Invandrartäta ghetton i Köpenhamn ska rivas – istället ska hundratusentals migranter spridas ut och bo bland etniska danskar. För de boende i förorterna innebär dock experimentet att de vräks från sina hem och många är starkt kritiska till tvångsintegrationen.
– Vi vill gärna kämpa mot den här ghettolagen. Vi vill ha den stoppad. Vi vill kunna styra våra egna rättigheter när det kommer till var vi bor, förklarar Fatima Tounsis för Bonniertidningen Expressens reporter.
Danmarks politiska ledning har satt upp målet att 600 000 utrikesfödda ska ”spridas ut” runt om i landet i ”blandade” områden för att öka integrationen, istället för att bo mer koncentrerat med sina landsmän i vad man beskriver som ghetton och problemförorter.
Många är dock kritiska mot planerna på vad som i praktiken innebär att staten bestämmer att personer med utomeuropeisk bakgrund ska tvångsförflyttas till mer etniskt danska områden – trots att många utomeuropéer vill bo kvar med sina landsmän.
Annons:
Danmarks invandrings- och integrationsminister Kaare Dybvak Bek menar dock att Danmark har lyckats bättre än Sverige och svenska problemförorter som Rosengård och Rinkeby när det kommer till att hantera integrationsproblemen.
– Men skräckexemplet är New York. Där du har en stadsdel för folk med kinesisk bakgrund, en för folk med afroamerikansk bakgrund, en för folk med östeuropeisk bakgrund. När du har ett så uppdelat samhälle så får du ingen förståelse för andras värderingar.
Danmarks åtgärder för tvångsintegration har den senaste tiden uppmärksammats i ett flertal inslag och artiklar och även fått viss kritik av FN och Amnesty. Fokus har dock i princip uteslutande legat på migranternas perspektiv, hur de påverkas och vad de tycker om tvångsintegrationen.
Inte heller i Expressens reportage framgår det vad de etniska danskarna anser om att de används i politikernas integrationspolitiska experiment.
Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012
Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.
Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.
NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.
Jimmie Åkesson säger att svenskar inte ska bli minoritet – men tömmer samtidigt ordet på dess etniska och historiska innebörd. Därmed lämnar SD det svenska folkets kontinuitet utanför sin nationalism, skriver Markus Andersson.
Jimmie Åkesson utvecklar sin syn på svensk identitet och har gett frågan om etniska svenskars framtida majoritetsställning i Sverige en önskvärd klarhet – vi är utbytbara.
Detta är en opinionstext. Artikelförfattaren svarar för de åsikter som uttrycks i artikeln.
Det avgörande beskedet kom inte när Jimmie Åkesson talade om språk, försörjning eller svenska sociala koder. Det kom när frågan preciserades: Spelar det någon roll om den svenska kulturen och de svenska traditionerna lever vidare, men människorna i Sverige inte längre ser ut som den historiska majoritetsbefolkningen?
Åkessons svar var att hudfärg inte spelar någon större roll – ”det spelar faktiskt ingen roll”. Därmed drog han den yttersta konsekvensen av Sverigedemokraternas så kallade öppna svenskhet. Etniska svenskar kan bli en minoritet i sitt eget land, så länge en framtida befolkning säger sig bära svenska normer, värderingar och traditioner.
Åkessons besked är ingen randanmärkning i ett annars nationalistiskt resonemang, utan själva slutpunkten för den nationalism som SD har valt och nedgraderats till vad man nu kallar "socialkonservatism".
Kulturen frikopplas från folket
I intervjun hos Riks säger Åkesson först att han håller med om att svenskar inte får bli minoritet i Sverige. Men han tillägger omedelbart att detta ”inte nödvändigtvis” har en etnisk aspekt. Det handlar enligt honom om identitet, värderingar, normer och sociala koder.
Annons:
Partiets officiella linje säger samma sak. I SD:s principprogram definieras nationen genom kultur, språk, identitet och lojalitet – inte genom historisk nationstillhörighet eller genetisk grupptillhörighet. Den som föds in i en annan nation kan enligt partiet aktivt välja att uppgå i den svenska.
Att en enskild människa med utländsk bakgrund kan assimileras och bli svensk är inte den avgörande stridsfrågan. Den avgörande frågan är om denna individuella möjlighet innebär att det saknar betydelse vad som händer med det folk som har byggt landet, burit språket och fört kulturen vidare mellan generationerna.
SD:s svar är i praktiken ja. Om kulturen kan läras in och identiteten kan väljas, blir folket utbytbart. Svenskheten förvandlas till ett kulturellt kontrakt som vilken tillräckligt anpassad befolkning som helst kan underteckna.
En kultur kan inte frikopplas från det folk som har skapat, burit och överlämnat den mellan generationerna utan att till slut förändras till något annat.
En nationalism utan rätt till kontinuitet
Åkesson har rätt i att kultur, gemensamma normer och lojalitet är nödvändiga för ett fungerande samhälle. Han har också rätt i att medborgarskap och faktisk nationell tillhörighet inte är samma sak. Under intervjun framhåller han att första generationens invandrare ofta har mycket svårt att bli svenska och att verklig assimilering kräver lång tid och kontakt med människor som redan har en svensk identitet.
Men detta gör motsägelsen större, inte mindre. Om assimilering är en lång process som kan ta flera generationer, och om stora grupper gör den svårare, kan inte den historiska majoritetsbefolkningens ställning samtidigt avfärdas som irrelevant. Utan en stabil svensk majoritet finns det till slut inte heller någon självklar majoritetskultur att assimileras in i.
Än märkligare blir motsägelsen när SD numera uttryckligen vill att brott med motiv kopplade till offrets ”svenska etnicitet” ska kunna bedömas som hatbrott. Partiet erkänner alltså den svenska etniciteten när svenskar utsätts för brott, men avstår från att försvara samma grupps rätt att förbli majoritet i sitt historiska hemland.
Dubbelheten gör svenskheten till ett politiskt redskap. Etniciteten finns när den kan användas i ett vallöfte om svenskfientlighet, men löses upp när frågan gäller folkets långsiktiga fortbestånd.
”Folkutbyte” utan folket
Så sent som 2024 skrev Åkesson att det pågår ett folkutbyte och att ett Sverige som människor känner igen håller på att ersättas av något annat. Men även då var han noga med att definiera utbytet kulturellt och inte etniskt.
Det skapar en uppenbar begreppsförvirring. Om en befolkning kan ersättas demografiskt utan att folket anses utbytt, så länge efterföljarna tar över vissa normer och högtider, har ordet folk förlorat sin historiska betydelse. Kvar blir ett administrativt och kulturellt medlemskap som staten och politiken kan omdefiniera.
Samma linje återkom i Åkessons vårtal 2026, där han förklarade att svenskheten inte sitter i hudfärgen eller någon annan kroppsdel. Nu har han också klargjort vad den formuleringen betyder när den förs hela vägen till den demografiska frågan: Det historiska folket behöver inte bestå som majoritet.
AfS formulerar motsatsen
Som kontrast publicerade Alternativ för Sverige ett kort budskap efter intervjun. Partiet skriver att svenskar ”aldrig någonsin” får acceptera att bli minoritet i sitt eget land och kopplar detta till kravet på ett omfattande återvandringsprogram.
Man kan invända mot AfS:s politik, dess genomförbarhet eller dess sätt att formulera frågan. Men någon oklarhet om principen finns inte. Där SD talar om en öppen svenskhet som kan överleva en fullständig demografisk omvandling, säger AfS att ett folk också har rätt till kontinuitet och ett eget historiskt hemland.
Skillnaden är inte kosmetisk. Den går till nationalismens kärna. Är nationen endast en uppsättning värderingar och kulturella vanor, eller är den också ett historiskt folk med band mellan döda, levande och ännu ofödda generationer?
SD har gjort sin egen nationalism ofarlig
Sverigedemokraterna vill gärna tala om att Sverige ska förbli Sverige. Partiet kampanjar om återvandring, svenskfientlighet, assimilation och en stramare migrationspolitik. Allt detta kan påverka utvecklingens hastighet och minska de mest omedelbara konflikterna.
Men när partiledaren får den principiella frågan om etniska svenskar får bli minoritet finns ingen röd linje. Det finns inget mål om att det svenska folket ska förbli majoritet och ingen vilja att ens definiera vad en sådan kontinuitet skulle innebära.
Kapitulationen inför den samhällsomvandling som partiet påstår sig vilja stoppa är därmed fullständig. Man försvarar svenska traditioner, men inte nödvändigtvis de svenskar som har skapat dem. Man försvarar ett kulturellt skal, men avstår från att slå fast att folket inuti det har en självklar rätt till framtiden.
SD:s öppna svenskhet gör därmed partiets nationalism fullständigt ofarlig för den ordning som har drivit fram den demografiska förändringen. Så länge framtidens befolkning lär sig språket, följer lagarna och antar en godkänd svensk identitet kan processen fortsätta – och partiet kan ändå hävda att Sverige har förblivit svenskt.
För väljare som anser att svenskarna inte bara är bärare av utbytbara normer, utan ett historiskt folk med samma rätt till kontinuitet som andra folk, är beskedet tydligt. Sverigedemokraterna företräder inte längre den självklara principen.
På den här punkten kan man inte vara annat än glasklar:
Svenskar existerar otvivelaktigt som etnisk grupp och vi européer skall nu och i framtiden utan det minsta ursäktande dominera kontinenten som är vår civilisations vagga och urhem!
Markus Andersson
Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012
Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.
Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.
NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.
En svensk barnfamiljs semesterbesök på Skara Sommarland slutade i vad familjefadern beskriver som ett möte med det nya Sverige: långa köer, invandrarstök, sönderfallande ordning och svenska barnfamiljer som upplevde sig undanträngda i sitt eget land.
Anders Lennartson berättar i ett offentligt Facebookinlägg om hur familjens första semesterdag, ett efterlängtat besök på Skara Sommarland, i stället blev ett av de värsta minnen familjen fått uppleva. Inlägget har fått stor spridning och väckt igenkänning hos många som menar att skildringen säger något större om vad det mångkulturella experimentet gjort med svenska offentliga miljöer.
Familjen var på plats före öppning klockan elva, men möttes redan då av en omkring 200 meter lång kö. Lennartson beskriver hur han och sambon reagerade på vilka grupper som dominerade parken.
”När sambon tittar på mig tänker vi samma sak, vart har vi kommit, till Skara eller vilken stad som helst i Mellanöstern/Afrika? 5% svenskar och 95% utländska (medborgare?). Busslaster på rad med besökare från bla Angered kliver av iklädda hijab/niqab som snart ska förvandlas till burkini”, skriver han.
Det är en brutal men tydlig formulering av den känsla många svenskar beskriver allt oftare: att välbekanta platser inte längre känns som Sverige. Skara Sommarland marknadsförs som Skandinaviens största vattenpark, men i Lennartsons skildring blir nöjesparken i stället en samhällsspegel.
”Bråk som uppstår i kön likt inbördeskrig”
Efter insläpp kom regn och åska. Därefter började väntan vid vattenattraktionerna. Familjen beskriver hur köer upphörde att fungera, hur personer gick före och hur vuxna slet badringar ur barns händer.
”Kön ringlar sig lång i väntan på badringar. Icke svenskar som går före i kön, ungdomar som går före och äldre utländska föräldrar som sliter badringar ur barns händer. Bråk som uppstår i kön likt inbördeskrig”, skriver Lennartson.
Det tidigare idylliska sommarlandet har blivit oigenkännligt för många svenska besökare. Foto: privat/Anders Lennartson
Vid vattenrutschbanan Waka Waka ska situationen ha blivit än mer absurd. Familjen stod i kö i flera timmar medan andra enligt vittnesmålet gick före i långa rader och visade total brist på hänsyn.
”Vi inser att allt är fullständigt galet fel. Utlänningar går före i långa rader, visar ingen hänsyn mot någon! Vi försöker förklara vart kön börjar, på riktigt blir vi fly förbannade!” skriver han.
Efter omkring tre timmar i kö gick Lennartson fram till ansvarig badvärd och ifrågasatte varför personer tilläts gå före och varför åkmadrasser för tre personer släpptes iväg till enskilda individer som sedan sprang vidare till sina bekanta.
Två ordningsvakter på 6 000 besökare
Enligt Lennartson kontaktade han därefter parkchefen. Denne ska ha uppgett att det fanns drygt 6 000 besökare i parken den aktuella dagen och att parken vissa dagar kan släppa in upp till 11 000 personer.
Parkledningen ska, enligt Lennartsons återgivning, ha varit medveten om problemen med större gäng i parken. Ändå fanns det bara två cirkulerande ordningsvakter på plats.
Om uppgifterna stämmer är det svårt att se det som något annat än ett sammanbrott i arrangörens ansvar. En verksamhet som tar betalt av tusentals barnfamiljer kan inte först släppa in en miljö där de mest hänsynslösa tar över och därefter förvänta sig att vanliga gäster själva ska hantera konflikterna.
Människor från tredje världen dominerade fullständigt den svenska barnfamiljens besök på Skara Sommarland. Foto: privat/Anders Lennartson
Till slut gav familjen upp. Resultatet av sex timmar i parken blev, enligt Lennartson, två åk för övriga familjemedlemmar och ett enda för honom själv.
”Jag kräver pengarna tillbaka och kan garantera han att vi aldrig någonsin kommer besöka detta katastrofalt dåliga ställe igen! Så blev det, tillbaka hos familjen som efter 3 timmar till slut fått åka i 20 sekunder var det bara att packa väskorna och åka hem”, skriver han.
Han sammanfattar upplevelsen med orden: ”Det absolut sjukaste vi varit med om! Åk aldrig hit!!!”
”Sverige är inte Sverige längre”
Lennartson beskriver också hur poolområdena upplevdes. Enligt honom trängdes människor i bassänger där det ”på fullaste allvar stinker urin”, samtidigt som musik på arabiska spelades ur högtalare.
Det är just dessa detaljer som gör vittnesmålet politiskt laddat. De handlar inte bara om kötid eller dålig service, utan om igenkänningen av ett Sverige där svenska normer om ordning, hänsyn och respekt steg för steg ersatts av något annat.
”Sverige är inte Sverige längre! Jag visste inte att resan var så kort till Mellanöstern som idag! Jag hoppas verkligen ingen svensk får uppleva det vi gjorde idag, vi känner oss som en total minoritet i vårt eget land, hur kunde det gå såhär långt? Såhär fel? Att det fortfarande finns folk som inte kan förstå vart vi är påväg är så skrämmande”, skriver Lennartson.
Lennartson avslutar sin text med två ord riktade till dem som enligt honom förstörde familjens dag: ”Åk hem!”
Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012
Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.
Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.
NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.
Antalet barn och unga i Sverige som är födda i landet med två inrikes födda föräldrar har minskat med omkring 180 000 sedan 2002. Samtidigt har gruppen utrikes födda eller med minst en utrikes född förälder ökat kraftigt.
Siffrorna gäller personer i åldrarna 0–21 år och framgår av SCB:s befolkningsstatistik, som har uppmärksammats av Riks.
År 2002 fanns drygt 1,76 miljoner personer i åldersgruppen som var födda i Sverige med två inrikes födda föräldrar. År 2025 var motsvarande antal knappt 1,59 miljoner, enligt SCB:s statistikdatabas.
Det innebär en minskning med omkring 180 000 personer på 23 år.
Även andelen har förändrats tydligt. År 2002 utgjorde gruppen 75,2 procent av alla 0–21-åringar i landet. År 2025 hade andelen sjunkit till 60,5 procent.
Andelen har minskat sedan 2002
Samtidigt har antalet unga som antingen är utrikes födda, födda i Sverige med två utrikes födda föräldrar eller födda i Sverige med en inrikes och en utrikes född förälder ökat från omkring 582 000 till drygt 1,03 miljoner.
Den gruppens andel av 0–21-åringarna har därmed stigit från 24,8 procent år 2002 till 39,5 procent år 2025.
Minskningen fortsatte även under det senaste mätta året. Mellan 2024 och 2025 sjönk antalet 0–21-åringar födda i Sverige med två inrikes födda föräldrar med nästan 14 000 personer.
SCB:s definition av svensk respektive utländsk bakgrund skiljer mellan flera kategorier. I den finare indelningen redovisas bland annat utrikes födda, inrikes födda med två utrikes födda föräldrar, inrikes födda med en inrikes och en utrikes född förälder samt inrikes födda med två inrikes födda föräldrar.
För 2025 använder SCB en ny metod för röjandeskydd, vilket innebär att en liten kontrollerad slumpmässig osäkerhet har lagts in i de redovisade uppgifterna.
Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012
Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.
Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.
NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.
Eva Vlaardingerbroek vill använda EU:s eget medborgarverktyg för att tvinga fram en politisk prövning av återvandring och stoppad invandring. Med Save Europe Act försöker kampanjen samla en miljon underskrifter och göra det omöjligt för Bryssel att ignorera frågan om den europeiska människans framtid.
Vlaardingerbroek presenterade initiativet i ett inlägg på X och skrev att ”tiden för prat är över”. Kampanjen vill samla stöd för ett omedelbart och totalt stopp för invandring samt ett omfattande europeiskt system för återvandring och utvisningar.
På kampanjens webbplats beskrivs Save Europe Act som ett föreslaget europeiskt medborgarinitiativ med målet att nå en miljon underskrifter. Kampanjen vill att EU-kommissionen ska ta ställning till krav på säkra gränser, ett stopp för befolkningsutbytet och skydd för Europas nationella och etnokulturella fortlevnad.
Medborgarinitiativ som påtryckningsmedel
Ett europeiskt medborgarinitiativ är ett formellt EU-instrument som gör det möjligt för medborgare att uppmana EU-kommissionen att föreslå ny lagstiftning eller vidta åtgärder inom områden där EU har befogenhet. Enligt EU:s officiella information krävs minst en miljon giltiga stödförklaringar från EU-medborgare, och nationella minimigränser måste uppnås i minst sju medlemsländer.
Kommissionen måste därefter behandla initiativet och lämna ett svar, men är enligt EU:s regler inte skyldig att lägga fram något lagförslag. För att ett initiativ ska kunna samla formella stödförklaringar måste det först registreras hos kommissionen. Organisationen bakom Save Europe Act uppger att den nuvarande kampanjen är ett sätt att mobilisera inför en sådan registrering.
På kampanjsajtens utgivarsida anges att den förberedande kampanjen stöds tekniskt, organisatoriskt och ekonomiskt av Hermes Medienförderung e.V. i Chemnitz, och att själva medborgarinitiativet ska registreras och hanteras av en grupp organisatörer enligt EU-förordning 2019/788 i ett senare skede.
Fem krav på gränser och återvändande
Kampanjen kräver en kraftig omläggning av Europas migrationspolitik. På kampanjsajten och i materialet om finansiering beskrivs bland annat ett stopp för ny icke-europeisk invandring, skärpta asylregler, starkare gränsskydd, snabbare utvisningar och ett europeiskt system för återvandring.
Kampanjen använder begreppet återvandring, eller remigration, för såväl frivilligt återvändande som systematiskt återsändande av migranter som vistas illegalt, har fått avslag på asylansökningar, har begått brott eller beskrivs som en börda för mottagarländerna. Initiativet vill även minska de ekonomiska drivkrafterna för migration som kampanjen kopplar till välfärdssystemen.
Vlaardingerbroek och kampanjen framställer frågan som avgörande för Europas framtid, suveränitet och kulturella fortlevnad. Trots det skarpa tonläget bygger initiativet på ett etablerat EU-verktyg som tidigare använts av aktivister i en rad andra sakfrågor.
It’s two minutes to midnight. The time for talking is over; the time for action is now. That’s why we are presenting the first-ever patriotic European Citizens’ Initiative: the @SaveEuropeAct.
Acknowledging the ethnocultural continuity of Europe’s peoples as crucial for the… pic.twitter.com/tuzKCRECuP
Bakgrunden är en migrationsdebatt där flera medlemsländer på senare år har skärpt sin retorik och politik kring asyl, gränser och återvändande. Enligt Eurostat migrerade 4,2 miljoner personer till EU från länder utanför unionen under 2024, samtidigt som 1,6 miljoner personer emigrerade från EU till länder utanför unionen.
Eurostat uppger också att nästan tio procent av befolkningen i EU-länderna 2024 var icke-medborgare. Av dessa var 3,1 procent medborgare i ett annat EU-land och 6,4 procent medborgare i ett land utanför EU.
Antalet asylsökande har samtidigt minskat från toppnivåerna. Under 2025 registrerades 669 365 förstagångsansökningar om asyl i EU. Enligt Eurostat var det en minskning med 26,6 procent jämfört med 2024. De största grupperna var personer från Venezuela, Afghanistan och Syrien.
Även de olagliga gränspassagerna minskade under 2025. Frontex uppgav i januari 2026 att antalet upptäckta olagliga passager vid EU:s yttre gränser minskade med 26 procent till knappt 178 000, den lägsta nivån sedan 2021. Samtidigt varnade myndigheten för att konflikter, smugglarnätverk och snabba ruttförändringar gör läget fortsatt osäkert.
Vill sätta återvandring på dagordningen
Save Europe Act försöker därmed fånga upp en opinion som menar att EU:s nuvarande migrationspolitik inte räcker, trots fallande asyl- och gränspassagesiffror. Kampanjen vill inte bara skärpa kontrollen vid gränserna, utan förändra den migrationspolitiska inriktningen i Europa.
Om initiativet når den formella tröskeln skulle EU-kommissionen behöva träffa organisatörerna och ge ett officiellt svar. Den rättsliga effekten är begränsad, men initiativet kan få stor politisk betydelse om kampanjen lyckas samla brett stöd i flera medlemsländer och tvinga EU:s institutioner att ta ställning till återvandring.
För kampanjens anhängare är detta själva poängen: att använda EU:s eget demokratiska verktyg för att utmana den migrationspolitiska linje som under lång tid dominerat unionen.
Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012
Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.
Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.
NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.
