NyD Debatt

Annons:

”EU – ett hot mot hela Europa”

Kriget i Ukraina

EU:s ansvarslösa agerande under kriget i Ukraina kan få stora oanade konsekvenser för Europas framtid och folk. Vid dörren står riskerna för stort mänskligt lidande, men också att hela projektet havererar och européerna tar tillbaka makten i Europa. Det skriver Fredrik Vejdeland.

Uppdaterad april 1, 2022, Publicerad mars 16, 2022
EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen.

Rättegången närmar sig – hjälp Nya Dagbladet i mål i bankstriden!

201 950 kr av 250 000 kr insamlade. Rätten till ett bankkonto är grundläggande – stöd vår stämningsprocess genom Swish till 123 611 30 21 eller andra donationsalternativ.

Nedräknare
0 Dagar
0 Timmar
0 Minuter

Detta är en opinionstext. Artikelförfattaren svarar för de åsikter som uttrycks i artikeln.

Kriget mellan Ryssland och Ukraina har i medierapporteringen av förståeliga skäl handlat mestadels om Ryssland och Ukraina. Samtidigt har kriget blottat EU:s sanna ansikte och ambitioner. Efter bara en vecka in konflikten har EU begravt sitt fredsprojekt och visat att man är en totalitär superstat som hotar Europas folk.

Nyligen fick nyhetstjänsten RT (tidigare Russia Today) sina sändningar och konton på sociala medier censurerade. Bakom beslutet stod EU:s alla länder, så även Sverige, med motiveringen att RT sysslar med ”propaganda” och ”desinformation”. Sanningen är dock att RT inte är mer propaganda för Ryssland än vad SVT är för Sverige. Under kriget i Ukraina har de varit en av få ganska sansade röster och de förmedlar betydligt mindre desinformation än vår egen media i Sverige och andra medier inom EU.

Pressfriheten existerar alltså inte längre i Europa och det går uppenbarligen snabbt att ta bort den. EU agerar som om det vore undantagstillstånd i Europa, men jag har i alla fall inte hört att något sådant utfärdats. Kan EU:s ledare numera ta de beslut man vill utan att ens låtsas förankra det i någon sorts ”folkvilja” eller vänta på ett beslut i EU-parlamentet? Gäller detta även alla andra sanktioner?

I media har detta naturligtvis beskrivits som en god sak, en rättfärdig motaktion mot Rysslands aggressioner. Min förvåning var därmed stor när EU:s och Sveriges censur faktiskt kom på tal när Reportrar utan gränsers ordförande gästade SVT för att prata om Rysslands val att stänga ner västmedier. Att SVT:s programledare ställde frågan om EU:s roll i censuren och att Reportrar utan gränser bekräftade att EU och Sverige ägnar sig åt censur och hotar pressfriheten, samt att man påpekat detta för Sveriges regering, var någonting uppfriskande. Även om kritiken naturligtvis inte skapade några rubriker uppvisade det någon sorts ärlighet i den stora ström av hyckleri och förljugenhet som råder inom mainstream-media.

Det kan låta löjligt att tala om pressfrihet när ett krig pågår i Europa, men att så snabbt och hänsynslöst kunna avveckla friheter är något som visar att EU är en totalitär stat, vilket kan leda till oanade konsekvenser för oss i framtiden. Vi har redan stora problem med yttrandefriheten i Europa som är fullt jämförbara och i vissa fall värre än de västmedier menar finns i Kina eller Ryssland. Författare fängslas, digitala bokbål äger rum, pensionärer lagförs för något de sagt på Facebook, människor kan få flera års fängelse om de ifrågasatt historieskrivningen. Den österrikiske satirmusikern Mr. Bond står nu åtalad och riskerar 20 års fängelse för sina låttexter, var är de svenska mediernas upprördhet över detta? Vidare vet vi att systemkritiker har blivit borttagna från sociala medier efter påtryckningar från den svenska regeringen.

Vad gäller västmediernas propaganda under kriget tar jag nog inte i om jag säger att nästan varje artikel som publicerats eller TV-inslag som visats upp innehåller osanningar, vilseledanden och förvrängningar. Från påståenden om att vitryska soldater befinner sig i Ukraina, att Ryssland vill lönnmörda Zelenskyj eller att tusen ryska soldater dör varje dag. Saker som kanske kan stämma (vilket jag i och för sig starkt betvivlar) men som likväl är hämtad direkt från ukrainsk propaganda och inte på något sätt är bekräftad information.

Propagandan i media är visserligen inget nytt, vi såg den även under coronapandemin.

Ibland blir propagandan närmast parodisk. Som när SVT:s korrespondent i Ukraina ska redogöra för Putins invasionstal och gör det genom att skaka på huvudet, tala om ”absurda lögner” och ”historieförfalskningar”, för att sedan skaka på huvudet igen – utan att bemöta ett enda ord som sagts i talet. Därefter hänvisar SVT till ”experten” Martin Kraagh och dennes spekulationer om att Putins tal var förinspelat, för att sedan presentera detta som sanning.

Slutligen kan det väl nämnas att man medvetet undanhåller relevant information för mediekonsumenten, exempelvis att den ukrainska armén dödar civila i Donbass. Information som smugits ut av RT och som publicerades på Twitter från det konto som nu EU beslutat ska stängas ned.

Propagandan i media är visserligen inget nytt, vi såg den även under coronapandemin. Vad européer behöver funderar över är vad det i ett framtida scenario kan få för konsekvenser om det enbart är dessa aktörer som får verka fritt och resten förbjuds.

Vad sanktionerna kan leda till för Europa

Kriget i Ukraina har definitivt bidragit till att ena EU. Men endast dess ledarskap och genom att konsolidera deras makt. I själva verket är EU mer splittrat än någonsin, inte mellan länderna utan mellan folken och makteliten. Även om EU-länderna under coronapandemin kunnat genomföra sin politik, och haft massan bakom sig, har Europa under två års tid sett stora – rent av gigantiska – protester inom EU och mot dess inhemska regeringar. Dessa riskerar nu att fortsätta och spilla över på energikrisen, som av allt att döma nu kommer bli värre på grund av EU:s sanktioner.

När Ryssland invaderade Ukraina trodde Ryssland förmodligen att EU skulle svara genom att skicka styrkekramar och handhjärtan till Ukraina. EU agerade istället på ett sätt som kunde uppfattas som att de visade styrka. Men detta uppvisande av styrka var mer ett förstadium som ganska omgående övergick i aktioner och uttalanden som mer borde beskrivas som oerhört omdömeslösa och hysteriska.

EU:s sanktioner är omfattande och de medier som delar EU:s globalistiska intressen har arbetat med att sätta tryck på företag som finns i Ryssland att stänga ned verksamheten. Det var efter massmedial press som IKEA stängde ned sin verksamhet i Ryssland. I dagarna har även Kina blandat sig i då man beslutade sig för att inte sända Premier Leagues matcher för att de skulle ta parti för Ukraina. Intressant utveckling.

Ryssland har kommunicerat ut att de trots allt inte räds EU:s sanktioner. Det må vara propaganda, men förmodligen anser många att det är en liten befrielse att slippa handskas med väst samtidigt som man anser att det är värt risken. Naturligtvis har Ryssland kalkylerat på detta. Ryssland har ju flera andra samarbetspartners, däribland Kina med en väldigt stor marknad. Jag tror inte att Putin ligger sömnlös för att IKEA stängt ned verksamheten. Däremot kan avsaknad av västerländska tech-företag vara ett stort minus på kort sikt, men de kan man fortfarande byta till sig med Kina i utbyte av ryska råvaror. Alternativa ekonomiska system är under utveckling av såväl Ryssland och Kina. Brics har gått lite i stå, men lär nu få nya resurser. Framför oss ser vi möjligtvis en multipolär värld som den judiskt-globalistiska världsordningen nog inte riktigt räknat med eller hoppats på.

Vad Ryssland även har som inte Europa har är tillgång till naturliga råvaror som kan tillförsäkra dem sådant som energiförsörjning. Därför kan man från ryskt håll se de skador som EU:s sanktioner ändå tillfogar som ett pris värt att betala. Det är ett stort misstag att tro att ryssarna är som vi i väst och att de skulle kapitulera för att de inte längre har alla materiella ting och får en försämrad levnadsstandard. Ryssarna är vana vid både sanktioner och hårda förutsättningar och kommer klara sig från EU:s sanktioner – och det utan att bli ett nytt, isolerat Nordkorea. De har samarbetspartners i bland andra Kina, Indien och Brasilien och lär få tillbaka några i Europa när stämningen väl lagt sig.

Några som inte kommer klara sig lika bra är Europas befolkningar. Här kommer sanktionerna slå hårdast. FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation (FAO) gick i dagarna ut med att livsmedelspriserna i världen nu slagit rekord och är de högsta på 61 år då priserna på vegetabiliska oljor och mejeriprodukter ökat. EU har precis sanktionerat mot Ryssland, Vitryssland och förlängt kriget med Ukraina. Ryssland är världens största veteexportör och Ukraina står för 10 procent av allt vete i Europa, tillsammans står de för en tredjedel av den globala veteexporten. Vitryssland är en stor export av gödselmedel och Ryssland en av världens största exportörer av konstgödsel.

Några som inte kommer klara sig lika bra är Europas befolkningar.

Vidare är sådant som olja, gas och energiförsörjning något som finns i alla tre länderna. Om Ryssland stänger av kranen till Nord Stream kommer vi få se en väldigt stor energikris i Europa, men frågan är om inte EU:s sanktioner själva kommer leda till en ekonomisk kris för Europa. Pris på olja, gas och livsmedel riskerar rusa och leda till inflation.

Det återstår nu att se om sanktionerna fortsätter efter att Ukraina besegrats. Om de upphör har Ryssland vunnit mycket, om de fortsätter är det ett bevis för att EU visar ”styrka” samtidigt som Europas befolkningar kommer att få lida för det. Det skulle kunna få katastrofala konsekvenser.

EU riskerar dra in Europa i ett storkrig

Störst chans att dö har vi emellertid om vi dras in i kriget och det utvecklas till en större konflikt. Ukraina kommer inte vinna militärt mot Ryssland om de inte får aktiv militär hjälp av Nato, vilket USA och Nato sagt nej till. Att EU skickar in vapen till Ukrainas styrkor är bara ett sätt att förlänga kriget. Detta leder i sin tur till förlust av ukrainska och ryska människoliv, men utgör också ett allvarligt hot mot Europas övriga befolkningar. Det höga tonläget, särskilt från aktörer som Sverige, hjälper inte till.

Här underskattar man återigen Ryssland – eller överskattar sin egen förmåga och förträfflighet. Det vore ett sätt att ta ansvar om så kallade ledare från Europa faktiskt lyssnade på vad Putin sa i sitt tal inför invasionen istället för att bara skaka på huvudet och säga att ”han är galen”. Det finns logiska resonemang bakom beslutet att gå in i Ukraina; försvara de egna utbrytarrepublikerna och dess ryska civilbefolkning, återbörda historiska delar till Ryssland samt att neutralisera Natos hot mot Ryssland i och med dess utvidgning österut. Detta är något som av allt att döma har stort stöd i Ryssland. Snarare anser många ryssar att det var på tiden att Putin tog beslutet att gå in i Ukraina.

Det stora hotet är dock naturligtvis att EU riskerar dra in oss i ett storkrig.

Med andra ord är det inte troligt att Ryssland viker ner sig. Om vapen fortsätter skickas in till Ukraina, och det blir ett utdraget krig, kommer sanktionerna fortsätta att drabba Europa. Dessutom kommer flyktingkrisen att tillta vilket, hur man än vänder och vrider på det, också är något som kommer att kunna bidra till en ekonomisk kris.

Det stora hotet är dock naturligtvis att EU riskerar dra in oss i ett storkrig. Putin har inte helt fel när han varnar för att när EU-länder sänder in vapen till Ukrainas väpnade styrkor, eller om de skulle etablera en flygförbudszon över Ukraina, blir parter i konflikten. Sverige har som bekant skickat in 5 000 pansarskott till Ukraina.

På bara en vecka har Europeiska Unionen gått från ett fredsprojekt till ett krigshetsande monster och en totalitär stat som mycket mer påminner om Sovjetunionen än vad Ryssland gör. Om detta krig eskalerar till ett storkrig är det definitivt EU:s fel och på de inhemska EU-regeringarnas ansvar. Där har också Sverige en stor del.

Veka män skapar hårda tider

Omdömeslösheten och det bristande ansvaret hos EU-ländernas så kallade ledare har varit övertydligt när det kommer till kriget i Ukraina. Det är även uppenbart att EU inte företräder de europeiska folkens intressen när man förlänger det mänskliga lidandet i Ukraina och skapar nytt sådant i resten av Europa.

Samma dag som Putin höjde landets kärnvapenberedskap gick Ryssland ut med en varning till de länder som förser Ukrainas armé med vapen (alltså bland annat Sverige). Deras ordalydelse var: ”Ni måste förstå konsekvenserna av vad ni gör”. Det må vara skrämseltaktik, men det är i alla fall allvarliga ord som måste bemötas på ett professionellt sätt. Ann Lindes svar var att käfta tillbaka och hota med konsekvenser för ryska ledare. ”Det är ni som ska straffas”. Där hade Peter Hultqvist i alla fall vett nog att hålla käften.

Det finns två uttryck som är passande här. Det ena är ”never bring a knife to a gun fight”. Vad de svenska provokationerna i värsta fall riskerar leda till är en rysk motattack. I svensk media kommer det naturligtvis ropas om krigsbrott, men frågan är om Sverige numera verkligen kan betraktas som en neutral aktör? I denna potentiella situation finns ingen garant för stöd från Nato, för var är Nato nu när Ukraina invaderas? Det finns ingen artikel fem för att försvara Sverige. Därför är både sändandet av vapen till Ukraina, tillsammans med det höga tonläget, ansvarslöst och idiotiskt.

Det andra uttrycket är ”weak men create hard times” från författaren G. Michael Hopf.

Hårda tider skapar starka män, starka män skapar goda tider, goda tider skapar svaga män och svaga män skapar hårda tider.

Jag tror att en stor del av hatet mot Putin handlar om att han är en alfahane medan våra egna så kallade ledare är betas eller kvinnor som försöker hävda sig i mannens domäner. Hur ser vårt försvar ut i Sverige? En statsminister som inte vet vad en invasion är, en försvarsminister som var malaj samt en ÖB som springer runt och dansar på bögparader. Det finns få riktiga stats- och regeringschefer i Europa som kan förstå och bemöta en person som Putin på rätt sätt. Reaktionerna och utspelen från dessa veka män och kvinnor blir därför alltid hysteriska, omdömeslösa och känslobaserade. Högst upp i denna hierarki hittar vi en kvinna vid namn Ursula von der Leyen. Ska hon bli den som leder Europa in i ett tredje världskrig och slutligen slår hål på myten om att kvinnor vid ledningen är en garant för fred?

I den här konflikten har det bara funnits två aktörer som agerat professionellt: Ryssland och USA. Västmedierna kan gapa hur mycket de vill om att Putin är ”galen” eller att han ”snart trycker på knappen”, men faktum är att ingenting tyder på att han är otillbörlig. Invasionen går i stort sett enligt planerna, Ryssland går varligt fram och vill uppenbart inte vare sig rasera landet eller döda civila. När Ryssland bombade TV-tornet i Kiev varnade Ryssland i förväg civila att lämna just det området. I västmedier förekommer bilder på sönderskjutna byggnader, men det är inte så konstigt eftersom andra bilder (som inte förekommer i propagandaapparaten) visar hur Ukrainas väpnade styrkor beskjuter ryska soldater från bostadsområden. Med andra ord att Ukraina använder civila som sköldar, vilket är anledningen till att Ryssland vill evakuera Mariupol medan Ukraina vill försvåra det.

Ukraina, och särskilt dess president, har agerat oerhört oansvarigt redan från början.

USA har, även om det bär mig emot att säga, agerat med försiktighet och uppmanat EU:s länder att inte eskalera konflikten. Amerikanska medier publicerar inte i onödan obekräftad information som man gör i exempelvis Sverige. När svensk media (Aftonbladet) bara kopierade den ukrainska propagandan om att Vitryssland gått in i kriget svarade USA med att det inte finns några indikationer på det alls. Att USA i alla fall varit mer sansad än EU kan förklaras med att: 1. Situationen behöver inte eskaleras ytterligare då USA i mångt och mycket fått som man vill. Eskalering kan leda till negativa konsekvenser för både USA och den globalistiska maktelit de företräder. 2. Biden må vara otillbörlig, men runt honom finns en militärstab som varit med förut.

Ukraina, och särskilt dess president, har agerat oerhört oansvarigt redan från början. Förutom krigsbrott mot civila som inte visats i västlig media har man också delat ut vapen till både civila och kriminella. Att dela ut vapen till civila som aldrig hållit i ett vapen i hela sitt liv och sedan erbjuda dem en snabbutbildning av Azov, är naturligtvis vansinnigt och ett tydligt tecken på att den judiske presidenten inte värderar ukrainska liv. Att beväpna kriminella är inte heller det direkt ansvarigt. Om Ryssland mot förmodan skulle anfalla Sverige, hur lämpligt hade det varit av den svenska regeringen att dela ut vapen till kriminella gäng?

Kolomoyskis springpojke, Zelenskyj, är dock bara en liten spelare. Den värsta aktören av alla, som är beredd att offra ryska, ukrainska och andra europeiska människoliv, är EU och dess korrupta ledare. Beväpnade med godhet och den humanitära stormakten i sitt bröst springer man runt och gör och säger vad som helst.

Europas framtid

Sammanfattningsvis kan alltså sägas om EU och dess korrupta regeringar, inklusive Sverige, att de:

1. Företräder judiskt-globalistiska intressen.

2. Utsätter Europas folk för fara.

3. Skadar Europa ekonomiskt.

4. Har visat sitt sanna ansikte som totalitär superstat.

Även det sistnämnda är allvarligt. Om EU har förmåga att genomdriva omfattande ekonomiska sanktioner mot länder, företag och individer i en konflikt som inte ens rör ett EU-land, vad är då nästa steg? Kan man helt och hållet isolera Ungern eller Polen om de vill begränsa invandringen eller uttalar sig kritiskt mot det judiska inflytandet i deras länder? Kan medieaktörer som Nordfront eller andra nationella nyhetstjänster helt plötsligt stängas ned? Kommer en folklig resning kunna äga rum i något europeiskt land om EU har den totala kontrollen? Det anser jag att de som vill strida för den judiskt influerade staten Ukraina borde tänka på, även de som gör det i sken av att hjälpa ukrainare.

Trots att kriget till synes leder till en massa negativa saker finns det även positiva sådana. Just nu har EU en synlig yttre fiende, vilket ”enar” oss, men snart nog riskerar de inhemska kriserna att bli överväldigande och Europas befolkning kommer gå ut på gatorna igen. Vi kommer få se människor som radikaliseras, revolutionära tendenser och minskad stabilitet inom EU. EU:s ledare kan inte se detta då de är för övertygade om sin egen godhet och förträfflighet, men den dåliga hanteringen av denna konflikt riskerar att på sikt leda till att projektet havererar.

Vidare kommer kriget i Ukraina, oavsett hur det slutar, fungera som en väckarklocka för Europa som kommer att rusta upp. Påtryckningar från försvarsmakter och opinionen kommer tvinga regeringar till detta vare sig de senare vill det eller inte. Svenskar kommer tränas till att bli soldater, stridsflyg kommer att kunna ses på himlen, soldater och stridsfordon kommer att vara synliga och man kommer tala om nödvändigheten av att kunna försvara sig i händelse av krig.

Soldaterna kommer naturligtvis vara avsedda att bistå EU, Nato och den globalistiska makteliten – och så kommer det nog bli, till en början – men det kommer samtidigt bidra till att de europeiska folken inte längre blir lika fredsskadade och kommer tillbaka till den hårda verkligheten. Det blir svårare för den globala makteliten att underordna sig lydstater när befolkningen inte längre består av godhetssignalerande, underdåniga och feminiserade ”män”.

Det kommer skapa en hårdhet hos Europas folk vilket kan visa sig bli en negativ bieffekt för EU men en väldigt positiv sak för oss. För som G. Michael Hopf säger:

”Hårda män skapar goda tider”.

 

Fredrik Vejdeland

Om skribenten

Fredrik Vejdeland är chef för Nordisk Radio och medlem i Nordiska motståndsrörelsens riksledning.

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

Annons:

”Viktigt med en balanserad rapportering om kriget i Ukraina”

Kriget i Ukraina

Svenska folket förtjänar mer än förenklade sagor och skräcknarrativ. Vi behöver medier som redovisar alla relevanta faktorer – även när de utmanar västliga perspektiv. Det skriver Andreas Sidqvist och Mats Olsson, medlemmar från partiet MoD.

Publicerad Idag 11:29
Detta är en opinionstext. Artikelförfattaren svarar för de åsikter som uttrycks i artikeln.

I snart fyra år har Sverige matats med en förenklad bild av kriget i Ukraina: en irrationell rysk diktator angriper ett oskyldigt grannland, NATO och EU reagerar och resten är självklart. Men den bild som dominerar svensk offentlighet saknar det viktigaste – den historiska och geopolitiska bakgrunden. Utan den blir det omöjligt att förstå varför kriget bröt ut och varför det fortsätter.

I svenska nyheter upprepas frasen ”Rysslands fullskaliga invasion” nästan mekaniskt. Samtidigt nämns sällan att diplomater, forskare och tidigare statsledare i både USA och Europa har beskrivit konflikten som ett resultat av tre decennier av geopolitisk friktion.

Moraliska förklaringar har ersatt analys, och centrala fakta har fallit bort.

Den bortglömda historien

Följande faktorer är nästan osynliga i svensk rapportering:

  • Löftena 1990–91 om att NATO inte skulle expandera österut
  • USA:s militära samarbete med Ukraina sedan 1990-talet
  • NATO:s beslut 2008 att Ukraina ”ska bli medlem”
  • Västs roll under Majdanrevolutionen 2014
  • Att Minsk-avtalen främst användes för att vinna tid för upprustning
  • Att flera medlare har vittnat om att fredssamtalen 2022 stoppades efter västligt tryck

 

Internationellt är dessa uppgifter okontroversiella. I Sverige är de okända.

Rysslands huvudkrav – helt bortfiltrerat

Det mest grundläggande perspektivet nämns knappt alls: Att Rysslands huvudkrav i över 20 år har varit att Ukraina inte ska gå med i Nato. Skälet är säkerhetspolitiskt, inte imperialistiskt. Detta är väldokumenterat i förhandlingsförslag och officiella uttalanden.

Svenska medier har i stället byggt upp ett narrativ där Rysslands mål skulle vara att erövra land efter land och där ”Europa står på tur”. Det finns inget stöd för detta i rysk doktrin eller hos seriösa statsvetare.

Det är en skräckbild som ersätter analys och försvårar förståelsen av vad en realistisk fredsuppgörelse kan innebära.

Trumps fredsplan visar hur skev debatten blivit

När delar av Trumps 28-punktsplan offentliggjordes av bland andra Al Jazeera blev detta tydligt. Planen bygger i sin kärna på samma krav som Ryssland drivit sedan 2000-talets början: ett neutralt Ukraina utanför NATO, säkerhetsgarantier för båda parter och förhandlingar om omtvistade områden.

Att dessa frågor nu diskuteras direkt mellan USA och Ryssland – utan EU och ofta utan Ukraina – borde vara centralt i svensk rapportering. Men eftersom det inte passar in i den etablerade medieberättelsen nämns det nästan inte alls.

När Natos roll utelämnas försvinner förståelsen

Konflikten handlar i hög grad om säkerhetsintressen och maktbalans. Ändå behandlas NATO:s roll i stort sett som tabu. Genom att framställa kriget som en moralisk duell mellan ”ond” och ”god” förhindras en diskussion om politik, strategi och diplomati – det som faktiskt avgör krig och fred.

Myndigheten för psykologiskt försvar samarbetar nära NATO och ska stärka Ukrainas psykologiska motståndskraft. Det är ett politiskt uppdrag. När medier samtidigt filtrerar bort centrala sakuppgifter ersätts analys med känslor, och allmänheten ges en bild där komplexitet framställs som illojalitet.

I detta läge är en fråga helt avgörande:

Varför är det USA och Ryssland – och inte Europas egna ledare – som i praktiken förhandlar om fredsvillkoren i Europas största konflikt sedan andra världskriget?

Hur kunde EU hamna vid sidlinjen, reducerat till att reagera på beslut tagna i Washington och Moskva?

Svaret är enkelt: detta har från första dagen varit ett ombudskrig. Ukraina har burit förlusterna, men stormakterna har satt ramarna och finansierat konflikten. Då är det också stormakterna som förhandlar om freden.

Vi behöver en journalistik som vågar mer

Svenska folket förtjänar mer än förenklade sagor och skräcknarrativ. Vi behöver medier som redovisar alla relevanta faktorer – även när de utmanar västliga perspektiv.

Utan en sådan rapportering riskerar Europa att dras djupare in i en konflikt vars verkliga orsaker inte ens diskuteras.

Först när vi vågar beskriva kriget som det är kan vi tala om fred.

 

Andreas Sidkvist, styrelseledamot i MoD, Stockholm
Mats Olsson, MoD-medlem med fokus på freds- och säkerhetspolitik, Uppsala

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

”Kapitulation i Gaza kallas fred – i Kiev vore det en skandal”

Folkmordet i Gaza

När FN:s säkerhetsråd antog Trumps plan för Gaza hyllades den som en fredsplan i svenska medier. Men samma kravbild – att den angripna parten ska avväpnas medan angriparen behåller kontrollen – fördömdes som kapitulation när det gällde Ukraina. Dubbelmoralen avslöjar en djupt rotad servilitet inför västerländsk maktutövning. Det skriver Andi Olluri.

Publicerad Igår 11:23 – av Redaktionen
Andi Olluri är kritisk mot skvallertidningen Expressen som menar att Trump förtjänar Nobels fredspris för det så kallade fredsavtalet.
Detta är en opinionstext. Artikelförfattaren svarar för de åsikter som uttrycks i artikeln.

FN:s säkerhetsråd – vars medlemmar inte finner någon materiell fördel att ställa sig på det etniskt rensade, ockuperade palestinska folkets sida över den västerländska maffian – har antagit Trumps 20-punktsplan i form av Resolution 2803. Den är kristallklar: all palestinskt motstånd skall avväpnas, angriparna, USA och dess bundisar, skall ha rätt att regera och styra sitt byte efter att ha vunnit sitt anfallskrig. Kritiskt nog stipulerar resolutionen inte att Palestinas angripare, USA, Israel och Europa skall avväpnas och avlägsna sin attack, varför Väst och dess underordnade avfärdat varje tidigare diplomatisk resolution från Hamas och Säkerhetsrådet, men antagit denna.1,2

Reaktionerna på detta avslöjar den djupa vördnad för aggression, laglöshet och terror som härskar bland elitutbildade intellektuella: nästintill 100-procentigt stöd för denna “fred” – kapitulationsultimatum, utom i vissa taktiska frågor, i en hjälpande hand till statens propagandasystem.3

Låt oss ta en titt.

SvD är euforisk över att “fönstret mot en bättre framtid står på glänt … i hög grad tack vare att Israel, trots implicita krav från delar av omvärlden att kapitulera, höll fast vid sin strategi och sina krigsmål. Men just i dag går det bara att känna tacksamhet”.4

“Donald Trump måste hyllas för avtalet … Mycket kan fortfarande gå fel – kommer Hamas till exempel verkligen att gå med på att avväpnas?” förklarade Expressens Patrik Kronqvist. “Om avtalet håller borde Donald Trump vara en självklar kandidat till Nobels fredspris”. Han undrade också varför så få “Palestinaaktivister firar”.5

Säkert hade PolitByrån också svalt sin heder och frågat sig varför så få “jublar” över “freden” ifall Moskva ockuperat Kiev, etniskt rensat befolkningen och sedan pådyvlat kapitulation, som gör “Vladimir Putin … en självklar kandidat till Nobels fredspris”.

Efter att ha genomfört folkmord och ockupation, flera oprovocerade anfallskrig (mot Jemen, Libanon, Iran etcetera), blivit fällda av Världsdomstolen i Haag, krossat och infört sanktioner mot ICC för att domstolen efterlyser västerländska terrorister – efter allt detta och mycket mer, är västerländska intellektuella enade i “tacksamhet”, och “firar” i lydig kör att vi förtjänar “Nobels Fredspris”.

En “Board of Peace” skall inrättas där självaste angriparen och dennes allierade, såsom Trump och krigsbrottslingen Tony Blair, skall sitta som regenter i det erövrade Gaza. Man kan föreställa sig ifall Putin lyckades inta Kiev och erövra Ukraina, efter att ha etniskt rensat och svultit till döds (sett till proportion) 2-4 miljoner ukrainare, i stort sett endast civila. Därefter, utropar Putin sig till ledare över Ukraina tillsammans med Kim Jong-un och Ayatollah Khamenei i en “Board of Peace”, varpå rysk press dreglar med “tacksamhet” över denna “fred”, åstadkommen av Putin, “en självklar kandidat till Nobels fredspris”, som “måste hyllas”.

Jag tvekar dock att den ryska propagandakåren har nått den oöverträffliga nivån av hjärntvätt för att kunna prestera likt sina västerländska förebilder och komma undan med det utan att någon höjer ett ögonbryn.

Såklart, idén att vi skulle betala skadestånd till palestinierna för att ha deltagit och skott oss på ett av århundradets hittills brutalaste brott, för att inte tala att skicka tiotals miljarder i form av vapen till palestinierna för att försvara sig mot västerländsk attack, kan hänvisas till samma kategori som ICJ:s domslut från juli 2024: för orimlig och absurd för att ens nämnas.

Låt oss heller inte slösa tid med att diskutera den situation som inte ens Orwell hade kunnat få för sig i sina fantasier: att den ockuperade och attackerade, Hamas, tvingas underordna sig och avväpna sig mot illegala angripare och en decennielång ockupation – inte de illegala angriparna, Washington, Tel Aviv och sponsorerna i Bryssel.

Allt detta står i total kontrast till reaktionerna på “freden” som USA pådyvlade nästan samtidigt på sin cyniskt utnyttjade “murbräcka”, Ukraina, som använts för ett “hänsynslöst proxykrig” (Henry Kissinger Distinguished professor vid John Hopkins Hal Brands ordval).6 Då var alla fullständigt ursinniga över att “Fredsplanen är inte en kompromiss. Det är en kapitulation”, i Expressens ord: “Att det är den stat som försvarar sig mot en invasion som ska tvingas rusta ned, och inte den bevisat imperialistiska stormakten som anföll … är både moraliskt bankrutt och farligt … Den enda hållbara freden är den som sker på Ukrainas villkor”.7

DN förklarade att “att den rysk-amerikanska så kallade fredsplanen för Ukraina … är en historisk ironi av svåröverträffade proportioner”, för att citera DN.8

Det är sant, men inte på sättet de tänker sig. Svenska tidningars reflexiva hyckleri och ursäkter för staten och de sadistiska brott vi ansvarar för runtom i världen visar helt klart “historisk ironi av svåröverträffade proportioner”, och i detta fall extremt klumpig och uppenbar sådan.

Men det kan de aldrig under några omständigheter inse med den enastående nivå av hjärntvätt som åstadkommits i Väst, där apologetik för vår terror och aggression är reflexiv och så djupt ingrodd, att man inte ens kan begripa innebörden av sina egna ord.

Att Gazas kapitulation är “Made in Washington” eller “tvingad” på en utsvulten och massakrerad, värnlös befolkning, är inget problem.

All retorik om “fred” på offrets villkor, rättvisa och suveränitet är ren lögnaktighet som ingen i mainstreammedia, som uttalat sig om frågan, tror på. Det är helt enkelt logiskt omöjligt att få fred på offrets villkor, att inte belöna angripare, suveränitet och så vidare, är faktiska principer som svenska intellektuella och journalister genuint och principiellt står för.

Att kunna motsäga sig själv i ett och samma andetag på detta sätt, och denna totala servilitet för statlig propaganda, avslöjar tydligt den sanna moraliska och intellektuella primitivism som är kännetecknet för utbildad västerländsk elitkultur. Uniformt, var vi än tittar.

Alla i “debatten” tar dessutom för givet att kapitulationsdokumentet som påtvingats på Gaza meriterar att kallas för “Fredsplan” och går sedan vidare till taktisk debatt om huruvida de arabiska “terroristerna” är tillräckligt civiliserade för att uppskatta vår barmhärtiga “Fred” i utbyte mot de västerländska terrorstaternas löften om hålla sitt ord och uppföra sig.

För att få svar på den frågan hade man kunnat vända sig till Västs tidigare meriter i att hålla sig till ingångna avtal, såsom exemplifieras i den illegala ockupationen och de konstanta förbrytelser mot avtalet i Libanon som slöts för ett exakt år sedan, i vilket Israel ockuperade och bröt avtalet innan bläcket på papperet ens hunnit torka. De ockuperar Libanon än idag med dagliga terrorattentat.9 Eller Gaza, där Israel och USA inte ens försökt dölja att de gånger de ingått i vapenvilor med Hamas varit förevändningar för att sänka deras gard (Januari-avtalet, Trumps 20-punktsplan med flera).10 Eller ett av de absoluta skolboksexemplen på oprovocerade anfallskrig sedan andra världskriget, attacken mot Iran i somras, som möttes med öronbedövande applåder och jubel i svensk och övrig västerländsk press.11

Men helt klart vore det en otänkbar absurditet att förvänta sig att media skulle resa sig till en sådan trivialt låg intellektuell nivå, som alltid är fallet med fakta som är opassande i en laglös, terroristisk kultur som vår.

 

Andi Olluri

 


 

Källor och referenser:

1. Drop Site, Jeremy Scahill & Jawa Ahmad, 30 september 2025.

2. För detaljerad diskussion och ytterligare referenser, se Andi Olluri, Parabol, nr 9 2024.

3. Radikal Politikk, Andi Olluri, 26 november 2025.

4. SvD, Ledarredaktionen, 14 oktober 2025.

5. Expressen, Patrik Kronqvist, 9 november 2025.

6. Bloomberg, Hal Brands, 10 maj 2022.

7. Expressen, Ledarredaktionen, 21 november 2025.

8. DN, Ledarredaktionen, 25 november 2025.

9. För omfattande dokumentation, se Andi Olluri, “Om svenska mediers stöd till Israels krig i Gaza: En granskning av medier och intelligentia”, i boken Myrdaliana: 2025, Anders Mård (red.), Förlagshuset Strindberg Co och Samtida förlag, Varberg (2025).

10. Ibid.

11. Se Olluri, Organ för Självdisciplin (kommande), för omfattande diskussion och dokumentation.

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

Hybris: En modig granskning av Ukrainakriget

Kriget i Ukraina

Uppdaterad november 27, 2025, Publicerad november 27, 2025 – av Markus Andersson
De västerländska makthavarna har levt i tron om att Ryssland går att besegra militärt och ekonomiskt - enligt författaren har de gravt misstagit sig.

I boken "Hybris" utgiven på Karneval förlag ifrågasätter säkerhetsforskaren Ola Tunander det västerländska narrativet om kriget i Ukraina. Med flera decenniers forskning i bagaget analyserar han konflikten ur perspektiv som sällan hörs i svensk offentlig debatt.

Tunander konstaterar att grundläggande principer för säkerhetspolitisk analys har övergetts. "Vad som förr var en självklarhet för varje forskare – och för all del för varje underrättelsetjänst – var att förstå hur motparten, 'den andra' eller fienden, tänker. Men idag beskrivs den som försöker göra det som en 'Putinversteher'", skriver han i boken.

Hans kritik riktar sig mot vad han ser som västvärldens hybris – en moralisk överlägsenhet som präglat Västvärldens konflikter sedan 1990-talet. Medan tidigare krig i Irak och Libyen kunde besegras militärt, menar Tunander att Ukraina är fundamentalt annorlunda. Ryssland uppfattar kriget som ett existentiellt hot och har kärnvapen, vilket förändrar spelplanen totalt.

Omdiskuterade perspektiv

Boken tar upp kontroversiella ämnen: händelserna på Majdan 2014, Nord Stream-sprängningen och medias roll i konflikten. Tunander granskar kriget utifrån folkrätten, geopolitik och ifrågasätter det han ser som etablerade sanningar.

Som Johan B. Löfquist noterar: "Ola Tunander är en röst som inte har släppts fram av våra så kallade fria medier. Hans kunskap, erfarenhet, forskning och åsikter är inget som mainstreammedia efterfrågar eftersom det går tvärs emot mainstream medias eget narrativ."

Obekväm men nödvändig

Ola Tunander är research professor emeritus vid norska fredsforskningsinstitutet PRIO och disputerade 1989 på en avhandling om USA:s maritima strategi i norra Europa. Hans böcker har använts på militärhögskolor i både Sverige och USA.

"Hybris" är inte en bekväm bok, men när debattutrymmet krymper kan alternativa analyser vara nödvändiga – oavsett om man delar författarens slutsatser. Tunanders varning om risken för kärnvapenkrig gör boken högaktuell.

Titel: Hybris
Undertitel: Ukrainakriget, geopolitiken och folkrätten
Förlag: Karneval förlag
Utgivningsår: 2025
ISBN: 9789189494831
Bandtyp: Inbunden
Antal sidor: 280

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

Ryssland producerar vapen i volymer motståndarna ”inte kunnat drömma om”

Kriget i Ukraina

Publicerad november 25, 2025 – av Redaktionen
Sergej Tjemezov är chef för den statliga försvarskoncernen Rostec.

Rysslands försvarsindustri tillverkar nu fler artillerigranater och flygbomber än något annat land i världen, enligt Sergej Tjemezov, chef för den statliga försvarskoncernen Rostec. Produktionen har ökat kraftigt sedan konflikten i Ukraina eskalerade 2022.

I en intervju med nyhetsbyrån Tass, publicerad på tisdagen, redogör Tjemezov för en kraftig upptrappning av vapentillverkningen, skriver RT.

Vi levererar flygplan, stridsvagnar, infanterifordon, haubitsar, system för elektronisk krigföring, drönare och mycket mer i enorma kvantiteter. Inget land i världen producerar i dag lika många granater och flygbomber, säger han.

Tjemezov uppger att han inte kan ge exakta siffror men konstaterar att produktionsvolymerna är sådana som landets motståndare "inte ens hade kunnat drömma om".

Mångdubblad produktion

Ryska företrädare har vid upprepade tillfällen lyft fram den ökade försvarsproduktionen under de senaste tre åren. I maj 2024 uppgav president Vladimir Putin att ammunitionstillverkningen hade fjortondubblats sedan den militära insatsen inleddes, medan drönartillverkningen fyrdubblats och produktionen av bepansrade fordon ökat 3,5 gånger.

Ryssland har konsekvent fördömt västländernas vapenleveranser till Ukraina och menar att de endast förlänger konflikten utan att påverka dess slutliga utgång.

Kreml öppet för förhandlingar

Kremls talesperson Dmitrij Peskov upprepade på tisdagen att Ryssland vill uppnå sina mål "genom politiska och diplomatiska medel" och att landet förblir "helt öppet för en förhandlingsprocess". Samtidigt anklagar Moskva Kiev för att vilja fortsätta striderna, uppbackat av sina västliga allierade.

Ryssland har också anklagat EU och Storbritannien för att motarbeta pågående fredsansträngningar.

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.