Azovfrivillige Kent McLellan vittnar om tortyrmord på ryssar

Kriget i Ukraina

publicerad 29 november 2022
- av Isac Boman
Kent McLellan ångrar inte sin tid i Ukraina.

I en intervju med den grävande journalisten Juan Sinmiedo berättar skinnskallen Kent “Boneface” McLellan frispråkigt om sin tid som frivilligsoldat i Ukraina och om sadistiska övergrepp som begåtts av de ukrainska bataljonerna.

– Jag kommer ihåg när jag blev tillfrågad att fotografera medlemmar i Aidar- och Tornado-bataljonerna posera med liken av en lynchad gravid kvinna och en man som de sa var hennes make, berättar han bland annat.

Kent Ryan McLellan föddes 1990 och är son till Ken McLellan, sångare i frihetsrocksbandet Brutal Attack. Redan som tonåring blev han medlem i den obskyra nationalistorganisationen The American Front och har tidigare suttit fängslad för vandalism och misshandel. 2012 greps han och flera organisationskamrater av FBI i samband med att de misstänktes planera ett terrordåd mot icke-vita i Florida.

Två år senare anslöt sig ”Boneface” till det ukrainska nationalistpartiet Högra Sektorns militanta gren i ett antal månader innan han reste tillbaka till USA för att istället ägna sig åt att rekrytera utlandsfrivilliga till den paramilitära organisationen Misanthropic Division. I januari 2022 återvände han till Ukraina för att ansluta sig till den ökända Azovbataljonen.

McLellan berättar att han först kom i kontakt med de ukrainska ultranationalistiska grupperingarna C14 och Misanthropic Division på sajten VK och började sköta de sistnämndas publiceringar – men att kontakten bröts efter att FBI arresterade honom för att ha varit med och arrangerat ett paramilitärt träningsläger i Florida.

När protesterna i Kiev drog igång deltog många av McLellans ideologiska fränder och han skapade själv en ”grupp” som arbetade med att hitta tekniska lösningar för att komma runt nätverksbegränsningar och dysfunktionella mobilnät så att deltagarna enklare kunde koordinera sina aktioner. 2014 var också året då han reste till Ukraina – och även om hans visum bara gällde för nio dagar hade han inga direkta planer på att återvända.

– Vid den här tidpunkten styrde jag redan Misanthropic Division i USA, säger han och berättar vidare att nationalister av hans sort från hela Europa och USA reste till Ukraina ungefär samtidigt.

T.v: McLellan i Azov-uniform. T.h: Misanthropic Division-flagga.  Foto:Telegram/Haisollokopas/CC BY-SA 4.0

Efter ett tag hade de amerikanska frivilliga etablerat sig i Ukraina och fått in rutiner som gjorde det enklare att flyga in fler frivilligsoldater och ta hand om dem på ett effektivt sätt – snarare än att de blev strandsatta på någon ukrainsk flygplats.

USA följde utvecklingen

McLellan beskriver vidare hur Högra Sektorn ”kontrollerade nästan allting” som hade med de frivilliga att göra och att han placerades tillsammans med många av de kombattanter som senare kom att utgöra Azovbataljonen.

Även om han trivdes med de engelskspråkiga frivilligsoldaterna var det på grund av språkbarriärerna mycket svårt att komma nära och kommunicera med de ukrainska. Han berättar också att hans första uppdrag i Mariupol mest bestod av ”mycket skytte på absolut ingenting och många soldater som inte visste vad de skulle göra”.

McLellan berättar också att amerikanska myndigheter under Maidan-kuppen tog fast honom när han tränade ukrainare att utföra cyberattacker för att försvaga den dåvarande ukrainska regimen – men att USA valde att inte arrestera honom utan snarare ville se hur situationen utvecklades.

– De ville sitta med och hjälpa till. De ville inte ha namn eller någonting sådant, men de ville övervaka situationen, säger han och konstaterar att han utan det amerikanska stödet hade åtalats för brott mot USA:s neutralitetslagstiftning.

Tortyrmord och lynchningar

McLellan berättar också att han hört flera berättelser om hur de ukrainska bataljonerna ägnat sig åt övergrepp – bland annat ska ”en grupp röda anarkister” ha dödats i Odessa.

– Tornado (bataljonen) var det absolut mest skrämmande jag har sett eller behövt hantera i hela mitt liv. Jag är med i den där misslyckade korsfästningsvideon och jag har inte ens en mask på mig.

Videoklippet McLellan erkänner att han själv närvarade i när det spelades in började spridas 2015 och visar hur medlemmar ur Azovbataljonen korsfäster en rysk medborgare i östra Ukraina och sedan sätter eld på korset. Från ukrainskt håll har man hela tiden hävdat att videoklippet är fejkat.

OBS! Varning för mycket starka bilder.

 

– Jag har sett en del skit under första vändan i Ukraina. Jag kan bara summera Mariupol med att det var krig. Det var där mycket avskyvärd skit började. Förhör skedde, jag arbetade mycket med att genomföra förhör. Behandlingen av sådana människor är samma som med ryssarna skulle jag gissa.

– Jag kommer ihåg att jag blev tillfrågad att fotografera medlemmar i bataljonerna Aidar och Tornado poserandes med liken från en lynchad gravid kvinna och en man de sa var hennes make. Videoklippet kan hittas och heter ”Kroknäsor får repet”, men det hade ingenting med judar att göra, säger han. Han tillägger att Tornado bestod av en ”grupp skumma typer” och att han inte skulle ha gett sitt stöd till ett sådant övergrepp.

Stödjer Azov – men inte Nato

McLellan förnekar att han vid något tillfälle fått betalt för sin tjänstgöring – istället menar han att han själv stått för alla ekonomiska kostnader. Han bekräftar också att man hade kontakt med CIA och Pentagon vid tidpunkten och att USA genomförde underrättelsearbete i östra Ukraina under kriget.

Till slut skeppades han tillbaka till USA – något som McLellan hävdar inte skedde på eget initiativ utan för att medlemmar i den ukrainska säkerhetstjänsten blivit påkomna med att samarbeta med ryssarna och att de planerade att döda honom när han var inlagd på ett sjukhus i Kiev.

McLellan berättar att han fortfarande pratar dagligen med vissa av sina tidigare stridskamrater som fortfarande är vid liv – men han är osäker på om han själv kommer att återvända till Ukraina och Azovbataljonen. Han säger sig lida av metallförgiftning som han fortfarande genomgår behandling för.

– Jag stödjer Azov till hundra procent. Men jag stödjer inte Nato eller EU och i slutändan känner jag att om Nato involverar sig så kommer det som nationalist inte att finnas någonting kvar att kämpa för.

McLellan är tydlig med att det är USA:s inblandning i Ukraina som har orsakat den ryska invasionen och menar att man bör skilja på ”nationalisternas krig” och ”Zelenskyjs krig”. Han hävdar också att den ukrainska regeringen vid flera tillfällen redan försökt få bort Azov och liknande grupper – eftersom de inte längre anses ”användbara för Nato-regimens syften”.

Medlemmar i Azovbataljonen samlar ihop bybor för förhör. Foto: Carl Ridderstråle/CC BY-SA 4.0

– Jag skulle vilja att Ryssland bara åker hem och att det blir en Maidan-revolution till medan Kiev-regeringen är svag. Jag ser inte Ryssland som offret här, men jag ser att Ryssland blivit provocerade, säger han och tillägger ”att allt inte är svart och vitt”.

– Faktum är att det här kriget bara hjälpte oss att bli nekade av Nato. Ingen vill ha det här kriget med Ryssland.

McLellan bekräftar också att vänsterliberala medier ljuger om Azovbataljonen och liknande stridande enheter i Ukraina i syfte att skönmåla dessa.

– “Nazister existerar inte”, “Azovbataljonen och Azovregimentet är helt olika varandra”, “De tog bort alla nazister från Azov”. Vi vet att allt det här är falskt, säger han och tillägger att massmedias lögner om att bataljonerna är opolitiska enligt honom är ”respektlösa” och ”smutskastar arvet från många av dem som dog”.

McLellan menar att han inte ångrar sitt deltagande i Ukraina och att han fortfarande anser att ukrainska nationalister och den ukrainska regimen bedriver två olika krig. Bland annat nämner han att det var ”ett storskaligt firande” bland nationalisterna när Ukraina nekades inträde i Nato. Samtidigt är han mycket kritisk till kunskapsnivån hos amerikaner vad gäller konflikten i Ukraina och menar att dessa som regel helt har gått på propagandalögner om Ryssland.

– Jag noterar att många amerikaner inte ens känner till att nationer som Ossetien existerar, den georgiska invasionen av sådana platser och så vidare. De tror bara att Ryssland bestämmer sig för att bomba platser sönder och samman utan någon egentlig orsak.

– Precis som under andra världskriget har allting och varje drag ett skäl. Ukraina befinner sig dessvärre i mitten av detta, konstaterar han.

Ladda ner Nya Dagbladets mobilapp!