Kommentar: Huthi, Iran och “Motståndsaxeln”

Sveriges regering har nyligen förklarat att man avser att bidra till armadan utanför Jemen, som består av en koalition av västerländska och arabiska nationer (framöver benämnd som “Koalitionen”). Denna koalition har brutalt attackerat och belägrat landet sedan 2015 och orsakat döden för minst en halv miljon jemeniter, som nu försvarar sig mot angriparna. Detta följer efter flera helt illegala amerikansk-brittiska flygangrepp mot Jemen, till den västerländska journalistkårens entusiastiska jubel över detta “heroiska självförsvar” mot det land vi angriper och svälter.¹

Agendasättande liberalt sinnade svenska tidningar förklarade utan vidare kommentar att “hittills tyder ingenting på att USA och Storbritannien använt överdrivet våld” och att det var “bara en tidsfråga innan omvärlden var tvungen att reagera kraftfullt mot våldet från huthirörelsen i Jemen”. Meriterna för denna tankegång är lika begränsade som om ryska eller vitryska journalister hade beskrivit ryska attacker mot ukrainska mål, efter att Kiev bombarderat ryska kommersiella mål, som inte det minsta “överdrivet våld”, helt enkelt “en tidsfråga”.²

Varken den utbildade svensken eller dennes ryska och vitryska motsvarigheter förstår att en angripande part inte har rätt till “självförsvar” när dess offer försöker försvara sig mot angrepp.

När vi granskar argumenten som använts för att berättiga aggressionen mot Jemen, framförda av Koalitionen och deras ständiga språkrör i den fria pressen, finner vi att de utan undantag måste avfärdas som ogiltiga eller ren hyckleri.

Stor- och småpirater

Först och främst hävdar Koalitionen att de bombar Jemen eftersom de inte kan tolerera brott mot internationell “handel och finans”. Detta argument kan avfärdas direkt, eftersom Koalitionen i åratal, och ännu mer på sistone, har attackerat och konfiskerat jemenitiska oljefartyg och andra resurser från denna extremt fattiga och svältande befolkning, värda tiotals miljarder dollar. Detta sker samtidigt som västerländska och arabiska militära ockupationsstyrkor öppet stjäl enorma mängder jemenitisk naturgas, som transporteras från Jemens kuster med amerikanska, europeiska, emiratiska och koreanska kommersiella fartyg under skydd av västerländska krigsfartyg stationerade vid jemenitiska kuster. Allt detta har dokumenterats i omfattande grad, men naturligtvis når inget av detta den så kallade fria pressen.³

Eller betrakta Palestina. Världsbanken, United Nations Conference on Trade and Development (UNCTAD) och Ekonomiska och sociala kommissionen för Västasien (ESCWA) beräknar att Palestina förlorar tiotals miljarder dollar årligen till följd av nekad tillgång till naturresurser i område C, Israels exploatering av palestinsk olja, gas, mineraler i Döda havet, vatten och jordbruksområden, samt Israels blockad av Gaza till havs. Vår reaktion har varit att fullt ut stödja detta och Israels etniska rensning i Gaza och på Västbanken.⁴

Disciplinerade som vi är, höjer vi inte ett ögonbryn samtidigt som vi enhetligt fördömer jemenitiska “pirater”.

Svenska intellektuella har däremot sina prioriteringar på rätt plats. Det största problemet med denna aggression och terrorism är enligt dessa “höjda priser för oss konsumenter”, för att citera SvD:s utrikespolitiska analytiker, Therese Hultin.⁵ “Då återstår diplomati”, fortsatte Hultin, men det är knappast lätt för “Joe Biden [som] snarare vill att situationen skall lugna sig” (nämligen genom att fortsätta villkorslöst stödja attacken mot Jemen och Gaza, inklusive genom att kringgå kongressionella begränsningar för att förse Israel med gränslösa mängder vapen, veton vid Säkerhetsrådet mot vapenstillestånd och så vidare).

Svårigheterna beror överväldigande på, förklarade Hultin, att “Huthimilisen finansieras till stor del av Iran” och används för att insidiöst spä på krig och våld, men “förhoppningen är att exempelvis Kina ska gripa in och sätta press på Iran, för att få stopp på jemeniterna”. Således behöver vi inte nämna andra problem, såsom att USA och dess allierade (inklusive Sverige), som angriper Jemen i ett ohöljt aggressionskrig, kan stoppa sitt stöd till Koalitionen, som omedelbart hade stoppat kriget eftersom den är helt och hållet beroende av Washingtons Flygvapen.⁶ Eller att väst försett Koalitionen (främst Saudiarabien och FAE) med mellan 100 och 200 miljarder dollar i form av vapen sedan 2015 (konservativt räknat). Detta är såklart okej, men inte att Iran skickar Jemen några AK:or gömda på fiskeskepp för dess självförsvar^.7 Eller att USA, enligt interna dokument från State Department, konsekvent blockerat fred i Jemen; naturligt, eftersom “USA uppmanade sina saudiska och emiratiska”, samt europeiska partner, “till att vara mer aktiva i att bossa sin region [Jemen]”, och därmed “skydda” västerländska “energi- och militära intressen i regionen”, för att återigen citera interna dokument från State Department.⁸

Irans imperium: gammalt vin i nya läglar

Inget av detta kan nämnas, och istället får Kina, som är fullständigt orelaterade till Houthi, men att nämna dem för västerländska läsare ger god propagandaeffekt för att skapa bilden av en metafiende vars tentakler sprider sig allt längre utåt – och “jemeniterna” skulden. Det är tveksamt huruvida RT ännu försökt sig på något så magstarkt som att lägga skulden för att invasionen av Ukraina ännu pågår på Tanzania, eller Island. De har inte kommit lika långt som oss i det avseendet.

Faktum är att denna agitprop nu blivit inte bara officiell, utan också mycket omtyckt. Således kunde vi av det amerikanska Försvarsrådets talesperson, John Kirby, läsa att “Vi hade välkomnat en konstruktiv roll av Kina, som kan använda sitt inflytande och sin tillgång [till Iran] för att hämma flödet av vapen och ammunition till Houthi” – återigen till skillnad från sig själva i Washington och Europas huvudstäder, som i ett decennium lett attacken och ockupationen av Jemen, och ännu beväpnar Koalitionen med vapen värda summor som många gånger om överstiger Jemens hela BNP.⁹

DN:s korrespondent Nathan Shachar förklarade att USA och Israel “har i det längsta velat undvika engagemang i andra delar av regionen så länge” de utför sitt angrepp i Gaza, nämligen genom att utföra upprepade angrepp mot Libanon, Syrien, Iran, Jemen och så vidare. Men kanske de trots allt måste göra detta, eftersom Houthi “blir en del av” Irans “ambitiösa expansion”.¹⁰ Shachar fördömde den “djärv[a] upptrappning av de Iran-ledda operationerna mot internationell sjöfart” i en artikel där enbart talespersoner från Washington och Tel Aviv citerades, väldigt likt hur ryska kommissarier rapporterar belarusiska, iranska och ryska talesmäns uttalanden som “nyheter”.¹¹ Förhoppningen är, skrev han, att Houthi “får en läxa av den USA-ledda expeditionsstyrkan” och “bli mer medgörliga i förhandlingarna”. Det är i referens till de så kallade “fredsförhandlingarna”, som inneburit att den ockuperande Koalitionen fritt fått ockupera Jemen och plundra miljarder dollar i form av jemenitiska olja, vilket skrupulöst dokumenterats men som Shachar och andra maktens stenografer vägrat rapportera.

Av mystiska skäl har jemeniterna tyvärr inte varit “medgörliga” till detta, men förhoppningsvis skall vi lära dem “en läxa” de sent glömmer och som ändrar på det.¹² Aftonbladets utrikespolitiska analytiker, Wolfgang Hansson, noterade också att “i praktiken är det Iran som står bakom attackerna”.¹³

Men man skall inte vara orättvis och få det att framstå som att enigheten i västerländsk press är 100 procent. Det är den inte. Frågetecken lyfts. Såsom alltid är fallet, lyfter den fria pressen kritik mot vår utrikespolitik enbart på taktiska grunder, inte principiella sådana som säger att attack och ockupation är fel och illegalt, precis som sina ryska kollegor gör detsamma om den ryska attacken mot Ukraina. Därför varnade DN:s utrikespolitiska kommentator Michael Winiarski att det inte går “att slå ut huthierna”, det “är omöjligt att slå ut en sådan rörelse med enbart flygkrig”. “Syftet är mer begränsat; att förmå huthierna att ändra beteende”, men “då är frågan: Kommer bombkriget att leda till mer än att leverera ett ‘budskap’?”¹⁴

En snabb titt på rysk press- och TV-propaganda renderar samma rundgång över huruvida bombattentaten mot Odessa och Kiev kan “leda till mer än att leverera ett ‘budskap’?” och att det är “omöjligt att slå ut Kiev med enbart flygkrig”.

I samma utgåva skrev Erik Ohlsson att “Shiamuslimska Iran backar huthierna militärt, medan Saudiarabien … stöder det som kallas den internationellt erkända regeringen i Jemen”.

Faktum: Saudiarabien attackerar med vår hjälp landet och har instiftat en militärjunta i Jemen, ledd av general Rashad al-Alimi, bestående av saudiska och emiratiska generaler och affärsmän, som dess fega tjänare i media kallar “internationellt erkänd regering”, liksom Ohlssons kloner i rysk press hade gjort detsamma om “vad som kallas” den “erkända” regeringen i Kiev ifall Ryssland hade intagit huvudstaden och instiftat som Ukrainas “erkända regering” belarusiska, iranska och ryska generaler. Dessutom spekulerade Ohlsson att “kriget i Jemen har hittills fått liten internationell uppmärksamhet” eftersom “det inte finns några värdefulla naturresurser i Jemen”. Det är ett påstående så extremt att det inte förtjänar ens en kommentar.¹⁵

I kontrast, kan Västs avgörande roll i att möjliggöra folkmordet i Jemen, där närmare 20 miljoner svälter ihjäl från den illegala blockaden vi implementerat, utan snarare att vi direkt och indirekt är de som attackerar Jemen, inte nämnas. Faktum är att konceptet om en pågående “attack” eller ett “anfallskrig” mot Jemen är bokstavligen talat okända och outsägliga i det svenska språket – trots att det är ett okontroversiellt faktum att detta pågår, lika mycket som en rysk “attack” eller ett “anfallskrig” pågår mot Ukraina. Det lär förvåna hjärntvättade svenskar, som är omsorgsfullt isolerade från omvärldens fakta.

Den neurotiska paniken om att Iran förklarat krig mot Väst via sin beväpnade och styrda “Huthi-proxy” har nu nått sitt crescendo, och tron på detta evangelium har nu övergått till ren teologi med mått av övertygelse som hade fått vilken organiserad religion som helst att avundas. När statens hejaklack lyder marscheringsorder spelar det ingen roll om påståendet erkänns av State Department, västerländska underrättelserapporter och tekniska akademiska undersökningar om Huthis så kallade koppling till Iran kan vara ett påhitt, eftersom Huthi är “en självförsörjande enhet. De behöver inte iranierna till förfogande” och “är väldigt autonoma i sitt beslutsfattande”.¹⁶

En kort översikt av de egentliga fakta om Huthis koppling till Iran är på sina plats.

Iran-Houthi: “Otillåtna” fakta

När Barack Obama och Joe Biden initierade attacken mot Jemen i 2015 avfärdade amerikanska underrättelsemyndigheter medias rädsla om “en sorts stor iransk plan att överta halvön”.¹⁷ En FN-expertpanel beräknade att Iran försåg Huthi med 2 000 handeldvapen under det första året av Koalitionens anfallskrig (gruppen är självförsörjande från inhemska vapendepåer), och sammanfattade att de inte “sett några bevis som bekräftar direkt storskalig tillförsel av vapen från Iran”.¹⁸ Till och med Atlantic Council, Natos:s propagandaorgan, publicerade en studie i 2017, i vilken man påpekade:

Det finns visserligen bevis på småskaliga tillförsel av handeldvapen och rådgivare från Iran till Huthi. Men trovärdiga bevis på att Irans militära stöd i form av vapen som kan ändra utfallet av kriget är knappa. Huthis tidigare liering med Saleh har varit avsevärt mer avgörande i deras framgångar än iranskt stöd. Med eller utan Irans inblandning, hade konfliktens struktur förmodligen varit densamma.¹⁹

Den amerikanska handboken om kontraterrorism från 2021 inkluderade ett kapitel om Jemen och Iran specifikt, skrivet av Oxfords Elisabeth Kendall, kanske den främsta Jemenexperten i Väst. Kendall noterade att bevis “finns för att Iran och dess libanesiska proxy, Hezbollah, försett Huthi med vapen och militära rådgivare. Detta var förmodligen inte särskild betydande vid tillfället som man hävdade, och det finns knappast bevis för att Iran försåg Houthi med större vapen i början av kriget”, och “det är inte iranskt stöd som förklarar Huthis framgång” utan “Huthis relation till Iran baseras på pragmatism snarare än kommando och kontroll”.²⁰

Men de som ännu inte fallit rov för tron att vi i Väst har rätten att styra och ställa som världens gangsterledare, letar fortfarande utan framgång efter en förklaring någonstans i hela den liberala pressen till varför det skulle vara fel för Iran att skicka vapen till en ockuperad och brutaliserad nation som försöker försvara sig från ett gäng gangsterliga stormakter. Vad detta kristallklart illustrerar är att den universellt rådande principen som godkänns bland utbildade västerlänningar är att vi måste få förbehålla full rätt att attackera vem vi vill, och minsta antydan på att offret försöker försvara sig är samma sak som att de attackerar oss.

Det finns, för att vara tydlig, bokstavligen noll uppmaningar någonstans i media till att vi skickar vapen till vare sig Huthi, Hamas eller en lång rad andra som utsätts för västerländsk attack, medan en enig kör i tidningarna dagligen kräver en störtflod av vapen till Ukraina, och denna diskrepans beror på allt annat än att sådana leveranser skulle vara moraliskt korrekta i ett men inte annat fall. Nivån av hyckleri och falskhet är yrselbildande, och det är en spektakulär prestation av de intellektuella klasserna att kunna åstadkomma detta utan att ens vara medvetna om den propagandaroll de därmed uppfyller.

Faktum är att det är “möjligt att” Koalitionen som attackerar Jemen sedan 2015 “velat provocera en skarpare respons från Iran, som ett sätt att upprätta en förevändning för att berättiga sin attack mot Jemen, och hade blivit ljuvligt glada ifall Iran försåg detta utfattiga och brutaliserade land med militärt stöd, som ett bevis på varför vi måste förinta både Iran och Houthi. Denna strategi “kan bli en självuppfyllande profetia”; belägra och bomba landet till spillror, och “som följd tvingas de bli beroende av Irans hjälp för sin överlevnad, och därmed bli beroende av Teherans hjälp och förvandlas till deras verktyg”. Till västerländska ledares djupa sorg, har “Teherans inflytande i Jemens situation verkat vara marginellt och irrelevant sett till maktbalansen i det pågående kriget”. “Irans stöd är i sanning begränsat; det har varken strategisk betydelse och underordnar inte Jemens rebeller under Irans politik (till skillnad från salafistiska och wahabistiska islamister samt en stor del av den jemenitiska [så kallade] regeringens styrkor, som är beroende av stödet och direktiven från Riyadh)”. “Inte heller ökade Irans stöd till rebellerna till följd av Saudiarabiens attack, trots att det hade varit en naturlig reaktion under förhållandena för att skydda sina påstådda proxystyrkor”. Därför utgör den apokalyptiska retoriken om Irans diaboliska inflytande i Jemen från västerländska politiker, och den fria pressens tanklösa upprepning av den, “avsiktlig, mästerlig manipulation designad för att uppfylla särskilda intressen under täckmanteln” av att “skydda sig” från Iran.²¹

Sant, denna information går inte att finna någonstans i svensk press, men vi är inte förbjudna från att ta del av den, såsom de många svenskar som regelbundet läser The Polish Quarterly of International Affairs kan. Alltså kan vi inte klaga, det råder ingen censur av information.

Saken är därmed klar och avgjord: När vi attackerar och mörbultar någon försvarslös är detta självförsvar. När denne försöker försvara sig eller ropar efter hjälp attackerar den oss, och vi måste försvara oss mot detta anfall mot oss. Denna mentalitet, som förfinats till en konst i Väst, är inte ny. Dess principer tydliggjordes, exempelvis, redan 1 september 1939: “Inga rubriker som innehåller ordet krig. I enlighet med Führerns tal “slår vi bara tillbaka’”.²²

Inga frågor ställda

Den så kallade Fria världen har också förbehållit rätten att bomba länder som vi hävdar vara “iranska sponsorer”, inklusive Irak och Syrien, och attackerna mot dessa i slutet av januari utfördes i vanlig ordning utan fog från Säkerhetsrådet.²³ Inga minimalt seriösa skäl för eller ens försök att berättiga dessa aggression- och krigshandlingar, olagliga enligt internationell lag, angavs. Men sådana behövdes inte heller för att få fullständigt godkännande av medieklasserna i ett klimat av generaliserat chauvinistiskt hysteri och avsky mot de som staten utsett till dagens fiende och beordrat oss till att hata.

Det är en användbar exercis att fundera över vilka implikationer det hade inneburit ifall exempelvis Ondskans Axelmakter hade åberopat rätten att nyckfullt attackera “amerikanska” eller “israeliska sponsorer” på samma sätt som vi dagligen gör om “iranska”. Med standarden att få fritt attackera dem vi hävdar vara associerade med ett land som utgör ett hot mot oss, hade exempelvis Hamas haft en hel del bombande att göra i exempelvis Stockholm, Washington, Bryssel, samt på i stort sett alla västerländska tidningsredaktioner, som allesammans utgör ett stort hot mot Hamas. Detsamma hade gällt Huthi, som sedan nästan ett decennium tillbaka utstår brutal och mordisk västerländsk attack och ockupation, eller Iran, som utstår konstanta terrorattentat, öppna amerikanska och israeliska invasion- och kärnvapenhot, och en medieapparat som dagligen förespråkar attack mot landet, med mer.²⁴

Det finns förresten inte minsta spår någonstans i media på rop efter att västländerna sanktionerar sig själva, skickar tiotals miljarder dollar i form av vapen till Jemen och Palestina, och att vi ger dem blankofullmakt att döda – ifall man anpassar siffrorna utefter befolkningsmängd och antal dödade i Jemen och Gaza – fler än hundra miljoner amerikaner, svenskar, européer generellt och israeler, medan Hamas och Huthi implementerar fullskaliga blockader mot europeiska och amerikanska städer och svälter deras befolkningar. Vad man än må tycka om dessa förslag, har de åtminstone lika mycket merit som den rätt till massmord Israel tilldelats av den nästan hundraprocentigt eniga medieapparaten. Faktum är att dessa förslag har mer merit än så: Israel och de ockuperande väststaterna är, trots allt, de illegala angriparna och ockupanterna, medan Palestina och Jemen är de angripna och ockuperade.

Tanken om att vi skulle tillämpa samma standarder som vi reflexivt tillämpar på de vi hatar på oss själva framstår som vissa som exotisk – och kanske till och med otänkbar – och bemöts främst med chock och avsky. Men argumentet står sig, icke desto mindre.

Andi Olluri

Källor och referenser:

(1) För en studie över engelskspråkiga tidningars reaktioner, se Covert Action Magazine, Andi Olluri, “US-Israeli aggression, Yemen and the coming war with Iran: The fantastic achievements of propaganda”, (kommande).

(2) DN, Ledarredaktionen, 13 jan. 2024.

(3) För noggrann dokumentation, se Andi Olluri, Covert Action Magazine, “The “Yemeni peace process” is a sham, though you wouldn’t know that from watching U.S. news or reading Foreign Affairs”, 11 apr. 2023.

(4) Se U.N CEIRPP, “The legality of the Israeli occupation of the occupied Palestinian territory, including East Jerusalem”, sep. 2023.

(5) SvD, Therese Larsson Hultin, 21 dec. 2023.

(6) Responsible Statecraft, Annelle Sheline, 1 apr. 2022.

(7) Consortiumnews, Baher Kamal 21 mar. 2022. Till exempel skickade Obama-administrationen enbart $118 miljarder i form av vapen, Trump $25 miljarder, tillsammans med liknande belopp av Biden. Samtidigt har europeiska stater (särskilt Frankrike, Tyskland och Storbritannien) skickat närmare $100 miljarder dollar sedan attacken inleddes. Se exempelvis William Hartung, “Arming Repression: US Military Support for Saudi Arabia, From Trump to Biden,” Center for International Policy, 30 november 2021.

(8) International Crisis Group, ”Ending the Yemen Quagmire: Lessons for Washington from Four Years of War,” US Report #3, April 15, 2019

(9) Politico NatSec, Alex Ward et al., 23 jan. 2024.

(10) DN, Nathan Shachar, 6 dec. 2023.

(11) Ibid, 24 dec. 2023.

(12) Ibid, 14 jan. 2024.

(13) Aftonbladet, Wolfgang Hansson, 13 jan. 2024.

(14) DN, Michael Winiarski, 13 jan. 2024.

(15) DN, Erik Ohlsson, 13 jan. 2024. För diskussion om juntan, se fotnot 3.

(16) Citat av militärexperten Andreas Krieg från King’s College, London. Giorgio Cafiero and Emily Milliken, ”Implications of Iran’s domestic unrest for Yemen,” Daily Sabah, October 28, 2022.

(17) Se fotnot 8.

(18) Sana’a Center for Strategic Studies, Thomas Juneau, “What Can We Learn About Iran-Houthi Ties from the New UN Panel Report?”, jan.-feb. 2022

(19) Atlantic Council, Elisabeth Kendall, “Iran’s Fingerprints in Yemen: Real or Imagined?”, okt. 2017.

(20) Michael Sheehan, Erich Marquardt and Liam Collins, eds., Routledge Handbook of U.S. Counterterrorism and Irregular Warfare Operations (London: Routledge, 2021), pp. 83-94.

(21) The Polish Quarterly of International Affairs, Hubert Swietek, “The Yemen war: A proxy war, or a self-fulfilling prophecy?”, 2017, nr. 2, s. 38-54.

(22) Stig Jonasson, Nazismen i dokument, Prisma Förlag, Stockholm (1961), s. 92.

(23) Stars and Stripes, Matthew Adams, 24 jan. 2024.

(24) Se fotnot 1.