtvis skulle se dagens demokrati som rent pöbelvälde med oligarki – de rikaste styrande i bakgrunden med den ovissa pöbeln som dagligen tvingas slita för sitt bröd som de egentligen kunde få på mycket enklare vis. Monarki sågs som mest önskvärt, men naturligtvis beroende på folk och situation. Men det mest intressanta är Platons vision av en “Filosof-Kung” som i generella termer uppnått nästintill gudalik perfektion med “Idé-världen” genom ett fromt liv i enlighet med dygder, en atletisk träning och djup visdom i vetenskaperna och konsterna. En hierarki med en Kung och kanske Drottning på toppen ja, men i enlighet med naturens egna hierarki som ju följer egna lagar; lagar som vi människor bör förstå oss bättre på och kopiera till våra egna liv när vi nu redan är underkastade av naturens element, lagar osv.

I antika Egypten var Faraon tvungen att invigas i prästerskapets visdom och hemligheter, annars kunde Faraon aldrig bli erkänd. Han var tvungen att bli Kung-Präst och leva ett fromt och hederligt liv. De keltiska prästerna Druiderna var de högsta i samhällsskicket och detta p.g.a. deras visdom, kungen valdes från krigarklassen och invigdes av dessa. Invigning var ett krav för att regera i de flesta antika civilisationer. Endast de som nått den högsta graden kunde ses som “Vetande” och inför dessa individer, som kunde komma från alla samhällsskick, var även självaste kungen tvungen att resa sig inför. Men med detta närmar vi oss den mystiska, guda liknande världen; en värld som idag helst sopas under mattan för att istället dyrka guldkalven. Det är även värt att nämna, hur vissa hemliga organisationer och brödraskap under sen medeltid intill renässansen anses haft som mål att införa “Filosof-Kungar” som regenter istället för de redan korrumperade monarkerna, och institutioner som öppet skulle inviga personer likt antika dagar.

Därför är det god tid att på allvar reflektera huruvida demokrati verkligen är lösningen till sann rättvisa och till att förhindra korrupta och maktgalna grupper/individer från styre. Det verkar som att det motsatta sker istället. En enkel inblick i människas psykologiska väsen ger oss en bra bild över situationen. Just Sverige verkar vara modell och typexempel över hur styrandet av folkmassans tankar och vardag agerar språngbräda för bakom-kulissen-gruppernas verkställande av sina intressen. Har du makten över folkhopen, så stänger du enkelt ute de “Empatiskt Tänkande Individerna” som redan är i minoritet, de får ingen talan någonstans. Den som inte håller med det politiska partiet, kollegorna på jobbet, media, blir utfryst och lämnad till sitt öde. Vill man vara med så måste man klappa varandras rygg, även om det innebär att hålla med i beslut som går emot ens egna uppfattningar och tvingar “fåret” att kompromissa med sina etiska övertygelser. Dessutom hamnar den som tänker annorlunda enkelt i fällor: extrema åsikter/partier, som sprider mer negativitet och i slutändan bara ger bränsle till elden vilket sker i förmån för de rådande makterna (splittring).

Det förefaller då som att folkmassan för det mesta inte vet sitt eget bästa och bör skyddas från sin egna ignorans. Det är alltså inte något svårt att hålla makten över boskapen (ursäkta ordvalet). Men se till att ha otroligt mycket pengar, inflytande, och lite psykologisk insikt så har du sakta men säkert en stat med marionettdockor. Dock är det en sak som avgör det hela, och det är detta som genom folkmassan antingen håller upp korthuset eller får allt på fall: är du till salu? Om alla medborgare över en natt blev “Tänkare” så skulle dessa maktgalna grupper aldrig råda över oss. Men i enlighet med något som verkar vara en naturlig hierarki och lag, argumenterar jag med Platon, så är det endast dessa få “Filosof-Kungar” med Drottningar som är kapabla till att styra över stater. Frågan är nu, finns dessa att hitta någonstans?

Gustavus Alexandrinus Leon