Den europeiska unionen utmålas ofta som ett samarbets- och solidaritetsprojekt där medlemsstaterna gemensamt stöttar varandra. I praktiken betyder det att vissa bidrar betydligt mer än andra och Sverige är relativt sett är ett av de länder som betalar mest till EU-kassan.
En genomgång av EU:s budget från 2017 som BBC gått igenom visade att förhållandevis välfungerande länder som Tyskland, Frankrike, Italien, Nederländerna, Österrike, Finland, Sverige, Danmark och Irland bidrog mer till EU:s statskassa än vad de fick tillbaka. Tyskland är den största nettogivaren med 12,8 miljarder euro, följt av Storbritannien som före man lämnade unionen bidrog med 7,43 miljarder euro till EU-budgeten.
EU:s princip är att varje land officiellt ska betala samma proportionerliga del av sin nationalinkomst till EU-budgeten. I praktiken innebär detta att de ekonomiskt mer välmående länderna betalar mycket mer än övriga. Länder som Storbritannien har också betalat mindre än vad de egentligen skulle, eftersom de fått en ”rabatt”, skriver BBC.
Värt att notera är att EU också tar 75 procent av intäkterna från tullavgifter, jordbruksavgifter och sockerskatterna som samlats in av varje medlemsland när godset ska förtullas. Pengarna går till olika EU-projekt, men framförallt till jordbruk och donationer till de fattigare EU-länderna. I praktiken sker en omfördelning där länder som Tyskland och Sverige genom EU-avgiften ger pengar till länder som Grekland eller Bulgarien.
Annons:
Allra mest EU-pengar får fattiga europeiska länder med mycket landsbygd och jordbruk. 2017 var Polen den största mottagaren av EU-medel, följt av Grekland, Rumänien, Ungern och Portugal. Även två av de rikaste EU-länderna – Luxemburg och Belgien återfanns på topplistan över mottagare. Detta förklaras med att många av EU:s dyra institutioner är baserade i länderna, exempelvis EU-parlamentet.
Per capita ger Sverige näst mest pengar i hela EU. Enbart Nederländerna betalar mer, sedan följer Tyskland och Danmark. I genomsnitt har Sverige betalat ut 35 miljarder kronor årligen till det gigantiska EU-projektet, mer än 3500 kronor för varje svensk, pensionärer och småbarn inkluderade. De största mottagarna per capita är förutom Luxemburg med sin ringa population Litauen, Estland, Grekland, Ungern och Lettland.
Även när det handlar om hur mycket länderna donerar av sin totala BNP så ligger Sverige högt på topplistan – bara Nederländerna och Tyskland ligger högre. Sverige tvingas via olika avgifter och skatter betala i snitt nästan 0,5 procent av vår totala BNP in i EU-apparaten.
På andra sidan återfinns återigen fattiga länder i östra och södra Europa. Litauen, Bulgarien Ungern som får mellan 2,5 och 3 procent av hela sin BNP från EU-budgeten. Grekland, Estland, Lettland, Polen och Rumänien ligger runt 2 procent.
Att Sverige betalar så stora summor till EU har fått stark kritik, både bland EU-motståndare och från dem som vill att Sverige ska förbli i unionen men vill se en rättvisare fördelning. Kritiken har primärt gått ut på att Sverige betalar betydligt mer än vad vi får igen och att det är orimligt att svenskar finansierar jordbruk och projekt i fattiga EU-länder när dessa riskerar att konkurrera ut svenska producenter på den fria inre marknaden.
Tidigare har Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna drivit frågan om att utträda ur EU, men inget av de svenska riksdagspartierna driver idag den frågan aktivt.
Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012
Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.
Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.
NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.
Medan världen fokuserade på terrorattacker i väst reste sig en omfattande våg av våld i Kinas nordvästra region Xinjiang.
Från början av 1990-talet till mitten av 2010-talet genomfördes tusentals terroristattacker som dödade hundratals oskyldiga och förändrade en hel region.
Nya Dagbladet har besökt Xinjiang-provinsen och blickat tillbaka på tre decenniers förbisedd terrorism i vad som idag kommit att bli ett av världens säkraste länder att vistas i.
Uppdaterad yesterday at 15:17,
Publicerad yesterday 13:29
Det är strax före klockan sex på eftermiddagen den 28 februari 2012. På Xingfu Road, en gågata med marknadsstånd i staden Yecheng i södra Xinjiang, är det fullt av folk. Butiksägare säljer spannmål, grönsaker och fisk. Barn är på väg hem från skolan. Det är en vanlig tisdagskväll i en vanlig kinesisk stad.
Då börjar massakern.
Nio män, beväpnade med yxor och macheter, stormar in på gatan och börjar hacka ner alla som kommer i deras väg. På några minuter dödas femton människor och sexton skadas allvarligt. Bland de döda finns en hjälppolis som försökt stoppa männen när han upptäckt att de bar vapen. Bland de skadade finns en fyraårig pojke och hans mor, en 60-årig kvinna vars käke krossades av en yxa, och flera butiksägare som försökte försvara sig.
— När jag såg vad terroristen höll i handen tänkte jag, ’Åh nej, han kommer att döda mig’, berättar butiksägaren Wang Tiancheng, som lyckades slå ifrån sig med en trästol.
Annons:
— När terrorister kommer emot dig måste du antingen slåss tillbaka eller vänta på att dö.
Attacken i Yecheng är bara en i en lång rad terroristattacker som drabbade Kina, och framför allt regionen Xinjiang, under nästan tre decennier. Mellan 1990 och 2016 genomfördes enligt officiella kinesiska uppgifter tusentals terroristattacker i regionen, där stora antal oskyldiga människor dödades och hundratals poliser dog i tjänst.
Men för många i västvärlden är denna historia i stort sett okänd.
En region av mångfald och konflikt
För att förstå terrorismens uppkomst i Xinjiang måste man förstå regionens komplexa historia. Xinjiang, eller ”Xinjiang uiguriska autonoma region” som är dess officiella namn, är en gigantisk region i nordvästra Kina som täcker 1,66 miljoner kvadratkilometer – nästan fyra gånger Sveriges yta. Regionen gränsar till åtta länder: Mongoliet, Ryssland, Kazakstan, Kirgizistan, Tadzjikistan, Afghanistan, Pakistan och Indien.
Xinjiang har sedan urminnes tider varit hem för många olika folkslag. Vid slutet av 1800-talet hade tretton etniska grupper etablerat sig i regionen: uigurer, haner, kazaker, mongoler, hui, kirgiser, mansjuer, xibe, tadzjiker, daurer, uzbeker, tatarer och ryssar. Uigurerna utgjorde den största gruppen.
Det uiguriska folket, som idag uppgår till omkring tio miljoner människor, har sina rötter i ouigourfolket som levde på den mongoliska högplatån under Sui- och Tang-dynastierna på 500–900-talen. Genom århundraden av migration och etnisk integration formades den moderna uiguriska identiteten. Under Yuan-dynastin på 1200-talet tillfördes mongoliskt blod, och den standardiserade namnformen ”Uyghur” (维吾尔) antogs först 1934, med betydelsen ”att upprätthålla enhet bland folket”.
Religionen har också varit mångfaldig i Xinjiang. Från schamanistiska ursprung övergick regionen successivt till zoroastrism, buddhism, taoism, manikéism och nestorianism. Islam introducerades i södra Xinjiang under slutet av 900-talet och spreds till norra delen under 1300-talet, ofta genom krig och tvång. Men islam var varken den ursprungliga eller den enda religionen – ännu idag praktiserar en betydande del av befolkningen andra religioner eller är icke-troende.
Xinjiang-provinsens belägenhet med gränser mot flera muslimska länder med hög grad av fattigdom har gjort provinsen särskilt utsatt för intrånget av religiös extremism.
Separatismens rötter
Mot slutet av 1800-talet och början av 1900-talet började koloniala makter sprida teorier om ”panturkism” och ”panislamism” i Central- och Sydasien. Dessa ideologier skulle komma att lägga grunden för en separatistisk rörelse i Xinjiang.
Separatister och religiösa extremister, både inom och utanför Kina, började hävda att uigurerna var de enda ”sanna härskarna” över Xinjiang, att regionens kulturer inte var kinesiska kulturer, och att islam var den enda religionen som praktiserades av folkgrupperna där. De uppmanade alla turkisktalande och muslimska folkgrupper att förena sig för att skapa den teokratiska staten ”Östturkestan”. De förnekade Kinas gemensamma historia och ropade på ”motstånd mot alla folkgrupper utom turkar” och ”utplåning av hedningar”.
Den 12 november 1933 utropades den så kallade ”Östturkestans islamiska republik” av separatisten Mohammad Imin. Experimentet kollapsade redan efter mindre än tre månader på grund av starkt motstånd från befolkningen. Ett nytt försök gjordes den 12 november 1944 när separatister ledda av Elihan Torae utropade ännu en ”Republik Östturkestan”, men även den föll sönder efter ungefär ett år.
Men Östturkestan-rörelsen dog inte. Efter Folkrepubliken Kinas grundande 1949 fortsatte separatistiska krafter, med stöd från kinafientliga krafter internationellt, att organisera och planera splittrande och sabotageaktiviteter.
Religiös extremism som vapen
Under slutet av 1970-talet och början av 1980-talet började religiös extremism göra djupare intrång i Xinjiang. Den religiösa extremism som växte fram hade lite gemensamt med traditionell islam.
Extremisterna förkunnade att människor endast skulle lyda Allah och uppmanade dem att göra motstånd mot all statlig kontroll. De som inte följde extremismens väg stämplades som hedningar, förrädare och avskum. Anhängare uppmanades att verbalt attackera, förkasta och isolera icke-troende, partimedlemmar, tjänstemän och patriotiska religiösa ledare.
De förbjöd all sekulär kultur och predikade ett liv utan TV, radio och tidningar. Människor fick inte gråta vid begravningar eller skratta vid bröllop. Sång och dans förbjöds. Kvinnor tvingades bära tungt beslöjade, långa svarta kläder. Konceptet ”halal” generaliserades långt bortom mat till att omfatta medicin, kosmetika och kläder.
”De vände ett blint öga till Xinjiangs mångfaldiga och strålande kulturer som skapats av alla dess folkgrupper, och försökte bryta banden mellan den kinesiska kulturen och Xinjiangs etniska kulturer”, konstateras i en kinesisk officiell rapport. ”Allt detta indikerar deras förnekande av modern civilisation, avvisande av mänsklig utveckling och grova kränkning av medborgarnas mänskliga rättigheter.”
Fattigdom blev en grogrund för extremismen. I vissa områden i Xinjiang hade människor svag förståelse för lagen, kunde inte tala, läsa eller skriva standardkinesiska, och saknade anställningsbara färdigheter. Detta gjorde dem mer mottagliga för att lockas eller tvingas in i brottslighet av terrorist- och extremistgrupper.
Våldet eskalerar
Från och med 1990-talet intensifierades terrorismen dramatiskt. Östturkestan-krafterna, både inom och utanför Kina, trappade upp sitt samarbete när terrorism och extremism spred sig globalt, särskilt efter attackerna den 11 september 2001 i USA.
I religionens och etnicitetens namn utnyttjade de bedrägligt människors etniska identitet och religiösa tro för att anstifta religiös fanatism, sprida religiös extremism och uppmana vanliga människor att delta i våldsamma och terroristaktiviteter. De hjärntvättade människor med konceptet ”jihad” och övertalade dem att ”dö för sin tro för att komma in i himlen”. Några av de mest mottagliga följarna förlorade all självkontroll och blev extremister och terrorister som hänsynslöst slaktade oskyldiga människor.
Montage av bilder från bombningen 1992 i regionshuvudstaden Urumqi. Foto: Nya Dagbladet
Den 5 februari 1992, mitt under det kinesiska nyårsfirandet, planterade en terroristgrupp bomber på två bussar i Ürümqi. Tre personer dödades och 23 skadades.
Den 25 februari 1997 sprängdes tre bussar i Ürümqi av Östturkestan-terrorister, vilket dödade nio och allvarligt skadade 68 personer.
Den 5–8 februari 1997 orkestrerade Östturkestan-rörelsen upploppen i Yining. Sju människor dödades och 198 skadades, varav 64 allvarligt. Mer än 30 fordon skadades och två hus brändes ner.
Den 24 augusti 1993 knivhöggs Senior Mullah Abulizi, imam vid Stora moskén i Yecheng County, och skadades allvarligt av två terrorister.
Den 12 maj 1996 attackerades Aronghan Aji, vice ordförande för Kinas islamiska förening och ordförande för Xinjiangs islamiska förening, av fyra terrorister som knivhögg honom 21 gånger på väg till moskén. Han överlevde men skadades allvarligt.
Den 6 november 1997 sköts Senior Mullah Younusi Sidike, medlem i Kinas islamiska förening och imam vid Stora moskén i Baicheng County, ihjäl av en terroristgrupp på väg till moskén.
Den 30 juli 2014 mördades den 74-åriga Senior Mullah Juma Tayier, vice ordförande för Xinjiangs islamiska förening och imam vid Id Kah-moskén, brutalt av tre terrorister på väg hem efter morgonbönen.
Listan kan göras mycket längre. Våldet riktade sig mot alla – vanliga medborgare på gator och torg, religiösa ledare som vågade motsätta sig extremismen, myndighetspersoner och poliser.
Massaker på Xingfu Road
Attacken i Yecheng den 28 februari 2012 blir ett av de mest brutala exemplen på den blinda terrorism som drabbade Xinjiang. De nio terroristerna hade delat upp sig i tre grupper med planer på att döda uppskattningsvis 500 personer var. Deras ursprungliga mål var skolbarnen från närliggande grund- och mellanstadieskolor.
Men planen avslöjades av hjälppolisen Turghunjan, 28 år gammal och nybliven far till ett sex månader gammalt barn. Han såg gruppen samlas vid marknaden och bad dem sprida sig. När de vägrade och han upptäckte att en av dem bar en yxa, försökte han ta dem till polisstationen. Då gav en terrorist en signal och hackade ner honom. Flera andra föll över honom och högg honom till döds.
Turghunjans far, Tursun Talip, som arbetade vid en skola, fick beskedet samma kväll men vågade först berätta det för sin sjuka hustru flera dagar senare.
— Jag gick tillbaka till platsen nästa eftermiddag, det fanns fortfarande blod kvar på marken, och jag satt där och tittade på blodet och grät. Allt jag hade i mitt sinne var scenen där min son hackades till marken, och jag kunde till och med höra honom ropa ”pappa, pappa”.
När terroristerna väl började attackera var det totalt kaos. Wang Tiancheng, butiksägaren med spannmåls- och oljeaffären, stod framför sin butik när han plötsligt kände ett slag bakifrån.
— Efter den första hackningen vände sig två personer (terroristerna) direkt mot mig framifrån. De höll en yxa i ena handen och en machete i den andra, och deras yxor var så stora med så långa skaft. De hackade mig med sin machete rakt i huvudet och axeln.
Wang lyckades försvara sig med en trästol och undkom med sår i huvudet och axeln. Läkaren berättade senare att axelbenet skulle ha brutits om macheten gått en halv centimeter djupare.
Men många andra hade inte samma tur. I spannmålsbutiken intill dödades butiksägaren och två anställda. Ett äldre par som handlade där attackerades – mannen dödades på platsen och kvinnan hackades i huvudet när hon försökte skydda sitt barnbarn. Hon blev halvt förlamad efter attacken.
— De hackade mig utan anledning. Detta var så orimligt. På ett personligt plan hade jag inget agg mot honom. Men på ett samhälleligt plan genomförde han terroristaktiviteter, säger Wang Tiancheng.
Brodern Mehmet Tursun förlorade sin bror Ubulqasim i attacken. Hans bror arbetade i en spannmålsbutik och försvarade sig med sina nävar men hackades ihjäl.
— Denna incident har fört oss så mycket skada att vi fortfarande är i smärta och vrede idag. Den förstörde min svägerskas hela familj. Min pappa var i konstant smärta och dog så småningom. Min yngre bror, som bara var nio år gammal när det hände, fick epilepsi av chocken.
Deras far kunde aldrig komma över sonens död. Han blev sjuk kort efter attacken och gick bort fem år senare, 2017, efter att ha tillbringat sina sista år med att besöka sitt barnbarns skola varannan dag – de enda stunder när han kände en viss glädje.
När polisen kom till platsen kämpade flera butiksägare fortfarande mot terroristerna. Bröderna Chen Jizhong och Chen Jide från Sichuan-provinsen, som drev fiskaffärer på gatan, var bland dem. Med fisknät, träpinnar och ett stålrör lyckades de övermanna en av terroristerna.
— Vi var rädda när vi såg terroristen med en machete i handen. Men sedan insåg vi att saker inte kunde fortsätta så här, och vi måste försvara oss själva, minns Chen Jizhong.
Sju av terroristerna sköts ihjäl av polis på platsen. En skadades och dog senare. En tillfångatogs levande, dömdes till döden och avrättades.
Terror i huvudstaden
Xinjiang-terrorismen var inte begränsad till regionen. Den 28 oktober 2013 körde tre terrorister från Xinjiang en jeep lastad med 31 fat bensin, 20 tändare, fem knivar och flera järnstänger upp på trottoaren öster om Himmelska Fridens torg i centrala Peking. De accelererade mot turister och poliser i tjänst tills de kraschade in i barriären vid Gyllene Vattnets bro. Därefter tände de eld på bensinen. Två personer, inklusive en utlänning, dödades och över 40 skadades.
Rök stiger upp från Himmelska fridens torg i Peking efter attentatet den 28 oktober 2013.
Den 1 mars 2014 genomförde åtta knivbeväpnade terrorister från Xinjiang en massaker på järnvägsstationen i Kunming. De attackerade passagerare på stationstorget och i biljettlobyn. 31 personer dödades och 141 skadades. Attacken chockade hela Kina och blev internationellt uppmärksammad.
Terroristattacken på Kunmings tågstation i södra Kina 2014 där offren bland annat attackerades med macheter blev ett stort trauma för landet.
Den 30 april 2014 gömde sig två terrorister i folkmassan vid utgången från Ürümqis järnvägsstation. En attackerade människor med kniv medan den andre detonerade en anordning i sin resväska. Tre personer dödades och 79 skadades.
Den 22 maj 2014 körde fem terrorister två SUV:ar genom staketet vid morgonmarknaden på North Park Road i Saybagh-distriktet i Ürümqi, in i folkmassan, och detonerade sedan en bomb. 39 människor dödades och 94 skadades.
Det mest omfattande våldet inträffade dock den 5 juli 2009 när Östturkestan-krafter inom och utanför Kina orkestrerade ett upplopp i Ürümqi som chockade hela världen. Tusentals terrorister attackerade civila, statliga organ, polis, bostadshus, butiker och kollektivtrafikfordon. 197 personer dödades och över 1 700 skadades. 331 butiker och 1 325 fordon krossades och brändes ner, och många offentliga anläggningar skadades.
Bilder från attacken vid Ürümqis järnvägsstation 2014.
Tre decenniers spår av terror
Mellan 1990 och slutet av 2016 genomfördes enligt officiella kinesiska uppgifter totalt tusentals terroristattacker i Xinjiang. Stora antal oskyldiga människor dödades, hundratals poliser dog i tjänst, och egendomsskadorna är oöverskådliga.
Från 2014 slog myndigheterna i Xinjiang ned över 1 500 våldsamma och terroranstrukna grupperingar, grep närmare 13 000 anklagade terrorister, beslagtog över 2 000 explosiva enheter, och lagförde över 30 000 personer för vad som betecknats som illegala religiösa aktiviteter. Stora mängder religiöst material som av myndigheterna betraktades vara illegalt konfiskerades också.
För Wang Tiancheng, butiksägaren som attackerades med yxa och machete, tog det år att bearbeta upplevelsen. Foto: ICBG.
— Det har gått många år sedan terroristattacken, men jag kan fortfarande känna skräcken när jag minns den. För att vara ärlig var vi rädda. Men nu när attacken hade inträffat var det första vi borde göra att hålla oss lugna och vara modiga och försöka slåss tillbaka. Det är den inställning jag alltid upprätthåller. Vi får inte frukta terrorism.
För familjer som Tursun Talips, vars son Turghunjan dödades när han försökte stoppa terroristerna, blev smärtan omätbar men även förenad med en viss stolthet berättar han till forskningsinstitutet Institute for Communication and Borderland Governance (ICBG) vid Jinan University.
— Även om vår familj var djupt bedrövad över min äldste son Turghunjans offer, känner jag mig stolt över min son från djupet av mitt hjärta. Vi berättade för min yngste son att hans bror räddade livet på många barn, och vi hoppades också att min yngste son skulle bli polis och kämpa mot terrorism.
Turghunjans yngre bror blev polis 2014, fyra år efter broderns död.
Ett lugn präglar idag folkmyllret i den antika staden Kashi i Xinjiang-regionen, i västligaste Kina, med en historia som sträcker sig över 2000 år och en historisk mötesplats längs Sidenvägen med den gamla stadsdelen Kashgar, är känd för sina labyrintlika kvarter präglade av islamisk kultur. Foto: Nya Dagbladet
Polisen Semet, som var bland de första på platsen i Yecheng 2012 och såg sin chef skjuta ner två terrorister på nära håll, har aldrig velat sluta som polis trots upplevelsen.
— Jag växte upp med en dröm om att bli polis. Många av oss ville bli poliser när vi fortfarande var pojkar. Jag älskar detta jobb. Jag ser det som ett mycket heligt kall.
De nära tre decennier långa terrorn har lämnat djupa ärr i Xinjiang, men också märkt det övriga Kina. Familjer splittrades, samhällen förändrades, och rädslan präglade vardagen för miljontals människor.
Sedan 2016 har Kina dock i stort sett varit helt befriat från terrordåd efter folkrepublikens omfattande åtgärder och kontraterrorismprogram. Idag är landet ett av världens säkraste länder att vistas i med mycket få våldsbrott.
Hur har Kina lyckats bekämpa terrorismen, återställa ordning och säkerhet och vad stämmer egentligen kring situationen i Xinjiang och relationen med landets etniska minoriteter?
Nya Dagbladet granskar ämnet och den internationella rapporteringen som omgett utvecklingen i en uppföljande artikel.
Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012
Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.
Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.
NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.
Montage. Foto: Michael Lucan/CC BY-SA 3.0, Srdjanns74/iStock
I ett alltmer försämrat tyskt välfärdsklimat flaggar nu Förbundskansler Merz för att höja landets pensionsålder dramatiskt - samtidigt som pengarna flödar till Ukraina.
Samtidigt som Berlin skickar hundratals miljarder till Ukraina och blundar för migrationskostnaderna i Tyskland, höjs röster för att tyskarna ska arbeta längre för att rädda välfärden. Tysklands förbundskansler Friedrich Merz (CDU) förbereder landets invånare på ett längre arbetsliv.
Enligt ett nytt förslag kan pensionsåldern i Tyskland gradvis komma att höjas till 73 år som en del av regeringens försök att rädda ett allt mer ansträngt välfärdssystem. Kritiker varnar för att idéerna om pensionsålder 73 saknar både realism och rättvisa.
Friedrich Merz har uppgett att tyskarna måste vänja sig vid tanken på mindre fritid och längre yrkesliv för att finansiera pensioner, vård och äldreomsorg.
Samtidigt visar ekonomiska analyser att landets tidigare styrka som EU:s ekonomiska motor har förbytts till stagnation. Underskottet i de offentliga försäkringssystemen växer snabbt och flera delstater rapporterar brist på både personal och finansiering inom vården.
Annons:
Regeringens expertråd varnar nu för att den demografiska utvecklingen kräver krafttag – fler arbetande, högre avgifter och senare pension.
Germany has proposed raising the retirement age to 73 to prevent the collapse of the pension system, per Reuters
Men medan tyskarna uppmanas att arbeta till långt efter 70 års ålder, fortsätter Berlin att skicka miljardbelopp till Ukraina. Enligt tyska medier uppgår det militära och humanitära stödet till motsvarande flera hundra miljarder kronor sedan 2022.
Kritiker menar att den nuvarande regeringen samtidigt underlåter att se till hemlandets egna finansproblem. Den växande statsskulden, stigande energipriser och svag industriproduktion har satt välfärden under hård press – men biståndet till Kiev förblir orubbat.
Många tyskar frågar sig därför hur landet kan ha råd att finansiera kriget utomlands men inte sina egna pensioner.
Hundratals miljarder kronor av tyska skattepengar går varje år till Ukraina. Montage. Foto: U.S. Marine Corps/Sgt. Samuel Fletcher, President Of Ukraine
Invandringens påverkan
Den officiella förklaringen till krisen är en åldrande befolkning. Men flera ekonomer hävdar att problemet snarare ligger i den omfattande invandringen under de senaste två decennierna.
Enligt beräkningar från pensionsforskaren Bernd Raffelhüschen bidrar många nyanlända mindre till socialsystemet än vad de får tillbaka, särskilt under de första åren i landet.
I en intervju med Bild från oktober 2024 har han sagt att invandringen inte kommer att rädda varken ekonomin eller välfärden – snarare tvärtom.
Även andra experter menar att integrationsproblemen och den låga sysselsättningen bland vissa invandrargrupper blivit ett långsiktigt strukturellt bekymmer för tysk ekonomi. Trots detta får frågan begränsat utrymme i den politiska debatten.
Montage. Foto: Amisom, Pexels
Förbundskanslerns dilemma
Förbundskanslern står därmed inför ett dubbelt dilemma. Å ena sidan kräver finansdepartementet reformer för att undvika kollaps i välfärdssystemet. Å andra sidan riskerar nya nedskärningar och höjd pensionsålder att öka missnöjet bland väljare som redan upplever att bördorna fördelas orättvist.
Oppositionen, särskilt Alternativ för Tyskland (AfD), har snabbt utnyttjat situationen och beskriver förslaget som ett svek mot landets arbetare. Samtidigt försöker Merz hålla en hård linje mot kritik och framställa reformen som en nödvändighet.
Men allt fler tyskar ställer nu frågan: varför ska medborgarna arbeta längre, samtidigt som miljarderna fortsätter flöda till både Ukraina och ett kostsamt migrationssystem som få längre tror kommer att bära sig?
Pensionssystemet: Den lagstadgade pensionsåldern i Tyskland är i dag 67 år, men förslag finns om att successivt höja den till 73.
Ekonomin: Tysklands BNP-tillväxt har sjunkit till under 0,5 procent under 2024–2025, med hög inflation och minskad industriproduktion som följd.
Stödet till Ukraina: Sedan 2022 har Tyskland tilldelat över 40 miljarder euro i militärt, ekonomiskt och humanitärt stöd – det näst största bidraget inom EU efter USA.
Migrationen: Omkring 17 miljoner människor i Tyskland har utländsk bakgrund. Integration och sociala utgifter beräknas kosta staten över 30 miljarder euro årligen.
Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012
Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.
Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.
NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.
Iris Stalzer pekar enligt färska uppgifter nu ut sin 17-åriga adoptivdotter som misstänkt för den brutala knivattacken i Stalzers hem. Enligt polisen är utredningens fokus alltjämt på någon form av familjekonflikt och inte politiskt våld.
I staden Herdecke i västra Tyskland fortsätter utredningen efter att den nyvalda borgmästaren Iris Stalzer (SPD) knivhöggs svårt i sitt hem tidigare i veckan.
Polisen och Stalzer pekar nu ut hennes 17-åriga adoptivdotter som huvudmisstänkt för attacken, rapporterar Die Welt.
Stalzer skadades svårt och fick 13 knivhugg, bland annat i överkropp och lungor. Efter attacken lyckades hon ta sig till säkerhet i huset där hon senare hittades och fick omedelbar sjukvård.
Annons:
Hon vårdas fortfarande på sjukhus men enligt uppgifter har skadeläget stabiliserats och hon är inte längre livshotande skadad.
Iris Stalzer (SPD). Foto: Iris Stalzer/FB
Polisen hittade flera misstänkta knivar i barnens rum. De upptäckte också blodfläckar på kläder som tros tillhöra adoptivdottern samt spår av blodrengöring i bostaden.
Den 15-årige adoptivsonen befinner sig fortfarande under polisens utredning men pekas inte ut som huvudmisstänkt.
Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012
Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.
Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.
NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.
Två dagar före sin död uttryckte den konservative kommentatorn Charlie Kirk stark frustration över press från judiska donatorer i en gruppchatt. Det visar textmeddelanden som nu offentliggjorts av den tidigare kollegan och kommentatorn Candace Owens.
”Judiska donatorer spelar in i alla stereotyper. Jag kan inte och kommer inte att låta mig mobbas så här, vilket inte lämnar mig något annat val än att lämna den pro-israeliska saken.”
Meddelandena har bekräftats som äkta av Turning Point USA.
Den konservative kommentatorns Charlie Kirks sista veckor i livet präglades av intensiva påtryckningar från stora judiska donatorer, visar textmeddelanden som den tidigare Turning Point-kollegan Candace Owens publicerat i en videoanalys på sin X-kanal. Meddelandena, som skickades i en gruppchatt med nio personer bara 48 timmar före Kirks död den 10 september 2025, ger en inblick i de politiska och ekonomiska dilemman som Kirk kämpade med.
Annons:
Turning Point USA:s talesperson Andrew Kolvet har bekräftat textmeddelandenas äkthet och uppgett att det var han själv som ursprungligen tagit skärmdumpen av samtalet.
Förlorade miljoner efter vägran att ”cancela Tucker”
I textkonversationen, där bland andra pastor Rob McCoy – som leder Turning Point USA:s religiösa gren TPUSA Faith – och den konservative författaren Josh Hammer deltog, skriver Kirk: ”Förlorade precis ytterligare en stor judisk donator. 2 miljoner dollar per år för att vi inte vill cancela Tucker. Jag tänker på att bjuda in Candace.”
Kirk fortsätter med att uttrycka sin frustration: ”Judiska donatorer spelar in i alla stereotyper. Jag kan inte och kommer inte att låta mig mobbas så här, vilket inte lämnar mig något annat val än att lämna den pro-israeliska saken.”
Enligt Owens videoanalys visar meddelandena att Kirk stod under betydande ekonomiskt tryck på grund av sin vägran att avboka Tucker Carlson, känd för sin kritiska hållning till Israel, från Turning Point USA:s evenemang.
En annan person i chatten, identifierad som Sedona, svarar och avråder: ”Snälla bjud inte in Candace. Det kan kännas bra på kort sikt, men det är inte bra på lång sikt.”
WOW… Candace Owens just showed the text messages from Charlie Kirk, 48 hours before his death, saying he had no choice but to leave the pro Israel cause and refused to be bullied by Jewish donors for refusing to cancel Tucker.
I sin videoanalys beskriver Owens en långvarig konversation hon hade med Kirk om hans förändrade syn på religion och politik. Hon berättar att Kirk redan i februari 2024 kontaktade henne med orden: ”Katolicismen låter bättre och bättre.”
— Vi pratade mycket om det politiska trycket, om hur jag kände att det fungerade mer som en kult än som en sann teologi eller religion, säger Owens i videon.
Hon är särskilt kritisk mot pastor Rob McCoys hantering av situationen efter Kirks död. McCoy, vars son och svärdotter arbetar för Turning Point USA, publicerade ett inlägg på Instagram där han uppmanade Owens att pausa sin granskning av händelserna före mordet.
— Rob McCoy visste med absolut säkerhet att Charlie var klar med att Israel mobbade honom. Det är det som stör mig så mycket med den här mannen, säger Owens och fortsätter:
— Om Charlie var en vän till mig, hoppas jag verkligen att han skulle ställa till med helvete för att ta reda på vad som faktiskt hände den dagen om jag blev mördad. Det är inte att vara en vän att tiga när lögner berättas.
Bekräftelse från Turning Point USA
Andrew Kolvet från Turning Point USA bekräftade under tisdagen textmeddelandenas äkthet i ett avsnitt av ”The Charlie Kirk Show”.
”Det var en textgrabbing, en skärmdump, som jag hade delat med folk, så den är äkta,” sa Kolvet, som förklarade att han delat skärmdumpen med myndigheter efter mordet för att säkerställa en grundlig utredning.
Kolvet beskrev Kirks relation till Israel som ”komplicerad” och hänvisade till ett tidigare poddavsnitt med Megyn Kelly där Kirk öppet diskuterat sin frustration: ”Jag vill inte döma en hel grupp, eftersom det har funnits många människor i den pro-israeliska gruppen som har varit väldigt fina, väldigt vänliga, väldigt nyanserade… men beteendet hos många – både privat och offentligt – driver bort människor som du och jag.”
”Varför hör ni det från mig och Tucker Carlson?”
Owens ifrågasätter i sin analys varför så få andra röster inom den konservativa rörelsen har talat öppet om det tryck som Kirk upplevde.
— Ni har människor som håller i en show. Har de gjort en enda hedervärd sak och kommit ut och sagt något i stil med: ni vet vad, jag skiter i ett par av de här donatorerna som gjorde hans liv till ett levande helvete under de senaste veckorna? Varför har de inte gjort det? säger hon.
Hon pekar på att både hon själv, Tucker Carlson och Megyn Kelly har försökt berätta sanningen om Kirks situation, medan andra har förblivit tysta.
— Det uppfattas av mig som mycket misstänkt. Det får mig att tänka att ni på samma sätt som Charlie pressades av pengar, att ni nu kan styras av samma pengar, säger Owens.
Kritik mot pastorers hantering
Owens uttrycker också en bredare oro över hur pastorer och andra inom den konservativa rörelsen hanterat situationen efter Kirks död.
— Jag känner att många pastorer i år inte är så ärliga som de borde vara. Många pastorer är inte riktigt så bekymrade över sanningen skulle jag säga, konstaterar hon.
Hon avslutar sin analys med en uppmaning:
— Man ska inte sörja genom att ljuga eller genom att gaslighta (utelämna väsentliga detaljer, reds. anm). Är det rimligt? Kan vi alla hålla med? Man ska inte sörja genom att ljuga och gaslighta allmänheten.
Charlie Kirk, 31, sköts till döds den 10 september 2025 vid Utah Valley University. Tyler Robinson, 22, är arresterad och åtalad för mordet.
Journalisten Kim Iversen har tidigare pekat på att mordet kan ha kopplingar till den israeliska regeringen.
Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012
Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.
Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.
NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.
