Den 13 juni 2019 undertecknade Klaus Schwab, ordförande för World Economic Forum och FN:s generalsekreterare António Guterres ett partnerskap mellan sina båda organisationer. Detta gjordes utan någon direkt uppmärksamhet i media trots de oerhörda implikationer detta innebär för mänskligheten. I stort sett betyder detta att makten över våra liv med ett pennstreck har överflyttats till de globala storföretagen och deras ägare.

I avtalet ingår sex fokusområden:

1. Finansiering av FN:s Agenda 2030
2. Klimatförändringar
3. Hälsa
4. Digitalt samarbete
5. Jämställdhet och kvinnofrigörelse
6. Utbildning och kompetensutveckling

Partnerskapets syfte är att accelerera FN:s hållbarhetsagenda och de 17 globala målen.

“Meeting the Sustainable Development Goals is essential for the future of humanity. The World Economic Forum is committed to supporting this effort, and working with the United Nations to build a more prosperous and equitable future,” – Klaus Schwab

I avtalet fastslås också att World Economic Forums fjärde industriella revolution är en viktig komponent för att genomföra agendan. Digitalisering ses som nyckeln.

Några månader senare, under mötet i Davos i januari 2020, blev detta mycket tydligt genom lanseringen av rapporten Unlocking Technology for the Global Goals (som sammanställdes av PWC och som jag gick igenom i detalj i mitt inlägg World Economic Forums digitala panoptikon). Detta innebär att världens teknikjättar (som ingår i World Economic Forums arbetsgrupper) ska lösa världens problem genom användande av AI, satelliter, robotik, drönare och Internet of Things, och med syntetisk mat på menyn.

Coronaviruset som trigger-event

Genom att att Världshälsoorganisationen deklarerade Covid-19 som pandemi den 11 mars öppnades ett möjlighetsfönster för World Economic Forum att snabbt få genomföra sin nya världsordning. Allting var mycket noggrant förberett.

Redan 2006 hade WEF:s första rapport om globala risker diskuterat vilka åtgärder som behövde sättas in vid en eventuell pandemi (några av rekommendationerna testades i samband med Svininfluensan 2009). Därefter arbetade arbetsgrupperna vidare med att spinna sitt nät. Rockefeller Foundation gav 2010 ut Scenarios for the Future of Technology and International Development där scenariot om en framtida nedstängning beskrevs nästan profetiskt.

”At first, the notion of a more controlled world gained wide acceptance and approval. Citizens willingly gave up some of their sovereignty—and their privacy—to more paternalistic states in exchange for greater safety and stability. Citizens were more tolerant, and even eager, for top-down direction and oversight, and national leaders had more latitude to impose order in the ways they saw fit”. – Rockefeller Foundation

Ett år innan viruset började drabba världen släppte World Economic Forum rapporten Outbreak Readiness and Business Impact – Protecting Lives and Livelihoods. De digra förberedelserna började bli klara. I oktober 2019 utfördes en generalrepetition genom övningen Event 201 (där intressenter som World Economic Forum, Bill & Melinda Gates Foundation och Johns Hopkins University deltog).

En detaljerad genomgång görs i mitt inlägg The Corona Crisis and the Technocratic Agenda samt i Rockefeller och Bill Gates – monopolkapitalister med pandemier som affärsidé.

The Great Reset

Efter några månader av extrema åtgärder där samhällen stängdes ned och auktoritära kontrollregler infördes simultant världen över trädde Klaus Schwab och António Guterres (tillsammans med bland andra Prins Charles) den tredje juni fram och erbjöd en lösning på alla problem – The Great Reset. Schwab deklarerade att:

”COVID-19-krisen har visat oss att våra gamla system inte är anpassade för 2000-talet. Den har blottlagt en grundläggande brist på social sammanhållning, rättvisa, inkludering och jämlikhet. Nu har det historiska ögonblicket anlänt, inte bara med att bekämpa det verkliga viruset, utan att också omforma systemet i enlighet med de behov som uppkommit i Coronans eftermäle. Vi har ett val att förbli passiva, vilket skulle leda till att många av de trender vi ser idag förstärks. Polarisering, nationalism, rasism och i slutändan en ökande social oro med konflikter. Men vi har ett annat val, vi kan bygga ett nytt socialt kontrakt, som särskilt integrerar nästa generation, vi kan ändra våra beteenden för att vara i harmoni med naturen igen, och vi kan se till att tekniken för den fjärde industriella revolutionen på bästa sätt utnyttjas för att ge oss bättre liv.”

Den 9 juli 2020 släppte World Economic Forum boken COVID-19: The Great Reset där tankarna utvecklades av Schwab och medförfattaren Thierry Malleret (chef för World Economic Forums Global Risk Network). Bokens syfte är att skapa en förståelse för den framtid som väntar och är uppdelad i tre huvudkapitel.

• Macro Reset – som analyserar påverkan på ekonomi, samhälle, geopolitik, miljö och teknologi.
• Micro Reset – som analyserar konsekvenser för industrier och företag.
• Individual Reset – som diskuterar konsekvenser på en individuell nivå.

Vi står enligt författarna inför ett vägval: Den ena vägen kommer att ta oss till en bättre värld: mer inkluderande, mer jämställd och respektfull mot Moder Jord. Den andra vägen kommer att ta oss till en värld som påminner om den vi har lämnat – men värre och med ständigt återkommande obehagliga överraskningar. De hotar därmed att trakassera oss tills vi ger vika och accepterar deras tekno-utopiska vision för världen.

Geopolitical Reset

Covid-19 har påmint världen om att de största problemen är globala till sin natur (klimat, pandemier, terrorism, internationell handel). De globala organisationerna har dock inte varit tillräckligt rustade och har saknat ett effektivt ledarskap. Enligt författarna har det nuvarande systemet inte varit kapabelt att hantera coronakrisen utan den har i stället präglats av okoordinerade nationella åtgärder. Detta visar enligt författarna på behovet av ett effektivare och mer koordinerat ledarskap och att nationalism bara leder oss fel.

”Therefore, the concern is that, without appropriate Global Governance, we will become paralysed in our attempts to address and respond to global challenges.”

Detta har speciellt visat sig i Afrika, Latinamerika och Asien där nationer till och med riskerar att kollapsa av trycket från krisen.

”Any lockdown or health crisis caused by the coronavirus could rapidly create widespread desperation and disorder, potentially triggering massive unrest with global knock-out effects.”

Våld, hunger, arbetslöshet och kaos kommer i dess ställe. Svältkatastrofer av bibliska proportioner kan uppstå. Detta riskerar att skapa en ny våg av massmigration liknande den som skedde 2015-2016.

Världen kommer att bli en farligare och fattigare plats om vi inte skapar globala institutioner, enligt Schwab och Malleret. Utan dessa kan inte den globala ekonomin återstartas. Det är inte så svårt att anta att World Economic Forum gärna bidrar med denna ledning precis som deras partnerskap med FN indikerar. De kommande åren ser hur som helst ut att bli mycket tuffa. Det är kaoset som ska föregå ordningen.

Environmental Reset

Både pandemier och klimatförändringar/ekosystemkollaps visar enligt författarna det komplexa samspelet mellan människan och naturen. De argumenterar för att Covid-19 har gett världen en försmak om vad en fullfjädrad klimatkris och ekosystemkollaps innebär för ekonomin, geopolitiken, samhällsfrågorna och den teknologiska utvecklingen. Kriserna delar också gemensamma attribut som att de är globala i sin omfattning och endast kan lösas genom global koordination.

”At a first glance, the pandemic and the environment seem to be only distantly related cousins, but they are much closer and more intertwined than we think.”

En skillnad är att pandemier kräver omedelbara åtgärder där resultatet visar sig snabbt medan klimatförändringar inte känns lika påtagliga och därför inte ses som lika viktiga att åtgärda. Under en pandemi går majoriteten med på tvingande åtgärder medan de motsätter sig begränsningar i sina livsval om det handlar om klimatförändringar där de vetenskapliga bevisen kan ifrågasättas.

Boken relaterar till studier där pandemier som Covid-19 anses vara relaterade till människans påverkan på miljön. Det är som vanligt vi människor som bär skulden och det uttrycks en besvikelse över att koldioxidutsläppen bara minskat med 8% under nedstängningen.

Slutsatsen är att det krävs en radikal förändring av energisystemen samt strukturella förändringar av våra konsumtionsvanor. Det är dock tveksamt att dessa restriktioner gäller för Schwab och hans vänner i “politbyrån”.

”If, in the post-pandemic era, we decide to resume our lives just as before (by driving the same cars, by heating our homes the same way and so on), the COVID-19 crisis will have gone to waste as far as climate policies are concerned.”

Pandemin förutspås dominera politiken under flera år och riskerar på så vis att göra klimatarbetet mindre angeläget – COP26 ställdes exempelvis in. Detta vill Schwab (tillsammans med sina allierade) undvika och ser istället hur Covid-19 krisen kan öppna möjligheter att införa deras “hållbara” miljöpolitik. Regeringar och företag kommer i detta scenario att bli uppmuntrade till “rätt val” genom att stora delar av befolkningen utvecklar ett nytt socialt samvete om att ett annat levnadssätt är möjligt. Detta pådrivet genom en lyckosamt utformad aktivism.

Eftersom regeringarna kan frestas att återgå till den gamla ordningen ska fyra nyckelområden användas för att styra utvecklingen åt “rätt” håll.

1. Upplyst ledarskap – Ledare som går i frontlinjen i kampen mot klimatförändringarna (boken pekar bland annat ut Prins Charles).
2. Riskmedvetenhet – Uppmärksamheten som COVID-19 har gett oss om ömsesidiga beroenden och konsekvenserna av att inte lyssna på vetenskaplig expertis har höjt medvetenheten.
3. Beteendeförändringar – Pandemin har tvingat oss att förändra våra rese- och konsumtionsmönster och genom det anammat en “grönare” levnadsstil.
4. Aktivism – Coronaviruset har inspirerat till förändringar och skapat nya strategier för social aktivism. Klimataktivister som sett att luftföroreningarna minskat under nedstängningen kommer att fördubbla sitt tryck på företag och investerare.

EU-kommissionens massiva Green Deal, med sin plan om att investera 1 triljon Euro med syfte att sänka utsläppen och införa en cirkulär ekonomi, anses som det mest påtagliga exemplet på hur myndigheterna inte låter Coronakrisen gå till spillo.

Technological Reset

”…the pandemic will accelerate innovation even more, catalysing technological changes already under way and “turbocharging” any digital business or the digital dimension of any business.”

Enligt författarna har Coronakrisen inneburit att den digitala utvecklingen på en månad tagit ett kliv som annars skulle ta upp till två år. Allting har i stort sett flyttats online. Det är teknikbolagen som är vinnarna och deras förtjänster har under krisen varit massiva medan alla affärsidéer som bygger på personliga möten (som kultursektorn och restauranger) står som förlorare. Detta är något som enligt Schwab och Malleret till stor del kommer att kvarstå. Coronakrisen har orsakat en bestående inverkan på arbete, utbildning, handel, medicin och underhållning. Dessutom har det inneburit ett stort intrång i våra privatliv.

”We will see how contact tracing has an unequalled capacity and a quasi-essential place in the armoury needed to combat COVID-19, while at the same time being positioned to become an enabler of mass surveillance”.

Detta har också gjort att regeringarna i världen har fått överge förfarandet med långa utredningar för att reglera ny teknologi. Istället har alla hämningar släppts.

Läs mer i NewsVoice om 5G

Tillfälliga regleringar som har tillkommit under krisen kan enligt författarna också komma att bestå. Det handlar också om den sociala distanseringen. Samhällena kommer att lägga tonvikt på att omstrukturera arbetsplatserna för att minimera mänsklig kontakt. För anställda inom hotell, restaurang och utbildningssektorn ser framtiden därmed mörk ut. Författarna förutser en massiv automatisering för att hantera hygien och renlighet, vilket i sin tur kommer att accelerera den digitala transformationen. Inhemsk produktion förutses dock öka på grund av robotiseringen.

”From the onset of the lockdowns, it became apparent that robots and AI were a natural alternativ when human labour was not available”.

Men detta har ett pris. Det gör människan överflödig och det är tydligt att det är enklare jobb som ligger i riskzonen. Det hela ger en kylig och djupt människofientlig bismak, men det blir värre. Nedstängningarna har enligt författarna ett högt ekonomiskt pris som gör att andra metoder behövs.

Detta öppnar upp för permanenta teknologiska lösningar som kontaktspårning där alla våra rörelser ska kunna spåras (tracking) och analyseras (tracing) för att kunna sätta smittade i karantän.

”A tracking app gains insight in real time by, for example determing a person’s current location through geodata via GPS coordinates or radio signals.”

Det handlar om att till varje pris hålla oss åtskilda, men också att studera alla våra förehavanden bakåt i tiden. Flera länder, som Sydkorea, Kina och Hong Kong, använde sig av påträngande och tvingande spårningsmetoder i realtid under pandemin. I Hong Kong användes elektroniska armband medan andra länder använde mobil-appar för att hålla koll på att smittade inte lämnade sin karantän. Singapores TraceTogether-app, som varnar för smittade om de kommer inom två meters radie och som därefter skickar data till hälsoministeriet, ses som en tänkbar mellanväg av författarna. Författarna pekar även på de problem som uppstår om dessa övervakningssystem baseras på frivillighet:

”No voluntary contract-tracing app will work if people are unwilling to provide their own personal data to the governmental agency that monitors the system, if any individual refuses to download the app (and therefore to withhold information about a possible infection, movements and contacts), everyone will adversely be affected.”

Gemensamma standarder för kontaktspårning kan i ljuset av de olika systemen komma att antas (speciellt EU pekas ut).

Schwab och Malleret skriver att kontaktspårning möjliggör ett “tidigt ingripande” mot “superspridande miljöer” som familjesammankomster. Det är inte svårt att se att spårningen med lätthet även kan användas gentemot alla som sätter sig upp mot detta diaboliska system. Det är vi människor som utgör smittan i dessa tyranners ögon.

De redogör för hur företag över hela världen (i samband med att länder börjat öppna upp) har börjat införa digital övervakning av sina anställda för att inte riskera att ny smitta uppkommer. Detta går förstås emot alla etiska regler och mänskliga rättigheter. Författarna påpekar även att när systemen väl är på plats är det heller inte så troligt att de plockas bort (även om smittrisken skulle försvinna).

Författarna skriver att en mängd analytiker, beslutsfattare och säkerhetsansvariga förutser att detta kommer att ge upphov till en dystopisk framtid. Boken ger en tydlig varning om att en global tekno-totalitär övervakningsstat håller på att byggas med Coronan som ursäkt.

Det är dock ingen tvekan om att författarna anser att fördelarna överväger avigsidorna (något som också tydligt framkommer i Schwabs båda böcker om den fjärde industriella revolutionen).

”It is true that in the post-pandemic era, personal health will become a much greater priority for society, which is why the genie of tech-surveillance will not be put back in the bottle.”

Schwab och Malleret avslutar kapitlet med att påpeka att “de styrande och vi själva får kontrollera och utnyttja teknikens fördelar utan att offra våra individuella och kollektiva värderingar och friheter”. Schwab, som har en central roll med att skapa och främja det tyranniska övervakningssystemet, lämnar på så sätt över ansvaret till oss andra.

Micro Reset

För företagarna gäller enligt författarna att det nu inte finns någon återvändo till det system som fanns innan. Covid-19 har ändrat på allt.

”When confronted with it, some industry leaders and senior executives may be tempted to equate reset with restart, hope to go back to the old normal and restore what worked in the past: traditions, tested procedures and familar ways of doing things – in short, a return to business as usual. This won’t happen because it can’t happen. For the most part business as usual died from (or at least was infected by) COVID-19.”

Det som nu, enligt Schwab och Malleret, gäller är:

1. Distansarbete
2. Virtuella möten
3. Effektivare beslutsprocesser
4. Acceleration av digitalisering och digitala lösningar

De företag som inte följer tyrannernas rekommendationer om en total digital omställning får svårt att överleva. Vinnarna är stora näthandelsföretag och streamingtjänster som Alibaba, Amazon, Netflix och Zoom. Exempelvis lär Amazons VD Jeff Bezos redan astronomiska förmögenhet ha ökat med 60 % under krisen. Handeln har på kort tid tagits över av några få monopolistiska parasiter. Detsamma gäller videokonferensföretaget Zoom. Deras uppgång under våren 2020 är exceptionell. I stort sett allting förutses flytta till cybersfären. 2019 skedde 1 procent av konsultationerna med läkare via nätet i England. Under Coronakrisen har den legat på 100%. Även e-handeln väntas växa när kunderna tvingas online. Det är Big Tech och hälsobranschen som står som segrare.

”Three industries in particular will will flourish (in aggregate) in the post-pandemic era: big tech, health and wellness.”

I post-coronaeran väntas även regeringarna få en större kontroll över företagandet. Stimulanspaketen kommer med villkor över hur verksamheten bedrivs. Det som enligt författarna kommer är Stakeholder Capitalism med Environmental, Social and Corporate Governance (ESG). Det innebär att företagen ska ta sitt sociala ansvar och investera “hållbart”. Genom aktivism från NGO:s som Greenpeace ska företagen pressas att göra rätt val. Detta påminner starkt om Pieter Winsemius hållbarhetsformula för storföretag som beskrevs i hans bok A Thousand Shades of Green: sustainable strategies for competitive advantage och Trilaterala Kommissionens rapport Beyond Interdependence (som jag refererar till i min avhandling).

Individual Reset och psykisk tortyr

I det sista kapitlet går författarna igenom de individuella konsekvenserna av pandemin. De skriver att till skillnad från andra katastrofer som jordbävningar och översvämningar, vilka skapar sympati och för människor närmare varandra, så har pandemin haft motsatt effekt. Den har varit förödande för oss människor. Pandemin är en utdragen process som kombinerar en stark rädsla för att dö med en ovisshet om när faran är över. Pandemin kan hela tiden komma tillbaka. Den har också åtföljts av auktoritära och oberäkneliga åtgärder från myndigheterna. Detta resulterar i ångest.

Pandemin ger också upphov till själviska handlingar eftersom alla runt omkring upplevs som potentiella smittbärare. Vi hjälper inte andra på grund av dödsskräcken. Det skapar också skuld och skam.

Det är omöjligt att handla “rätt”. Detta visar sig också i makroskalan genom länder som stängde sina gränser och starkt begränsade resandet. Dessa åtgärder har också gett upphov till rasism och triggar patriotism och nationalism. Författarna ser detta som en “giftig blandning”.

”Humans are inherently social beings. Companionship and social interactions are a vital component of our humanness. If deprived of them, we find our lives upside down. Social relations are to a significant extent, obliberated by confinement measures and physical and social distancing, and in the case of the COVID-19 lockdowns, this occured at a time of heightened anxiety when we needed them most”.

Författarna visar vilken medvetenhet som katastrofmakarna har om de psykologiska effekter som social isolering innebär för människan. Vi har inte kunnat söka stöd bland vänner och familj på samma sätt. Vi har berövats den närhet som vi behöver för att fungera. Det blir som en utdragen tortyr där vi sakta bryts ned.

Detta gör att den psykiska ohälsan har ökat dramatiskt under året. De pekar på att:

1. Individer med tidigare mentala problem kommer att få värre ångestattacker.
2. Den sociala distanseringen kommer att öka mentala problem även efter att åtgärderna dragits tillbaka.
3. Förlust av inkomst och arbeten kommer att öka antalet döda genom självmord, överdoser och alkoholism etc.
4. Våld inom hemmet kommer att öka under tiden som pandemin pågår.
5. “Sårbara” människor och barn, vårdtagare, socialt missgynnade och handikappade, kommer att få ökad mental ohälsa.

Författarna påpekar att detta kommer att spegla sig i behovet av mentalvård under åren efter för att hantera traumat. Området kommer därmed att få en stor prioritet för beslutsfattare i eftermälet av coronakrisen.

Det här visar hur kyliga och hänsynslösa dessa tyranner är. De vet mycket väl vad de har orsakat. Det här är den effekt som de eftersökt och som ska få oss att göra “rätt” val. Som en flock får ska vi drivas in i deras teknologiska diktatur.

I kapitlet om företagandet presenteras hur den framtida vården kommer att gestalta sig:

”Like for any other industry, digital will play a significant role in shaping the future of wellness. The combination of AI, the IoT and sensors and wearable technology will produce new insights into personal well-being. They will monitor how we are and feel, and will progressively blur the boundaries between public healthcare systems and personalized health creation systems…”

Tekniken ska också kunna mäta våra koldioxidavtryck, vår inverkan på biodiversiteten och giftigheten i allt som vi stoppar i oss! Teknokraternas kontrollbehov verkar vara omättligt.

Pandemin har enligt författarna också gett oss tid till eftertanke om vad vi värderar i livet, tiden i isoleringen ger insikt om vår tidigare ohållbara livsstil som försummat klimat och miljö. Detta kan nu enligt Schwab korrigeras:

”The pandemic gives us this chance: “it represents a rare but narrow window of opportunity to reflect, reimagine and reset our world.””

I slutsatserna diskuteras något överraskande pandemins blygsamma dödstal. Det påpekas att Covid-19 fram till slutet av juni endast dödat 0,006% av världens befolkning.

Det ska sättas i relation till Digerdöden (30-40% av befolkningen) och Spanska sjukan (2,7%) av befolkningen. Coronans dödstal är därmed inte direkt något som motiverar en total nedstängning av världen.

Vi har betalat och kommer att få betala ett högt pris för något som överdrivits bortom alla proportioner och som använts som en trigger för att införa en ny tekno-totalitär ordning.

Tyrannerna har opererat enligt principen “kriser öppnar upp för affärsmöjligheter” och har effektivt kunnat kapitalisera på det lidande som de orsakat oss människor.

De hotar oss också med att återkomma med sin terror om vi inte accepterar deras planer om att styra och detaljreglera våra liv. Det är rent maffiabetonade metoder. Ingen av oss har valt Schwab och hans vänner inom miljardärsklubben att diktera våra liv. Det är hög tid att avsätta tyrannerna. Deras rättmätiga plats är bakom lås och bom.

Text: Jacob Nordangård | Pharos.org

• Läs hela historien bakom det som nu utspelar sig i min bok Rockefeller – en klimatsmart historia.

Relaterat

• Rockefeller och Bill Gates – monopolkapitalister med pandemier som affärsidé
• World Economic Forums digitala panoptikon
• The Corona Crisis and the Technocratic Agenda